Mindre än två veckor kvar

Kan inte fatta att det nu är mindre än två veckor kvar tills flyttfirman kommer och tar med sig det mesta av våra personliga pinaler och kör till Kalifornien. Och att det dessutom är mindre än två veckor kvar tills M flyttar härifrån och börjar sitt Kalifornienliv. Han och katterna. Himmel! De här senaste veckorna har bara flugit förbi. Vart tog tiden vägen? Att förbereda en flytt tar verkligen all ens energi. Och tid. Praktiska saker. Ständigt något att fixa med. Någon att ringa. Kolla. Kolla igen. Konfirmera. Packa. Och så packa lite till. Här har vi fått ihop en hel del lådor nu. Men fler måste fyllas. Hittills är vi uppe ca 40 lådor nu tror jag. De flesta storlek medium och sedan en del large samt small.

Vi har beslutat att inte flytta särskilt många möbler. IKEA är bra men möblerna är inte de bästa vad gäller flytt. Och när jag kollade med flyttfirman och insåg att det skulle kosta mer att flytta hela vårt möblemang än att köpa nytt så var valet ganska lätt. Det underlättar dessutom mycket för mig eftersom jag kommer att bo kvar här i nästan 3 veckor efter att flyttlasset gått, och det känns bra att veta att vi då kommer att ha de flesta möblerna här ändå. Fast madrasserna flyttar vi så det blir till att sova på uppblåsbar luftmadrass samt i soffan. Men det ska nog gå bra.

Och ja, sedan är det ju så att man ovanpå allt även har den där vanliga vardagen också, om man så säger. Denna veckan har det varit Open School Week här i alla public schools i staden. Jag har hunnit med tre besök i Storasysters klass "reading workshop", matte samt "science". Jätteroligt och intressant att se hur lärarna arbetar och även att se hur Storasyster är på lektionerna. Känns bra att ha med sig i bagaget till skolbytet. Idag hinner jag nog inte med något besök men M ska gå på deras "technology class".

På min "att-göra-lista" idag står ett besök till Costco. Det blir handling inför morgondagens frukost på dagis (vi är värdar för den imorgon) samt även lite diverse tilltugg till vår avskedsfest som vi ska ha nu på lördag. Så för att försöka undvika alltför mycket trafik tänker jag åka strax. För det tar ju sin lilla tid detta. För som ni redan känner till så innebär en handlingstur för oss just nu att först promenera till linbanan, sedan ta denna till Roosevelt Island. Där promenera till garaget. Så köra bilen till Costco i Queens och sedan hem med varorna över Queensboro Bridge. Packa ur och sedan köra tillbaka bilen över bron och parkera i garaget på Roosevelt Island och så ta linbanan tillbaka och så promenera hem den sista biten. Som jag sagt tidigare, att få garage i sitt eget hus kommer vara en enorm lyx för oss!

Nu är kaffet urdrucket så nu bär det strax av till linbanan.
Hoppas ni alla får eller har en fin torsdag!

Förändring

Just nu står vi inför stora förändringar. Därav både den känslomässiga berg-o-dal-banan samt känslan av att allt snurrar allt fortare. Det är med skräckblandad förtjusning och glädje toppad med ett enormt stort vemod, och såklart en del oro som vi nu försöker ta på oss fallskärmen inför ännu ett stort hopp. Ett hopp rakt ut i det okända. Iallafall så känns det så nu även om man lite nyktert skulle kunna säga att SÅ okänt är det ju ändå inte. Men för oss handlar det om att byta allt vi byggt upp mot något nytt. Igen. Återigen pröva våra vingar.

Ja, som några av er kanske redan förstått, och några av er till och med redan känt till, så är det en flytt på gång. Vi kommer alltså att lämna vårt älskade New York City. Och ja, jag kommer att gråta så att ögonen nästan ramlar ur. En stor del av mitt hjärta kommer för alltid alltid alltid att finnas här. I den stad där jag bott allra längst under mitt vuxna liv. Ja, där jag på många vis blev vuxen. Där jag och M byggt upp vårt gemensamma hem. I den stad där jag blev mamma. Där min dotter växt upp. Gått på dagis och börjat skolan. Det enda hem hon känner till finns här. Och det känns tungt att dra upp henne från detta. Tryggheten. Vännerna. Vår community. Där alla liksom känner alla. Där man hejar på folk nästan överallt runt kvarteren.

Samtidigt var vi ändå ganska redo nu. För att lämna staden. Lämna buller, stök och dålig luft. Galen trafik och högt tempo. Och framförallt att äntligen få det lite större. För ja, det som just nu kanske lockar allra mest är yta. För mer yta kommer vi att få. Att inte behöva trängas två vuxna, två barn och två katter i en lägenhet som har endast ett sovrum och ett vardagsrum. En yta som inte är mycket större än ca 40 kvadratmeter. Det känns fantastiskt lyxigt att veta att vi nu kommer att kunna få ett barnrum till barnen. Och även ett gästrum. För jo, vi kollar boende nu och vi tror det kommer att bli en 3-bedroom vilket skulle motsvara en 4:a med svenska definitioner. Vilket med svenska mått mätt fortfarande är litet, men som vi känner är underbart stort!

Och anledningen i sig är också fantastiskt positiv. Det är att M fått ett jobberbjudande som vi bara inte kunde tacka nej till. Lite av ett "Once-in-a-life-time-erbjudande". Iallafall för den slags jobb han varit intresserad av. Ett jobb M varken kunde eller ville tacka nej till. Så vi är båda otroligt exalterade över detta. Såklart. Men som sagt, självklart är det med mycket blandade känslor vi kommer att lämna allt här. För så är det ju. Man reser både TILL något och FRÅN något på samma gång.

Vart ska flyttlasset gå då? Jo, det blir till den andra kusten. Närmare bestämt San Diego i Kalifornien. Som att flytta till ett annat land säger många amerikaner. Så stor skillnad kan det alltså vara enligt folk här. Annat klimat. Annan kultur. Annan livsstil. Det känns spännande och läskigt på samma gång. Busy busy East Coast mot den mer avslappnade West Coast. Storstad mot en mindre stad. Skyskrapor och taxibilar mot mer natur inpå knuten. Kollektivtrafik och promenader mot bilåkande. Fyra årstider mot "evig sommar". Picknick i Central Park mot strandhäng. Annorlunda. Väldigt annorlunda. Men vi känner båda att det ska bli både spännande och roligt att få se och ta del av västkusten nu. Även om det självklart medför en del nackdelar också som t ex att avståndet till familj och vänner i Sverige kommer att bli ännu längre. Något som naturligtvis inte känns roligt alls. Vare sig för oss eller dem. Men vi hoppas ändå att vi ska fortsätta få besök. Fördelen är ju att vi nu kommer att bo större så att de som hälsar på kommer att kunna bo hos oss. Och vi kommer såklart även i fortsättningen att resa till Sverige som tidigare. Men visst, resan kommer att bli längre.

Så om ni tyckt att det verkat lite upp och ner och hit och dit här på bloggen den senaste tiden så vet ni nu varför. Emotional roller coaster. Minst sagt. Ena stunden pirr i magen av förväntan. Andra av oro. Och på toppen av detta börjar nu flyttstressen sätta in. Allt som ska hinnas. Det ska planeras och förberedas. Packas och kollas bostäder. Skola ska kontaktas. Och det är inte enbart vi och hemmet som ska flyttas. Utan. Också. Katterna. Bilen. Den senare måste vi också omregistrera från New York till Kalifornien. Mycket med andra ord. För flytten går redan nu i december. Om ca två månader nästan exakt. M kommer att flytta redan i början av december. Jag stannar med barnen ett par veckor till. Så att Storasyster kan gå färdigt skolan här fram till jullovet. Det kändes som ett mer naturligt avslut för henne än att flytta tidigare. Jag hoppas det ska gå bra. Att vara kvar här ensam med barnen. M flyger dock hit innan vår avresa så att vi alla kan flyga tillsammans när den dagen kommer. Vilket känns otroligt skönt. Att inte göra den resan ensam med barnen. Istället flyttar vi då som en hel familj.

Tillsammans. Vänder. Vi. Blad. 
Ett nytt kapitel. Börjar. Nu.
På med fallskärmen så hoppar vi!