onsdag, oktober 31, 2012

Happy Halloween!

Jag vet att mängder av personer inte kommer att kunna "fira" Halloween idag efter Sandys framfart. Men jag vill ändå säga Happy Halloween till alla er som kan och vill fira och som gillar denna högtid. Här har det karvats pumpa idag. Och ritats spökdekorationer. Snart ska Lill-Skruttan sätta på sig sin Halloweendräkt och så börjar en av årets bästa högtider (enligt henne). Trick-or-Treat. I år kommer vi dessutom börja med en sväng till grannhuset tvärs över gatan. Som har en del aktiviteter utomhus. Som tur var verkar vädret ok för detta. Sedan blir det till att ta trapporna upp och ner här i huset. Själv har jag laddat kamerabatteriet.

tisdag, oktober 30, 2012

På promenad i Sandys spår

Idag när vi vaknade var det lugnt. Lite blåsigt men inte mer. Jag kollade en del jobbmail men det var väldigt lugnt idag. Inte mycket på gång där. Jag gissar att de flesta har haft andra saker att tänka på och/eller göra idag, eller att de varit utan ström. En del fick jag ändå gjort på morgonen, men jag ska erkänna att det varit svårt att koncentrera sig på jobbet idag med så mycket som hänt omkring oss.

På förmiddagen lämnade vi hemmet för att gå ut en sväng. Vi ville titta oss omkring lite och se vad som hänt i våra kvarter under det senaste dygnet. Plus få lite luft efter att ha tillbringat alldeles för många timmar inomhus. Vi bor ju på Upper East Side vilket inte alls drabbades lika hårt som de södra delarna av Manhattan. Alltså var det mesta vi såg på gatorna nedfallna träd och grenar. Nere vid East River som svämmade över sina breddar under natten kunde man dock se lite fler spår. Många var ute och promenerade och vi insåg att flera affärer och restauranger öppnat igen eftersom vi mötte folk som hade kaffemuggar och matkassar i händerna. Staden började sakta vakna till liv igen. Åtminstone i våra kvarter.

Utanför Rockefeller University hade många grenar och löv blåst ner på trottoaren.

Vi promenerade ner mot East River som fortfarande visade högt vattenstånd och vågorna var fortfarande högre än normalt.

Lill-Skruttan och hennes kompis C som vi träffade på vägen kände på vinden och tittade på vågorna.

De tyckte det var spännande och sedan hoppade de runt i den stora vattenpölen 

På väg ner till gångstråket längs med floden såg vi en stor stock ligga. Den måste ha kommit med flodvattnet då det svämmade över här.

Lite norrut hade två träd blåst omkull. 

Det ena av träden låg med rötterna högt i vädret.

Tjejerna tog varsin lös trädgren och började sopa för att hjälpa till att "städa". Lill-Skruttan "städade fram cykelsymbolen" på cykelvägen.


Motorvägen FDR låg helt öde. Här är normalt alltid trafik. Ofta tät sådan. Här ser man den löpa norrut. Helt tom eftersom den fortfarande var avstängd.

Söderut.

Ytterligare en stör stock låg uppkastad alldeles intill FDR. Vattnet måste nått högt igårnatt.

Det läskiga med den stocken var att det stack ut riktigt kraftiga och rostiga spikar (?) ur den. Tur att ingen vadat runt i vattnet igår och fått den på sig i vattenströmmarna.


Här syns vårt hus. Och gångbron över FDR. Inga bilar.

På York Avenue mitt emot vårt hus hade man stadat undan de träd som ramlade under gårdagskvällen. Kvar stod bara två stumpar av stammarna.

Ett block norrut längs York Avenu hade en stor plantan knäckts...

...och oturligt hamnat rakt ovanpå en bil som stod parkerad i gathörnet.

Inte roligt för ägaren.

Förhoppningsvis var ingen person inuti bilen då det hände.

Efter vår promenad blev vi hembjudna till våra vänner. Där lekte tjejerna med varandra medan vi vuxna pratade, kollade nya bilder och nyheter på internet, drack kaffe, sedan lite varm cider, åt kanelbullar och pratade ännu mer. Efter ett par timmar tillsammans gick vi tillbaka hem. Lill-Skruttans andra kompis som bor i huset kom då förbi och de lekte ett par timmar hemma hos oss. Även imorgon är dagis stängt eftersom alla public schools fortfarande är stängda i staden. Det skulle inte förvåna mig om de kommer att vara stängda under resten av veckan. Det har blivit otroligt stora skador på tunnelbanesystemet på grund av översvämningar så ingen vet när tunnelbanetågen kan börja köra igen. Ikväll vid 17-tiden började en del bussar att köra på Manhattan igen (gratis) men det kommer att ta lång tid innan MTA kör som vanligt igen med bussar, tåg och tunnelbana. Detta gör att det är omöjligt för många att ta sig till sina arbetsplatser.

Själv vet jag inte riktigt hur jag ska göra imorgon. Min magkänsla säger att jag borde stanna hemma och inte köra till New Jersey. Troligen gör jag så. Jag måste bara kolla med min chef först. Men eftersom hon själv inte hört av sig under dagen varken via email eller telefon misstänker jag att hon är utan ström och internet så vi får se om det går att få tag på henne. Jag ska dock kolla trafiknyheterna senare ikväll och se vad som sägs om broar, tunnlar och vägarna i New Jersey. Men jag vill verkligen inte bli strandsatt någonstans ute på vägarna i New Jersey som ju är den delstat som drabbats allra hårdast av Sandy. Men vi får se som sagt.

Halloweenparaden som skulle varit imorgon är av förklarliga skäl inställd. Själva lär vi kunna ta Lill-Skruttan på Trick-or-Treat-runda eftersom vi alltid går inomhus. Varje år. Det är fördelen med att bo i ett flerbostadshus. Vi har aldrig behövt fundera över väder eller temperatur ute. Ikväll lär vi alla gå och lägga oss med bilderna av all förödelse på näthinnan. Jag är så otroligt tacksam över att vi klarade oss undan helt utan problem, men jag känner en sådan sympati för alla som drabbats. Och lite oro över hur snart denna staden ska komma att hämta sig igen. Men jag vet att folk här är starka, envisa och hjälpsamma så det skulle inte förvåna mig om det går fortare än väntat trots allt. Jag hoppas det.


*) Sista bilden är lånad från Facebook; https://www.facebook.com/kristin.conroy1

Det värsta över

Det blev en lugn natt för oss. Vi kollade nyheterna runt midnatt. Man hade då börjat evakuera drygt 200 patienter från NYU Medical Center på grund av att en av deras generatorer hade slutat fungera. Lower Manhattan var strömlöst ungefär från 39:e gatan. Bilder från södra Manhattan visades på TVn och M och jag satt i soffan och kände oss både förskräckta och tacksamma. Förskräckta och chockade över all förödelse. Över att se Hudson River fullkomligt forsa in i Brooklyn-Battery Tunnel och på vägarna. Tacksamma över att vi själva hade ström, vatten och inte behövde evakueras. Att vi kände oss trygga.

Vi hade förberett oss lite. Fyllt upp vatten i badkaret. Och i kastruller och termosar. Tagit fram ficklampor. Vi hade koll på batterier. Lamporna blinkade från och till under kvällen men tack och lov fick vi behålla strömmen. Strax efter midnatt känds det som om vinden där ute avtog. Det blev ganska lugnt igen. Mörkret lystes då och då upp av något som såg ut som blixtar men som vi senare förstod var explosioner. Olika transformatorstationer som förstördes av vatten. Och man rapporterade om en hög lyftkran som brytits av vid en av skyskraporna på West 57th street. Bygget vi promenerar förbi varje gång vi ska till tandläkaren. Där hade man evakuerat eftersom den avbrutna armen riskerade att falla ner eller slå in i omkringliggande byggnader. Man hade även stängt av gasledningarna i marken så att ett eventuellt fall inte skulle orsaka en stor gasexplosion. Men för vår egen del blev det inte mer dramatiskt än när två träd knäcktes på mitten nedanför vårt fönster igårkväll.

Men förödelsen runt omkring oss är enorm! Nu på morgonen har jag följt en del olika nyhetssändningar. Jag ser katastrofbilder från Conecticut, New Jersey, New York. Från NYC. Det kommer att ta tid innan folk får tillbaka sina normala liv igen. Innan skadorna är reparerade. Bara här i staden är det oerhörda vattenskador på byggnader, vägar och vad som kommer att drabba oerhört många personer: tunnelbanesystemet! Mina tankar går till alla som drabbats. Alla. Så hemskt!

Här är en bild jag tog i morse genom vårt fönster. Man ser träden som bröts rakt av i stormen igårkväll.

Resten av gatan ser helt okej ut. Men det är fortfarande minimalt med trafik. Normalt är det vid den här tiden (då bilden togs) fortfarande rusningstrafik.

Under dagen kommer det jobbas hårt för att återställa så mycket man kan. Att få strömmen tillbaka till så många som möjligt. Att röja träd från vägarna. Att försöka få en överblick över alla vattenskador och börja på en åtgärdningsplan. Men det kommer att ta tid. Än vet man inte ens hur länge på grund av att man ännu inte fullt ut vet hur stora skadorna är runtomrkring. Vi får se. Det är sannerligen en mörk Halloween som väntar många många många imorgon.

måndag, oktober 29, 2012

Två träd nere - vinden ökar

Bilden är tagen från vårt fönster vid 18-tiden. M stod och tittade ut och så sa han plötsligt: "OJ, nu blåste ena trädet ner!!!" Det är svårt att se här men ett av två träd ligger på trottoaren. Eventuellt kan ni skymta det om ni klickar på bilden så den blir större. Strax bakom (till höger i bild) står ett annat träd...

...Men bara minuter senare rök det andra trädet också. Det hamnade ute på vägen. Folk var snabbt där och lyckades släpa iväg trädet till trottoaren.

Vindstyrkan har helt klart ökat nu under de senaste två timmarna. Trafiken är nästan obefintlig. Men en och annan person som är ute och trotsar stormen ser man ändå. Vissa är nog nyfikna och vill se hur det är där ute. Andra är ute och rastar hundar. Själva håller vi oss inomhus och hoppas vi får behålla strömmen.

Frankenstormen Sandy - Liten uppdatering

Liten uppdatering sedan i morse. Fortfarande ingen fara med oss. Lite mer vind. Det tjuter lite mer från fönster och dörrspringor nu. Regnet har tilltagit något, men det är ännu inte ett dugg värre än en vanlig höstdag med dåligt väder. Gissar dock att hon är på ingång nu. Detta är säkerligen bara förtrupperna.

På TV-nyheterna har jag dock sett enorma vågor och vindstyrkor vid stränderna. Long Beach på Long Island där vi var och badade i somras ser väldigt ogästvänligt ut nu. Där är jag glad att jag inte befinner mig just idag. Samma gäller downtown Manhattan. Battery Park där det svenska Midsommarfirandet sker varje år såg väldigt oMidsommaraktigt ut när de visade bilder därifrån. Hu!

Själv försöker jag att jobba. M har tagit Lill-Skruttan till vårt Playroom där hon får springa av sig lite med kompisar i huset. Dagar som dessa är Playroom en välsignelse! Innan dess roade vi oss bl a med att bygga en koja här i vardagsrummet. Medan M var en sväng till sitt jobb. Hans arbetsplats som officiellt är stängd idag. Men Science vilar aldrig vet ni väl....

Återkommer senare om det blir någon förändring av väderläget.

Största skillnaden mot en vanlig höstdag med dåligt väder är att det är så otroligt lugnt på gatorna. Nästan ingen trafik alls. Polisbilen som skymtar till vänster (vita bilen med påslagna sirener) har stått på övergångsstället sedan lunchtid ungefär. Den blockerar påfarten till FDR, så jag gissar att de stängt av FDR helt nu. Inte konstigt alls. Den "motorvägen" går ju längs med East River och det är säkert inte den mest säkra platsen att köra på just nu.




Måndagmorgon - ännu lugnt

Såhär ser det ut här nu. Måndagmorgon. 28:e oktober. Fortfarande lugnt. Grå himmel. Enstaka regndroppar mot rutorna. Jag kan ibland höra vinden genom fönsterspringorna men inte värre än en vanlig "dåligt-väder-dag". Enligt prognosen ska stormen komma hit under kvällen. Just nu är tydligen New Jersey i "Bull's eye". Vi får helt enkelt vänta och se. Finns inte mycket mer att göra. Det som slår mig mest är att det är så tyst och lugnt där ute. Trafikmässigt alltså. Endast ett fåtal bilar. Nästan inga som tutar. Inga sirener. Lugnt som om klockan vore 2 på natten en vardag. Lugnet innan stormen...

söndag, oktober 28, 2012

I väntan på Frankenstorm

Söndag idag. Och här går de flesta och väntar på den annalkande stormen. Sandy. Som numer i var och varannans mun kallas för Frankenstorm. Detta eftersom som Sandy verkar ha stämt träff med ytterligare ett oväder och därmed ser det ut att bli extra intensivt i dagarna kring Halloween. Alltså namnet Frankenstorm. Vi får se.

Jag är inte överdrivet orolig. Alls. Kanske borde jag vara det. Antagligen. Men jag tror att det har varit för många "Hjälp vargen kommer!" här angående väderfenomen här sedan vi flyttade hit för att jag ska ta det på det stora allvar som media vill. Självklart förstår jag att folk som bor på mer utsatta ställen har mycket att oroa sig över. Nära vatten. Nära skog. Eller öppna landskap där vinden kan få otrolig fart. Områden där el- och telekablarna hänger som fågelbon och spindeltrådar uppe i luften. Där fallna träd och grenar kan skapa kaos och strömlösa bostadsområden, samhällen, städer för dagar eller veckor framöver. Jag har full förståelse för att man oroar sig där. För att man bunkrar. Vatten. Batterier. Sterarinljus. Konserver. Men vi. Vi bor i Upper East Side. Manhattan. Visst har vi East River till öster om oss men hela Queens och sedan Roosevelt Island skyddar rätt bra ändå. För vinden. Den lär inte få den där enorma hastigheten och styrkan som t ex nere på sydspetsen av vår långsmala ö. Att vi dessutom bor i samma stadsdel som stadens borgmästare har jag förstått gör att man ytterligare kan andas lite lugnare vad gäller eventuella strömavbrott. Tydligen är det just Upper East Side som får tillbaka strömmen först de gånger det varit strömavbrott. Enligt hörsägen iallafall. Men hittills har vi aldrig varit med om något strömavbrott här. Inte under de sju år vi bott där vi bor, och då har det ändå varit varningar för olika oväder i stort sett varenda år. Stormar. Snöoväder.

Alltså har vi inte förberett oss nämnvärt. Dagen har istället spenderats med ett antal barnfamiljer på en av Lill-Skruttans dagiskompisars födelsedagskalas. Sedan fick jag själv även mycket snabbt träffa Gulliga Bloggerskan Lena som prickat in sin New York City-semester just nu under Frankenstormdagarna. vi sågs lite snabbt utanför Bloomigdales. Hon hade med sig en hel del från Sverige till mig. Hur gulligt som helst! Nu hoppas jag verkligen att de ska ha fina dagar här trots ovädret. Men trots det annalkande ovädret verkade hon positiv och vi kunde konstatera att de ändå var på ett bra ställe där det finns en hel del att göra även då det är dåligt väder.


Att göra sin egen partyhatt var en av aktiviteterna på födelsedagskalaset (Lill-Skruttans kan ni se i bilden ovan).


På väg för att träffa Lena passerades en hel del Halloweendekorerade hus.







Efter detta tog jag och familjen oss ner till Svenska Kyrkan. För att träffa våra svenska vänner och för att Lill-Skruttan skulle få vara med vid Luciaträningen där. Hon ville egentligen inte, men eftersom hennes kompis Kvicksilver-M var där så verkade hon ändå ganska nöjd. Och hon sjöng faktiskt med i själva Luciasången (som var den enda hon kände igen). "Saaaalta Lucia." Själv njöt jag faktiskt väldigt av de svenska klassiska luciasångerna. Lucia är ju en av mina käraste svenska högtider. Det var dock bara ungefär halva skaran där enligt kantorn. De flesta vågade sig nog inte till kyrkan idag när stormen är på väg. Det blev självklart kanelbullefika också. Och lite lek för småtjejerna. Vi får väl se om det blir någon fortsättning eller ej, men nästa söndag drar vi nog dit igen iallafall.
På väg hem passerade vi Bed Bath and Beyond, en stor affär i våra kvarter. På dörrarna satt dessa  uppe. Frankenstorm är verkligen på väg.







Någon som läst Cloud Atlas?

M visade mig alldeles precis trailern till filmen. Och nu är jag otroligt sugen på att se filmen för den kändes som en film jag verkligen skulle tycka om. Men jag blev nästan ännu mer sugen på att läsa boken som filmen bygger på. Skriven av David Mitchell. Just för att man fick känslan av att historien är väldigt komplex. Och ofta kan sådana berättelser kännas mer "hela" i bokformen än som film. Man får mer kött på benen och frågetecknen brukar vara färre om man läst boken innan. Tänkte därför kasta ut frågan om någon av er där ute läst den? Och om ni har det, vad tyckte ni?

lördag, oktober 27, 2012

Fyra dagar kvar

Ja, det är fyra dagar kvar om man räknar med idag. Lördag, söndag, måndag och tisdag. Sedan - HALLOWEEN!!!! Så dagen till ära provade Lill-Skruttan två halloweenkostymer. Hennes T-Rex från förra året och sedan hennes Fairy Princess som hon ville ha till årets Halloween.

Hennes dräkt från förra året är lite liten i "ryggen". Men det hindrade henne inte från att ha den på sig. Fast hon lekte inte att hon var en T-Rex nu utan att hon var Godzilla....!

Sedan en Fairy Princess som trollade mig till en badboll!

Sedan åkte hon och M till The Bronx Zoo där de har "Boo at the Zoo" under oktober månad. Denna helgen är den sista. Själv stannade jag hemma. Jag känner mig fortfarande lite trött och det kändes skönare (om än tråkigt) att stanna hemma istället för att dra ut till zoo:t. Istället blir det lite plock här hemma. Vi hade hur mycket tvätt som helst som behövde tvättas och jag tänkte även plocka undan lite inne. Jag kan faktiskt tycka att sådant är lite vilsamt när man kan få göra det ostört och lite i sin egen takt.

I övrigt väntar vi väl annars mest på att se hur allvarlig Sandy kommer att bli. Jag hoppas verkligen att det inte blir så illa som man befarar. Bunkra mat har jag inte tänkt göra. Här på Upper East Side tror jag inte det kommer att blir så farligt faktiskt. Vi har stearinljus och vårt Trangiakök ifall strömmen skulle gå. För min del undrar jag mest om jag kommer att kunna ta mig till jobbet på måndag eller om det blir en hemmajobbardag.


fredag, oktober 26, 2012

TGI Friday!

Ja idag känns det extra skönt att det är fredag! Tisdag och onsdag var intensiva och långa dagar och de tog en del på mina krafter kände jag. I morse var jag på återbesök hos läkaren och det är nu konfirmerat att jag verkligen hade körtelfeber. MEN mina värden har redan blivit avsevärt bättre så jag är verkligen på bättringsvägen. Dock varnade hon mig för att ta ut mig. Hon sa att jag antagligen kommer känna mig tröttare än vanligt i ett par månader framöver. Och jag ska lyssna på kroppen och ta det lugnt. Ingen fysisk ansträngning som känns jobbig. Dessutom ska jag hålla koll på min mjälte eftersom den ofta kan bli förstorad av just körtelfeber och jag ska vara extra försiktig så jag inte får några slag eller sparkar eller så mot magen eftersom mjälten då kan spricka vilket INTE är bra. Visst var det förresten Foppa som fick en brusten mjälte för ett antal år sedan?

Något som känns extra roligt idag är att jag blev inkallad till ett "stormöte" med BossBossen (egentligen var jag inte alls inbjuden till detta mötet men han hade tydligen frågat min chef om hon inte trodde att jag skulle vilja närvara). Under detta möte avhandlades en massa och det var otroligt lärorikt att få vara där och lyssna. Dessutom fick jag se ännu ett par kollegor i Paris eftersom detta var en videokonferens. Min första faktiskt. Men det roligaste var ändå att lilla jag fick beröm på mötet. Det var min Överchef (som jag träffade nu i veckan då hon kom hit från Paris) som gav mig beröm, och även min chef här. Det kändes väldigt roligt för det var verkligen inget jag väntat mig på ett sådant här "stort" möte med BossBossen.

Så förhoppningsvis får man inte sparken över lunchrasten den närmaste tiden.... 

Men nu är det helg och det känns fantastiskt skönt! Jag hoppas det blir en ganska lugn helg och att Sandy som förväntas dyka upp här på söndag inte blir värre än Irene förra året. Men vi får se. Om det är riktigt illa kommer dagis att stänga på måndag och eventuellt kanske jag inte kan köra till jobbet utan får jobbar hemifrån. Men vi tar en dag i taget som sagt. Värst är de ju för de som bor nära öppet vatten. Här är vi nog relativt skyddade ändå vad gäller översvämningar och liknande.

onsdag, oktober 24, 2012

Uttömd

Ja, ungefär så känner jag mig just nu. Återigen en lång dag på jobbet. Längre än vanligt. En dag fylld av olika möten. På grund av att överchefen är här nu men ska flyga tillbaka till Paris imorgon så hade vi  även ett ganska långt möte på sena eftermiddagen. Som dessutom drog ut en del på tiden. Intressant. Bra. Lärorikt. Efter det var jag rätt slut i rutan. Men då hade jag fortfarande en del uppgifter kvar att göra. Så jag åkte inte hemåt förrän efter 18. Vilket för mig är en lång dag. Jag brukar ju gå hemifrån vid 06.30-tiden så det blev en del timmar borta idag. Men imorgon kan jag jobba hemifrån och det känns skönt. Jag inser att jag är lite extra trött nu också efter körtelfebern. Det finns liksom inga reserver att ta av på något vis. Ingen buffert. När det är slutär det slut. Eller snarare när jag tar slut så tar jag slut.

Jaja, nu ska jag inte klaga. För på det stora hela känner jag mig glad. Väldigt glad. Över att jag nu är såpass frisk som jag är. Över att jag har ett jobb som jag (hittills iallafall) tycker känns jättebra. Över min underbara familj som väntar på mig när jag trött släpar mig in genom dörren efter att Manhattantrafiken tagit den allra sista gnuttan energi jag hade kvar. DET är glädje och lycka för mig.

Nu blir det en mugg te. Och jag hoppas kunna slappa lite framför TVn också. Fast det kommer bli en utmaning att hålla ögonlocken uppe, det måste jag säga. Men jag vill ju så gärna ha liiiiiite fritid också. Och tanken på att jag inte behöver upp i ottan och köra iväg till ett långpass på jobbet imorgon gör att jag nog ändå orkar lyxa till det med en liten stund i soffan innan jag stjälper omkull mig i sängen. Trött men Glad.

tisdag, oktober 23, 2012

Hejdå Olgakatt och tack för denna gången!

Ikväll är det sista kvällen för Olgakatt här innan sin hemresa. Eftersom jag kommer att köra tidigt till jobbet imorgonbitti igen så sade vi därför hejdå nu efter middagen. Det känns som alltid tråkigt att ta avsked. Tiden springer alltid så fort och eftersom jag varit sjuk ungefär halva tiden (eller mer egentligen) av de här dagarna som Olgakatt var här så känns det som om tiden gått väldigt fort. Men jag är glad över att jag hann friskna till innan hennes hemresa ändå.

HEJDÅ Olgkatt! Tack för denna gång och Välkommen tillbaka!

Idag har jag dessutom varit tillbaka på jobbet. Det kändes roligt att köra dit i morse. Trots att det nu är helt mörkt när jag går upp och promenerar till garaget. Sedan börjar solen gå upp ungefär då jag kör på FDR och när jag kommit genom Holland Tunnel i New Jersey har jag ofta en apelsingul sol i backspegeln. Och det var roligt att vara där. Jag gillar jobbet. Dock blev det en otroligt intensiv dag så som det ofta blir när man varit mer eller mindre frånvarande ett tag. Jag kunde visserligen jobba hemifrån större delen av mina "sjukdagar" men farten var ju inte lika snabb som vanligt. Plus att vi nu har fått en hel del nya dead lines så ja, det blev en dag nästan helt utan rast. Men det känns bra ändå eftersom jag fick så mycket gjort, och jag fick till och med en del beröm för en del av det jag gorde idag. Vilket såklart alltid känns roligt. Men nu är jag trött så det blir snart godnattsaga för både mig och Lill-Skruttan.

måndag, oktober 22, 2012

Lunch med Olgakatt

Nu känner jag mig mer eller mindre återställd. Jag inser att min kropp inte är fysiskt som innan jag blev sjuk och försöker att acceptera att jag inte orkar lika mycket. Jag är klen helt enkelt. Enligt läkaren kommer jag troligen att kunna känna av trötthet och matthet flera månader framöver. Och jag ska absolut inte utföra några former av fysisk ansträngning, så det lär inte bli någon höstlöpning eller annan träning på ett tag antar jag. Men just nu spelar det mindre roll för jag har fått min mun tillbaka, och DET go'vänner är en stor lycka i sig! Att kunna äta igen. Att kunna prata! Utan smärta. Det känns som om jag sluppit ut ur ett fängelse.

Idag har jag dock arbetat hemifrån vilket kändes skönt. Att slippa gå upp i ottan och köra till jobbet. Jag hade två telefonkonferenser här hemma iförd pyjamas och sedan har jag arbetat vid datorn. Strax innan 14-tiden fick jag ett skönt avbrott eftersom Olgakatt bjudit ut mig på lunch nu när jag kan äta igen. Vi träffades på Bloomingdale's restaurang Le Train Bleu där vi åt en mycket god lunch i en lugn och trivsam miljö. Rekommenderas verkligen!

Restaurangen ligger på våning 6 i det stora varuhuset och är inredd som en äldre restaurangvagn.

Olgakatt innan vi började hugga in på varmrätten. Innan hade vi ätit en mycket god soppa.

Jag valde en crab cake serverad på brysselkål och med en rödpeppar remouladsås till. Väldigt gott!

Det blev en riktigt mysig och trevlig lunch. Vi pratade om ditt och datt och njöt av maten, servicen och av att bara kunna sitta och prata ostört under sådana här sköna former en stund. Det är ju inte var dag man får sitta ner i en sådan skön miljö och njuta av både god mat och bra sällskap. Varmt TACK Olgakatt för denna fina och mysiga lunch!

Under lunchen fick jag även ett sms från en av våra vänner som hastigt insjuknat i någon magsjuka. Hon frågade ifall vi kunde hämta hennes dotter på dagis och självklart kunde vi det. Hennes man hjälpte oss förra veckan då jag mådde så dåligt och Olgakatt och M skulle på operan. Så att vi nu kunde hjälpa dem kändes bara bra. Det är otroligt skönt att vi har ett par familjer omkring oss fortfarande som hjälps åt vid sådana här situationer. Det är verkligen guld värt! När man inte har familj i form av far- eller morföräldrar i närheten är ett nätverk av vänner värt hur mycket som helst. Just att våra barn inte har något emot att följa med sina kompisar och deras föräldrar hem gör såklart det hela ännu enklare. De brukar mest tycka det enbart är roligt att få en "extra playdate". Så blev det även ikväll.

Här sitter tjejerna och äter middag - pasta och köttbullar.

Imorgon åker jag in till jobbet. Det ska nog gå bra nu, och det känns faktiskt riktigt roligt att få komma dit som en mer eller mindre normal person igen. Jag vet att det är massor att göra där också så det känns fint att kunna ta itu med det också. Jag tror min chef kommer att bli glad över att se mig tillbaka.

söndag, oktober 21, 2012

Storm King Art Center

Idag är det söndag, men jag tänker visa bilder från gårdagens utflykt till Storm King Art Center. Vi har varit här förut. Senaste gången var nog lite drygt två år sedan. Tillsammans me våra vänner Familjen K. Och jag älskar verkligen denna park. Storm King är magnifik! Särskilt nu om hösten. Då träden fullkomligt brinner, glöder, lyser. Känna doften av löv i näsborrarna och det lite krispiga prasslet under skorna.

Igår när vi var där med Olgakatt tog jag det mycket lugnt. Jag kände mig fortfarande ganska trött av den här körtelfebern så jag ville inte vandra runt i den gigantiska parken. Istället hade vi förberett med en picknickfilt som jag och Lill-Skruttan hade som vår bas medan M och Olgakatt promenerade runt i den mycket stora parken. Jag fick alltså inte njuta av så många skulpturer, men hade en helt fantastisk mysig dag tillsammans med Lill-Skruttan! Vi pratade, myste, hon ritade av skulpturerna vi såg omkring oss, sedan sprang vi runt lite i löven, sparkade boll och kastade löv. Åt lite mellanmål och berättade sagor för varandra. Promenerade iväg till de närmsta skulpturerna för att känna på dem. Hon var på sitt allra soligate, goaste och mysigaste humör. Verkade älska både parken och skulpturerna. En sann mor och dotter mysdag som verkligen kändes välbehövlig efter alla dessa sjukdagar då jag vare sig orkat eller ens kunnat prata med Lill-Skruttan. Det var dessutom en riktig extra bonus att vädret var sådär underbart skönt som det kan vara här i oktober. Med temperaturer runt 20 grader, solsken och sprakande höstprakt omkring oss kunde vi inte valt en bättre dag till vår utflykt. Nedan kommer en bildbomb från dagen.

På vägen stannade vi till i Cold Spring där vi tänkte äta brunch. Intill vårt brunchställe fanns denna allti-i-allo-affär.

I väntan på bord



Vi fick en god brunch. Och även jag kunde äta en riktig amerikansk pannkaka utan problem. Lycka!

Ett av de Halloweendekorerade husen i Cold Spring


Längs med huvudgatan Main Street.

Hudson River ligger alldeles intill.

Sedan åkte vi vidare till Storm King.

De fantastiska höstfärgerna sprakade och gav skulpturerna ytterligare liv.



En bänk att vila på. Här inne bland träden och löven slog jag och Lill-Skruttan läger.








Lill-Skruttan ville gärna rita av skulpturerna vi såg omkring oss.





Mellanmål i form av ett gott sött äpple

Lite trädklättring



En av skulpturerna på nära håll.

Tittut!

Uppåt



Sagoberättarstund


Pappa tillbaka!










Som sagt, en fantastiskt härlig dag! Om ni har vägarna förbi så är ett besök på Storm King verkligen att rekommendera! Visserligen fick ni här mest se bilder från vårt lilla "läger", men i tidigare inlägg om Storm King kan ni se mer. Eller kanske kommer Olgakatt att skriva lite mer om detta besöket också så småningom i sin blogg.

Vad gäller mitt sjuläge kan jag meddela att jag mår bättre för var dag! Så det känns verkligen som det vänt på riktigt. Dock är jag väldigt trött och blev helt matt under eftermiddagen idag då vi promenerade tillbaks genom staden. Så imorgon får bli en hemmajobbardag.