Nu är
biljetterna bokade! Det blir en
Sverigeresa om en dryg månad. Jag och barnen flyger i slutet av juni. Till Stockholm. M kommer först en dryg vecka in i juli. Då ses vi nog i Skåne. Först ska han till Italien och en neurologikonferens där.

Jag kommer alltså att
resa ensam med barnen till Sverige. Första gången jag reser ensam med
två barn. Visst känns det lite i magen när jag tänker på det. Ändå, inte alls så stressad som man kanske skulle
kunna vara. Dels för att jag har en
viss vana nu. Att flyga sträckan New York - Arlanda. Med barn. Och även
ensam med barn. Dock bara
ett. Inte två. Men Lillebror är så liten än att jag inte tror det ska bli några större problem. Att flyga med barn under 6 månader är nog den enklaste "bebisresan" man kan göra. Tycker jag. Det är mycket jobbigare när de är ytterligare några månader. Och Storasyster är så gammal nu att hon faktiskt kommer att vara till
hjälp!
Stor, förståndig och med ansvarskänsla. Hon kommer helt klart att underlätta resan. Och vi flyger direktflyg så inga byten. Sådant underlättar också.
Att jag reser redan två veckor innan M kommer är ett beslut som jag kände var rätt eftersom jag just nu inte jobbar. Därmed har jag
ingen semester som styr utan kan stanna mer eller mindre såpass länge jag själv vill.
Så det gällde att passa på kände jag. För när kommer man att kunna stanna en månad i Sverige igen? Det vet man inte. Så det känns bra att få göra det nu. Men visst, senast jag gjorde det var för ca tre år sedan. Då Storasyster bara var tre år fyllda. Och den resan var visserligen härlig men
ibland ganska jobbig också. Den gången kom M inte alls över på grund av sitt jobb. Jag var ensam i Sverige i drygt 3 veckor med henne. Och det var
inte helt lätt. Då längtade och saknade hon sin pappa enormt. Särskilt i slutet. Och humöret svängde på tre sekunder. Upp och ner.

Men nu hoppas och tror jag det ska bli bättre. Hon är såpass stor nu att hon faktiskt själv längtar och ser fram emot resan. Hon minns ju personer, händelser och platser i Sverige nu vilket
värmer gott i mitt blågula hjärta. Att hon får
en egen relation till landet och familjen där.
En
högvinst fick jag också igår när jag bokade biljetterna. Jag bokar alltid online, men ringde sedan även kundtjänst eftersom jag ville kolla ifall de möjligen skulle ha en
bassinet till Lillebror ledig. Det trodde jag aldrig eftersom jag bokade så sent, men
till min stora överraskning och glädje så fanns det! Så nu kan Lillebror ligga där så slipper jag sitta med honom i mitt knä hela resan. Så skönt!
Pratade med
Svägerskan tidigare idag och då
ökade ju Sverigelängtan rejält. Trots att vi ju var där relativt nyligen. Normalt har det ju varit minst ett år mellan besöken, men nu var vi ju där i november så i år blir det bara ett drygt halvår sedan senaste besöket. Men
det har ju hänt en del sedan dess. Det ska bli så fantastiskt roligt att träffa Videungen igen. Han är så stor nu! Och såklart känns det otroligt roligt att familjen ska få träffa Lillebror också! Både Skånefamiljen och min mamma. För först kommer vi som sagt att vara hos henne i Stockholmsområdet. Innan det bär av söderut.
I november besökte vi Tom Tits Experiment (som alltid då vi bor hos min mamma) och då var Storasyster fascinerad över dockorna på foster som finns där. Hon ville veta hur stor Lillebror var just då och ungefär så stor som dockan hon håller i händerna här var han då.
Och självklart kommer vi göra turer in till huvudstaden även denna gång.
Jag kan längta efter och sakna Stockholm
Att rida på ett svenskt lejon var såklart kul
Och sedan fick vi ju träffa fina Kusinen för första gången
Skånsk lakrits
Ja, det kommer helt klart att bli en händelserik Sverigeresa denna gången. Det blir det väl i och för sig alltid, men kanske lite extra denna gång ändå. Och det är ju faktiskt inte så långt kvar nu.