tisdag, juni 30, 2009

Uppskjuten och upphämtad

Jo utvecklingssamtalet blev uppskjutet. Till nästa vecka. När jag lämnade Lill-Skruttan i morse så frågade läraren ifall vi ev ville skjuta upp mötet eftersom "The head teacher" är på semester denna veckan. Vi känner kanske inte att vi måste prata med just "huvudläraren" men eftersom Lill-Skruttans "primary teacher" T gått på mammaledighet nu så tänkte vi att det kanske ändå är bra att prata med huvudläraren C. Det är förövrigt hon som verkligen ahr stenkoll på alla barnen på Lill-Snorpans avdelning så det känns rätt naturligt att få prata med henne. Men som sagt det blir inte förrän nästa vecka.

Min dator har inte blivit uppskjuten utan upphämtad. Det var en kille från datasupporten på jobbet som kom förbi och sa exakt samma sak som M när han tittade på datorn där den stod på skrivbordet "This really doesn´t look good...."
Precis vad man vill höra. Not!
Jaja, vi får se vad som kan göras. Har jag tur har iallafall vår Time Capsule backat upp det mesta. Men det är ett riktigt skit att jag nu återigen sitter utan dator på jobbet. Lite småhandikappad blir man ju. Det finns självklart andra datorer där, men de är ju till för "alla" på våningsplanet så de kan ibland vara upptagna. Och så är de stationära så jag kan inte lika lätt jobba hemifrån. Men kanske är det senare egentligen något att man bör glädja sig åt såhär under sommarkvällarna...?

Datatrassel och utvecklingssamtal

Igår hände det. På jobbet. Plötsligt hade datorn hängt sig. Jag stängde av. Satte på. Inget hände. grå skärm. Blinkande mapp med ett frågetecken dök upp. Jag stängde av igen. Satte på. Otaliga gånger. Inget nytt. Grå skärm. Ibland med blinkande mapp ibland utan. Ringde M. Frågade. Han sa ungefär såhär "ojdå, det var ju inte bra. Blinkande mapp med frågetecken är inte bra! Troligen något fel på hårddisken." Ånej!
Kontaktade datasupporten på jobbet. Hoppas de kommer idag för de kom inte igår. Fan!
Jag hoppas att de kan fixa det hela. Tur i oturen har jag ju inte så mycket data än eftersom jag inte hunnit få det. Har ju inte jobbat så länge än. Och förhoppningsvis har mina foton blivit uppbackade via vår Time Capsule hemma. Annars är det bara för trist. Då har jag förlorat en del tror jag. För tillfället är t ex alla bilderna från helgen hos Taina i datasupportens händer. Kan inte göra något med dem. Hoppas de går att rädda. Tillsammans med mina andra nyligen tagna bilder. Fan också!
Jaja, vi får se vad som händer.

Idag ska vi på utvecklingssamtal på dagis. Ska bli lite intressant. Vad pratar man om på ett sådant? Jag har ju knappt ens själv haft utvecklingssamtal på mina tidigare jobb. Det är liksom inget som prioriteras särskilt mycket i den akademiksa världen. Iallafall inte på de platser där jag jobbat hittills. Kanske till viss del för att jag alltid arbetat i små grupper där man mer eller mindre träffar chefen på daglig basis vilket gör att man vädrar det mesta angående jobbet. Men idag ska vi som sagt till dagis för att prata om Lilll-Skruttan. Gissar att det kommer bli ungefär som någon form av "kvartsamtal" som man hade i skolan som barn?
Nu ska jag dricka upp mitt te och ta Lill-Snorpan till dagis innan jobbet.

måndag, juni 29, 2009

Underbar helg

Tåg
Connecticut
Härliga vänner
Åskskurar
Sommarkänsla
Lunch på terassen
Bilturer
Lek med barnen
Lek med hunden
Solsken
Underbar grillning
Fantastiska ribs
Barfotafötter
Kaffe to go
Skratt
Gunga
Lugn
Blå himmel
Kubb
Champagne och chokladdoppade jordgubbar
Sandlådan
Fiske
Tjattrande
Gräskill under tårna
Favoritwhiskeyn
Underbart sällskap
Gott vin
Vacker natur
Sill
Myggor
Jelly Donuts
Ligga och titta upp i trädkronorna
Fågelkvitter
Kall öl ur coolern
Youtube
Nattsudd
Stearinljus i kvällsmörkret
Sommarsol
Utflykt
Sommarblommor
Frukostbuffé
Tystnad
Tusen och en samtalsämnen
Sommarmoln
Semesterkänsla
Glädje
Vindens sus i trädkronorna


Och framförallt...
En vänskap som uppstått och som jag känner, hoppas och tror kommer bestå!
Helt fantastiskt!




TACK TACK TACK
Taina och även din Underbara Familj för denna fina, roliga, mysiga helg!!!






Fler bilder kommer senare



torsdag, juni 25, 2009

Kvällen då solen återigen kom fram men en stor stjärna försvann

Det är varmt nu. Och ganska fuktigt. Men kvällen var underbar. Det blev en tur till Parken. För att njuta av att det äntligen var en kväll med sol. Å det är ju det här man vill ha! Sommar. På riktigt. Nedan är några bilder från parken ikväll tagna med M´s nya iphone.







Förhoppningsvis ska helgen bjuda på hyfsat fint väder. Jag hoppas på sol och värme. Åtminstone inte regn. För imorgon lämnar vi staden. Vi ska till Connecticut och hälsa på min bloggkompis Taina. Och det ska bli så otroligt kul! Jag hoppas dessutom att vårt besök ska kunna få henne på lite gladare humör eftersom jag vet att hon nu känner sig chockad över Michael Jacksons plötsliga bortgång. Jo, hela värden är väl mer eller mindre i chock tror jag. Vissa sörjer honom nog inte. Medan andra gör det desto mer.

Det är ändå något underligt detta med sådana megastjärnor och kändisar tycker jag. Ofta blir de ju stora på grund av att de gjort något otroligt bra. De har varit fantastiska skådespelare, artister, musiker, idrottsmän, politiker eller vad det nu är. De har alla nått sin stjärnstatus för att de åstadkommit något. Och människor har älskat det de gjort. Självklart har alla olika åsikter så även under sina glansdagar har de fått utstå kritik. Men de har ändå klättrat högt. De har fått stå där på toppen en tid och blicka ut. Men sedan händer det nästan alltid något som gör att folk vänder dem ryggen. En efter en. Antingen så är de inte längre lika bra som då det begav sig. De får ny konkurrens. Och de håller inte måttet. Eller så har allmänheten bara fått nog. Man tröttnar. Det bli mest tjatigt. För mycket exploatering i media är aldrig bra. Det slutar nästan alltid med att varumärket (jo för sådana här megakändisar blir ju ofta sitt eget varumärke) vattnas ur. Folk ledsnar. Och när detta börjar hända brukar media inte vara sena att hoppa på. Det kan ofta gå så långt som till trakasseri. Men ingen bryr sig nämnvärt eftersom pendeln svängt och detta innebär att det nu är lika inne att tycka illa om personen ifråga som det innan var att höja den till skyarna. Efter denna fas hamnar ofta den något illa tilltyglade kändisen i glömskans smått underbara land. Vissa stannar kvar där tills de går bort. Andra kan få en andra chans. En come-back. Få visa att de faktiskt fortfarande kan sin sak. Ännu en stund i rampljuset. Innan det återigen är dags för glömskans träsk. Men detta förändras alltid när de dör. Plötsligt kommer de fram ur glömskans dimmor. Folk tar dem till sina hjärtan igen. Media hyllar dem. Man minns den stjärna de en gång var. Prestationerna de utförde. Man lyfter fram deras glansdagar. Man inser hur just den personen har påverkat historien. Hur han eller hon förändrat något. En viss musikstil, ett sätt att tänka, en historisk gång. Till och med de mest inbitna motståndarna brukar mjukna något och kunna tillstå att "visst var det inte enbart skit det den där personen gjorde ändå".

Michael Jackson tycker jag känns som typexemplet på detta. En stjärna redan som barn. Hyllad. Älskad. Sedan kom hans andra genombrott då han slog igenom som soloartist. Att han förändrade musiken och framförallt den moderna dansen är väl något i stort sett alla håller med om idag. Han inte bara förändrade den. Han revolutionerade den. Han skapade den. Han var på allas läppar. Allt han rörde vid blev till guld. En tid. Men sedan vände det. Någonstans slutade guldet att skimra. Hans egenheter tog över hans musikaliska talang. Det skrevs mer om hans olika plastikoperationer, hans chimpans, hans konstiga idéer att sova i syrgastält och de misstankar om eventuella övergrepp på små pojkar. Plötsligt var han inte längre någon som andra ville tycka om. Än mindre bli förknippad med. Hans fall var stort och hårt. Självklart hade han under all denna tid alltid trogna fans. Men den stora massan vände honom ryggen. Men nu idag efter att det blvit känt att han avlidit har det plötsligt vänt igen. Visst minns alla hans konstiga egenheter. Men nu idag är det framförallt hans prestationer man lyfter fram. Han är åter en stor artist. Alla minns plötsligt att de ju minsann var på en av hans konserter och gräver fram "Thriller" ur sina skivhögar.

Man är aldrig så bra som efter sin död. Konstigt men så är det ofta. Då har folk överseende med ens fel och brister. Med de misstag och felsteg man gjorde. Och detta tror jag gäller rent allmänt. Inte bara kändisar. Varför är det så? Kanske för att folk gärna vill minnas det bra?Kanske för att de dåliga automatiskt faller i glömska med tiden? Konturerna liksom suddas ut.
Till viss del är det såklart bra. Att man faktiskt minns det som var bra, det man tyckte om hos en person, men glömmer det som var jobbigt eller negativt. Att man fokuserar på det positiva. Att man inte gräver ner sig i någons tillkortakommanden. Att man kan minnas en person för allt det fina den gjort.
Det sorgliga är väl bara att man gör det för sent. För sent för att personen ifråga ska ha någon glädje av det. För sent för att han eller hon ska kunna ta del av det. Och detta är sorgligt.
Alla vill säkert bli ihågkomna på ett fint och värdigt sätt. Men detta utesluter ju inte att man även vill ha kärlek och bekräftelse också i livet.
Något som vi alla inser och förstår, men som likt förbaskat kan vara så svårt att verkligen verkligen göra något åt. Innan det är försent.

onsdag, juni 24, 2009

12 månaderskontroll samt årlig BBQ

Ingen presentation i sikte... Alltså ingen ny tid. Jag gissar att det helt enkelt inte kommer bli av denna veckan. Satt dock under dagen och jobbade vidare på den. Det skadar ju inte att finslipa den lite mer nu när man fick lite mer tid.

Annars har dagen gått i grådisets och regnets tecken.
På eftermiddagen tog vi Lill-Skruttan till läkaren på en rutinkontroll. 12-månaderskollen som är ett par veckor sen. Allt var hur bra som helst med henne vilket var ungefär vad vi förväntat oss. Hon är lång och tung för sin ålder. Stor helt enkelt. Hon kan nu avsluta formulan (dvs bröstmjölksersättningen som det heter på svenska) och övergå till Whole milk, vilket rätt och slätt är 3%-ig standardmjölk! Jippie ropar våra plånböcker åt detta! För formula är dyrt! Hon ska under sommaren försöka avsluta både kapitlet napp och nappflaska. Vi får väl se hur det kommer att gå.

Lill-Snorpan överraskade dessutom sin läkare med att ge henne den träspatel hon höll i handen och sedan sträcka ut handen för att ta tillbaks den. Detta gör hon nästan hela tiden nu och vi har tänkt att detta är en lek där hon vill ge och få. Men enligt läkaren är detta en viktig milstolpe i utvecklingsfasen och något som tydligen kollas på 15-månaderskontrollen. Barnläkaren förklarade för oss att autistiska barn inte gör detta alls. Detta för att de inte är intresserade av att interagera med sin omgivning. De bryr sig inte om att försöka involvera omgivningen i vad de gör. Alltså söker de inte denna typ av kontakt. Ytterligare en sådan utvecklingsfas som de kollar när barnet är 15 månader är att de pekar på något och vill "visa" detta för personer runtomkring. Även detta ett sätt att försöka interagera med sin omgivning. Men detta gör inte Lill-Snorpan än. Innan vi fick gå var det även en shot samt ett blodprov. Inte roligt alls. Men det gick bra och vi kunde promenera hem i regnet. För jo, visst regnar det! Nu är jag bara så otroligt less på detta regnande! När ska det sluta?????

Gårdagen då? Eller kvällen rättare sagt. BBQn. Hur var den?
Jo vi hade en oerhörd tur med vädret. Trots mörka moln kom inte en droppe regn. Det var heller inte fuktigt eller kvalmigt utan bara skönt. Underbart god mat. Gott vin. Roligt och trevligt sällskap. Ja en toppkväll helt enkelt. Och Lill-Skruttan lyckades självklart charma de flesta. Jag vet inte riktigt vad det är alla blir så övermåttan förundrade över? Om det är hennes knubbiga små ben, hennes små risgryn till tänder eller hennes sätt att le och älska all uppmärksamheten?


Vi har just anlänt. Ännu inte så mycket folk men iallafall några vi känner. Vid bordet till höger sitter några av M´s kollegor. K i rosa blus har sin lilla dotter L i knät. De var ju även med på Lill-Skruttans födelsedagskalas.


Lill-Skruttan äskar kontakt! Iallafall om man sitter tryggt i pappas famn. Här charmas L.


Glading.


Inte vill man sitta still om man inte måste heller...


Men efter en kväll med så många nya intryck från så många olika personer är man ändå rätt trött. Det tar på krafterna att vara charmtroll.


Våra chilenska vänner C & K. De har även två underbara söner som var med, men de fick jag tyvärr inte med på bild. Vill bara inflika att om jag varit sisådär en 20-25 år yngre hade jag varit helt handlöst förälskad i deras äldste son. Himmel! Vilken kille....!


M i en diskussion med A. I bakgrunden syns hans chef J som stod vid grillen i stort sett hela kvällen. Det bjöds på så mycket mat och allt fantastiskt gott! Här har rätt mycket folk anlänt.


Våra italienska vänner G & E

tisdag, juni 23, 2009

Sent Fredagstema - Sommardag/Sommarkväll

Okej. Så här sent har jag aldrig tidigare postat ett Fredagstema tror jag. Och egentligen hade jag inte riktigt tid. MEN eftersom temat var Sommardag/sommarkväll så kunde jag bara inte låta bli. Det är fortfarande Annika, Desiree och Petra som står för temat.
Jag tänkte såklart genast på mina sommardagar och kanske framförallt sommarkvällar som jag haft i Sverige. Särksilt de ljusa sommarkvällarna saknar jag här. Men eftersom jag inte har så många foton från Sverige i denna datorn så blir det mest bilder från samma paddling som jag hade ett foto på i Midsommarinlägget. Det var dock en underbar helg som hade allt; solglitter, vind, regn, åska, stiltje, vågor, värme, kyla och bad.

Först SommarDAGEN

Detta är en av de saker jag saknar och längtar efter allra mest sedan jag lämnade Sverige- Skärgården, Paddling, Tälta på en solvarm klippa vid strandkanten.


Älskar att paddla ut ytterskärgården så att man ser ut mot horisonten.


Litet skär.


Inne bland öarna igen.




Efter sol kommer regn...


Men efter regnet ljusnar det igen.


Och så SommarKVÄLLEN då...


Det sneda varma glödande ljuset då solen sakta sänker sig och skuggorna växer men värmen fortfarande biter sig kvar i luft och berg.


Finns det något skönare än att sitta vid tältet och titta ut över vattnet när mörket sakta sakta sänker sig, dricka en mugg te och lyssna på stillheten samt en och annan mygga...


Vattnet som en spegel där himlen reflekteras som en akvarell som skiftar i lila-rosa-blå toner.


Å vad jag saknar de ljusa sommarkvällarna och nätterna i havsbandet.



Uppskjutet tills vidare

Fick just veta att min presentation inte kommer bli idag. Den är uppskjuten tills vidare. Av en orsak som är typiskt amerikansk nämligen Jury Duty. D v s en av mina kollegor har blivit inkallad att göra sin Jury duty idag och är därför frånvarande från jobbet tills vidare. Ingen vet hur länge. En dag? Två? En vecka? Ännu längre? Allt beror såklart på fallet. Alltså hur lång rättegången kommer bli. Men om jag har förstått det hela rätt så tror jag att man första dagen bara "kollas" och intervjuas. Detta för att de inblandade ska kunna välja om de överhuvudtaget vill ha en i juryn. Om man inte alls blir utplockad så tror jag att man inte behöver komma tillbaka förrän nästa gång man kallas. Vilket borde vara om ett par år.
En av mina vänner här var dock förut gift med en polis och hon berättade att hon blev kallad oftare än "normalt" under tiden hon var polisfru. Detta trodde hon berodde på att många åklagare gärna har polisfruar i juryn eftersom man tänker att de ska ha en högre moral och känsla för detta med lagar och förordningar. Själv tycker jag mest att detta jurysystem är jättekonstigt. Och rätt hemskt! Jag skulle absolut inte vilja bli dömd av en samling personer som har noll koll och utbildning inom rättssystemet. Att dömas av personer som troligen går mer på sina egna känslor, fördomar och personliga erfarenheter när de dömer är inget jag tycker någon i ett modernt rättssamhälle borde behöva bli. Men det är min personliga åsikt.

Jaja, det hela känns nästan lite konstigt eftersom jag var inställd på att presentera i eftermiddag. Nu får vi se ifall det blir imorgon eller torsdag. Själv kan jag ju inte på fredag, så om det inte blir före dess kommer det nog dröja en månad ungefär för min chef ska på 3 veckors semester med början nästa vecka. Tror jag.
men eftersom jag inte vet när det kommer bli så får jag snällt sitta här och färdigställa presentationen. Lite mer tid vann jag ju ändå! För även om det blir imorogn så blir det nog inte förrän på eftermiddagen och då har jag ytterligare ett par timmar då, haha!
Och kanske hinner jag därmed även skriva klart mitt Fredagstemainlägg som ju är väldigt sent. Detta innan BBQn ikväll.

För ikväll blir det BBQ.
Hoppas på uppehåll.
God mat och goda drycker brukar det alltid serveras på denna årliga tillställning!
Nej, nu blir det back to business igen.
Presentationen kallar!

måndag, juni 22, 2009

Varför går det så in i norden trögt?????

Trots tre rejäla muggar kaffe. Med mycket mjölk.
Trots att jag har som "morot" att jag ska få kasta mig över min bok "Människohamn" ikväll när jag väl är hyfsat färdig med denna presentation.
Trots att jag egentligen tycker att det är skoj att göra och ge presentationer. Iallafall oftast.
Trots att jag känner att detta är jättebra för min egen del också - att sammanfatta projektet och läsa in mig lite på både bakgrund och metoder. Ännu en gång.
Trots att jag verkligen vill kunna ge en bra presentation. Denna min första på mitt nya jobb.
Trots att jag faktiskt tycker att jag ganska ofta är rätt bra på just detta. Att presentera.

Ändå.
Det går så trögt så trögt.
Allt tar sådan tid och jag kan inte riktigt hitta motivation.
Det jag önskar allra mest just nu är semester. Att få vara ledig.
Låta tankarna fara dit de vill. Få sova. Vila. Läsa lite böcker. Umgås med familj och vänner.
Bara vara. Ta timmen som den kommer.
Kanske spelar det också in att det inte blev någon kvalitetssömn inatt.
Lill-Skruttan sov inte så bra. Med resultatet att varken M eller jag gjorde det heller.
Jaja, får väl försöka lite till. Men snart kommer de hem och då får jag nog ge upp tills imorgonbitti. Men det är ju en dag imorgon också. Haha, presentationen är inte förrän på eftermiddagen. Så några hektiska timmar framför datorn lär det väl bli.
Än finns det hopp.

Lite blandat

Måndag. Ny vecka. Helgen var bra men vädret var sisådär. Regn och trist på lördagen. Lite bättre igår men väldigt fuktigt. Igår var förresten Fars Dag här. Vi firade inte på något sätt men eftersom vädret var fint tog vi en tur ner till Union Square. Åt på vårt favoritställe där Republic, och promenerade sedan runt lite. Myste med Lill-Skruttan i en närliggande park, och när jag satt där på bänken och tittade på M och Lill-Skruttan som stod vid staketet runt en fontän så fylldes jag av en sådan där varm lyckokänsla man kan få ibland. När allt i nuet känns perfekt. Stunden - endast ett litet klipp ur tiden. Men just ett sådant klipp som kommer stanna kvar i ens minne för evigt. Som en liten glänsande pärla. Att värma sig vid under kyliga och ruggiga höstkvällar när mörkret sänkt sig.

Sedan premiäråkte vi buss med Lill-Skruttan och hennes nya vagn. Här måste man ju fälla samman barnvagnarna på bussen vilket var ytterligare en anledning till att vi vill ha en s.k paraplyvagn som komplement till Uppa Babyn som vi redan har. Det gick finemang, men att åka ensam med ett sådant litet energiknippe tror jag inte jag skulle vilja. Det kändes tillräckligt att hålla reda på både henne och vagnen när man var två om det. Men det blir väl bättre när hon är lite större och faktiskt kan stå och sitta själv. Nu måste man ju hålla både henne och vagnen.

Denna veckan har jag en presentation för min nya grupp. Jag hade för mig att det var på onsdag så jag har planerat därefter. MEN sedan visade sig att det är redan imorgon! Oj! Stressnivån ökade plötsligt två steg. Fast å andra sidan är det skönt att det var imorgoneftermiddag eftersom vi imorgonkväll ska ha den årliga BBQn som M´s chef alltid bjuder sina anställda på. Och de tillställningarna brukar vara väldigt trevliga och ofta kunna bli något sena. Så det är skönt att ha detta efter att jag gjort min presentation. Vi hoppas bara det inte regnar då.
Men idag blir det verkligen till att förbereda inför morgondagen. Först måste jag dock en sväng till labbet för att jobba lite där, men resten av dagen kommer jag nog spendera hemma med att färdigställa min power point. Usch! Det är aldrig roligt dagen innan man ska presentera något. Även om det som i detta fallet är en väldigt informell presentation.
Jaja, det ska säkert gå vägen.



lördag, juni 20, 2009

Midsommarmat samt presentinköp

Gårdagens Midsommarafton blev som följer:

Inget Battery Park. Vädret klarnade visserligen upp så kvällen blev riktigt vacker med kvällssol och ljumma vindar. Men jag var inte hemma från jobbet förrän strax innan 18 och då kändes det alldeles för sent att åka ner ända till Manhattans sydspets.
Så istället tog vi en kvällspromenad i den sommarsköna staden. Avslutade sedan med att handla lite midsommarmat i vår affär under bron. MEN dagens stora stora stora besvikelse var upptäckten att de inte längre hade vare sig Abbas sill, Leksandsknäcke eller lingonsylt! Okej, lingonsylten var ju inget vi letade efter för midsommarkänslan precis, men det var ändå lite surt att upptäcka att de inte längre säljer den. Vi har ju känt oss så priviligierade tidigare med en mataffär på gångvstånd från oss som haft en hel del svenska importvaror. Men hädanefter blir det till att bunkra på Ikea. Som de flesta utlandssvenskar. TUR att Ikea numer är så lätt att ta sig till! Fast visst, vintertid lär det nog inte bli så tätt mellan utflykterna dit kanske...?

Jaja, det blev ändå sill. För sill fanns det, om än inte Abbas. Sedan fick jag lite fisksug i största allmänhet så jag gick loss på både rökt regnbåge samt rökt lax. M hittade det vi närmast kommer färskpotatis också. En liten liten påse. Här verkar annars inte färskpotatis vara något som finns i affärerna. Middagen blev riktigt lyckad och även om jag saknade matjessill vilket är min absouta svenska sommarfavorit, så var det gott och kändes till och med lite midsomrigt. Nedan ett par bilder:


Matbordet är dukat för Midsommarmiddagen. Inte så festligt kanske, Inga blomster eller andra dekorationer. En svensk flagga kanske borde införskaffas till måltider som dessa???
Det "svenska midsommarbordet" är dock inte så svenskt som man vill låta påskina....
Ölen är amerikansk, osten irländsk, sillen kanadensisk, laxen skotsk, och den rökta regnbåden minns jag inte var den kom ifrån...


Lill-Skruttan firar sin första Midsommar i pyjamas... Det blir så när man har föräldrar som tyvärr jobbar lite sent...


Här är sillen vi köpte. Det lustiga är vekrligen att märket heter Skansen och att det på locket är tre kronor! Man undrar ifall det är några svenskättlingar som startat detta företag?
Den var iallafall god. Smakade ungefär som en blandning mellan inlagd sill och löksill.


Och sist men inte minst så fick vi tag på färskpotatis. Den var ju inte alls lika "färsk" som svensk färskpotatis, men helt klart mer "ny" än den vanliga potatisen som säljs i affärerna. Färskpotatis saknar jag annars rent generellt här på somrarna.


Idag har det regnat nästan hela dagen. Eller kanske halva ungefär. Det är väldigt fuktigt så vi har kört ACn till och från under dagen. Inte för temperaturen så mycket som för luftfuktigheten. En kort promenad blev det iallafall i förmiddags. M ville till Apple store och köpa ett nytt "fordral" till sin splitter nya iPhone som kom igår. Han är oerhört lycklig kan tilläggas. Jag passade under tiden på att gå in på Crate and Barrel vilket är en affär jag verkligen gillar. Köpte lite presenter där och är grymt sugen på att köpa åtminstone den ena presenten även till oss själva. Det var två skålar med tillhörande pinnar. Jag föll direkt för designen. Enkel, stilren och bara såååå snygg. De är till en av mina vänner som fyllt år. Hennes mamma är från Japan så jag vet att hon ganska ofta lagar japansk mat, så jag tänkte att dessa skålar förhoppningsvis ska kunna användas hos henne och hennes man. Den enda asiatiska maten vi äter är ju hämtmat, så med tanke på detta är det ju lite onödigt med sådana skålar till oss. Å andra sidan så är det kanske inte helt fel att ibland servera även hämtmat i något finare än de plastlådor man får sin hämtmat levererad i.
Vackra saker är aldrig fel. Egentligen. Tycker jag...
Här är en bild hämtad från Crate and Barrels hemsida. Jag har tyvärr inget eget foto på skålarna eftersom jag fick de inslagna redan i affären. De skålar jag köpt är den djupare varianten. Tänkte att den var mest användbar till det mesta. Allt från nudel- eller misosoppa till ris eller olika ris- och nudelrätter kan ju ätas ur dem.

fredag, juni 19, 2009

Fredag och Midsommar

Idag är det fredag men jag har ännu inget Fredagstema att visa. Eventuellt kommer det under helgen om jag får tid att sätta ihop något.

Det är dock inte vilken fredag som helst idag utan Midsommar.
Här är vädret klart bättre än igår men fortfarande ganska grått med risk för skurar så vi får se på vilket sätt vi ska fira Midsommaraftonen. De är ju självklart en vanlig arbetsdag här så det blir till att jobba först, men om vädret är fint i eftermiddag - kväll kanske vi tar oss ner till Battery park och kollar in Midsommarfirandet där. Det är Svenska Konsulatet som varje år anordnar firande där och det brukar dra många svenskar samt även andra nationaliteter. Men som sagt, vädret och humöret får avgöra. Eventuellt firar vi bara lite lugnt här hemma ikväll med lite sill och lax.

Just Midsommarafton kan jag sakna att inte få fira i Sverige. Jag har i stort sett bara härliga midsommarminnen. När jag växte upp firade min familj alltid en riktigt traditionell midsommar med dans kring midsommarstången och lekar på det ställe lite söder om Trosa där vi hade båten under sommaren. Innan dansen var det sillunch i båten och senare kaffepicknick i gröngräset på den nyslagna ängen . Svalorna flög högt högt och de röda stugorna lyste fram mellan de grönskande träden. Så svenskt det kan bli på midsommar. När jag blev äldre var det inte föräldrarna och lekarna som lockade utan självklart vännerna. Jag har tillbringat åtskilliga midsommaraftnar tillsammans med vänner på diverse ställen. Allt från sommarställen ute i Sörmländska landsbygden till innerstaden i Stockholm. Miljön självfallet väldigt olika. Vädret likaså. Men ett har de gemensamt och det är att få umgås med vänner, äta och dricka gott, tjattra och ibland även dansa till långt inpå småtimmarna. Njuta av den underbara ljusa svenska sommarnatten och känna att man tillhör och att det är gott att leva.
Ja, en dag som denna saknar jag Sverige och att få fira tillsammans med nära och kära. Skitsamma med vädret. Är man svensk med en massa midsommaraftnar bakom sig så vet man att detta är helgen när man får packa allt från badkläder till regnställ och ylletröjor! Så är det bara. Men ärligt talat spelar det väl ingen roll. Egentligen. Så länge man får vara tillsammans med de som betyder något för en. Och med sommaren som sträcker ut sig framför en som ett oksirvet blad. Allt kan hända!

Bilden ovan är från en Midsommar för flera år sedan när M och jag tillbringade midsommarhelgen ensamma paddlandes i Trosa Skärgård. På midsommarafton slöt vi upp med min mamma och hennes O som seglat dit.


Tidigare midsommarinlägg kan ni hitta här:



Och till alla er som råkar titta in på bloggen idag vill jag önska en riktigt

FIN MIDSOMMAR!!!


torsdag, juni 18, 2009

Regn på rutan

Dagens utsikt från vardagsrummet.

Grått grått grått. Trist. Regn Dimma. Fukt.
Dropp dropp på rutan.


Man längtar inte direkt ut. Ändå måste jag. Usch! Och det är dessutom tandläkaren jag ska gå till! I regnet! Jag ser inte direkt fram emot promenaden. Och vad tandläkaren ska säga vet jag inte heller. Det var över 4 år sedan jag sist visade upp gaddarna för ett proffs. Så nej, det blir nog sådär kul gissar jag...

onsdag, juni 17, 2009

Varm i hjärtat

I morse gjorde M och jag sällskap till dagis för att lämna Lill-Snorpan där. Hon hade varit lite småilsken på morgonkvisten. Vissa dagar är sådana. Särskilt på morgonen när hon inte får den uppmärksamhet som hon tycker att hon borde. Från oss. För självklart är det i hennes värld helt onödigt att mamma och pappa ska försöka få i sig någon typ av frukost, klä på sig och packa både hennes och sina egna saker...

Men vi kom iväg och väl framme på dagis var det full rulle. Båda hennes favoritlärare var där. Sandlådan var framtagen. Och medan vi packade upp hennes saker och pratade lite med ena läraren så satte de på en CD med musik. Och plötsligt började nästan alla barnen att dansa i takt eller otakt med musiken. Till slut var endast Lill-Skruttan kvar vid sandlådan där hon satt och vaggade glatt i takt med musiken. De var så himla söta! En pojke stampade takten med foten. riktig taktkänsla hade han! Efter ett tag fick även Lill-Skruttan fart och kröp hela vägen uppför den "inomhusramp" som de har, tills hon var uppe där de andra barnen dansade. Där ställde hon sig upp och började försöka vagga lite igen i takt med musiken. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Svängde sedan blöjgumpen i sidled. Hon såg helt lycklig ut.

Och där lämnade vi dem, M och jag.
Med leenden på våra läppar.
Å det värmer verkligen i hjärtat när man lämnar på dagis och har de bilderna kvar på näthinnan.
Och som vi båda sa till varandra på vägen ut "inte konstigt att hon ibland tycker det är jädrans långtråkigt hemma...."


Ikväll ska jag på "Farwell reception" för föreståndaren M på dagis. Hon slutar ju nu och börjar på nytt jobb i juli. Vi hoppas alla att hon kommer trivas med sitt nya jobb och att den nya föreståndaren kommer att kunna axla ansvaret efter M. Det kommer nog bli både utmanande och ibland tungt för henne. M har nämligen mer eller mindre "varit" dagis. Det var hoin som byggde upp det från början. Det är liksom hennes filosofi som genomsyrat allt där. Jag tror de flesta, både personal och föräldrar var mer eller mindreskräckslagna den dagen hon offentliggjorde att hon skulle sluta. Men vi får hoppas och tro att det kommer vara fortsatt bra på dagiset. jag är optimist och jag tror att de M´s tankar och kärlek redan har färgat dagiset såpass att en ny föreståndare kanske enbart kommer att leda till en positiv utveckling. För jag är även av den åsikten att "hur bra man än är så är det bästa för alla inblandade parter att man inte stannar alltför länge på samma ställe". Det förhindrar både den egna samt organisationens utveckling. Tror jag.
Men ikväll kommer det nog bli ganska känslosamt gissar jag. Så man kasnke ska ta med sig näsdukar också. Ifall...

tisdag, juni 16, 2009

Och här är de... fulskorna...

Framifrån ser de ut ungefär som vanliga gympaskor.


Men från sidan... Hm, som en konstig hybrid mellan platåsko och banansula...!
Man känner sig lite som man har klumpfot när man sätter dem på fötterna. Men sedan när man börjar gå så är de såååå sköna!

Utsikt från jobbet

Här har det varit lite si och så med vädret nu. Mycket regn. Inte så varmt. Det sistnämnda är ändå helt okej tycker jag för man slipper ACn. Oftast. Utom de dagar när det är jättefuktigt i luften då. Nu har de dock lovat att det fina vädret ska vara på gång. Så jag hoppas på det. För lite mer sommar skulle ändå inte skada. Idag är det helt okej väder. Lite blå himmel. Lite sol. Några moln utströdda på himlen. För tillfället 16 grader men ska bli ca 22 under dagen.

Just nu sitter jag vid min skrivplats på jobbet och ser ut över hustaken och skyskraporna. Jag har ju inte visat några bilder från min nya arbetsplats så jag tänkte visa min utsikt nu. För den är himla fin! man känner att man jobbar i New York....
Chrystler Buildings tak glittrar i solljuset. Gula taxibilar skymtar förbi då och då i luckorna mellan husen när de susar fram längs Queensboro Bridge. Jag ser vårt hus också. Och M´s jobb. Nedanför syns några takterasser. Ja, utsikten från mitt nuvarande labb är ganska oslagbar faktiskt.


Här i detta fönster sitter jag med min dator. Anledningen är att det är så fullt i detta labbet att det inte finns fler skrivplatser. Men jag trivs bra här. Det är en härlig utsikt att ha framför sig när man skriver. Enda nackdelen är att det på eftermiddagen blir så soligt att det ibland kan vara lite svårt att se skärmen ordentligt. Men jag vill ändå inte fälla persiennerna för det känns så trist.




Detta ser jag ifall jag vrider huvudet lite åt vänster. Det "vita" huset längst bort till vänster är M´s arbetsplats. Där labbar han. Det högsta huset man ser är vårt grannhus. Där högst upp ligger vårt lilla gym. Huset alldeles till höger om detta som är något lägre är vårt hus. Där bor vi, men eftersom vi "bara" bor på 18:e våningen och vår lägenhet är vänd mot York Avenue kan jag inte se våra fönster.



Här är utsikten om jag vrider huvudet lite åt höger. Det höga huset med glasfasad långst bort till höger ligger alldeles intill varuhuset Bloomingdales på 59th Street och Lexington Avenue. Lite svagt skymtar Chrystler Building strax till vänster om den vita byggnaden ungefär i mitten. Man ser alla husen tydligare här än på fotot, men det beror kanske på vidvinkeloptiken i kameran som liksom förminskar det mesta lite.


I eftermiddag ska jag dock till mitt andra labb för att hjälpa en kollega där lite. Och det är raka motsatsen. Där ligger labb och kontor mitt inne i en byggnad så vi har inga fönster alls. Man har alltså ignen som helst aning om vad det är för väder ute. Om det är ljust eller mörkt. Men detta är också rätt typiskt för denna staden. Antingen har man en enormt härlig utsikt eller så tittar man rakt in i en tegelvägg där det alltid är mörkt på grund av att ljuset skyms av en massa höga hus runtomkring, alternativt har inga fönster för man är mitt inne i en stor byggnad. Antingen eller. De stora Motsatsernas Stad.
Nej, nu ska jag göra klart här för att sedan promenera till mitt fönsterlösa labb.
Och på vägen blir det nog en kaffe...

söndag, juni 14, 2009

Helgen med H & M

Helgen har som vanligt gått fort. Den har innehållit både regn och sol. Fika, lunch samt middag med vännerna H och M. Lite shopping. Lite promenerande.


Fredagen

På fredagkvällen hade vi planerat att gå ut och äta på en lite finare restaurang tillsammans med H och M. Barnvakt hade alltså ordnats till Lill-Skruttan (igen) och vid 19-tiden kunde vi bege oss iväg hemifrån.

På väg i taxin.


Framme vid restaurangen Devi. En upscale indisk restaurang med mycket god mat.


Inredningen får en lite att tänka på "Tusen och en Natt" tycker jag.


Vackra lampor.


Fördrink med massor av cilantro (koriander) som jag älskar!


H och M just när huvudrätten håller på att serveras.


Jag och M.


Hemma igen efter en otroligt lyckad kväll!


Allt hade gått fint hemma enligt barnvakten. Lill-Snorpan sov som en stock och vi tog ännu ett glas vin och myste innan det blev dags för sängen.


Lördagen

Åt lunch med H och M på vår favoritrestaurang "Republic" vid Union Square. Lill-Skruttan roade sig glatt, här med en grissini.


Här sitter hon i sin nya fina vagn. En födelsedagspresent från Skånefamiljen.
TACK!! Den är verkligen otroligt bra och jättefin!


Jätteglad liten tjej.

Vi promenerade sedan ner mot SoHo. Stannade till och shoppade lite i en affär, handlade sedan ett paraply eftersom det började regna och vi hade glömt våra hemma. Sedan försökte vi hjälpa Svägerskan att hitta ett par skor hon ville ha men misslyckades tyvärr. Som tur var lyckades hon få tag i dem i Sverige till slut.
Vi skildes sedan åt och H & M tog sig till sitt hotell medan M, Lill-Skruttan och jag åkte hemåt. Hade sedan en mysig kväll hemma med första avsnittet av The Wire som vi hört ska vara otroligt bra och som vi hyrt på Netflix.

Idag, Söndag träffade vi H & M på AQ Café innan de skulle ta sig till flygplatsen för att åka tillbaks till Sverige. Som vanligt lite vemodigt att säga hejdå. Man vet ju inte när man ses nästa gång. Sedan promenerade jag och M med Lill-Snorpan längs med Broadway vidare mot 34th street i området kring Macy´s. Där skulle jag in i en affär för att byta ett par skor jag köpt tidigare och ville också titta på nya skor. Det slutade med att jag fick mitt par bytt samt att jag handlade ett par av de fulaste skor jag någonsin ägt. Men såååå sköna! Det är sådana där "massajskor" med en otroligt ful sula. Den är tjock och liksom bananformad, d v s böjd, allt för att man ska promenera i skorna ungefär som om man går barfota, vilket tydligen ska vara väldigt bra för fötter, ben och rygg. Dessutom säger de som vet att detta ska ge mycket bra träning för olika muskler i kroppen. Alltså mer effektivt än när man går i vanliga skor. Inte vet jag ifall så är fallet, men de var gudomligt sköna att gå i, så jag får helt enkelt börja vänja mig vid att jag kommer knalla runt i jättefula skor lite då och då. Har inget kort på dem, men kan kanske lägga ut ett imorgon om jag får tid att ta ett då.
Nu är det söndagkväll och en ny vecka väntar. I Sverige kommer ju slutet av veckan att firas rejält eftersom det är Midsomar på fredag. Här kommer vi att jobba hela veckan, men ev tar vi en tur ner till Battery Park på fredag eftermiddag-kväll för att se lite Midsommarfirande där. Men än är inget bestämt. Tror det kommer bero på humör och väder.

Sist men inte minst vill jag säga
TACK H och M för jättemysiga dagar!!
Hoppas det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen.