Hur gick det för Olgakatt?

Den frågan fick jag i en kommentar i ett inlägg nedan. Självklart gäller frågan de två dagar då Olgakatt ensam tog hand om både Storasyster och Lillebror medan jag och M var och letade bostad i San Diego. Och nej, jag har inte nämnt det tror jag. Men det är endast för att det gick strålande! Enligt alla inblandade. Olgakatt själv tyckte att de här dagarna när hon ensam fick rå om Storasyster och Lillebror var riktigt speciella.  Härliga. Mysiga. Roliga. Storasyster tyckte att det gått jättebra och att de gjort mycket kul tillsammans. Hon var även mäkta stolt över att det gått så bra att somna (och sova) trots att både mamma och pappa var borta.

Olgakatt ger Lillebror hans kvällsgröt

Enligt Olgakatt själv var den enda gången hon fick hjärtat i halsgropen när hon en av kvällarna upptäckte att ena katten var borta. Han fanns bara inte att finna i vare sig vardagsrummet eller köket. Hon letade och lockade. Men borta var han.

Då fick vi ett desperat sms från Olgakatt som frågade om vi kunde tipsa henne om några bra "gömställen" där Tazo brukade kunna ligga på kvällarna. Kalifornien ligger ju tre timmar efter New York så vi befann oss då i vår hyrbil på väg till en restaurang för att äta middag. Vår lägenhet är ju inte särskilt stor så det finns ju inte alltför många ställen ens för en katt att gömma sig. Hon var rädd att han sprungit ut och tagit hissen någonstans. Jo, för det har hänt förr...

Men redan efter att vi skickat det första svaret på eventuella krypin så visade det sig att hon hittat honom. Ljudlöst hade han smugit in i sovrummet när hon nattade barnen och sedan hade han helt sonika lagt sig att sova i sin kattsäng högt upp på ena byrån. Lilla kissen. Här kan ni läsa vad Olgakatt själv skrivit om de här dagarna med barnen och katterna.

Kunde inte låta bli...

...att visa de här gamla bilderna från första Födelsedagsfirandet på dagis som jag hittade. Violet Room. Ettårsdagen. Det har som sagt hänt en del sedan dess. Inser också att de flesta av hennes kompisar från den här tiden har flyttat. Kvar är endast kompisen E (längst till höger i bild). Men till hösten kommer hon att börja en annan skola eftersom hon bor på West Side. Men flera av Lill-Skruttans kompisar som hon fick två år senare då hon började i Orange Room kommer att börja i samma skola till hösten. Det känns jättebra!

Tror det mesta av födelsedagsmuffinsen (eller vad det nu var jag bakade då) hamnade utanför munnen

Ja, som sagt. Lite skillnad på både Födelsedagsbarn samt firande då och nu

Och imorgon är det dags för nytt kalas. Nu är det en kompis i Blue Room som fyllt år och ska firas. Även hon bror på West Side. Och eftersom de planerat utomhuskalas de också så känns det bra att väderleksprognosen inför morgondagen ser bra ut. Runt 25 grader och sol säger den. Inte illa efter dagens regnskurar.

Mer än Fredagstrött

Fredag idag. Solen lyser från en blå himmel. Härligt! Kylan biter sig dock envist fast. När ska den ge sig egentligen?!?!?! Jag vet, inte klaga det hjälper inte. Men just nu känner jag att jag är så trött på den att jag ändå måste.

Trött ja. Det är jag rent allmänt. Denna veckan har varit otroligt intensiv och ja, jag känner lite att jag går på reserven just nu. Jobbade hemifrån igår vilket var skönt, men det är enormt mycket som ska göras nu så det blev ändå en lång arbetsdag. Jag fick dock ett skönt avbrott eftersom jag gick iväg och träffade ett par kompisar över en middag här i staden vid 18-tiden. Så välbehövligt! Vi har inte setts sedan innan jul så det var väldigt kul att träffas. Men när jag kom tillbaka var det bara att sätta sig vid datorn igen så snart Lill-Skruttan gått och lagt sig. Avslutade en bit efter 23-tiden eftersom jag då kände att min hjärna ändå inte orkade mer, så då fick det bli sängen.

Idag hoppas jag att det ska vara något lugnare för jag känner mig som sagt ganska sliten nu. Och jag är tacksam över att det är fredag och att helgen står och knackar på. Det får bli en helg av vila känner jag. Ladda batterierna. Jag lär behöva det för den kommande veckan lär bli minst lika intensiv om inte värre. Slutspurten inför vår dead line som är den 3:e april. Jag får ta efter Lipton och Tazo. De vet minsann hur man kan vila, sova och mysa sig igenom en hel dag utan några som helst problem...

Hoppas ni andra där ute får en riktigt fin och skön helg!

Det värsta över

Det blev en lugn natt för oss. Vi kollade nyheterna runt midnatt. Man hade då börjat evakuera drygt 200 patienter från NYU Medical Center på grund av att en av deras generatorer hade slutat fungera. Lower Manhattan var strömlöst ungefär från 39:e gatan. Bilder från södra Manhattan visades på TVn och M och jag satt i soffan och kände oss både förskräckta och tacksamma. Förskräckta och chockade över all förödelse. Över att se Hudson River fullkomligt forsa in i Brooklyn-Battery Tunnel och på vägarna. Tacksamma över att vi själva hade ström, vatten och inte behövde evakueras. Att vi kände oss trygga.

Vi hade förberett oss lite. Fyllt upp vatten i badkaret. Och i kastruller och termosar. Tagit fram ficklampor. Vi hade koll på batterier. Lamporna blinkade från och till under kvällen men tack och lov fick vi behålla strömmen. Strax efter midnatt känds det som om vinden där ute avtog. Det blev ganska lugnt igen. Mörkret lystes då och då upp av något som såg ut som blixtar men som vi senare förstod var explosioner. Olika transformatorstationer som förstördes av vatten. Och man rapporterade om en hög lyftkran som brytits av vid en av skyskraporna på West 57th street. Bygget vi promenerar förbi varje gång vi ska till tandläkaren. Där hade man evakuerat eftersom den avbrutna armen riskerade att falla ner eller slå in i omkringliggande byggnader. Man hade även stängt av gasledningarna i marken så att ett eventuellt fall inte skulle orsaka en stor gasexplosion. Men för vår egen del blev det inte mer dramatiskt än när två träd knäcktes på mitten nedanför vårt fönster igårkväll.

Men förödelsen runt omkring oss är enorm! Nu på morgonen har jag följt en del olika nyhetssändningar. Jag ser katastrofbilder från Conecticut, New Jersey, New York. Från NYC. Det kommer att ta tid innan folk får tillbaka sina normala liv igen. Innan skadorna är reparerade. Bara här i staden är det oerhörda vattenskador på byggnader, vägar och vad som kommer att drabba oerhört många personer: tunnelbanesystemet! Mina tankar går till alla som drabbats. Alla. Så hemskt!

Här är en bild jag tog i morse genom vårt fönster. Man ser träden som bröts rakt av i stormen igårkväll.

Resten av gatan ser helt okej ut. Men det är fortfarande minimalt med trafik. Normalt är det vid den här tiden (då bilden togs) fortfarande rusningstrafik.

Under dagen kommer det jobbas hårt för att återställa så mycket man kan. Att få strömmen tillbaka till så många som möjligt. Att röja träd från vägarna. Att försöka få en överblick över alla vattenskador och börja på en åtgärdningsplan. Men det kommer att ta tid. Än vet man inte ens hur länge på grund av att man ännu inte fullt ut vet hur stora skadorna är runtomrkring. Vi får se. Det är sannerligen en mörk Halloween som väntar många många många imorgon.

Grå fredag

Dagen har gått i grått. Ute mulet med regnskurar. Otroligt fuktigt. Så ACn har brummat här hemma till och från. Jo, jag har varit hemma. Hemmajobbardag. Skönt. Särskilt att slippa köra i regnet. Dagen har ägnats åt att läsa. Och läsa och läsa och läsa. Har fått med mig en diger bunt med artiklar, kliniska prövningar och annat att sätta tänderna i nu. Läsa in mig. Så det har jag som sagt börjat med.

Lite städning hanns också med vilket var både välbehövligt och skönt. Under eftermiddagen verkade regnet lugna ner sig lite. Men det fortsatte vara väldigt grått, Men vädret passade min sinnesstämning idag. Det var riktigt skönt med det grå faktiskt. Grått ute grått inne grått i hjärta grått i sinne. Ibland kan det vara skönt att få vara riktigt grå. Känner mig fortfarande lite låg efter gårdagens avsked. Det gjorde inte det hela bättre att jag träffade Familjen K i morse också. De kom förbi med ett liggunderlag de lånat av oss och sedan sprang jag på R och hans pappa igen när jag lämnat Lill-Skruttan på dagis. Då var de på väg hem med frukost de inhandlat och sedan skulle de köra iväg. Mot sitt nya hem. Kramades igen med gråten farligt nära. Klump i halsen.

Men kvällen har varit riktigt mysig. Älskar min familj så otroligt mycket. Det är svårt att vara riktigt riktigt ledsen när man har dem. Och på så vis känner jag mig verkligen otroligt lyckligt lottad. Rik och lycklig. Fredagkväll. Visserligen grå men nu känns det mer mysgrått. Som en skön yllefilt att vira in sig i. Och imorgon är det lördag. Vi får se vilken färg den ska få.