Vårväder och akutinryckning

Idag träffade jag en kompis i Central Park. Vi hade bestämt att ses och äta lunch på Le Pain Quotidien inne i Parken. Vädret var återigen otroligt vårigt. Temperaturen låg runt 14 grader och solen värmde. Så vi satt ute och åt. Pratade. Kollade in folk som strosade förbi. Sedan gick vi en promenad i Parken. Pratade vidare. Vi promenerade i säkert en dryg timme innan vi sade hejdå. En UNDERBAR promenad!

Allén

Le Pain Quotidien

The Angel Fountain, Bethesda Terrace

The Boathouse

Bow Bridge

Stilstudie - Bro

Jag fortsatte sedan söderut till Svenska Konsulatet som ligger vid Park Avenu mellan 56:e och 57:e gatan. Där hämtade jag ut mitt körkort som jag nyligen förnyat, och blev bjuden på en kanelbulle! På vägen hem kände jag av mitt högra knä. Hoppas att det inte ska börja spöka igen nu. Det har gjort det lite av och till under flera år. När jag kom hem gjorde jag mig i ordning för att hämta Lill-Skruttan på dagis. Vi hade bestämt att jag skulle hämta henne lite tidigare idag. Precis innan jag skulle gå ringde mobilen och våra vänner Familjen K undrade ifall jag kunde hjälpa dem. Akut. Deras Minsting var sjuk. Hög feber och svårt att andas. Pappa A skulle ta henne till sjukhuset. 

Mamma K var hemma men var tvungen att jobba en del hemifrån så de undrade ifall jag kunde gå över och hålla ett öga eller två på R. Självklart! Jag hämtade Lill-Skruttan vi gick dit direkt efter dagis. Sedan tillbringade vi en stor del av kvällen där. Till Lill-Skruttans och R's stora lycka. K kunde slutföra sina jobbuppdrag för dagen medan R och Lill-Skruttan lekte. Efter att vi alla ätit middag så skulle K och R gå till sjukhuset och då gick jag och Lill-Skruttan tillbaka hem. Tyvärr blev Baby E kvar rätt länge på sjukhuset, men jag fick nyligen ett sms där de berättade att hon skulle få komma hem igen snart. Lillan! Nu hoppas vi att hon snart blir bra igen.

Vitamininjektion

Igårkväll, måndag var jag på ett föredrag på NYU. Det var min kompis (f.d Grannen C) som anordnade detta och hon hade bjudit in mig. Byggnaden jag skulle till låg precis på södra långsidan av Washington Square. Skymningen hade övergått till djupblått mörker då jag kom dit och vandrade över torget. Vissa platser här i NYC är bara helt magiska. Och oftast tycker jag det inträffar runt gryning och skymning. När staden vaknar och när den går in i sin nattfas. Jag tog ett par snabba bilder där på torget.

Föreläsningen då? Eller The Workshop som de också kallade den. Jodå, den var bra. Riktigt bra! Det var Peter Fiske som pratade och titeln var "Put your science to work" och det handlade om hur man kan försöka hitta sin egen väg ut på arbetsmarknaden om man inte vill stanna kvar i akademin. För min del ett högst relevant ämne. En utmärkt talare var han och det var med mycket humor som han körde det han själv kallade "sitt pep-talk för alla desillusionerade PhDs...". Såhär beskriver han själv sitt "pep-talk":

"The purpose of this workshop is to assist you in conceptualizing, exploring and finding a satisfying career. It is not about abandoning research. Rather, it is an exhortation to explore a wide range of possible careers - and to apply the many skills you developed as a scholar to a myriad of problems in and outside of academia. It is also an introduction to the job search process with a particular emphasis on those aspects most crucial for Ph.D.-trained scholars.

Exploring alternative careers can be a liberating, empowering and fun experience. Who knows? Maybe the process of exploration will confirm your original choice. No matter what the outcome, you will be better off for the experience -- both in terms of your own direction and for the advice you may give to your students in the future.

Only you can be in control of your career and nobody cares more than you about your future." 

En liten välbehövlig vitamininjektion till mitt just nu lite jobbsökströtta jag. Han tog upp en hel del både historiskt kring vetenskapen och hur den utvecklats, samt sedan flera olika exempel på folk i hans omgivning som valt nya och kanske ibland lite udda vägar. Han kom även med en hel del råd vad gäller jobbsökandet och efteråt besvarade han frågor. Som sagt, intressant och inspirerande.

För er som vill ta del av detta och vill läsa mer om den här föreläsningen kan läsa Peter Fiske's Booklet här. Hans föreläsning byggde på den och det finns en hel del tips och råd där med ett par övningar man kan göra om man funderar på ett karriärbyte.

Washington Square igen. 

Nu är det tisdag och jag ska snart gå iväg för att luncha med en kompis i Central Park. Vädret känns vårigt milt igen. Så det blir nog en skön promenad.

Sist men inte minst vill jag TACKA ER ALLA som gjorde gårdagens inlägg till en otroligt intressant dialog! Å jag har läst och funderat över era kommentarer. Era erfarenheter och tankar kring detta med språk. Så roligt och spännande att få ta del av. Tack för att ni delade med er!

Det här med språklig identitet och tillkortakommanden

Läste nyligen på härliga och enormt kunniga Skrivarcoachen Ann Ljungbergs blogg ett mycket intressant inlägg av Christian Johansson. Han gjorde ett gästinlägg där som handlade om språket. Det var förövrigt Ann som hade den Skrivarkurs jag var med på här förra våren. En toppenkurs verkligen!

Som sagt, otroligt intressant inlägg tycker jag. Särskilt som han själv bott länge utanför Sverige och beskrev detta med hur man som utlandssvensk faktiskt måste jobba lite på detta att behålla sin svenska. Sitt modersmål. Ja, detta gäller såklart alla nationaliteter och deras respektive språk när man lämnar sitt land och därmed inte hör eller talar sitt språk 100% varje dag. Man pratar kanske knappt sitt språk dagligen utan använder endast det språk som talas i landet där man bor. Eller så pratar man sitt eget språk delvis, men kommunicerar på landets språk till största delen. I vissa fall kanske man pratar flera andra språk men knappt sitt "eget". Allt beroende på ens personliga situation.

Eftersom både M och jag är svenskar så är det självklart att vi pratar svenska hemma. Med varandra. Och med Lill-Skruttan. Dock är det många av våra vänner här som kommer från olika länder. Alltså där ett och samma par har olika modersmål och därmed talar engelska med varandra. Det blir självklart annorlunda för dem. Och de par vi känner som har barn, men där man pratar engelska även i hemmet och familjen, där är det ofta så att barnet eller barnen inte behärskar mammans eller pappans språk så väl. I många fall pratar barnet den ena förälderns språk bättre än den andras. Och ofta ofta har vi märkt att det är mammans språk. Jag vet inte varför men det verkar så att bland de vänner vi har är det oftare mamman som använder sitt modersmål när hon talar till barnet, och därmed lär sig barnet det språket bättre än pappans.

Vi pratar som sagt svenska här hemma. Med varandra och med Lill-Skruttan. Men hon pratar engelska hela dagarna på dagis. Så för henne är engelskan helt klart Språk Nummer 1. Det är hennes vardagsspråk. Språket hon har tillsammans med sina vänner. Lekspråket. När jag hör henne prata för sig själv då hon leker ensam är det i stort sett alltid engelska hon pratar. Och vi får numera ofta ofta ofta säga till henne att vi vill att hon ska prata svenska med oss. Hon gör det oftast då vi påpekar eller rättar henne. Men inte alltid. Och redan har hon börjat säga (ibland) att hon inte vill prata svenska utan engelska. Jag var beredd på det, men tycker det kom väldigt tidigt...? Den senaste tiden har hon dock ofta bett att vi ska läsa de amerikanska böckerna för henne men på svenska! Lite lustigt. Men det gör vi. På samma vis får vi lite sporadiskt försöka översätta hennes svenska böcker då hennes amerikanska vänner är på besök och vill att vi ska läsa för dem. Numera är jag rätt bra på att spontanöversätta "mamma Mu", "Pettson & Findus" samt "Pippi" och "Barbapapa" till engelska.

När det kommer till mig själv och hur jag pratar och skriver, så inser jag (även om det inte är något jag tänker på dagligen) att min svenska försämrats en hel del under våra år här. Inte så att jag bryter eller på något vis låter utländsk när jag talar. Men visst urholkas språket ändå. Det gör det. Ofta är det engelska ord och uttryck som hoppar in i huvudet före den svenska motsvarigheten. Det händer titt som tätt. Eller ofta. Dagligen. Man tappar ibland helt bort det svenska ordet medan det engelska hänger och dallrar på tungspetsen, färdigt att hoppa ut som en nykläckt kyckling. Likaså tycker jag att jag ibland, precis som Christian Johansson beskriver i sitt gästinlägg på Anns blogg, kan bli lite osäker på prepositionerna. Detta gäller tyvärr både svenska och engelskan. Svenskans sitter dock klart stabilare men ändå, det händer att jag får fundera både en och två gånger. På valet av de svenska prepositionerna. Det behövde jag i stort sett aldrig göra innan vi flyttade hit. Sedan ska erkännas att jag även fortfarande använder en del norrländska när jag pratar. Jag säger till exempel att jag ska "gå på affär'n". Haha! Kvar sedan min tid i Umeå. Jag vet att detta är dialektalt och inte ett språkligt fel som kommit för att jag lämnat Sverige, men för en icke-norrlänning kan det säkert låta lite konstigt. Framförallt är det nog ändå känslan av att man inte riktigt följer med sitt språks naturliga utveckling som gör att jag ibland märker att min svenska inte riktigt håller måttet. Ni vet, nya ord eller uttryck som dyker upp från år till år, men som jag inte riktigt har koll på. Man kan stöta på dem i svenska tidningar eller böcker eller om man lyssnar på svensk radio eller TV.

Hur känner ni andra som bott eller bor utomlands? Tycker ni att ert modersmål förändrats? Försämrats? Eller håller känns det som när ni fortfarande bodde i Sverige? Hur gör ni för att försöka bibehålla språket? Och hur gör ni med era barn? Anstränger ni er för att de ska prata just ert modersmål? Och hur har ni gjort med läsning? Läser era barn böcker på svenska (eller vilket språk ni nu har som första språk)? Och hur är det med skrift? Kan de skriva på ert modersmål?

Detta att leva med nya språk - innebär det att man vinner de nya språken eller att man förlorar sitt gamla?

Det vore väldigt roligt att få höra era synpunkter, råd och tips. Eller bara tankar och funderingar kring detta. Både med språk i allmänhet, samt hur ni ser på era barns språkutveckling. Tvåspråkighet? Trespråkighet? Flerspråkighet? Eller hur ni upplevt att känna och tänka på ett språk men kanske ha ert vardagsliv och även er kärleksrelation på ett helt annat språk. Och hur ni tänker kring detta med språklig identitet? För själv är ju svenskan en del av min personlighet. Min historia. Min kultur. Även om jag känner mig hyfsat bra på engelska nu så kommer det svenska språket alltid alltid alltid att vara det exakta språket för mig. Det språk där jag hittar rätt bland alla nyanser. Det där jag kan förklara glasklart och hitta det exakt rätta uttrycket för det specifika tillfället eller den speciella känslan. Svenskan är dessutom det språk där mitt hjärta finns. Eller säger man kanske att svenskan är det språk jag har i mitt Hjärta? Mitt Hjärtespråk.


*) Bilderna i inlägget (förutom det på mig och Lill-Skruttan)
http://www.kanarieliv.se/
http://blogs.babble.com/babys-first-year-blog
http://www.stpaulrealestateblog.com
http://www.globalclickz.com

Söndagspromenad

Dagen började med en långsam start för mig och Lill-Skruttan. M däremot gick till jobbet ett par timmar på förmiddagen. När han var tillbaka åt vi en lätt lunch och gick sedan ut i det vackra och vårlika vädret. Lill-Skruttan hade specifikt bett om att få gå till Zoo:t ungefär 25 gånger under de timmar som M var på jobbet. Så det blev en tur till Central Park Zoo. Först "Lilla Zoo:t" (Tisch Children's Zoo) där vi matade getter och får. Lill-Skruttan är fortfarane lite rödd för att mata men  jag kom på att vi kunde "mata tillsammans". Då höll hon pelleten i sin hand, lade den sedan i min öppna handflata och sedan tippade hon handen så att pelleten rullade ner på mina fingrar. Med sin hand fortfarande kvar i min så kunde fåren och getterna lätt slicka i sig den lilla pelletskulan från mina fingrar. Tillräckligt nära hennes hand för att hon skulle tycka det var spännande och roligt, men samtidigt behövde hon inte vara rädd för att de skulle bita hennes fingrar. Inte för att djuren skulle bitas, men det är det hon är rädd för.

Här matas det.

Och här värms små kalla fingrar.

En kort tur till "Stora Zoo:t också" i Central Park också.

Sedan promenerade vi söderut genom Parken.

Rondellen vid 5th Avenue och 59th Street.

Här trängs alltid hästskjutsar, cykeltaxis och vanliga gula taxibilar.

Och så småningom tillbaka in i Parken där det åts varmkorv.

Och sedan ville Lill-Skruttan mata småfåglarna med resterna av sitt korvbröd.

Väl hemma igen blev det fika. De sista lussebullarna från frysen skulle ätas upp.

Lipton tar igen sig medan skymningen sakta sänkte sig utanför vårt fönster.

En helt vanlig söndag med andra ord. Mysig och lugn, med en del små utbrott då och då. Alla signerade Lill-Skruttan. För det växlar rätt fort här nuförtiden. I humöret. Inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna. Ena sekunden upp och andra ner. Hennes utbrott är inte särskilt långa men de kommer ganska frekvent nu. Däremellan är hon solstrålen själv. Mysig, gosig, rolig, lekfull. Och med en skön och underfundig humor. På vägen hem från Central Park idag sa hon t ex "Mamma, Pappa! Min mun är kall!!!" Detta som svar på frågan om hon frös och behövde ha mössa. "Jaså, är munnen kall." sa jag. "Det kan du nog tyvärr inte göra något åt." Då plirade hon mycket pillimariskt upp på mig och sa "Kanske behöver jag värma upp den med lite varm choklad när vi kommer hem...!?!". Gapskratt. "Ja, sa jag kanske det du."

Ikväll deklarerade hon även att hon minsann ville testa att sova som en stor tjej. Alltså utan napp. Vi får se hur det går. Hon nattas av M nu. Utan napp. Spännande. Vi får se hur natten fortskrider. Jag tror jag kommer helgardera mig med att ha en napp i beredskap i sovrummet att-i-fall-att. Men förhoppningsvis ska det gå bra hela natten.

Uppdatering:
M kom ut för en stund sedan. Lill-Skruttan hade ångrat sig. "Jag kan inte. Jag vill inte. Det går inte". Tror vi får vänta med det här med "Stor-tjejs-sovandet" ett tag till....

Att fylla år

Så var årets Födelsedag avklarad. En riktigt skön dag. Min önskan om Sång, Pussar och Kramar uppfylldes. En god frukost likaså. Sedan hade vi en väldigt lugn och skön morgon med bl a Skypesamtal och Face Time samtal till Sverige. Mitt på dagen begav vi oss ut en sväng i det vackra vädret. Fast vi hoppade på bussen efter en stund. Mest för att Lill-Skruttan fick ett smärre utbrott när hon insåg att vi inte skulle ta bussen (vilket vi först lovat henne...). Det blev alltså busstur. Eftermiddagen gick till tårtfix. Lill-Skruttan fick fria händer när tårtan skulle dekoreras. Det blev ingen Barbamama. Däremot en hel del M&Ms, chocolat chips samt ett par jordgubbar och blåbär. Färglatt! Sedan blev det Födelsedagsfika med Bubbel. Lätt Kaos som stundtals kantrade lite åt Mer Kaos. Vissa gånger blir det bara så. Fråga mig inte varför. Mycket bråk och gråt. Medling och förlåt. Lill-Skruttan var dessutom känsligare än vanligt. Jag vet inte, men kanske var hon lite för exalterad innan alla kom. Hon hade frågat "När när när ska gästerna komma???" konstant under hela dagen. Så jag tror nästan att det blev lite "overload" när de väl dök upp. Men mellan alla gråtattacker, bråk om leksaker och allmän lekturbulens hade vi trevligt. Under denna fika ringde även Olgakatt via Face Time, och jag fick glädjen att även säga hej till Pettas! När gästerna gått kände vi oss smått slut och det blev en lugn avslutning på dagen. Kvällens middag blev en god gryta från "slowcookern". Lite rött vin till det. Mums!

Och nu har man ett helt år att fylla med en massa skoj innan nästa födelsedag.

Sist men inte minst vill jag TACKA ALLA ER SOM GRATTAT och UPPVAKTAT MIG IDAG!!!!! Här hemma, på bloggen, på Facebook, via sms, telefonsamtal, Skype, Face Time, email. Jag känner mig oändligt Tacksam och Glad över att ni finns och att ni tänker på mig! TACK TACK TACK TACK!!!!

Imorgon bitti...

...hoppas jag bli väckt med skönsång, pussar och kramar.
Sedan hoppas jag på en extra god frukost. Och senare en tårta. Mmmmm....

När vi pratade om vilken "smak" tårtan skulle ha föreslog Lill-Skruttan "Barbamama". Men det är ju ingen smak sa jag och M då. Men hon stod på sig. Nog för att jag är galen i lakrits, och Barbamama ser ut att vara just en Lakritsmama (om hon nu skulle haft någon smak), men jag vet inte ifall just laktrits och tårta känns som den roligaste och godaste kombon. Tror jag hellre önskar mig en klassiker med jordgubbar eller så?

Denna kväll har varit mysigare än mysigast. När jag hämtade Lill-Skruttan på dagis var hon på det där Bästa Solskenshumöret. Hon ville först inte gå hem så vi stannade en stund till så hon fick rita en teckning som hon ville hinna göra. För att sedan ta med sig hem. En teckning föreställande sig själv som ledsen med tårar rinnande från ögonen. Hon berättade att det var för att hon blivit ledsen tidigare under dagen då ett av barnen råkat spilla vatten på henne så hon blev alldeles blöt och fick byta kläder. Precis när hon berättat detta tittade hon på teckningen igen, pekade på öronen hon ritat och sa "Tears och Ears - det rims!"

Väl hemma spelade vi Busy Busy Airport, sedan hade vi kuddkrig. På Lill-Skruttans begäran. Inne i sängen efter att vi kastat kuddar en stund (inte konstigt vi har dammigt i sovrummet....) tyckte hon att vi skulle bygga en stor hög av kuddarna istället. På sängen. Det skulle vara en kötthög som T-Rex-familjen kunde äta sedan. Men efter en stund ändrade hon sig och så slängde vi över ett täcke över alla kuddarna och vips hade vi fått en Hoppsnöhög istället. Att hoppa i, åka "pulka" från och ligga och göra snöänglar i. Såklart! Fantasin är det minsann inget fel på.

M kom hem och det busades mer. Sedan ville Lill-Skruttan baka tårta. Så det blev tårtbottensbak. Och diskussionen kring Barbamama kom upp. Middag och sedan lite "Cat in the Hat" på Tvn. Jag älskar verkligen kvällar som denna! Då känner jag mig rikare än rikast.


*) Bilden är från http://barbapapa.dk/shop

Fredagstema - inredningsdrömmar

Fredag igen. Ute grått grått och regn regn. Dessutom mildväder. Just nu i skrivande stund 13 grader men ska enligt prognosen stiga till 16 under dagen. Vad fasiken är det för fel med denna vinter?!?!? Såhär års vill jag ha krispig snö, luft som ger äppelkinder, kunna ta med Lill-Skruttan ut och leka i snön! Inte titta ut i en 16-gradig dimma. Bläää!!! Jaja, nog klagat om vädret. Det finns ändå inget man kan göra åt det. Istället får man försöka göra det bästa av dagen. Haha, klämkäck?? Jag?!?

Det är som sagt Fredagstema idag också. Erica har valt ämnet Inredningsdrömmar. Tyvärr kommer jag vara lite tråkig i dagens tema. För just nu har jag så få drömmar om inredning. Det enda jag egentligen drömmer om är ett större hem. Fler rum, Större ytor. Att inte bo i en garderob längre är väl en av de framtida drömmar jag har angående just heminredning hahahaha!

Inom den mer överskådliga framtiden är min inredningsdröm dock att köpa en ny säng. Vi ska inte byta vår. Men däremot vill jag kasta ut Lill-Skruttans barnsäng. Som hon ändå aldrig sover i. Och som faktiskt börjar bli för liten. Hon har växt ur den redan. Madrassen är crib size vilket alla som bott här i USA med barn vet ungefär hur stort det är. Lite som en större spjälsäng skulle man kunna säga. Istället vill jag köpa en vanlig twin size bed för en vuxen. Alltså normallängd. Och ställa intill vår Queen. Det kommer göra susen för nattsömnen tror jag. Att sova två vuxna och en stor 3,5-åring i en Queen är nämligen lite trångt. Men med en extra sängbredd till kommer det inte vara några problem alls! Vill även Tacka Erica för hennes roliga och inspirerande januariteman!

M sover fortfarande. Jag har ingen aning om när han stegade in igen inatt. Gårdagskvällens middag var supertrevlig. Och god. Roligt folk kring bordet. God mat. Gott vin. Vad mer kan man önska? Desserten kallades Chocolat  Guinness Goodness och var verkligen god! Chokladmousse serverad som en liten Guinness. Efter den drog jag mig hemåt igen. M däremot gick vidare med sina jobbarkompisar. Ut i SoHos nattliv. Klockan var då strax efter 21 och jag gick för att hämta Lill-Skruttan hos våra vänner. Det gick verkligen ingen nöd på henne. Hon hade haft en jätterolig kväll tillsammans med kompisen R. När jag kom var de i full färd med att "mecka" med ett uppställt "Thomas the Tank Engine-tält". De hade haft en kalaskväll tillsammans. Som väntat.

Idag blir det nog en ganska långsam dag. Fredagskänsla redan. Kanske för att vi var ute igår? På dagis skulle de baka donuts idag. Det tror jag Lill-Skruttan kommer att gilla. Lite jobbsurfning står på att-göra-idag-listan. I övrigt inga planer. Hoppas ni alla som läser får en riktigt fin Fredag och en skön helg!