Körkort

Ja, nu i och med mitt nya jobb kommer jag att behöva ett amerikanskt körkort. Vi borde egentligen ha skaffat oss var sitt NY-körkort för lääänge sedan både jag och M, men det har bara inte blivit av. Gissar att det är så med saker man inte "måste" ha. Då prioriterar man annat istället och tänker hela tiden "senare...."

Men nu måste det alltså bli av. Och det fortare än kvickt. Alltså travade både jag och M ner till DMV's ena kontor här på Manhattan (intill Herald Square) igår morse. DMV är motsvarigeheten till svenska Vägverket ungefär. Man har ju hört en mängd olika skräckhistorier från just DMV, vilket varit ytterligare en av orsakerna till att man inte precis störtat dit tidigare. Det man hört är om den enormt långa väääääääääntetiden och ineffiktiviteten där. Att det mest handlar om att köa, köa, köa och åter köa. Plus att många av de som arbetar där ska vara otroligt oartiga, ja till och med riktigt otrevliga mot personer som kommer dit.

Och nu efter att ha spenderat mer eller mindre 5(!) timmar på ovan nämnda DMV, kan jag konstatera att det mesta vi hört faktiskt är sant. Visserligen hade vi själva turen att endast behöva prata med trevliga personer. Eller åtminstone inte otrevliga personer. Utan vi bemöttes på ett proffsigt vis. Men däremot ska jag säga att det jag bevittnade där inne var något av det värsta jag sett och hört vad gäller bemötande! Tjänstemän som jobbar med s.k serviceyrken ska inte inte inte behandla sina "kunder", folk som kommer för att få "hjälp" på der viset. Madrömslikt beteende! Helt oacceptabelt om ni frågar mig. Så visst verkar det ligga en del sanning de skräckhistorier vi tidigare hört.

Väntetider var det också. Så in i  bomben. Under de timmarna vi spenderade där kände jag hur det började klia i fingrarna på mig av alla saker jag skulle vilja förbättra, effektivisera, förändra för att det hela skulle kunna bli så otroligt mycket bättre för ALLA. Både de som kommer dit för att få hjälp med sina respektive ärenden, och även för de som arbetar där. Nu var det hela så ineffektivt det bara kunde bli. Och därmed även otroligt segt, jobbigt, och tidsödande.

Men till slut, efter ca 3,5 timmes köande (stående i en sick-sack-kö ungefär som när man ska köa till en skidlift) för att få komma fram visa sina ID-handlingar, göra ett snabbt syntest och sedan bli fotograferad innan man fick göra själva teoriprovet, och sedan ytterligare kanske drygt 1,5 timmes köande för att få betala, så var det hela avklarat och vi kunde promenera därifrån med våra "permits". Nu väntar en 5 timmar lång föreläsning/videfilmstittande och slutligen uppkörning innan man kan få sitt körkort.



*) Bilderna är tagna från: http://www.shoppajulklappar.se/till-barnen/leksaker/tejp-bilbana/ samt http://raevanswrites.me/tag/author/