Uppvisning

Det är ju snart slut på skolåret och nu är det avslutningar och uppvisningar var och varannan dag känns det som. Förra veckan hade ena "after school programmet" uppvisning. Storasyster går där två dagar i veckan. Musik, Konst, simning och ibland data har hon dessa dagar. Hon var därför med på två av de sånger som sjöngs. Temat barnen haft sedan hon började här i januari har varit olika delar av NYC. Den första sången som sjöngs handlade därför om Chelsea Piers och det var endast kindergarteners samt 1st graders som sjöng den. Andra sångnumret var själva finalen och då var alla med och sjöng. Sången som framfördes var Sinatras "New York New York". Jag slås av hur duktiga barnen är. Olika åldersgrupper gör ju självklart olika komplicerade nummer, men både de små och de äldre barnen är verkligen bra.

Sången om Chelsea Piers handlar om hur just Chelsea förvandlats under åren

Kazoo

I finalen användes trapporna upp till scenen som en del av scenografin

I wanna wake up in a city that never sleeps...

Ett annat projekt var att skriva en bok om en kompis. Den baserades på intervjufrågor som barnen själva fått komma på. Storasysters bok handlade om bästa kompisen C.

Ikväll ska vi till skolan för en "Art reception" där man kommer att visa barnens konst som de arbetat med under skolåret. I kindergarten har de konst en gång i veckan med en bildlärare. Jag tycker just detta är lyxigt, i skolan där Storasyster går. Att de har utbildade speciallärare i de olika ämnena Art (vilket väl är ungefär som ämnet "bild" var på min skoltid), Technology (vilket i stort sett är att vänja sig vid och lära sig använda en dator), Gymnastik, Sång och Musik (de två sistnämnda är faktiskt olika ämnen här med olika lärare, och på musiken har de redan börjat lära sig noter). Med tanke på att Kindergarten inte är "riktiga skolan" än så är det väldigt ambitiöst att det satsas så mycket på barnen redan i såpass tidig ålder (i Sverige går väl barnen fortfarande på dagis i den här åldern 5-6 år?). De har faktiskt även en speciallärare i schack, men jag har inte riktigt koll på när i veckan de har schacklektioner. Men innan det blir Konstvisningen i skolan ikväll ska jag på ett informationsmöte om det Summer Camp Program som Storasyster ska gå på i sommar. Det kommer också bli intressant att se vad de säger där.


*) Om ni tycker att vissa bilder här ser konstiga ut så är det kanske för att jag har "suddat ut" ansiktena på de barn där jag inte vet ifall föräldrarna är ok med att bilderna visas på nätet.

Säsongsavslutning mitt i terminen

Om man tittar in här på bloggen och läser de senaste inläggen är det lätt att tro att vi enbart har en liten son. På sjukhuset. En liten liten liten älskad och efterlängtad Drakunge. Det blir lätt så. Fokus på honom just nu. MEN, vi har ju faktiskt även en Storasyster. Som försöker att fortsätta sitt eget vardagsliv så gott det nu går mitt i alla förändrade rutiner. Och igår hade hon säsongsavslutning på sitt ena After-School Program. På detta går de nämligen inte efter Publich Schools utan terminerna är indelade efter Private Schools. Därav en avslutning i vad vi tycker är mitt i vårterminen.

Vi fick se både en del av barnens art projects samt framträdande på scenen. Det går barn där från kindergarten och upp och alla var väldigt duktiga. Drama, dans och musik stod på programmet. Vår tjej går i gruppen för Kindergarteners och First Graders och hon är ju endast där två dagar i veckan så hennes framträdande på scenen var då de yngsta skulle framföra en sång. Vi fick veta att man de senaste tre åren arbetat med olika delar av New York City och att den här säsongen har handlat om Chelsea.

Ett av de Art Projects som Lill-Skruttans grupp jobbat med

Hennes tolkning

Eftersom temat för den här säsongen var Chelsea handlade sången om Chelsea Piers. Och den framfördes av de yngsta barnen tillsammans med deras musiklärare som kompade på gitarr. Jag tror faktiskt att det var han som skrivit och komponerat sången, om jag förstod det hela rätt.

Som jag nämnt tidigare så gillar vi verkligen det här After-School programmet. Tycker de verkar arbeta otroligt bra med barnen på alla plan. Vi som föräldrar har också blivit mycket väl bemötta och jag har fått känslan av att det är en mycket varm atmosfär och att man lyssnar på varje barn och försöker se till de olika individerna samtidigt som man såklart arbetar i grupper. Jag gillar det verkligen. Och efter gårdagens framträdande måste jag säga att jag även blev imponerad av deras "arbete". Sånger, danser och draman var otroligt väl framfört, och de konstprojekt som visades var väl genomtänkta och imponerande på många vis. I alla ålderskategorier.

Efteråt gick vi tillsammans med ett par av Lill-Skruttans kompisar (oder deras föräldrar) och åt pizza tillsammans på en närliggande restaurang. En trevlig avslutning på kvällen.

Söndag på Children' s Museum of Arts

Igår söndag, var Lill-Skruttan bjuden på 5-års kalas som skulle vara på Children's Museum of Arts här i staden. Jag har hört och läst om detta museum men vi har faktiskt aldrig tidigare besökt det. Troligen för att det ligger lite avigt till från oss sett (nere på West Side ganska nära Holland Tunnel) så vi har helt enkelt aldrig kommit oss för att ta oss dit tidigare. Det var iallafall väldigt bra om man har barn som tycker om konst av olika slag och jag rekommenderar verkligen ett besök här! I ett av rummen fanns det flera olika "stationer" där man kunde göra olika saker, skulptera, måla, göra kollage etc. Sedan fanns det runtom i muséet också mer ledda workshops i olika material.

Innan kalaset började var alla inbjudna gäster välkomna att komma dit för att själva gå runt på muséet utan att ens betala inträdesavgift. Vi kom dit runt 40 minuter innan kalaset skulle börja och det var roligt eftersom Lill-Skruttan då tillsammans med födelsedagsbarnet (som också redan var där) hade väldigt kul. En sak de deltog i (något de alldeles själva måste ha kommit på att de ville) var en workshop för barn (från 5 år) där man skulle göra sitt egen "Lichtenstein-tolkning". För er som inte känner till det så är Roy Lichtenstein känd för sin "pop art".  Den här workshopen gick ut på att barnen skulle välja två bilder från olika serietidningar och sedan komponera sin egen bild på liknande vis som just Lichtenstein. Kanske lite överkurs för en 5-åring, men alla barnen verkade ta sig an uppgiften med stor koncentration.

Att välja serietidningsbild var inte helt lätt

Men till slut valdes två stycken olika bilder

Sedan skulle de färgade pappren klippas och limmas fast

Slutresultatet!

Just sådana här aktiviteter är något Lill-Skruttan tycker om. Och som förälder boende i NYC, en stad som har hur många museum som helst inom de flesta olika områden, är det fantastiskt att man har tillgång till så otroligt mycket. Tyvärr är väl både M och jag ganska dåliga på att verkligen använda oss av det enorma utbud som finns i denna stad. Men när man väl kommer iväg inser man att man borde göra sådant här oftare. Så vi får helt enkelt försöka bättra oss...!

Förra helgen - Memorial Day Weekend

Förra helgen var det ju långhelg här. Memorial Day Weekend, då man har ledigt på Memorial Day vilken alltid infaller på en måndag. Sista helgen i maj. Om jag förstått det hela rätt handlar Memorial Day om att man ska tänka på och hedra alla de personer som stupat i krig. Detta kan ju kännas konstigt för en svensk, men det är ju faktiskt så att USA är ett land som fortfarande skickar personer ut i strid. Aktivt. Något man faktiskt kan se mer "till vardags" även här i NYC. Jag kommer t ex aldrig att glömma första gången jag verkligen insåg detta rent känslomässigt. Det var för flera år sedan då jag satt på tunnelbanan hem från jobbet i Bronx. I samma vagn satt en militärklädd ung man och vad jag förstod var hans fru (eller flickvän) samt deras lilla dotter. Flickan var nog bara runt två eller så. Av deras samtal och deras kroppspråk förstod jag att de var på väg för att vinka av honom. Han hade uppenbarligen blivit "inkallad" för att flygas ut till något land långt härifrån och det hela lämnade en otroligt tung klump i magen då man såg honom krama sin lilla dotter som inte riktigt förstod vad som pågick. Då först insåg jag verkligen med både hjärtat och hjärnan att det här landet faktiskt skickar ut män (och även kvinnor) som säger adjö till sin familj utan att veta om de någonsin kommer att gå återse dem igen. Så jävla hemskt om man får uttrycka sig så! Jag brukar tänka på just den här familjen ibland och jag hoppas innerligt att mannen kom hem igen. I livet.

Men nu åter till vår Memorial Day Weekend. Jag hann ju inte skriva om den helgen så här kommer en liten tillbakablick. För de flesta tror jag att Memorial Day är en av de efterlängtade helger då man faktiskt har en extra dag ledigt. Något man inte är bortskämd med i det här landet. Maj är inte som i Europa, fylld av röda dagar, utan enda "riktiga" helgdagen i maj är alltså Memorial Day. Denna helgen är också den som brukar anses som "helgen då sommaren börjar". Om man pratar om "högsäsongen" under sommarhalvåret här så är det månaderna mellan Memorial Day (måndagen efter sista helgen i maj) och Labor Day (måndagen efter första helgen i september) man menar.

På lördagen (alltså för en vecka sedan) hade vi bestämt med Familjen Brooklyn att träffas på MoMa. Dagen bjöd på kyla och regn så det passade fint med ett museibesök. Det tyckte tydligen majoriteten av stadens turister samt en del av New Yorkarna också insåg vi då vi kom dit. Jag har nog aldrig tidigare sett så mycket folk på MoMa. Vi hade först även tänkt att gå på specialutställningen "Rain Room" men då vi ställt oss längst bark i den lååååånga kön blev vi informerade att väntetiden för att komma in i Rain Room just då var fem timmar!!! så då bestämde vi att skippa det. Vi hade ingen lust att köa 5 timmar ute i regnet (!) för att sedan komma in i Rain Room.... Istället gick vi direkt på dagens andra "mission" att så Vincent van Gogh's målning "Starry night". Anledningen till att vi ville se just denna var att både W och Lill-Skruttan har pratat om Vincent van Gogh och just denna målning på sina respektive dagis.

De berömda Näckrosorna

På Material Lab ville Lill-Skruttan måla med deras speciella ritprogram. Det blev en regnbåge och en färgpalett under en himmel med vita moln. För barnfamiljer rekommenderar jag verkligen ett besök på MoMa´s Material lab! Sedan begav vi oss ut i regnet igen för att gå och äta lunch

Riktig vänskap kan vara att dela paraply

Efter lunchen promenerade vi ner till Times Square för dagens nästa kulturupplevelse. Av en helt annan sort. Från van Gogh till Star Wars. M hade nämligen tagit reda på att man byggt upp en modell av en X-wing helt i Lego och denna skulle finnas till beskådning på Times Square endast just denna lördag!

Lego och Star Wars i en och samma kombo. Bättre kunde det nog nästan inte bli

för både M och W som båda är hängivna Star Wars fans. Om än från olika generationer.

Efter detta tog vi tåget tillbaka hem igen. Det regnade fortfarande lite och det var blåsigt. Svårt att tro att det var endast en vecka kvar till juni. Idag, en vecka senare känns det jättekonstigt att det var så kyligt förra lördagen. Idag då vi har haft temperaturer på över 30 grader och sol sol sol.... Men det är ju så som vädret ofta är här. Snabba och stora växlingar.

På söndagen var det dags för bebisbesök. Våra kära vänner Fru Madrid och Herr Österrike hade bjudit in oss på brunch för att få träffa deras nya familjemedlem. Vi tog linbanan över till Roosevelt Island och hade en otroligt härlig dag tillsammans. Som alltid då vi träffas pratas det massor, och äts och dricks gott. Tjejerna leker dessutom strålande fint tillsammans så alla var nöjda och glada. Och Lillebrodern var bedårande fin! 

Lek lek lek

Sötnosen!

Själva Memorial Day har jag ju faktiskt redan bloggat om så den tänker jag inte skriva mer om här. Nu är det lördagkväll här och vi har haft en riktigt lugn och skön dag. Lite lek nere på vår innergård på förmiddagen medan M jobbade. Sedan blev det en tur till biblioteket och under kvällen har Lill-Skruttan övat sig att skriva åttor (några förvandlades senare till snögubbar...!), läst de nylånade böckerna samt spelat Pippi-spelet på iPaden. Imorgon blir det picknick i Central Park ihop med Kvicksilver-M och hennes familj.

Självporträtt - en Skrytsam Mammas Bekännelse

Härom veckan överraskade Lill-Skruttan oss stort. Hon kom hem med en otroligt fin tavla, sitt eget Självporträtt  som hon jobbat på under ganska lång tid på sin "Art Class" på dagis. Lill-Skruttans dagis har ju under alla år, ända sedan barnen är "infants" och "toddlers" lagt stor vikt på konst och musik. Något vi tyckt varit otroligt bra. Så i deras s.k vanliga "undervisning" har de jobbat mycket med olika sorters kreativa och konstnärliga projekt. Nu under hennes sista år här har de förutom de "vanliga konstprojekten" i sina respektive klassrum även  konstundervisning en gång i veckan, vilket jag tycker är fantastiskt! Deras lärare är själv konstnär och oerhört duktig. Barnen får prova på olika material och tekniker. Det som är extra roligt är att de verkligen använder fina "riktiga" material. Spända dukar för till exempel akrylfärger och riktigt akvarellpapper med olika struktur, tjocklek och känsla för just vattenfärger.

Just självporträtten visste jag att de arbetat med en längre tid men jag hade inte sett dem förrän nu. Och ja, jag ska erkänna att jag ALDRIG trott att jag skulle få se något sådant här. I min värld, när jag hörde att barnen målade självporträtt, hade jag liksom "huvudfotingar" eller något ditåt i tankarna. De här små konstnärerna är ju ändå bara mellan 4 och 5 år gamla. Men när jag fick se Lill-Skruttans självporträtt blev jag helt betagen! Lyckligt överraskad. And. Completely. Blown. Away. Som man skulle säga här. Ursäkta om jag låter skrytsam, men helt seriöst tycker jag att det är en fantastisk bild! Både färg, form och komposition. Jag ÄLSKAR den! Och känner mig otroligt stolt över Lill-Skruttans intresse och förmåga att uttrycka sig just i färg och form. Nu måste vi bara försöka fundera ut var vi kan hänga upp den.

En otroligt stolt tjej med sitt konstverk

Inför höstens skolstart hoppas jag verkligen att hon kommer att fortsätta att få en bra undervisning i just "art", eller "bild" som vi väl kanske brukar säga i Sverige. Under vårt besök i skolan fick vi båda intrycket att de har mycket bra konstlärare samt en väldigt fin ateljé så jag tror det kommer att bli bra. Det här med just konst (och även andra konstnärliga ämnen som musik och drama) är något jag tycker verkar värderas mycket högre här än i Sverige. Iallafall då jag själv gick i skolan. Då ansågs ofta just musik, bild och gymnastik som de där "extra ämnena" som liksom inte var särskilt viktiga. Lärare jag träffat och pratat med inom just dessa ämnen har också ofta gett uttryck för att de inte alls anses ha lika hög "status" som t ex lärare i matematik, språk, historia eller kemi. Väldigt synd att det är så tycker jag. För de här ämnena är ju otroligt viktiga. Kanske ännu mer ju yngre barnen är. Att kunna utveckla sin kreativitet lägger grunden till så mycket i livet.

Här i New York City är de här ämnena däremot rankade väldigt högt. Många föräldrar väljer särskilda skolor med tyngdpunkten just på t ex konst, dans eller musik. Detta redan på förskole- och kindergarten- (Kindergarten här är från 5 år) nivå. Kanske är det inte så konstigt i en stad som lockar oändligt många med konstnärsdrömmar. Som kan erbjuda institutioner och artister av världsklass. Metropolitan Opera eller The Met i dagligt tal. Lincoln Center med sin balett och sina konserter. Broadway med både musikaler och teater av enormt hög kvalitet. Apollo Theater i Harlem där världsstjärnor som Billie Holiday, Ella Fitzgerald, James Brown, Aretha Franklin, Jackson Five och Lauryn Hill upptäcktes och/eller började sina karriärer. Dessutom hur många små scener som helst runt om i staden där det spelas både musik och teater. Och de internationellt kända skolorna. Som Julliard och NYU Tisch School of the Arts för att enbart nämna två. Men även utanför NYC känns det som om just konst, musik och dans är något som väger betydligt tyngre än samma ämnen i Sverige. Fråga mig inte varför det är så, men någon kulturell skillnad finns det helt klart som ligger till grund för den de här olika synsätten och värderingarna på det vi till vardags kallar "kultur". Oavsett vilka orsakerna är så fortsätter jag glädjas åt att Lill-Skruttan älskar att rita och måla. Och jag hoppas att vi som föräldrar ska kunna stötta hennes intresse så länge hon vill och behöver.

Med barn på MoMa

Igår eftermiddag bestämde vi oss för att gå till MoMa. Det var en utställning där jag var lite nyfiken på, Century of the child: Growing by design 1900-2000,  men efter att ha kommit dit tyckte vare sig jag eller M att den var så intressant som jag hade hoppats. Alltså gick vi ganska snart till Art's Lab istället. För er med barn i NYC kan jag verkligen rekommendera att komma hit! Det var dock lite väntetid då vi kom så vi gick en trappa ner först där de på eftermiddagarna har en interaktiv "utställning" för barn och familjer (tror den var öppen mellan 12-16 på vardagarna). Även denna rekommenderas varmt! Häng med!

Här nere får man röra allting. man kan flytta saker och komponera egna konstverk. Känna, röra, pilla, lukta, titta och utforska. Perfekt för alla åldrar!

På den stora mjuka mattan fanns pallar med olika saker som blommor, örter, kryddor, inlagda grönsaker med mera. Allt kunde man undersöka. Men skorna fick man ta av innan.

Ursäkta den suddiga bilden, men så blir det när det är mycket hopp i benen.

En annan del av rummet hade olika saker man kunde bygga leka med. Olika färg, form, struktur.

Hur mycket som helst att upptäcka.

Fritt fram att flytta vad man vill för att skapa ny konst. Eller helt enkelt för att man gärna vill leka. 

Och hängande på väggen denna skönhet.

Självklart blev det en fika också!

Muuuu!

Så blev det vår tur att få komma in i Art's Lab. Här kunde man göra ett ansikte av bokstäver.

Fast det Lill-Skruttan allra helst ville var att "måla på datorn". Mycket poppis så man får skriva upp sig på en väntelista innan och varje barn har sedan ca 10 minuter på sig vid skärmen.

Man målar direkt på skärmen och kan välja kritor, pennor eller penslar samt penselstorlek. Sedan väljer man färg och så är det bara att måla på!

Här är den färdiga målningen. Vill man kan man sedan skicka den till sin emailadress så får man hem den också.

På vägen hem gick vi även genom skulpturparken

Hösten har hittat hit.

Idag lördag blir det faktiskt en musikal. Vi ska gå med våra svenska vänner och se Mary Poppins. De hade tre biljetter över eftersom P's syster inte kunde komma hit på grund av Sandy. Tråkigt för dem att inte få kärt besök, men roligt för oss att kunna ta över biljetterna. Så i eftermiddag ska vi till Broadway. Det ska bli spännande att se vad Lill-Skruttan tycker om att gå på musikal. Det blir hennes första. Själv minns jag att jag tyckte mycket om böckerna när jag var liten, men tyvärr minns jag inte så jättemycket i detalj. Lill-Skruttan är nog mest spänd på att få se dem flyga i linor från taket...

Butterfly come fly with me.

Rubriken här även första textraden i refrängen till sången "Butterfly"* av och med Bari Koral. Och detta var sången Lill-Skruttan och hennes vänner i The Green Room framförde på The Art's Festival. Lill-Skruttan har varit väldigt spänd för detta länge. Och nervös. Men hon var så bra! Alla var så söta och jag satt såklart och fick smygtorka ögonen lite medan jag fotograferade då jag såg alla de här underbart härliga ungarna springa runt som små fjärilar i sina egenhändigt gjorde "fjärilskostymer" (som bestod av t-shirts de själva fått göra färgtryck på i form av fjärilar och fjärilslarver på dagis, samt färglada scarves fästade på axlarna som fjärilsvingar.)

Små fjärilslarver som blir puppor...

Som sedan förvandlas till fjärilar!

Butterfly come fly with me...

Och efter att dansen och sången är slut så bockas och bugas det såklart då publiken applåderade. 

Lill-Skruttan har övat på just bugningen en hel del här hemma. 

Förutom sång och dans så bjöds det på bakverk och fruktsallad som alla barnen gjort, samt bagels och kaffe. I lobbyn utanför auditoriumet visades även olika konstverk från respektive rum. Så roligt att se!

*) Butterfly finns på Bari's senaste CD "Anna and the Cupcakes". För ett smakprov kan ni lyssna här.

Gårdagens tavla

Lill-Skruttan gillar sin griffeltavla. Normalt förvarar vi den under soffan, men den kommer fram då och då. På begäran. Medan hon ritade denna bild berättade hon för mig att hon drömde om att bli en "real artist". Jag sa att hon ju redan var en konstnär. Fast det höll hon minsann inte med om. Men hon "ville nog BLI det sedan..."

Här tar en familj form. De är alla inne i sitt hus.

Ovanför familjen lyser en sol.

Voilà! Färdigt. Det är Familjen K.

Längst upp till vänster lilla Baby E (som knappast är en baby längre), sedan Pappa A, Lill-Skruttans bästa kompis R och så Mamma K längst till höger.

Alla är inne i sitt hus och utanför huset är det gräs. Ovanför dem skiner en sol från en blå himmel.

Så till Er Familjen K:

 Ett Familjeporträtt!

Kanske kan vara roligt för er att ha kvar den dagen Lill-Skruttan är en stor och berömd New York-konstnär.... ;-)