tisdag, mars 31, 2009

Hemresa

Nu är väskan packad. Iallafall det mesta. En del saker ska stoppas ner imorgonbitti innan avfärd, men det mesta har jag packat under kvällen. De saker jag hade med mig hit trängs nu med en del saker jag ska släpa över Atlanten. Som ett par sorters löste, tunnbröd, Herbamare örtsalt, lösviktsgodis, böcker, filmer samt en del fina kläder till Lill-Snorpan. Min Sverigevistelse för denna gången är över. Slut. Nu ska man hem igen. Lämna Sverige-Hemma för att flyga till USA-Hemma. Det känns som om jag varit borta länge länge. New York känns på något underligt vis lite avlägset. Nästan lika avlägset som det kändes innan jag flyttade dit. New York. Tungan formar sig runt orden. Runt namnet. Nju Jårk. Som ett känt namn på en känd stad. 

Eller kanske känns det ändå inte riktigt avlägset ändå? Men på något vis har dessa två veckor i Sverige gjort att jag känner mig mer svensk än vad jag gjorde när jag var hemma i julas. Fråga mig inte varför för det kan jag inte svara på. Jag har ingen aning. Men jag tror att det handlar om flera orsaker. Dels att jag var här under ett par helt "vanliga" veckor. Ingen jul med allt vad det innebär. Utan vardag. Jag gillar det faktiskt bättre. Det är mindre stress. Mindre "krav". Man har mer frihet att vara spontan och att bara ta det lugnt utan en massa förväntingar. Och då pratar jag både om egna och andras. Detta har gjort att jag faktiskt kunnat njuta mer än de jular jag varit här tidigare. Dels har jag denna gång varit här ensam med Lill-Snorpan. M var ju kvar hemma i NYC. Och visst gör det att det känns lite annorlunda. På flera vis. Det är helt klart så att jag har mina fötter djupare i den svenska myllan än vad han har. Så när jag nu var här "ensam" så tror jag att jag tagit in ännu mer av Sverige än vad jag gjort när vi varit här tillsammans. Kanske är det därför jag tycker det känns längre till New York än vad det brukar? Och visst, flygresan från Sverige till USA är ju faktiskt alltid ungefär 1 timme längre än den från USA till Sverige. Så lite rätt har jag ju i att det känns längre härifrån och dit än därifrån och hit...

Flygresan ja. Nu är det som sagt endast den kvar innan jag är hemma igen. Hemma i bullret, myllret och kanske även våren igen. Det känns skönt. Jag längtar efter M. Efter vår lägenhet. Efter Lipton och Tazo. Efter att inte bo i kappsäck längre. Efter att återigen få vara en av två föräldrar. Men jag är glad över att jag fick denna tid här i Sverige. Med familjer och vänner. Jätteglad.

Imorgonbitti bär det av. Tåget jag tänkt ta går strax innan nio. Då ska jag vara framme lite efter nio på Kastrup. Planet går lite innan halv ett. Nu hoppas jag att incheckningen ska gå fint och att Lill-Skruttan ska vara på bra humör under flygningen. Sedan möter M på Newark. Åh, jag längtar!


söndag, mars 29, 2009

Tillbaks i Skåne

Är nu tillbaks i Skåne igen. Tågresan ner gick jättefint. Lill-Skruttan var idel solsken nästan hela tiden. Glad med hopp i benen och solsken i blicken. I slutet av tågresan somnade hon och sov när jag klev av tåget. Tiden i Stockholm och hos mamma har som sagt varit riktigt bra om än även väldigt omtumlande på flera sätt. Som jag skrev tidigare så var det inte enbart roliga nyheter som mötte mig, men det känns bra att jag ändå kunnat finnas här för de som jag känner att jag vill stötta. En del kände jag till redan innan min resa men annat var sådant jag fick veta nu där jag var där. 

Jag hade inte planerat in så mycket i förväg utan istället kunna vara lite mer spontan. Träffa vänner lite när det passade. Självklart är det omöjligt att inte hinna med att träffa alla man egentligen skulle vilja se. Tidigare har jag gjort misstaget att boka in alldeles för mycket vilket mest slutar i att man känner sig helt slut och inte riktigt kan glädjas fullt ut åt de möten man hinner med. Man blir trött och liksom urlakad. Denna gång känner jag dock att jag fick tid med dem jag träffade och även att jag hann få "bara vara" också. Det var skönt. Även om baksidan såklart blir att det är många många vänner man inte har hunnit träffa. Och trots att jag egentligen endast hade två "event" inbokade innan jag kom till Sverige så blev det ändå en rätt aktiv och social vecka. Så fler möten än de jag hann med denna gång hade faktiskt inte varit möjligt.

Här kommer en del bilder från min tid i Stockholmstrakten.


Hemma hos mormor

Lill-Skruttan leker hos mormor.


Här har hon somnat i mormors famn.



Träff med mitt gamla Tjejgäng

En träff med mitt gamla tjejgäng från min pluggtid i Umeå var en av de händesler som jag planerat in i förväg. Vi försöker alltid att träffas åtminstone en gång per år allihop. Oftast kan inte alla komma och tyvärr saknades en av oss även denna gång. Men det var underbart roligt att träffa de andra ändå! 
Tack tjejer för en suverän dag och mysig kväll!!!! Som alltid lika härligt att ses!


Vi tog en promenad i det fantastiska vårvintervädret.


Gick längs med vattnet och pratade och bara njöt!



Utflykt

Dagen efter blev det en liten utflykt med mamma, O samt Lill-Skruttan. Här hälsar hon på ett nyfiket får.


Fåret


Här spanar hon in gässen. Det är ju bra att förbereda sig inför Skåneresan genom att studera den skånska faunan....



Bloggträff

Den andra inplanerade händelsen var en Bloggträff hemma hos Kicki. Jag hade turen att även få träffa Marianne på denna träff eftersom våra Sverigevistelser överlappade varandra. Även Anna kom vilket var väldigt roligt! Henne träffade jag ju i NYC förra sommaren och det var jätteskoj att ses igen. Vilken UNDERBAR kväll tjejer!!! Jag är verkligen såååå glad över att vi lyckades få till denna träff! En kväll där det pratades, skrattades och diskuterades. Om allt mellan himmel och jord. Ni är underbara! 
TACK Kicki för den supergoda maten och TACK Marianne, Anna och Kicki för att ni är så härliga även IRL!!!!!


Lill-Skruttan var självklart med och även hon tyckte et var skoj med Bloggträff!


Här sitter hon i Mariannes knä och myser.




Promenad

Min sista dag hemma hos mamma var det kyligt väder men med en strålande sol så vi gick en långpromenad. Jättemysigt!


Här ser man bron över kanalen där "mitt" x2000-tåg senare åker över.


Våren var på gång även om det faktiskt kom en hel del snö ett par av dagarna när jag var hemma.



På väg söderut

Så till sist var det tågresa ner till Skåne igen. 


Jag hann även med att träffa andra vänner men har inte velat sätta in några bilder från de mötena. De känns lite för privata. Mamma och jag hann även med en tur in till Stockholm vilket var mysigt. Jag hade även en inboka klipptid och med hjälp av mamma som följde med för att ta hand om Lill-Snorpan samt att jag har världens mest förstående frisör så kunde jag faktiskt bli klippt. Lill-Skruttan har ju nämligen kommit in i en separationsångestfas nu vilket inte gjort denna resan helt enkel. T ex bestämde hon sig för att det var oerhört läskigt när jag var hos frissan men med mammas, min och frissans gemensamma påhittighet och tröst så blev jag till slut klippt. 

Nu har jag tillbringat två och en halv dag här i Skåne, och har ytterligare två dagar kvar innan det bär av hem till New York igen. Hittills har dagarna här nere varit jättemysiga och sköna. Roligt att träffa min Skånefamilj samt även att ha hunnit med ytterligare en bloggträff.
Men mer om detta blir det senare.
Nu är det dags att krypa i säng för imorgon ska Lill-Skruttan och jag göra Malmö tillsammans med Svärmor och Svägerskan.

torsdag, mars 26, 2009

Inte så mycket bloggtid

Oj, jag har inte alls hunnit in på bloggen sedan jag lämnade Skåne. Det var varit full fart här och väldigt lite tid för internet. Har fyllt mina dagar med att besöka vänner och att umgås med mamma. Det har vairt en vecka fylld av många olika känslor och intryck. Otroligt roligt att träffa de personer jag hunnit träffa, men det har även varit en hel del jobbiga och omtumlande saker jag fått veta så det är verkligen blandade känslor jag har just nu. På många vis känns det bra att kunnat finnas här och visat mitt stöd för de som behövt det. Men självklart känns det kluvet att veta att man nu lämnar staden och snart landet utan att veta när man kommer att komma tillbaka. Imorgonbitti bär det alltså av med tåget ner till Skåne igen. Jag hoppas att resan ner går lika bra som den gjorde hit.
Återkommer senare med lite mer bilder och även lite mer detaljer om dagarna här.

onsdag, mars 18, 2009

Framme!

Så sitter jag i Skåne. Det är mörkt ute och klockan närmar sig 22.
Sista dygnen har känts ganska långa men allt har verkligen gått bra! Högt över förväntan!!!
Packade allt i måndags samt tisdags. Lipton och Tazo "hjäpte till" vilket ibland var högst enerverande. Två katter och en resväska är inte alltid optimalt för packning...
Efter noggrant planerande hade jag till slut fått med mig alla nödvändigheter. Allt rymdes i en resväska och en ryggsäck (handbaggage). Fler väskor kunde jag ju inte ta med eftersom jag måste kunna dra barnvagnen också. Samt ibland bära Lill-Skruttan på armen.

Här är de igång de hjälpsamma katterna. Suddiga såklart eftersom de inte var stilla ens en tusendels sekund...

Taxiresan gick bra. M hade förbokat en taxi med bilbarnstol.
Incheckning på Newark gick också bra. Sedan blev det lite lunch tillsammans med M på flygplatsen innan jag och Lill-Skruttan sa hejdå och gick mot security - mitt första "stressmoment". Självklart fick inte väktarna som står vid security hjälpa till att hålla Lill-Skruttan. Jag tänkte verkligen, "Vad ÄR detta egentligen?!?!?! Är de så rädda för stämningar att de inte ens kan hjälpa till att hålla mitt barn 20 sekunder medan jag fäller ihop barnvagnen!!!??" Men det hela löste sig ändå för att jag i detta läget kunde ta hela barnvagnen genom "röntgenporten" (för att jag reste ensam med barn och helt enkelt inte kunde hålla henne och samtidigt fälla samman barnvagnen) och sedan var det en man som scannade vagnen för hand. Detta istället för att lägga den ihopfälld på "bandet". Jaja, det helt gick ju smidigare äm väntat och de var faktiskt väldigt hjälpsamma när de insåg att jag reste ensam med barn.

Sedan väntade vi vid gaten. Jag fällde samman vagnen och packade ner den i väskan för att checka in den vid gaten. Köpte lite varmt vatten vid ett kaffeställe så jag kunde fixa formula till en hungrig liten tjej. Lite byngligt var det sedan ändå att bära Lill-Skruttan på ena armen och dra den ihopfällda vagnen med den andra. Men jag fick även hjälp med den hopfällda vagnen av en mycket hjälpsam man som bar vagnen trots att jag upprepade gånger sa att han kunde rulla den!

Väl på planet hade jag blivit omplacerad så att jag Lill-Snorpan kunde få en egen "bassinett". Sååååå bra!!!! Den kom fram efter att vi lyft. Då satte flygvärdinnorna fast den på väggen framför mig. Innan dess hade Lill-Snorpan såklart lyckats charma de flesta i sin omgivning. Hon var verkligen på ett strålande humör kan jag säga. Idel solsken och skratt. Hon flirtade hejvilt med flygvärdinnorna samt de omkringsittande (och även vissa förbipasserande) medpassagerare!
Sedan blev det ögongnugg och ca 30 minuter efter start så var det dags för sängen. Hon somnade som en stock och sov resten av natten med endast ett par korta små avbrott. Helt otroligt! Jag kunde läsa, gå på toa och även sova lite! Lyxresa!!

Lill-Snorpan sov jättefint i sin vägghängda säng. Hon rymdes precis i den. 


Här är hon efter att jag stängt igen det blixtlås som skulle hålla henne på plats så hon inte skulle kunna ramla ur sängen.

Framme vid Kastrup bytte vi till Öresundståget och åkte till Svågertorp strax utanför Malmö. Där blev det ett kärt återseende av svärmor G som kom och hämtade oss.
Sedan hem till henne för lite fika-frukost. Lill-Snorpan var återigen på strålande solskenshumör. En liten vårpromenad följde efter fiakt då vi gick till svärmors jobb för vad hon kallade en "Mallapromenad" där hon stolt fick visa upp sitt barnbarn för vänner och kollegor. 

Utsikt från Öresundståget på väg mellan Danmark och Sverige. En massa vindkraftverk syns i horisonten.


Här är en glad farmor med Lill-Snorpan just efter att vi kommit hem.


En mycket glad liten tjej som leker med sin skallra.


Kvällen har tillbringats med svärmor, Svägerskan och hennes Loff. Jättemysigt.
Nu är det lite ompackning som gäller och sedan bär det av med x2000 imorgonbitti mot Stockholmstrakten och mamma. Hoppas att tågresan ska gå lika bra som flygresan. Åter till Skåne kommer jag i slutet av nästa veckan.

Svägerskan kom efter jobbet och sitter här och myser med Lill-Snorpan.


Loff är ju världens roligaste "lekfarbror"!!!

tisdag, mars 17, 2009

Mot Sverige!!

Iiih!
Om en timme bär det av. Med taxi till flyget.
Ojojoj. Känns nästan overkligt.
Vet inte ifall jag känner mig så nervös egentligen. Tycker jag planerat packningen rätt bra med tanke på att jag ska ha det mesta praktiskt åtkomligt, och med tanke på att jag flyger ensam med Lill-Skruttan. Men kanske ligger det ändå något i luften för Lipton och speciellt Tazo har varit galna mest hela dagen. Sprungit runt och lekt med varandra och med allt som legat i deras väg. Hjälpt mig att packa har de också, vilket jag varit mindre förtjust i....
Nu ska det sista fixas. Lite mat ska ätas och sedan kommer M med Lill-Snorpan från dagis. Hon hade dessutom fotografering där idag så Pippidressen åkte på. Den gjorde succé förutom att jag tror att de flesta amerikaner inte vet vem Pippi är. Haha de tror säkert att hon går runt med "Wendy" på magen....!

Okej, nu är det dags att avsluta detta inlägget.
Kommer försöka skriva när jag ahr tid, men kommer nog kanske inte att prioritera datorn så mycket nu i Sverige. Då är det tid för annat.
Halv sju ikväll går planet. Vid kvart över åtta på torsdagmorgon tar jag, Ella, en resväska, en ryggsäck samt en barnvagn tåget från Skåne mot Stockholm. Wish me good luck!

lördag, mars 14, 2009

Ändrad vardag

Nu under våren kommer en rätt stor förändring i mitt liv att ske. Jag ska nämligen byta jobb. Hittills har jag ju jobbat i Bronx i ett labb som jag trivts väldigt bra i. Men nu innan julas hade jag ett möte med min chef som då berättade att hon tyvärr inte hade några forskningsanslag till mitt projekt efter att mitt eget anslag tar slut i juni. Detta kom förstås först som en chock eftersom hon aldrig tidigare gett sken av att det skulle vara några problem med anslag. Hon hoppades att hon eventuellt skulle få ett anslag i mars men jag meddelade självklart att jag tänkte börja söka jobb redan efter jul och nyår.

Nu behövde jag inte ens riktigt söka jobb så aktivt eftersom jag via en kompis fick kontakt med en grupp som sökte post-docs. Min kompis samt hennes chef uppmanade mig att kontakta denna gruppen eftersom jag med min bakgrund troligen skulle passa utmärkt. Jag skickade alltså iväg ett e-mail redan innan vår Sverige-resa i julas och fick svar omedelbart. Man ville träffa mig för en intervju efter nyår. Efter att ha läst igenom forskningsplanen kände jag mig i stort sett eld och lågor eftersom jag tyckte projektet verkar vara superintressant och vara helt rätt för mig. Jag kommer dels att kunna dra stor nytta av mina tidigare erfarenheter och kunskaper inom cellkultur och molekylärbiologi samt dessutom få lära mig nya coola tekniker. Dessutom är detta labb på Weill-Cornell vilket är kopplat till det sjukhus där Lill-Skruttan föddes. Detta innebär att min pendling till jobbet skulle ändras från dryga timmen enkel väg med tunnelbana och buss, till en skön gångpromenad på sisådär en 10 minuter eller så (beroende på om man får gröna vågen eller om det är rött ljus i korsningarna....). Inte helt fel rent logistikmäsigt heller alltså. Plötsligt hade alltså en potentiell "nödlösning" ändrats till ett drömprojekt för mig! Bättre än jag någonsin kunnat drömma om faktiskt.

Självklart kände jag mig lite smånervös inför intevjun. Man vet ju aldrig hur man kommer känna inför en ny potentiell arbetsgivare. Inte heller vet man vad de kommer att tycka om en själv. Men jag kände redan på tidigt stadium att min eventuellt blivande chef samt kollegor verkade väldigt trevliga. Tydligen var känslan delad för redan när intervjun och "rundvandringen" var avslutad fick jag ett erbjudande om att jobbet var mitt ifall jag ville ha det. Jag skulle självfallet fundera över helgen (intervjun var en fredag) och sedan återkomma under veckan med mitt besked eller om jag hade ytterligare frågor.

Jag kan säga att jag liksom svävade hem på små moln den dagen. Jag hade redan bestämt mig. Självklart ville jag ha jobbet. Det kunde som sagt inte bli bättre. Ett urintressant projekt med stor utvecklingspotential för min del samt att jag plötsligt skulle få gångavstånd till jobbet! Mina dryga 10 timmar i veckan av pendling skulle vara över! Frågan var bara när jag skulle kunna börja jobba. Min blivande chef ville såklart att jag skulle börja så snart som möjligt, vilket här i USA normalt är med väldigt kort varsel. De flesta anställningar här har inte alls de ofta ganska långa uppsägningstider som i Sverige utan många kan säga upp sig ena veckan och börja sitt nya jobb den kommande veckan. På gott och ont såklart.

Nu fungerar det ju inte riktigt likadant för mig eftersom jag måste få mitt visum medflyttat till min nya arbetsgivare. Jag har nämligen ett H-1B visa vilket är arbetsrelaterat, dvs det är kopplat till ett arbetstillstånd. Detta tar ett tag att fixa, men vi kom överens om att satsa på att jag skulle börja i det nya labbet i början av april. Detta även på grund av min Sverigeresa i slutet av mars som jag ju redan hade planerat, bokat och betalat. Än har jag inte fått något som helst besked om hur det går med förflyttningen av mitt visum. Men jag skrev iallafall på mitt kontrakt häromdagen och lämnade till HR. Med tanke på detta gissar jag att jag eventuellt inte kommer hinna få mitt visum förflyttat till månadsskiftet, men förhoppningsvis kanske 1-2 veckor in i april. Vi får se.

Det betyder att detta skulle kunna vara min sista arbetsvecka här på mitt "gamla" labb. Detta eftersom jag ju åker till Sverige nästa vecka. Men om det dröjer med förflyttningen av visumet så kommer jag att komma tillbaka hit efter Sverigesemestern, vilket jag gissar är vad som kommer ske. Lite luddigt och inte helt optimalt att ännu inte inte ha något definitivt slutdatum, men det känns trots det väldigt bra.
Nu längtar jag självklart efter att få börja ta itu med mitt nya projekt. I gamla labbet återstår att avsluta vissa saker samt en del städning av kyl och frys. Jag har dessutom "skolat in" en ny post-doc som börjat i gruppen. Hon kommer jobba med flera av de tekniker samt celler jag arbetat med och de senaste veckorna har vi "gått parallellt" vilket känts bra.


Saker jag definitivt kommer att sakna nu när jag byter jobb är:
- Mina arbetskamrater (en del av dem även vänner som jag umgås med på fritiden)
- Den härliga atmosfär och stämning som är i labbet (vi har haft mycket roligt ihop..!)
- De fina, nya och ljusa lokalerna (vi flyttade ju till ny byggnad i våras alldeles innan Lill-Snorpan föddes)
- Vår jättebra kaffemaskin som jag tidigare skrev om i kaffeinlägget.

Men som jag hoppas och tror ändå kommer att kompenseras av:
- Nytt spännande projekt att lägga vantarna på
- Ny miljö med nya personer att interagera med
- Ingen pendling!! (Weeeehooooo! Dryga 10 timmar i veckan att göra ngt helt annat än att sitta och häcka på buss och t-bana - alltså minst 10 timmar frihet/fritid!!!!!)


Det sistnämnda ska jag verkligen inte sticka under stol med att det kommer innebära en oerhörd förhöjning av livskvaliteten för min del. Visst, jag är medveten om att den även kommer innebära att jag förmodligen kommer läsa mycket färre böcker vilket i sig är lite tråkigt. Men detta är ändå inget att sucka över eftersom jag i utbyte kommer att få minst 2 timmar per dag att förfoga över helt som jag vill. En riktig lyx!

Bilderna i inlägget är från mitt nuvarande labb. Jag har en orkidé i fönstret samt några andra små plantor. Den söta lilla tejphållaren som är formad som en katt fick jag av en kompis på jobbet förra året när jag fyllde år. Nedan är ytterligare ett par bilder från min  nuvarande arbetsplats. Byggnaden är som sagt väldigt ny så det är väldigt moderna lokaler. Ljusa och öppna, och jag kommer nog att sakna dem när jag bytt jobb för på mitt nya labb finns inte ett enda fönster. Detta på grund av att det ligger mitt i en stor byggnad. Man kan tyvärr inte få allt... Men till att börja med kommer jag att spendera mesta tiden i ett annat labb eftersom mitt projekt är ett samarbetsprojekt med detta labbet. Här kommer jag troligen att få en skrivplats i ett fönster (p g a platsbrist) men med utsikt över NYC och bl a Chrystler Building! Lite häftigt faktiskt! Jag har tyvärr inga bilder från mina kommande arbetsplatser men nedan är som sagt bilder från min nuvarande.


Detta är min labbplats. Fotot är från i maj just när vi flyttat in här. 



Här är fönstret vid min skrivplats. Några blommor muntrar upp. Utsikten är tyvärr jättetrist. En gammal skräpig sjukhusbyggnad som jag tror ska rivas om ett tag.



Här är min labbänk och min skrivplats sett inifrån labbet. Här i USA är det mycket vanligt att labben är inredda med en skrivplats bredvid själva labbänken. Man har alltså inget separat "kontor", utan sköter datorjobb i labbet. I början tyckte jag det var lite svårt att koncentrera sig. Jag var inte van vid att ha skrivbordet bredvid labbänken. Men nu tycker jag faktiskt det är bättre eftersom det gör att det är väldigt lätt att hoppa mellan datorjobb och labbande. Även i Sverige hade jag ändå inget eget kontor utan delade med flera andra doktorander, så det blev ingen riktigt lugn plats det heller.


Här är  just själva skrivplatsen. Självklart har jag bilder på Lill-Skruttan på min anslagstavla. Men de är ganska ouppdaterade vid det här laget. Jag är usel på att printa ut nya foton och sätta upp.... Andra foton som jag också har satt upp är dels en del från Sverige när vi paddlade i skärgården (det är en av de saker jag saknar allra mest här) samt även ett par vykort från med Sotckholmsvyer. Väldigt turistiga sådana, men de gör mig glad. Den stora kalendern är faktiskt ett "projekt" vi gjorde när jag var doktorand i Sverige för lääänge sedan. jag och några andra kompisar pratade om att göra en kalender med folk från institutionen i olika jobbrelaterade teman. Det skulle vara "lite hud, lite jobb och mycket humor". Den blev faktiskt riktigt bra och överskottet gav vi till Cancerfonden. Själv var jag Miss June och temat var "nude mouse"....



Som sagt, det är en ny buggnad och arkitekten ville ha en modern design på det hela. Här syns ena väggen ut mot vägen. Stora delar av väggen är helt i glas vilket gör det väldigt ljust och fint inne. Byggnaden som skymtar på andra sidan vägen hör också till detta College.



Trappan som syns här till höger är lite rolig för den går mellan våning 5 och 3. Alltså inte hela vägen från femte våningen till entréplanet. Vi vet inte säkert, men vi gissar att orsaken till detta är att den ska efterlikna en DNA-spiral. 



Detta är rummet/korridoren som går från hissarna till labben. Vårt labb ligger framme till höger, bakom väggen vid fåtäljerna som skymtar.



Här syns vår gamla byggnad där vårt labb låg inna vi flyttade hit. Vi var då högst upp på 12:e våningen i det runda höga huset till höger.



Nu nästa vecka åker jag till Sverige. Det ska bli så roligt, även om jag känner mig lite småstressad över hela resan. Att resa ensam med Lill-Skruttan kan ju bjuda på en del överraskningar, men jag hoppas det ska gå bra. Imorgon blir det nog en del planering och kasnke lite packning inför resan.

fredag, mars 13, 2009

Fredagstema - min drömdag

Idag är det fredag med nytt Fredagstema. Det är fortfarande Erica i Piteå som står för temat vilket denna veckan är "Min drömdag".
Alltså jag vet inte riktigt hur min drömdag skulle vara.

Just nu såhär i skrivande stund känner jag en längtan efter svensk sommar. När den är sådär alldeles alldeles underbar som endast svensk sommar kan vara. Så en lagom varm och lagom solig dag. Gärna tidig morgon. Ute i Stockholms skärgård (eller Trosas eller Gryts eller S:t Annas...). 
Sittande i en kajak. 
Sittbrunnen mysigt inboad. 
Godis och nötter i en påse att äta på när man känner för det. 
Vattenflaskan fast ovanpå däcket.
Keps och solglasögon mot solen och reflexerna i vattnet.
En lätt bris men ändå inte alltfr mycket vind.
Vattenytan sträcker ut sig framför mig. Lugn och blank. Som olja.
Fiskmåsar och trutar hörs på avstånd.
Första taget med paddeln.
Känner hur hela rörelsen liksom fortfplantar sigt från min kropp till vattnet och får kajaken att glida fram. Ljudlöst. Lugnt.
Frihet.
Lugn.
Harmoni.

Senare på kvällen.
Sätter upp tältet. Självklart på den perfekta tältplatsen. En plan klippa nära vattenbrynet men med ett skuggande träd som kommer ge svalka på morgontimmarna så man slipper vakna svettig klockan 4 nästa morgon.
Tar ett dopp och
Trangiaköket fixar middag.
Njuter av maten och ett glas vin eller en öl på klippan nära tältet.
Ser ut över vattnet och hur den skandinaviska skymningen sakta sänker sig över öar och hav.
Lyssnar på sjöväderprognosen och samma väder utlovas inför morgondagen.
När mörkret sänkt sig blir det tvätt och tandbostning.
Sedan krypa in i sovsäcken i tältet.
Kanske tända lilla tältlyktan en stund bara för att den ger ett så mysigt sken.


Ett annat scenario på en drömdag skulle ju vara att vakna upp på min Paradisö - Kauai!
Detta är den av Hawaiis öar som ligger längst norrut. Den är inte särskilt stor men har en oerhört vacker och rik natur. På den lilla ön finns underbara sandstränder med bra snorkling på grund av korallrev, en otrolig Canyon i väst lummig regnskog.  samt en av de allra vackraste platser jag tror att jag någonsin kommer att få se i mitt liv - Na Pali Coast. Den senare med branta veckade klippor som störtar grönbeklädda ner i ett alldeles turkosblått hav. Det finns ingen bilväg på den norra sidan så för att helt och fullt kunna njuta av denna kuststräcka måste man antingen vandra längs de vandringsleder som finns här eller så får man hyra en båt och se det hela från vattnet.

Så en drömdag skulle definitvt kunna börja med att man vaknar upp och sedan äter en god frukost på vårt favoritkafé medan man bestämmer vad man vill ägna dagen åt.


Kanske en tur till den fantastiska Waimea Canyon (även kallad The Grand Canyon of the Pacific)?


Eller kanske en vandring i det sagolikt vackra Na Pali Coast.


Eller kanske bara snorkla och hänga på någon av de härliga stränderna.


Mmmm, en dröm är helt klart att en dag få återkomma till denna fantastiska ö!
Kanske ska jag skriva ett inlägg och visa lite mer bilder därifrån senare??

En drömdag kan givetvis även vara att för en dag få umgås i riktigt goda vänners lag. Kanske göra något mer aktivt tillsammans först. Som att åka skidor eller om det är sommar vara vid en badstrand eller så. Promenera, cykla fika. Att få prata, umgås, äta och dricka gott. Senare på kvällen spela lite spel och snacka skit. Det vore också helt klart en drömdag!



Här nedan är länkar till fler som hänger med på Fredagstemat!





*) Bilderna från Hawaii är mina egna, men några kajakbilder hade jag tyvärr inte tid att få fram eftersom de är "arkiverade" på en hårddisk. Så kajakbilden är från "Utsidan" (www.utsidan.se).

torsdag, mars 12, 2009

En svart tants bekännelser

Ojojoj!
Såg just denna artikel i DN.
Känner mig som 14 år igen med gåshud....
Nej, ränderna går aldrig riktigt ur.
En gång riktigt DM-fan alltid ett DM-fan.

Nu längtar jag!
Senaste skivan kom ut precis när vi flyttade hit. Varje gång jag hör något från den förflyttas jag tillbaka till den där första kaotiska och omvälvande hösten här. Så mycket spänning. Så mycket nytt. Så mycket frustration. Så mycket glädje.

Likadant är det med var och en av alla deras skivor. var och en med en särskild plats i mitt hjärta, i mitt minne. Genom nästan hela mitt liv har de följt mig. Från 12-åring, genom mina tonår och upp i vuxen ålder. Så mycket tröst deras skivor gett mig. Så många drömmar jag drömt med deras musik i öronen. Det är få band jag tycker hållit att lyssna på under så många år. Musik som faktiskt utvecklats. Föjt med en själv på något vis. Växt.

Jag vet att många kallar det depprock. Att deras text och musik är långt från tuggummipop à la Britney eller olika "Idol-artister" (ja utom första "Speak and Spell" då som ju innehöll en del "gladare 80-tals syntpop). Men för mig har det fungerat. Det sa klick redan från början.  Det mörkare. Det suggestiva. Både texter och musik. Kanske är jag innerst inne en mörk och svårmodig person med dragning åt det lite "svartvulgära"? Därav även min förkärlek för skräckfilmer och till viss del även splatter....
Kanske?

Idag är de gamla syntkillarna gamla gubbar.
Och själv är jag en tant.
En mörk, svårmodig tant med dragning åt det "svartvulgära".
Det känns underbart!

onsdag, mars 11, 2009

Miss

I morse somnade jag på tunnelbanan. Vaknade upp två stationer för sent! Arrrrgh!!!
Bara att kliva av tåget byta perrong och vänta på nästa tåg åt andra hållet. Hm, denna lilla tupplur kostade mig ca 20 minuter extra.
Jaja, var ändå först på jobbet.
Hoppas jag kan hålla mig vaken på vägen hem...

måndag, mars 09, 2009

Ännu ett vårtecken

Igår på vår promenad genom staden såg vi detta vårtecken i ena rabatten.

lördag, mars 07, 2009

Värme

Idag nästan 20 grader varmt!
Våren känns som den är här!!!!!
Men jag vet att det är för tidigt att känna så.
Än är det bara en av de där strödagarna med värme som alltid glittrar till såhär års. Bara för att locka. Retas. Som liksom vill få en att verkligen minnas hur det är att gå ut utan jacka. I bara kortärmat. Mild bris som smeker. Huden bara njuter.

Men man vet vet vet vet att kylan ska komma åter. Åtminstone ett par gånger till. Kanske till och med snö. Hu!
För så är det varje år. Likadant.
Fast trots denna vetskap så hindrar det en inte från att njuta av värmen som är just nu.
Imorgon spås det regn.
Men fortfarande hyfsat varmt.
Som ett vårregn.
Det gillar jag.
Hellre vårregn än vårsnö.
Iallafall i denna staden.
Fast helst vill jag se vårsol såklart.
Men den kommer väl. Så småningom.
Man får vänta och längta ett litet tag till bara.
Sedan står den plötsligt här en dag och knackar på ens skitiga fönster.
Det är då det återigen börjar bli dags att dra igång AC:n.
Oj, det hade jag ju nästan glömt. 
Hm, man får kanske passa på att njuta nu av att kunna somna utan ljudet av en flygplansmotor en halvmeter från örat.
Plötsligt känns veckorna fram till vårvärmen ändå inte alltför långa.
Tids nog kommer den. Värmen.
Tids nog...






fredag, mars 06, 2009

Fredagstema - Min bloggplats

Så är det fredag igen med nytt Fredagstema. Denna månad är det Erica som bestämt vilka teman det ska vara och idag är det "Min bloggplats - var, när och hur bloggar du?".

Jag skriver mina inlägg hemifrån och eftersom vi bor rätt trångt så sitter jag med datorn lite överallt. Där det tillfälligt finns plats och där jag känner att jag kan få sitta ifred.

Oftast blir det faktiskt att jag sitter vid köksbordet. Kanske inte så mysigt, men väldigt praktiskt och därifrån har jag full koll på det mesta som händer i lägenheten också.
Fönstret i väggen ut till köket gör att jag kan laga mat samtidigt eftersom det är lätt att höra om något t ex kokar över på spisen vilket är väldigt praktiskt. Med lite tid över och många saker som ska hinnas med är det väldigt bra att kunna "multitaska" som det väl kallas på ren svengelska. Dessutom är det mysigt med detta fönster eftersom man ibland får lite sällskap av katterna som gärna sitter där och tittar.


En annan klar favorit är att sitta uppkrupen i soffan och skriva. Då har jag oftast laptopen i knät. Sitter gärna här om jag skriver lite senare på kvällen, och då helst med en kopp hett te. Soffplatsen har ju väldigt mycket högre mysfaktor än köksbordet, och jag gillar att sitta här även när jag inte bloggar. Tycker om att sitta och läsa uppkrupen i hörnet. Fast det är det länge sedan jag gjorde nu. Har nog inte suttit i soffan och läst sedan Lill-Snorpan kom tror jag. Numer läser jag i stort sett endast på tunnelbanan och bussen när jag pendlar till och från jobbet. 

Ännu en sak som gör att jag älskar att sitta i soffan på kvällarna är vår utsikt. Nu har man tyvärr blivit såpass van vid den att man inte tänker så mycket på den. Men fortfarande kan jag ibland häpna när jag tittar ut genom fönstret. Främst på kvällen och natten. Min favorittid är att sitta här och titta ut när skymningen sänker sig. Då himlen sakta mörknar och ljusen i husen tänds. Ibland kan man även se otroligt vackra solnedgångsfärger på himlen eftersom vårt vardagsrum vätter åt väster. Här är vår utsikt som den såg ut ikväll strax innan 19-tiden. 

Men som jag skrev så tycker jag allra mest om att titta ut genom fönstret när det mörknat något mer. Som här. När himlen börjar bli sådär djupblå i färgen och husen liksom börjar glittra av ljusen i alla fönster runtomkring. Att sitta och titta ut när mörkret sänker sig utanför och alla hus "träder fram" är oftast väldigt avslappnande. Den höga byggnaden som lyser i toppen ligger ganska nära det stora varuhuset Bloomingdales. Jag har ingen aning om vad det är för byggnad men vi kallade det för fyren när vi flyttade hit eftersom det har ett blinkande rött ljus i "toppmasten".  Jag vet att Emma efterfrågade ett inlägg om just vår utsikt. Kanske kommer ett sådant så småningom. Saken är bara den att jag inte vet så jättemycket om de hus vi kan se. Men jag ska fundera på om jag ändå kan få ihop något så småningom.

Ännu en plats där jag ofta sitter och skriver är vår lilla arbetshörna. Tyvärr har vi ofta belamrat skrivbordet med diverse saker, så väldigt ofta måste man först "städa" för att ha tillräckligt med plats för att kunna sätta ner datorn där. Detta gör såklart att vi inte använder denna plats så mycket som vi egentligen tänkt från början. Främst var det M om ville sitta här för att kunna bearbeta foton, men det var ett tag sedan han gjorde det nu. 
Eftersom vi har så liten lägenhet så är ju egentligen alla de här platserna i samma rum. Arbetshörnan är alldeles bakom köksbordet. Så om en av oss sitter här och jobbar medan den andra sitter vid köksbordet så sitter vi rygg mot rygg. Såpass litet är det. 
Det händer även att jag bloggar i sängen och någongång även på tunnelbanan. Men det är inte så ofta. Inspirationen och idéer till mina inlägg kan jag däremot få lite varstans. Oftast skriver jag ju om vardagshändelser och detta sker ju lite varstans, närsomhelst. Ibland kommer tankarna helt spontant medan det ibland är saker jag liksom går och funderar på ett bra tag innan jag sätter mig ner och skriver. Vissa ämnen kan ju vara sådant som jag börjar fundera på när jag läser andras bloggar eller om någon av er läsare kommenterar något som väcker tankar. Dessa saker, samt vissa fredagsteman, kan ibland behöva mogna en tid innan jag kan få ner mina tankar på pränt. Jag är ju inte heller lika duktig som vissa bloggare vad gäller att ta fina, vackra, häftiga eller stämningsfulla foton. Det mesta här i bloggen är ju väldigt vardagsbaserat. Ofta är både text och bild något som beskriver händelser, tankar och funderingar i min vardag. Från början var ju bloggen tänkt att bli en form av länk till familj och vänner i Sverige. Så att de där hemma skulle kunna ha en möjlighet att följa vårt liv här. Vår vardag. Men nu snart 2 år (!) sedan jag började blogga så betyder bloggandet ännu mer för mig. Det har öppnat en helt ny värld faktiskt. Jag har lärt känna flera underbara personer, varav jag faktiskt haft turen att träffa ett par av dem i verkliga livet. Jag tycker detta fenomen är helt fantastiskt!

Jag är självklart även väldigt nyfiken över vilka som faktiskt läser min blogg nu. Vilka som följer den? Kanske inte varje nytt inlägg, men som ändå återkommer och tittar in lite då och då för att se vad som hänt i mitt liv sedan sist. Jag vet ju att de flesta som läser inte skriver några kommentarer, fast jag blir barnsligt glad över de kommentarer jag får! 
Sist men inte minst vill jag säga till alla er läsare där ute - Tack för att ni följer med på min resa!



Här nedan är länkar till fler som hänger med på Fredagstemat!