Små grodorna…

Så är det Midsommar igen. Imorgon. Eller tja, hemma i Sverige så har man ju redan passerat midnatt och därmed datumgränsen vilket innebär att det faktiskt är Midsommarafton där hemma redan nu. Men här dröjer det några timmar än.

Jag tror att mina amerikanska vänner tycker att det är en ganska lustig tradition. Förra året firade jag midsommar i Battery Park längst ner på Manhattans sydspets tillsammans med ett par amerikanska vänner. Det är Svenska Konsulatet som anordnar firandet och har gjort detta i flera år. När man först förklarar varför man firar midsommar så måste man hålla med om att det låter ganska konstigt. Att man firar ljuset och sommaren fattar de ju. Och att man förr firade för att få en god skörd och feta kossor. Det fattar de också. Men själva firandet, alltså på vilket sätt vi firar, är det lite svårt att förklara. Jo vi plockar blommor och löv för att klä en stor fallossymbol som vi kallar ”the may pole”. Sedan reser vi denna stång och dansar som små grodor kring den glatt kvackande och hoppande. Och så äter man rå marinerad sill och dricker en sjujädrans massa sprit. Och sjunger visor. För att fira. Fast det är ju i och för sig rena barnleken att försöka förklara midsommarfirandet jämfört med Luciafirandet. Men det är en annan historia.

Fast säga vad man vill om svenskar som smäller upp midsommarstänger på de mest tänkbara och otänkbara platser utomlands. Hur trevligt det än är. Hur många blomsterkransar folk än lyckats binda och pressa ner över sina skallar. Hur mycket dragspel och knätofs man lyckats plocka fram så inte är det som hemma inte. Näe, hur mycket folk än har ansträngt sig, så blir det faktiskt aldrig den där äkta Midsommaraftonen. Den där magiska. Den där otroligt svenska. När natten aldrig riktigt mörknar, eller om den gör det så hinner man knappt ta fram myggljusen innan himlen återigen ljusnar och blir sådär otroligt härligt svenskt sommarnattigt blek.

Midsommar utomlands är och förblir ett surrogat. Hur mycket man än försöker att få det att bli så bra och äkta som möjligt. Sorgligt men tyvärr sant. Men med detta vill jag verkligen inte säga att jag tycker att man bör strunta i att fira Midsommar utomlands. Nej, jag tycker det är jättebra! Mysigt. Nostalgiskt. Roligt till och med. Självklart ska man träffa folk, äta och dricka gott. Gärna sitta ute och mer än gärna ha någon form av midsommarstång att titta på och kanske till och med dansa runt! Vifta lite med svenska flaggor. Räkna hur många procent blonda kalufser som samlats på en och samma plats. Jag gillar det! Även om det inte är ”på riktigt” så kan det ju vara jättetrevligt och roligt.

Jaja, det blir nog en sväng ner till Battery Park ändå imorgonkväll. För att ändå få höra dragspelsmusiken och kolla in midsommarstången med solrosor i kransarna. Men jag tror inte vi kommer dansa i år. Men sill blir det såklart! Och snaps! Hittade förresten OP Andersson i vår vin- och spritbutik som ligger bara ett kvarter bort från oss. Den är dessutom billigare här än i Sverige!

Jag tror det kommer bli bra. Ännu ett midsommarfirande i New York. Mitt andra. Förra året var det skoj tycker jag! Om än ett surrogat. Men det var ändå väldigt väldigt väldigt nära en äkta midsommarkänsla just i slutet av firandet. Då när man efter att ha köat i en halv evighet för att få sig sin öl och sedan äntligen satte sig ner med sin papperstallrik i knät och precis ska börja äta. Då känner man de första dropparna knacka en försiktigt i huvudet. Regn!?! Såklart! En midsommarafton utan den traditionella midsommarskuren är ju som en sill utan nubbe. Alltså ingen midsommar! Så det gjorde ni riktigt bra Svenska Konsulatet! Över förväntan faktiskt. För med en midsommarstång i ögonvrån, dragspelsmusik i öronen och blygrå moln som stormar in från Frihetsgudinnan och med folk som tar sina picknickfiltar och snabbt söker skydd under närmsta träd så känns det ändå nästan nästan som Midsommar. På riktigt.
Vi får väl se hur det blir imorgon…