Jag längtar längtar längtar...

...till imorgonkväll. Åh, vad jag längtar till imorgonkväll! Just nu känner jag mig trött så in i bomben. Troligen ett resultat av de senaste nätternas dåliga sömn blandat med att jag konstant funderar över alla möjliga och omöjliga "vad-ska-detta-sluta-någonstans-tankar". Sådant tar energi. Äter liksom lite på en sådär i smyg hela tiden. Dessutom kommer jag imorgon att köra bil för första gången på jag vet inte hur länge. Och det blir en rivstart. Börjar den första ringrostiga biten här på Manhattan såklart. Mitt i morgonrusningen. Det känner jag mig inte heller helt bekväm med om man säger som så. Jaja, fördelen är väl att jag kommer ha adrenalinet pumpande i kroppen en masse inför mötet jag ska på. Kickstart på dagen skulle man kanske kunna kalla det?

Jag är iallafall otroligt glad och tacksam över att jag inte kommer köra dit helt ensam. M som är den bästa, underbaraste mest fantastiska, kommer följa med som min navigatör. DET känns så BRA! Så att jag åtminstone inte kör vilse på vägen. Och efteråt när det hela är avklarat kan vi njuta lite av att faktiskt ha ett par timmar tillsammans ute på vift med en bil. Tyvärr har ytterligare åskskurar utlovats inför morgondagen, men det känns ändå rätt bra att vi kan köra runt lite efter min stora "performance". Som icke-snorrik-Manhattanbo är det ju en lyx att ha tillgång till en bil ett par timmar.

Men som sagt, det är ett bra tag dit och en hel del som jag ska ha klarat av innan dess. Därför längtar jag nu.... Till att det hela ska vara färdigt. Och helt avslappnad kommer jag inte vara förrän jag är tillbaka i sta'n igen och har lämnat tillbaks hyrbilen. Förhoppningsvis nöjd med min insats. Det är vad jag hoppas hoppas hoppas i varje fall. "Bara man gör så gott man kan" fick jag alltid höra när jag växte upp. Bara man gör så gott man kan, så kan man inte göra mer. Och det är ju så sant så sant. Det jobbiga är väl bara ifall "mitt Bästa" imorgon skulle vara i klass med mina strykningstalanger. Då är det illa. Riktigt illa. Men jag hoppas att det ska gå hyfsat skrynkelfritt till och att jag åtminstone ska kunna åka därifrån med en bra känsla i magen. Oavsett hur det hela avlöper sedan. Det kan jag inte påverka. Det beslutet ligger i andras händer. Men jag hoppas att jag åtminstone ska kunna ge dem något att fundera på.