Hosta och humörsvängningar

Uppdatering.

Lill-Skruttan är fortfarande dålig. Febern kommer varje kväll och ligger då på runt 38.2 grader. Hostan den värsta jag tror hon haft hittills i sitt snart 1,5-åriga liv. Nätterna är därför inte särskilt rofyllda. Inte för någon av oss. Just på grund av skrällhostan ringde jag hennes läkare imorse. Fick en tid för koll mitt på dagen. Väl där kunde man konstatera att hostan sitter i luftrören och inte alls i lungorna vilket ju var positivt. Men det finns tyvärr inte mycket man kan göra åt den mer än att vänta.

Resten av hemmadagen för mig gick i berg-o-dalbanans tecken.

En stunden mys och gos, lek och skratt. Nästa gråt, ilska och utbrott av olika intensitet. Humöret svänger snabbt när man är sjuk. Till slut svängde även mitt lite på grund av alla "nononono", allt ålande på golvet, samt framförallt de slag som följde efter vissa av utbrotten. Jag har ett hyfsat normalt tålamod men när Lill-Skruttan slår på allt inom räckhåll (inklusive folk och fä) så tar det stopp. Inte med detsamma. Men efter att jag sagt till först lugnt men bestämt, sedan lugnt men mer argt, och till sist hållit fast armarna och låtit riktigt arg men utan något annat resultat än att hon lugnt tittar mig i ögonen, småler lite lurigt och sedan slår till igen. Så snart armarna är fria. Då tar mammatålamodet slut och jag känner att även mitt humör är på väg att få en liten dipp. En extra liten knuff neråt fick det även av Lipton vars uppkräkta mat jag lyckades sätta foten i också. Mitt i alla annan kaos.

Självklart hjälper även en nästan tom mage och därmed lågt blodsocker, samt ett par nätter med endast knapphändig sömn också till att putta humöret lite neråt.

Men humöret steg faktiskt igen. Och dagen har bjudit på många mysiga och roliga stunder också. Vi har läst böcker, badat och dansat till Bari Koral samt till "Små grodorna" vilken framfördes av mig själv till Lill-Skruttans oerhörda glädje. Denna sång har nog nu åkt upp på 1:a-platsen på favoritsånglistan. Iallafall om man dansar samtidigt.

Att humöret hos både Lill-Skruttan och mig slokade ett tag efter lunch var nog främst för att hon inte sov mer än kanske 10-15 minuter. Sådant sätter sina spår. Hos både henne och mig.

Så när M kom vid 14-tiden för avlösning var det en mycket tacksam fru som mötte honom här hemma. Jobbet kändes plötsligt som en lyx. Att kunna påbörja en tanke, en handling och faktiskt ha tillräckligt med tid för att slutföra den är verkligen en lyx. En lyx man lätt glömmer bort eller förbiser.

Nu är klockan mycket och det är dags att sova.

När jag kom hem fick jag veta att Lill-Skruttan somnat nästan med detsamma efter att jag gått hemfrån. Helt utmattad. Sedan sovit i drygt 2 timmar. Så nu under kvällen kunde hon inte somna, utan var uppe till 22.30-tiden.

Under morgondagen blir det samma uppdelning.

Jag tar första passet hemma, och M tar vid efteråt. Men imorgonkväll ska jag även träffa några vänner ute på middag vilket kommer kännas otroligt roligt. Ett välkommet avbrott i sjukstuga och jobb. Men jag undrar lite i mitt stilla sinne hur lång denna vecka kommer att kännas innan man når fredagen....?

Fredagstema - Advent

Så är det sista Fredagstemat för november. Simones sista novembertema. Tack för dina kluriga teman!

Tyvärr kommer mitt inlägg denna gång att vara ytterst kort.

Hade hoppats att jag skulle kunnat pynta lite här hemma ikväll. Inte så mycket eftersom våra två katter samt vår Lilla Skrutta inte riktigt är helt kompatibla med en massa olika juldekorationer. Men ändå något lite.

Tyvärr kom det helt andra saker ivägen för pysslet och pyntet.

Som en febertopp. Hos ovan nämnda Skrutta.

En massa gråt. Och sedan kom även en del av maginnehållet upp. Ett antal gånger. Och i samband med detta ännu mer tårar.

Hostig och snuvig var hon redan innan. Det började igår. Men nu under eftermiddagen-kvällen har det visst blivit värre. Så nej, det blir nog inget adventsfix ikväll. Just nu känner jag inte alls för det. M är ute på stan och jagar febernedsättande stolpiller för barn. Själv har jag just gjort satt in kyckling i ugnen. Hör Lill-Skruttan hosta inne i sovrummet men hoppas hoppas hoppas att det ska vara slutkräkt för denna gången. Hon verkar dock sova såpass bra man nu kan när man vaknar till av hosta stup i kvarten. Stackars liten. Den lilla heta kroppen och hostan som rister. Man vill bara kuna trolla bort den.

Imorgon Första Advent alltså.

Hm, julstämningen här hemma känns ganska avlägsen.

Jag hoppas att det kommer vara bättre imorgon.

En mulen morgon

Ute grått och trist. Mulet med lågt molntäcke som sveper in de högsta husen i en kappa av gråludd. Inget regn än men det hänger verkligen i den småkyliga luften.

Morgonens sångstund:

M: "Här dansar Herr Gurka...." (sjungandes med extremt rosslig morgonröst)

Lill-Skruttan: "Nononono"

M: Va, tycker du inte om när pappa sjunger?!

Lill-Skruttan: No!

Okej hon vet vad hon vill. Och inte.

Numer säger hon ofta vad hon inte vill i någon sorts 2-ordsmeningar som t ex "No mat" om hon inte vill ha mer att äta. Det är förövrigt ganska ofta "no" om mycket. Jag tror nästan att de enda orden hon inte använder no framför någonsin är bada samt paci (det senare uttalas alltså pasi och är en förkortning av pacifier vilket betyder napp).

Morgonens promenad:

Promenaden till dagis. Lill-Skruttan vill allt oftare INTE sitta i vagnen utan gå själv. Vilket tar en mindre eeeevighet. Det gäller att ha mycket tålamod och inte vara alltför stressad.

I morse hann vi med att

- hälsa på "aporna i trädet" (en inomhuspalm i vår lobby i vilken det hänger leksaksapor)

- spegla oss i soptunnan

- titta länge på bilarna från bron

- känna på lamporna längs gångvägen

- och såklart ta ett par nävar grus att kasta på en stenlagda gångvägen. Säkert väldigt poppis för de som håller efter och sköter om campus.

Tror det tog oss ca 20 minuter att gå till dagis, jämfört med de ca 5 som det normalt tar.

Idag är dagen före den största amerikanska högtiden - Thanksgiving.

Detta kommer att vara den helg när flest amerikaner befinner sig på resande fot. Det ska flygas, köras och åkas tåg o buss till familjer runt om i landet. Imorgon ska det ätas kalkon och tittas på fotboll (American football då såklart) samt umgås med familj och släkt. Lite som de svenska jularna firas med undantag av den amerikanska fotbollen då. Själva ska vi på Thanksgivingmiddag till ett par vänner. Har förstått att vi blir ca 18-20 personer. Det ska bli jätteskoj! Vi har firat Thanksgiving med dem två gånger tidigare och det har alltid varit himla mysigt och roligt.

Tyvärr är väderprognosen rätt trist för Thanksgivinghelgen här i New York. Det känns lite typiskt men vi får se hur pass illa det verkligen blir. Så länge det inte regnar tycker jag det är ganska okej ändå. Nu blir det till att jobba vidare här och sedan ser jag fram emot långhelgen.

Höstlek i Parken

I lördags hade Lill-Skruttan och jag en heldag ute i det vackra höstvädret.

M skulle sitta inne och slita med sitt föredrag som han ska hålla i Florida om ca 3 veckor så jag och Lill-Skruttan begav oss ut ensamma.

Här är några bilder från vår härliga höstdag!

Första stoppet var lekparken ett par gator bort. Roligaste aktiviteten här var helt klart elefantridning. Samtidigt som man sjöng "Row row row your boat". Kanske inte helt logiskt för en vuxen tråkhjärna men säkert för en som ännu ej hunnit fastna i det trista vuxna "rätt-och-fel-tänkadet".

Vi fortsatte sedan vår promenad till Central Park som visade upp sig i en av sina bästa senhöstskrudar. En Hot Dog intogs som lunch och efter denna lilla lunch var Lill-Skruttan back in business igen.

Det blev lek i en av mina favoritlekparker.

Sedan lite mer promenad då jag trodde att Lill-Skruttan kanske skulle sova lite middag.

Parken var verkligen helt underbart vacker att vara i.

Hur blev det med middagsluren då? Nja, inte så värst mycket alls skulle man kunna säga. Det var fortfarande massvis med spring i de små benen så vi gick ut bland höstlöven för att ha lite skoj.

Till slut efter en heldag ute började vi gå hemåt. När vi kommit till Park Avenue somnade Lill-Skruttan i vagnen. En liten power nap som varade ungefär fram till vår korsning vid York Avenue. Som sagt hon sover inte mycket om dagarna direkt...

Senare på kvällen skulle vi till några vänner som hade en gluhweinfest. Ja, det var inte samma som förra lördagen utan en ny sådan, denna gången hos våra vänner A och C som bor ett stenkast från oss. Men först skulle M iväg och fightas med min kompis katter igen. Hon är bortrest och jag lovade att mata dem, men sedan blev den ena allvarligt sjuk och ska nu tvångsmatas med medicin två (!) gånger dagligen och detta kan jag inte göra. Alltså föll detta otroligt otacksamma uppdrag på stackars M som nu har händer som numera är helt randiga av rivsår. I morse tyckte han dock det gick riktigt hyfsat för inget av de nya rivsåren blödde viket var ett bra framsteg. Stackars stackars M. Jag känner mig lite skyldig till detta eftersom jag själv inte kan göra det här jobbet. Jag tror dessutom att han lugnt kan hålla med Victorias underbara inlägg angående detta med att ge katter ett piller....

Festen var jättetrevlig. Men jag var ganska trött på slutet så vi stannade inte alls lika länge som festen förra lördagen. Det var jätteroligt att träffa A och C samt deras lille son M som hade vuxit ordentligt sedan sist. Det är dock oerhört svårt att förstå att Lill-Skruttan var i stort sett exakt lika liten som M om man går ett år bak i tiden. Det skiljer nämligen 366 dagar mellan dem men det är inte lätt att tycka att detta känns oligkst när den ena hoppar upp och ner som en duracellkanin i värdparets soffa medan den andra knappt kan sitta själv. Men visst, Lill-Skruttan kunde ju inte sitta själv förrän hon var närmare 7 månader vilket ju är ca två månader efter lille M som ju är ca 5 månader nu.

Idag söndag så har vi haft fint besök. Det var Annika med sin familj som var i NYC och vi hade bestämt att ses här hemma hos oss på en brunch. Det var en otroligt trevlig brunch och som vanligt gick tiden lite väl snabbt. Men detta kommer jag skriva lite mer om i ett senare inlägg. M är på jobbet och blir nog där till sent inatt. Han håller fortfarande på med förberedelserna till sitt föredrag vilka måste vara färdiga till imorgon, så för min del blir det en mugg te och lite bokläsning nu innan det är läggdags.

Fredagstema - skyltar

Så kommer då Fredagstemat fast lite sent som vanligt. Det är Simone´s tredje tema denna månaden och temat är kort och gott Skyltar.

En skylt som visar smakerna på glass inne i restaurangen Shake Shack som vi var till i september.

Även denna skylt satt uppsatt i ovan nämnda restaurang.

I Central Park, på West Side, finns en lekplats som uppenbarligen är uppkallad efter den berämda sångerskan.

Flera av bänkarna i Central Park har små skyltar på ryggstöden. De flesta är minnesskyltar till personer som gått bort, men det finns en del som är till minne av andra händelser i personers liv. Dessa två nedan tycker jag kändes lite roliga.

Troligen några som gillar Parken....

Och här är nog någon som friat vid just denna bänken? Väldigt romantiskt tycker en romantiker som jag själv....

En del av träden i Central Park är inhägnade och den Amerikanska almen är en av dessa. Tydligen är det en något känslig art?

Kanske en mindre rolig skylt. Jag har dock aldrig under mina år här känt något som helst obehag i Central Park. Men den är ju stängd nattetid så om man mot förmodan skulle gå in här då kanske det är helt annorlunda?

Detta vet jag inte riktigt om det kallas "skylt" i dess traditionella bemörkelse. Men det är ju en skylt om än också en rullande "korvmoj". Så typiska för just Manhattan, där man ofta ser dem i gathörnen. Och särskilt många finns i samt i närheten av Central Park såklart.

Här en gatuskylt i korsningen utanför vår hus. Tycker det är lite roligt att man måste skriva ut att man ska vänta på grönt ljus när man står vid ett trafikljus i en alltid mycket trafikerad korsning. Men kanske är det bäst att sätta en skylt och vara övertydlig så att staden inte kan stämmas av någon trafikant som skulle köra mot rött...?

Denna skylt tycker jag är jättekul, men det kanske bara visar att jag är en riktig vetenskapsnörd med nördig humor? Den står iallafall intill en utfart vid en av ingångarna till M´s jobb; Rockefeller University.

Att städa upp efter hunden kan man tycka att alla borde göra. Med eller utan skylt. Staden här är verkligen väldigt ren om man tänker på hur många personer och hundar som faktiskt bor här så de flesta verkar ta hand om hundbajset. Men jag tycker att denna skylt är så ful! Kolla in stilen på den som städar efter sin hund!!!! VEM skulle böja sig ner med en liten skyffel på det där sättet, jag bara undrar???? Nog för att man ska lyfta tunga saker genom att böja knäna och inte ryggen, men hallå! Lite hundbajs??! Så stora, tunga korvar kan väl ändå inte ens stora hundar göra att man skulle böja sig på det där sättet!

Skylten är såklart från Ikea. Den här från Ikea i Brooklyn.

Ni som följt min blogg ett tag har sett den tidigare för jag har helt fräckt återvunnit den igen från ett tidigare inlägg.

Den här skylten åkte vi förbi när vi körde ut från Philly (Philadelphia). Ni får kanske klicka på bilden för att se den lite större, men jag tyckte det var roligt att stället heter Intercourse, vilket på svenska betyder samlag.

Även denna bild är en jag återvunnit från ett tidigare inlägg.

En skylt som gör reklam för.... SNUS!

Denna såg vi utanför en mack när vi körde från Cape Cod tillbaks mot New York City i april 2008. Haha, lite kul att snuset här tydlgein är danskt! Jag trodde att det var cigariller som var Danmarks specialitet vad beträffar tobak, och att snuset var en svensk och en finsk ovana...

En julaffär i Newport.

Kanske inte skyltar i den traditionella bemärkelsen men dessa små broderade "kuddar" hängde på dörrhandtagen på det härliga Bed & Breakfast "Brewster by the Sea" som vi bodde på när vi var på Cape Cod.

Okej, det var mitt inlägg till Fredagstemat denna veckan. Klockan är mycket och jag ska lägga mig. Imorgon kommer Annika med sin familj förbi och äter brunch hos oss. Det ska bli superkul! Mer omdet samt resten av helgen kommer senare i veckan.

Helg med böcker, sång och gluehwein

Här kommer ett lite sent inlägg om helgen som var.

I lördags var det mulet och lite småregingt ute när vi vaknade. Jag och Lill-Skruttan gick upp och jag skickade ett sms till Grannen för att se ifall de ville med till Dagisets "Book Fair" på Barnes and Nobles senare. De hade andra planer men istället blev jag inbjuden på morgonkaffe. Jag svarade att vi kunde komma om ca 5-10 minuter eftersom både Lill-Skruttan och jag själv fortfarande hade pyjamas på. Men fick då veta att de minsann också satt i pyjamas så om vi ville kunde vi komma som vi var. Så sagt och gjort, vi knatade över till Grannarna i pyjamas. Sådana relationer är de bästa tycker jag! Vardagliga och enkla. Inget extra piffande behövs. Det är vardagsrealism på hög nivå. Lite disk på köksbänken, leksaker strödda på vardagsrumsgolvet, pappershögar på borden och sist men inte minst umgänge i pyjamas! Härligt! Kaffet var dessutom gott och det blev en skön morgonstund för mig och C, samt en rolig lek- och fartfylld sådan för Lill-Skruttan och kompisen W. Detat har numer blivit så att bland det första Lill-Skruttan vill göra på morgonen är att leka med W. Hon springer till dörren, eller ibland bara pekar hon med hela armen mot dörren, tittar uppmanande på en och säger "wiss wiss wiss", vilket är hennes uttal av W´s namn. Självklart går det ju inte på vardagarna men ofta på helgerna ses vi en stund på morgontimmarna. Antingen hos oss eller dem, men ännu oftare i något av lekrummen, på gården eller så har vi sällskap till någon närbelägen lekpark.

Senare var det dags att promenera till Barnes and Nobles för att vara med på sångstunden där. Det var Bari Koral, en av musikpedagogerna på Lill-Skruttans dagis som skulle sjunga och spela. Inbjuden för just detta event - CFC´s Book Fair. Jag gillar verkligen hennes låtar. De är för barn med härliga underfundiga texter men låtarna är verkligen sådana som man som vuxen kan höra på repeat (vilket det ju ofta blir med just låtar eller berättelser för barn) utan att ledsna helt. Man kunde även köpa hennes nya CD "Rock and Roll Garden" och det gjorde vi. Om ni har barn i förskole- upp till lågstadieåldern rekommenderar jag verkligen skivan! Och såhär tycker en del recensenter om Bari.

Tydligen är Bari också yogainstruktör för barn och denna sång hittade jag på Youtube och den verkar vara en yogasång.

Annars är kanske denna youtube video bättre för den tycker jag visar att hon verkligen är en musiker som kan spela och sjunga för både vuxna och barn.

Lill-Skruttan blev nog lite smått överväldigad av alla barn som var där och var till en början rätt reserverad. Hon tinade upp lite mer i slutet dock, men dansa började hon inte göra förrän en bra stund efter att sångstunden var slut. Då i sällskap med kända kompisar från dagis. Det blev en hel del spring och bus med olika dagiskompisar som hon träffade på i bokhandeln. En av de "Stora pojkarna" i Pink Room har blivit extra förtjust i Lill-Skruttan och när de sågs i lördags hade de riktigt roligt. Här är en del bilder från vår lördagsförmiddag på Barnes and Nobles.

Bari Koral i full fart med sin gitarr.

Lill-Skruttan ville inte dansa utan satt hellre med pappa och tittade på alla andra barn som sjöng och dansade.

Men efter sångstunden blev det fart o fläkt tillsammans med dagiskompisen E.

Rulla runt och lekbrottas på golvet var väldigt kul.

Hm, tydligen var det andra saker som också var intressanta på golvet.

Blev det några bokinköp då?

Jodå det blev det. Jag köpte dels två böcker till Pink Room. Man kunde se vilka böcker de olika rummen hade på sina wish lists och om man vill kunde man köpa någon eller flera av dessa och ge direkt till rummen. Den ena av böckerna hette "My feet are not for kicking" vilket jag tyckte kändes väldigt aktuell... Självklart handlade vi en del till Lill-Skruttan också så några dollar blev det nog till dagisets egna bokinköp också.

På kvällen var i bjudna till våra österrikiska vänner M och U på deras årliga Gluewein Party. I år kändes festen lite tidig men vi fick lära oss att man tydligen startar Glueweinsäsongen den 16 november på Leopoldi (tror jag det var). Det var en otroligt lyckad och rolig fest med mycket folk. En del gamla bekanta som vi inte sett på länge, och en del nya. Kul med blandningen av nya och gamla bekantskaper. Även här var Lill-Skruttan först lite reserverad och överväldigad av alla dessa för henne nya människor. Men efter första timmen tinade hon upp och sedan gick det nästan inte att få stopp på henne när hon kryssade runt bland gästerna och "pratade" med alla. Hon blev så exalterad att hon senare på kvällen for omkring som ett litet kvicksilver. Till slut kunde jag ändå sätta på henne pyjamas och natta henne i värdparets säng. Jag och M var sedan kvar rätt länge och fortsatte äta, dricka och ha trevligt. Vid 2-tiden tog vi dock en taxi tillbaks hem och då var vi alla rätt trötta, men glada och nöjda. Vi kommer snart återse M och U, samt en del av gästerna från denna festen eftersom vi är bjudna till dem på Thanksgiving middag vilket ju är redan nästa vecka.

I början av festen ville Lill-Skruttan mest vara i min famn. Lite läskigt med alla personer där.

Fast lite chips var ju gott förstås, så det vågade man sig ner på golvet för att kunna ta.

Mycket gott att äta var det. Värdparet hade själva fixat ribs, potatissallad samt gulasch. Sedan hade alla gäster tagit med sig lite olika saker som ostar, kallskuret, bröd, olika grönsaker och sist men inte minst olika desserter. Mums!

Lill-Skruttan gillade potatissalladen.

Här pratas det lite med en av värdens studenter. Hon har själv en dotter som går på samma dagis som Lill-Skruttan, men dottern var inte med denna kvällen. Däremot var det en hel del andra barn på festen men de var alla lite "för stora" för Lill-Skruttan så hon roade sig mest med de vuxna gästerna.

Som alltid när man är inbjuden på fester här i staden så slås man av vilken otroligt härlig blandning det är av olika nationaliteter och kulturer. Det var så många gäster att jag inte har koll på var alla var ifrån men de länder jag vet var representerade där var USA, Österrike, Spanien, Ukraina, Indien, Kina, Serbien, Tyskland, Bulgarien, Kanada och Storbritanien.

I söndags tog vi det lugnt. En slö förmiddag och sedan en liten promenad ute med gissa vilka... jo Grannarna såklart! En skön avslutning på helgen.

Nu är det ny vecka igen. En något mindre hektisk sådan än den förra. Helgen som kommer blir det fint besök av Annika som ska göra NYC! på söndagen ska vi ses på en brunch här hemma hos oss. Det ska bli så ROLIGT!

Kalasdag

Äntligen känner jag att jag börjar återhämta mig lite från förra veckans intensiva dygn.

Visserligen är det fortfarande mycket på jobbet men jag känner att jag har lite mer egen kontroll nu. Särskilt som det inte är några direkta kvällsaktiviteter denna veckan. Det gör det hela lite lugnare.

Idag hade jag och M en lunchdate.

Så himla mysigt.

En lyx som vi definitivt kommer försöka göra då och då.

Att jobba så nära varandra öppnar verkligen för denna lilla vardagslyx och det känns så härligt!

Vi gick till en nyöppnad asiatisk restaurang ett stenkast från våra jobb Fatty Fish.

Jättegod mat, trevlig service och fin lokal. De otroligt få gästerna till trots hoppas jag att det går bra för dem så de blir kvar för det var absolut ett ställe vi gärna återvänder till.

Sedan en kort promenad till Java Girl där vi köpte kaffe. Med varsin latte i handen gick vi tillbaka till våra respektive jobb.

Hämtning av Lill-Skruttan på dagis efter jobbet.

En ren fröjd.

Strålande glad och på sitt allra bästa och charmigaste humör.

En mammas dröm helt enkelt.

Lill-Skruttan pratsam och gosig och idel solsken i blick.

Bus och gos. Middag och bad. Sedan kom M hem och då blev det superbus med honom i soffan medan jag fixade middag till oss.

Nu är man mätt och glad.

Och vi ska snart kolla ett nytt avsnitt av ny-versionen av V.

Jag gillar den faktiskt riktigt mycket. Även om den inte är "riktiga V" i mina ögon. Men det gör inte så mycket. Lagom skön underhållning en vardagkväll. Det räcker för mig.