Vilken helg!!!

Det blev camping i helgen. Även om det tog sin lilla tid att komma iväg. Som alltid. Men till sluta var vi ändå framme. I Skogen. Underbart!!!!! Jag älskar denna staden, men om det är något jag verkligen kan sakna så är det att komma ut i naturen. Höra vindens sus i träden. Fåglar som skriktjuter. Känna doften av mossa och solvarmt gräs. 

Det blev en riktigt bra premiärcamping som hel familj med barn. Dessutom premiär för vårt nya tält. Självklart med en del inslag av något mer dramatik än vad vi först tänkt oss. Men inget allvarligt. Inga björnbesök i tältet eller så. Dock hade vi nog besök av en tvättbjörn under natten. Iallafall måste det varit någon som varit smart nog att dra upp blixtlåset i plastväskan där vi förvarade maten. Och eftersom frukten som låg utspridd runtomkring väskan bar spår av klor och även av bitmärken som inte riktigt såg ut att tillhöra någon människa gissar vi oss till att det nog förmodligen var en tvättbjörn. Lite småspännande sådär. Och vi tackar för att det var endast frukten han eller hon var intresserad av. Men nu förstår vi varför man ska hänga upp maten i träden. Inte för att undvika att björnarna ska äta den, utan för att ANDRA djur än björnarna ska komma åt den. Men men, hellre en tvättbjörn som stjäl min frukt än att vakna av en svartbjörns som river sig in i tältet mitt i natten i jakt på mat....!

Förutom det här besöket, som vi inte ens såg mer än själva spåren av, bestod dramatiken mest i ett ordentligt åskoväder med kraftiga vindar som drog in över området någongång runt 21-tiden eller så. Men då var vi redan varma och torra inne tältet och myste. Dock blev natten jädrans kylig så jag tror att vi alla tre har frusit en hel del inatt. Så note to self: om vi någonsin ska ut och sova i tält under september ta varma sovsäckarna med. Inte sommarsäckarna. Här nedan följer den första bildbomben.

Innertältet på plats

Mellanmål

Sedan börjar det brassas middag.

Vårt hederliga gamla Trangiakök som varit med oss så länge.

Istället för kyl

Björnmossa

Lill-Skruttan testar sin sovsäck

Utsikt genom tältet

Mys

Gosgumman

Kvällssol

Fler bilder från lördagskvällen och söndagmorgonen kommer senare. Lill-Skruttan tyckte det var väldigt roligt och spännande och mysigt att tälta. Visst längtade hon hem lite ibland. Sade att hon saknade sina saker. Sin säng. Men på det hela var det en otroligt bra utehelg! Även om natten och morgonen var i kallaste laget. Jag är iallafall otroligt glad över att vi kom iväg för jag känner att jag jag fick en riktig energikick av att vara ute sådär igen!

En vanlig ovan tisdag

Tisdag idag. En helt vanlig sådan. Ändå lite ovanlig för min del. Eller inte ovanlig kanske, utan snarare ovan. För en vecka sedan hade jag just jobbat min första "riktiga" arbetsdag på nya jobbet. M och Lill-Skruttan var fortfarande i Sverige. Och jag minns att jag kraschade i sängen ungefär såhär dags. Eller tidigare. Nu, en vecka senare är jag något varmare i kläderna. Dock känns allt fortfarande förfärande nytt, men roligt och spännande. Jag fick min dator idag. Äntligen! Det har tagit sin tid. Nu kan jag förhoppningsvis komma igång mer med mina olika uppgifter. Fast vilka det är har jag faktiskt inte full koll på än. Men det kommer väl. Hoppas jag. Det känns i vilket fall himla bra. Magkänslan för jobbet.

Men trött är jag och trött kommer jag att vara. Framöver. Inser att det tar på krafterna detta att börja på nytt jobb. Nya intryck. Mycket nytt att sätta sig in i. Inte enbart arbetsuppgifterna i sig (de som jag alltså inte har full koll på...) utan hela kulturen. Företagskulturen. Som en ny värld. Spännande men så annorlunda mot allt jag tidigare varit van vid.

Och så pendlingen. Det tar en del. Mest tror jag de tidiga morgnarna tär på mina pigghetstimmar. Att gå upp halv sex varje morgon är jag inte van vid. Alls. Jag vet att detta är mångas vardag. Men själv är jag som sagt inte van. Morgnarna i sig är ändå helt okej. Jag tror att det som känns tråkigt just nu är att jag blir trött så tidigt på kvällarna. Och med en liten tjej som sällan somnar före tio - halv elvatiden på kvällen innebär det ingen eller minimalt med vuxentid för mig och M tillsammans. DET kan jag tycka känns tråkigt. Men, förhoppningsvis kommer det att bli lite annorlunda när jag kan börja arbeta mer hemifrån. Då kommer det att vara ett par dagar i veckan åtminstone, som jag inte behöver pendla. Jag tror det kommer göra skillnad.

Kvällen denna ovana tisdag var ändå riktigt bra. Jag kom hem relativt tidigt och mötte M och Lill-Skruttan då de var på väg hem från dagis. Vi vände alla och promenerade ett par kvarter till Bare Burger där vi åt middag. Sedan gick vi hem och vi hann med att spela ett parti "Finns i Sjön" innan det var dags för Lill-Skruttan att göra i ordning sig för natten. Men nu är jag trött så jag tror inte jag blir uppe så länge till ikväll. Imorgon är en annan dag. Och den börjar tidigt...

Tisdagsmorgon

Sov verkligen gott inatt. Minns bara att jag kröp ner intill Lill-Skruttan, pussade henne lite lätt på pannan, och sedan lade ner mitt huvud på kudden. Efter det är det mörkt. Pang! Måste ha somnat på en gång.

Idag är jag glad för att jag inte sitter fast någon i kö strax utanför Lincoln Tunnel. Jag är glad att slippa Manhattans rusningstrafik, och att inte behöva vara stressad och nervös inför ett möte där man ska granskas och synas under lupp. Och jag är glad över att gårdagens åskskurar gjort luften både svalare och lättare igen. I morse när vi gick till dagis var det bara 17 grader. På himlen blandade solglimtar mellan molnen. Så Skönt! Redan imorgon ska temperaturerna upp igen närmare 30 men idag tror jag de ska hålla sig kring 25 vilket känns optimalt. Dock har jag inte planerat så mycket för dagen. Mer än att faktiskt jobba. Jo, jag ska börja med mina första uppgifter på mitt deltidsjobb. Egentligen fick jag uppgifterna redan i fredags, men har inte kunnat börja förrän idag på grund av Midsommar, helg och så igår intervjun. Så det får det bli nu!




Ett midsommarinlägg med bilder kommer också under dagen. Det är nästan klart så jag lovar att det kommer snart det med.

Liten konversation på gatan

Igår eftermiddag fikade jag med en kompis ute på stan. Vädret var otroligt milt med runt 15 grader och sol så vi satte oss på en bänk intill lekparken utanför hennes jobb. Mycket trevligt. Vi hade inte setts sedan före jul. På vägen hem passerade jag två äldre män (55-60 skulle jag gissa) som stod i ett gathörn och pratade.

De stod båda bredvid varandra och lutade sig över den enas iPhone. Talade med ivriga röster och den ena gestikulerade en del när han pratade. Kunde inte låta bli att höra deras konversation när jag gick förbi och jag tyckte verkligen det lät lite lustigt. Efter det första uttalandet trodde jag nämligen att de pratade om den enas barnbarn eller en hundvalp eller liknande men så var visst inte fallet visade det sig ju ganska snart....

Man 1 (sådär lite glatt): "But she is really really cute!"

Man 2: "Yes, isn´t she!?"

Tystnad när båda männen böjer sig ännu något lite djupare över iPhonen.

Man 2 igen: "And she is freshly divorced to!!!"

Man 1: "Reeeeally?!?"

Okej, det lär ju inte varit någon bild på något litet barn eller valp med andra ord. Utan kanske enbart lite hederlig kopplingsverksamhet? Ni vet sådär kompisar emellan. Eller så var det bara någon de spanat in. En gemensam kollega? Eller granne? Jag kan inte låta bli att bli nyfiken. Hur såg den där really-really-cute-kvinnan ut? Och skulle mannen som just spanat in henne i kompisens iPhone kanske ändå försöka sig på att ta kontakt? Eller var det kanske man nummer 1 som nyligen träffat den really-really-cute-donnan? Och som nu stolt visade upp henne för sin vän.

Det lär vi aldrig få veta.

Tanke nummer två som slog mig var att jag tycker att hela konversationen var lite småsöt på något vis. Inte alls långt ifrån de man kunde höra i skolkorridorerna eller på fiken när man gick på högstadiet och gymnasiet. Oavsett ålder behåller vi nyfikenheten på de personer runt omkring oss som på ett eller annat vis attraherar oss. Romantiskt drömmeri? Ärlig jag-skulle-vilja-lära-känna-dig-önskan? Eller mest bara Ögongodis? Vi pratar och funderar, spanar och diskuterar. 16 år eller 60. 25 eller 85. Åldern. Spelar ingen roll. Tror jag.


*) Bilden är en målning av konstnären Andrew Ellis ("Two men in conversation") lånad från www.arcadja.com/auctions/en/ellis_andrew/artist/132074/

Vackert väder

Ja, vackert väder har vi haft här under helgen! Helt otroligt faktiskt. Med sol och runt 20 grader. Underbart! Detta är en av orsakerna till att jag verkligen gillar höstarna här på ostkusten! Det har dock varit fullt upp. Som vanligt. Vet inte riktigt när man hade en lugn helg sist....? Kanske för ett antal år sedan innan vi fick Lill-Skruttan? Bilder från helgen kommer senare. Nu måste jag till jobbet.

Fullt upp

Idag är en sådan där dag som är helt fullspäckad. Från morgon till kväll. Jobb under dagen som lär gå i ett i ett och däremellan ska jag försöka få in möten och "training". Puh! Sedan ska vi sitta barnvakt till grannarnas W ikväll så det lär bli full rulle då med. Sådana här dagar kan jag ångra att jag planerat att göra ett stort försök.... Men vi får se hur det går. Just nu är mottot "går det så går det och gör det inte det kan man alltid göra om det imorgon..."
Och nu ska jag försöka klämma in en snabb slurk kaffe också. Det tror jag behövs.

Okej

Nu har jag ätit ett par chips också. För att fylla på sockret med lite fett....

Och strax blir det nog en kaffe. Lite koffein är ju sällan fel eller?!?

Kanske ska man ta och göra något riktigt hälsosamt till middag ikväll för att balansera upp?

Å andra sidan är det ju fredag så vi får se.

Dagens mest onyttiga...

...lunch har jag stoppat i mig idag. Den är nog inte ens värdig att kallas lunch.

En s.k "granola bar" med nötter och russin. Till detta ett glas cola. Hm, som sagt inte något som näringsexperterna skulle godkänna precis.

MEN jag måste säga att det är helt fantastiskt vad en drös socker kan göra! Verkligen. Efter att ha sprungit runt som en skållad råtta och känt av både trötthet och stress samt hunger (eftersom det aldrig riktigt blev tid till att stoppa i sig något i matväg) känner jag mig nu efter detta sockerintag som en ny människa! Haha! Plötsligt är allt möjligt igen! Eller iallafall nästan allt. Det gäller väl att hålla fast vid den känslan nu fram tills "sockerfallet" som lär infinna sig så småningom....

"Lätt fångat lätt förgånget" eller hur sjutton nu ordspråket gick.

*) bilden är från nätet för, nej jag fotade inte min ohälsosamma "lunch".

Tillbaks

Så nu har jag efter nästan en veckas tystnad lite tid och ork igen för bloggen. Tänkte här mest visa lite bilder från de senaste dagarna. Inget speciellt kanske men ändå en glimt av vår vardag.

I lördags var det otroligt vackert, om än lite kyligt, väder. Vi tog en promenad till Carl Schurtz park och självklart ville Lill-Skruttan ägna all tid åt sin nya stora favoritaktivitet - gunga.

Fördelen med just den här aktiviteten är att man inte behöver ha 100% koll hela tiden eftersom hon ju faktiskt sitter still. Är man två vuxna, som i detta fallet, kan man till och med få en liten "egenstund" vilket jag utnyttjade genom att sitta på parkbänken intill och läsa en stund i min otroligt bra ebok "American Gods".

Jag är grymt nöjd med min Nook! Här kan ni se hur bra man kan läsa i fullt dagsljus ute. Det är alltså inte alls som med en dataskärm där det är svårt att se om det är ljust omkring. Nej den s.k "e-inken" fungerar mer eller mindre som en boksida. Alltså inget eget ljus utan man kan läsa hur bra som helst även i solen.

Söndagen bjöd på lika vackert men varmare väder. Runt 20 grader. Även denna eftermiddag besökte vi en lekpark. Här den som ligger alldeles intill mitt jobb.

Senare kom Lill-Skruttans bästa kompis W över och det blev mycket lek.

Här i knät på W´s mamma.

Annars var en av favoritaktiviteterna att klättra på bänken där vi förvarar Lill-Skruttans leksaker. Där har man ju dessutom lite närmare till katten...

Nedan en liten film från just den här stunden:

Kan dessutom tillägga att matchen på TVn var Rangers-Flyers och Rangers förlorade. Detta innebar att de inte kom till slutspelet. De hade behövt vinna även denna match mot Flyers.

M var nog ganska deppig ett tag efteråt.... Hoppet är ju det sista som lämnar oss sägs det.

I söndagskväll togs påskägget vi fått av Sverigefamiljen fram. FEST!!!!!!! Ikväll (onsdag) är det redan slut.... men OJ vad GOTT det var! Tack igen!!!!!!

Igår tisdag, mitt på dagen runt lunchtid blev katterna plötsligt helt galna och sprang till fönstret. Persiennerna var dock nedfällda på grund av den starka solen, men eftersom jag hörde skrapande utanför så gläntade jag lite på dem och kikade ut. Detta var vad jag såg.

Något arbete utförs tydligen just nu på våra fasader. Jag tycker fortfarande att de här "primitva" hissanordningarna verkar mer eller mindre livsfarliga, men det är oftast just sådana man ser här längs väggarna på skyskraporna. Både för olika fasadarbeten och fönsterputsare. Läskigt! Vi bor ju på 18:e våningen och detta kortet är taget uppåt då "hissen" fortsatte mot de högre höjderna.

Idag onsdag, när jag hämtade Lill-Skruttan på dagis passade jag på att fota lite i korridoren utanför deras rum. Lärarna har just hängt upp lite nygjorda alster på väggarna där och det är alltid så roligt att se. Som en liten konstutställning. Det som syns här både till vänster och höger är sådant som barnen i Lill-Skruttans rum gjort.

Man jobbar mycket med både färg och form.

Hushållsrullar är ju väldigt bra.

Till höger kan man se ett av Lill-Skruttans verk

(näst längst ned)

Här närbild på Lill-Skruttans tavla.

Till vänster är lite "konst" bestående av olika färgade papper som klistrats på frigolit. Ett bra sätt att träna små fingrar med finmotoriken. Den stora tavlan till höger är en sådan som alla barnen varit med och målat på tillsammans.

Den här "bilen" tyckte jag var riktigt kul och fin! Tittar man närmare på den ser man att lärarna fäst foton på alla barnen i rummet när de målar varsina små träbilar. Sedan hänger varje barns bil från fotot i en tråd. Om ni undrar vad det är för "vita lappar" som sitter på barnens foton så är det bara jag som lagt till små "rutor" i photoshop för att man inte ska kunna identifiera barnen. Självklart har Lill-Skruttans foto ingen sådan "ruta".

Här är Lill-Skruttans bil samt foto i närbild.

Nu när kvällarna är ljusa längre och det är ganska varmt ute så blir det ofta ett stopp på lekplatsen på vår bakgård på väg hem från dagis. Här testas cykeln.

Favoriten är som sagt att gunga. Här gungas det med pappa.

Innan M kom ner till bakgården så gungade jag med Lill-Skruttan och frågade då den vanliga frågan som jag alltid frågar henne efter dagis "Hur var det på dagis idag?" Jag har hittills aldrig fått något svar på den frågan, men idag gungade hon lite fram och tillbaka efter att jag frågat, sedan vände hon huvudet mot mig och svarade "lolitt" och log. Å vad lolitt tyckte jag!!!!

Väl hemma blir det en lite lugnare stund i soffan framför "Thomas train" medan M och jag fixar middagen.

Rita är såklart också kul!

Andra saker som hänt under dessa dygn är att M deklarerat. Här samdeklarerar vi eftersom vi är gifta. Eftersom vi har den enklast möjliga deklarationen här (inga "konstigheter" alls) så har M gjort detta online vila H&R Blocks hemsida. Smidigt och enkelt.

Lill-Skruttan har dessutom haft en riktigt dålig natt (i förrgår) då hon sov väldigt oroligt och vaknade stup i kvarten och grät. Hon kom över till vår säng ganska snart och allt detta sammantaget gjorde att vi sov otroligt dåligt vi också. En av orsakerna är säkert den förkylning hon har råkat ut för just nu med hosta särskilt just på nätterna, samt snuva. Men igårnatt sov hon tack och lov bra igen, så vi hoppas det var en engångsföreteelse med den oroliga natten.

När jag ändå pratar sömn så kan jag berätta att det gått hur bra som helst för Lill-Skruttan att sova i sin nya säng! Inga problem alls skulle jag vilja säga. Från Dag 1 har hon verkligen älskat sin säng och ofta velat vara i den både på dagen och natten. "gosa sängen" är ett uttryck hon ofta säger nuförtiden. I sin säng har hon numera "Tatten", "Snaken", "Bunny" samt "Baby" och "Blankie" när hon ska sova*. De flesta kvällar vill hon även nattas direkt i sin säng. Men vissa kvällar vill hon ligga i vår säng när vi läser och myser men då flyttar vi bara över henne till hennes säng när hon väl somnat och de flesta gånger sover hon vidare där resten av natten utan problem. Fantastiskt måste jag säga!

*) "Tatten" är en mjuk katt hon fick av min mamma hennes första jul.

"Snaken" är en av de två ormar jag och M köpte till henne på F.A.O Schwartz för ett par helger sedan och som hon verkligen älskar. Tyvärr har svengelskan redan letat sig in i hennes språk nu och det är nästan omöjligt att få henne att säga ormen även om vi faktiskt försöker.... Det var hon själv som började att kalla ormen för just "Snaken" så nu är det kanske nästan mer ett egennamn??

"Bunny" är den kanin vi köpte till Lill-Skruttan redan innan hon kom hem från NICU och som länge satt även i hennes spjälsäng.

"baby" är en docka hon fått från M´s farbror och faster.

"Blankie" är en filt hon vill ha i sängen men som hon sällan gosar med och aldrig vill ha över sig.

Dödläge

Just nu är det lite dött på bloggfronten för min del. Sedan våra Sverigevänner åkt hem har det inte riktigt funnits vare sig tid eller ork för bloggen. Så än är alla era kommentarer på tidigare inlägg obesvarade. Sorry! Likaså har jag varit väldigt dålig på att kommentera andra bloggar. Jag försöker dock hinna läsa dem.

Vet inte riktigt varför men jag har känt mig lite trött de senaste dagarna. Kanske är det en blandning av våren, det nyliga besöket, jobbet samt en massa andra saker som surrar runt i huvudet som gör att jag inte riktigt orkar hålla mitt vanliga tempo? Det känns lite som om allt händer så fort och saker och ting snurrar snabbare än jag riktigt hinner hänga med. På flera plan. Nu hoppas jag dock att jag snart ska få upp energin igen. Ute är det underbart vårväder med temperaturer runt 20 grader. Träd och rabatter blommar för fullt. Helst skulle jag bara vilja sitta ute i en solstol och läsa. Ladda batterierna lite. Men det går ju inte. Tyvärr. Så jag försöker ladda batterierna på andra vis. Och det går om än lite långsammare. Men egentligen har man ju ingen brådska. Eller det är iallafall vad jag försöker intala mig. Ofta är det ju just själva "brådskan" som skapar stressen och som får batterierna att ladda ur. Så kanske ska man helt enkelt bara ta det lite lugnare då och då. Så det är mitt motto för tillfället. Att inte pressa in alltför mycket inom de snäva tidsramarna som utgör vardagen. Alltså är det lite långsammare även bloggmässigt.

Vart tog energin vägen?

Igår var jag sanslöst trött. Det var en sådan där otroligt intensiv dag på jobbet. Dessutom med en stark stressfaktor på slutet eftersom vi skulle vara barnvakter på kvällen och därmed hade jag en "fast tid" att passa. Mina bakterier brydde sig dock inte alls om detta utan ville inte växa i den hastighet jag tyckte de borde. Så det blev en ganska jobbig eftermiddag/kväll. Att sedan ovanpå detta ta hand om två barn kändes lite småtungt ska erkännas. Första gången jag verkligen tyckte att barnvakteriet kändes jobbigt. Jag kände mig så slut. Inget tålamod alls. Dessutom var jag tvungen att lämna M ensam med båda barnen en stund efter middagen för att springa iväg till jobbet igen och slutföra det som jag inte hunnit innan vi hämtade båda knottarna på dagis. Men det hela gick bra och till slut kom de i säng. W´s föräldrar kom dessutom hem redan när jag höll på att sätta på honom hans pyjamas så jag behövde inte ens natta honom.

Jag förstår inte riktigt varför jag kände mig så slut igår ändå? För jag var trött redan från det jag vaknade. Ungefär som om helgens väder och aktiviteter sugit musten ur mig och tagit mer energi än vad det givit. Vilket känns konstigt eftersom det var just en sådan helg som jag tycker är så härlig. Vackert väder. Utomhusaktiviteter. Lagom socialt umgänge med vänner.

Kanske är det bara allmänt tidsomställningen som kommer lite i efterhand eller att kroppen ännu inte vant sig vid de längre och ljusare dagarna? Eller så var det gårdagens trista väder vilket var motsatsen till helgens vackra? Igår var det nämligen grått grått grått och regn till och från hela dagen. Det kändes med andra ord som om dagen aldrig riktigt infann sig.

Idag är det tisdag. Ny dag. Vädret är fortfarande grått och dimmigt. Men jag tror jag känner mig något bättre idag ändå. Inte lika trött. Även om jag inte alls har samma sprudlande energi som förra veckan. Kanske "betalar jag nu bara tillbaka" till min energireserv, det jag använde upp då?! Det känns i vilket fall skönt att arbetsdagen idag troligen inte kommer bli lika intensiv och hektisk som gårdagen. Så förhoppningsvis kommer jag inte känna mig lika urlakad ikväll.

Helt galet skönt

är vädret här just nu!

Efter förra helgens uslaste uselväder har det slagit om och är nu något som mer liknar svensk försommar än vår. Enligt min dator är det just nu 18 grader i Central Park. Imorgon och ett par dagar framöver ska det bli ca 20 ge eller ta någon grad hit eller dit.

Helt FANTASTISKT!!!!

Jag får nästan lite vårfnatt!

Idag:

Soligt. 18 grader. Inatt ska det gå ner till 7.

Imorgon:

Soligt. 20 grader. Under natten 8.

Fredag:

Lite moln. 21 grader. Under natten 8.

Lördag:

Soligt. 20 grader. Under natten 8.

Söndag:

Någon skur. 15 grader. Under natten 7.

Eftersom vi ju dessutom ställde om klockan till Sommartid nu i helgen så är det hur ljust som helst på kvällarna! Himmel! Man skulle plötsligt kunna tro att det är juni och inte mitten av mars! Galet är som sagt bara förnamnet.

Men jag njuter....

Imorgon blir det långlunch med M i The Boathouse i Central Park.

Anledningen? Tja, mest för att fira vårens ankomst tror jag. Och för att det känns som att man bara inte kan låta bli när vädret sätter fart på det här viset.

Dagen i korthet samt en beställning

Denna tisdag har varit intensiv. Full rulle hela dagen. Just en sådan dag när man inte hinner med så mycket mer än allt man planerat att göra och knappt det. Just en sådan dag jag har då och då när jag inte ens hinner med någon lunch. Man springer från det ena till det andra. Men det har varit roligt. En bra dag. En sådan där dag när man känner att man fått mycket gjort. Och det är ju inte fel.

Dessutom fortsätter Lill-Skruttan att vara på sitt allra charmigaste humör. Just nu är det verkligen helt underbart att vara förälder! Det händer så mycket nu. Nya ord varje dag. Och det fullkomligt sprudlar om henne. Hopp och skutt. Skratt och gos. Man kan inte göra annat än njuta och skratta med.

Som i morse när hon deklarerade att hon ville ha en lillasyster.

Lill-Skruttan står vid sin stol dricker mjölk när jag frågar henne vad hon vill ha. Självklart menar jag till frukost eftersom detta var ämnet som just kommit upp.

Jag säger alltså: "Vad vill du ha?"

Lill-Skruttan: "Baby sister."

Jag lite frågande: "Baby sister?"

Lill-Skruttan tittar uppfordrande på mig och upprepar: "Baby sister."

Jag: "Vill du ha en baby sister?"

Lill-Skruttan ler med hela ansiktet och säger övertygande: "Yeeeaaah"

Okej, jag har noterat beställningen. Fast just nu finns ingen baby sister i lager. Så det blir till att vänta. Och se. Vi har för närvarande ingen som helst koll på ifall leverantören kommer att kunna leverera senare heller, eller om produktion och leverans upphört. Just nu är det väldigt tyst på den fronten. Det återstår att vänta och se.

Som sagt hon är väldigt kommunikativ just nu. Ikväll när jag nattade frågade jag om hon inte vill att vi ska läsa boken inne i sängen istället för sittandes i soffan (där vi redan satt). Underförstått betyder självklart en sådan liten fin fråga ungefär "är det inte dags att gå och lägga sig nu?" Varpå hon återigen säger "Yeeaah" och formligen skuttar ner från soffan och iväg mot badrummet där tandborstningen ska ske. Väl inne i sängen lägger hon sig tillrätta och tittar på mig och säger "Liga" och en liten stund senare "Mommy liga" vilket jag då förstår betyder att hon vill att jag ska ligga ner jag med. Sedan när jag lagt mig ner och har boken redo tittar hon på mig igen och säger "muuusa". Först trot jag att hon pratar om en mus, men hon upprepar "Mommy muuusa, Ella muuusa" och plötlsigt förstår jag att hon menar MYSA! Hon vill mysa. Och hon tycker att det är mysigt att ligga i sängen med mig och läsa bok. Å, man blir alldeles varm i hela kroppen.

Jag har aldrig tidigare hört henne säga vare sig ligga eller mysa så dessa är nog dagens ord. Det tillsammans med "lady" vilket kommer från boken vi läste. Fast det låter nog mer som "leedi". Sedan säger vi godnatt till den fina fina Spöklampan som kom med posten från farmor häromdagen. "Natt natt poöklampa". Den står nu uppe på sängramen.

Ja, våren är på gång. Kvällarna blir ljusare och ljusare. Jobbet känns för närvarande riktigt inspirerande. Mitt privatliv likaså. Livet är helt enkelt skönt att leva. Jag hoppas det håller i sig. Länge.

En helt vanlig fredagkväll

Kvällens sång: Happy....tojo... Happy...tojo...

Kanske kan ni gissa sången?

Som sagt, inte bara ord som kommer forsande utan även sånger.

Kvällens aktivitet: Barnvakt till W.

Gick hur bra som helst! Detta var första gången han inte ens frågat efter mommy eller daddy en endaste gång!

Kvällens film: "The hurt locker"

Till söndagens Oscarsgala kan jag till skillnad från förra året, säga att jag faktiskt sett ett par nominerade filmer. Nu även denna.

Kvällens gos: Lipton som trampar trampar trampar och buffar buffar buffar och till sist preeeeessar ner sig mellan mig och M i soffan. Hela tiden ivrigt spinnande.

Imorgon har de lovat kalasväder. Vi har dessutom en "barnfri dag" eftersom grannarna kommer vara barnvakt till Lill-Skruttan ett par timmar mitt på dagen. Inga detaljerade planer är gjorda men det blir nog en sväng på stan. Bara flanera och njuta av vädret samt äta något. Göra allt det där man gjorde var och varannan helg innan man fick barn men som man nu i stort sett aldrig gör. Känns riktigt lyxigt!

Men först ska jag sova.

Kvällsaktiviteter

Igårkväll:

I stort sett hela kvällen iallafall från 21-tiden hördes ett idogt borrande i vardagsrummet. Vibrationerna och det medföljande ljudet lät som det kom från vår ena yttervägg, och vi trodde det kom från lägenheten nedanför oss. Lite smått irriterande att man borrar så dags, men vi är ändå ganska vidsynta vad det gäller ljud och störningsmoment i flerbostadshus.

När klockan närmade sig 22 började ändå jag att känna att irritationen ökade. Men jag tänkte att "de slutar nog kl tio". Vi såg på TV men borrningsfrekvensen blev bara tätare och tätare. Dessutom var varje borrningssekvens längre och längre. Jag tittade på M och sa "näe, ska vi inte gå ner och säga till?" Han tyckte vi skulle vänta lite till. Inte så konstigt kanske med tanke på att M är ganska konflikträdd av sig och inte gärna går och ringer på främlingars dörrar. Särskilt inte för att framföra klagomål.

Så vi satt ett tag till. Men när klockan närmade sig 22.45 hade jag fått nog. M protesterade inte när jag meddelade att jag minsann tänkte gå ner och prata med grannarna.

Sagt och gjort. Jag stegade ner en trappa och det var hur lätt som helst att lokalisera varifrån borrningarna kom. Det var mycket riktigt lägenheten under oss. Jag knackade på. Dörren öppnades av en man i säg 30+. Blond med glasögon, iklädd shorts och t-shirt med färgfläckar. Typiska hemrenoveringsarbetskläder alltså. Innanför den öppna dörren kunde jag se att alla lampor var tända. Det lyste vitt. Från sovrummet hörde jag barnskrik. Jag presenterade mig och frågade om han visste vad klockan var. Han svarade att det gjorde han. Han tillade också att han visste att det var sent. Jag fortsatte med att vänligt men bestämt förklara att jag tyckte det var dags att han slutade borra nu. På grund av att det just var så sent. Och för att ytterligare förtydliga mig och min längtan efter kvällslugn så berättade jag att vi också hade en baby. Han nickade. Han förstod. Han skulle sluta nu. Eftersom vi hade en baby så skulle han sluta.

Han bad inte om ursäkt. Jag krävde heller ingen. Jag var mest glad över att det skulle bli lugnt igen. Jag tackade för vänligheten och önskade honom en fortsatt god kväll.

Två saker funderade jag på när jag gick tillbaks uppför trappan.

1) Hans brytning hade låtit finsk. Eller möjligen estnisk? Kanske borde jag ha frågat om han var från Finland och berättat att jag var svensk? Kanske skulle det faktum att vi kommer från nästan samma avkrok i världen göra att han skulle känna en slags större samhörighet och därmed visa större hänsyn framöver? Eller var det faktum att han var finsk det som gjorde att han borrade sent? Kanske är det väldigt svenskt att ha åsikter om ljudnivåer sent på kvällarna? Sådana "regler" kanske inte finns i t ex finska flerbostadshus?

2) Varför sa han att han skulle sluta borra eftersom vi hade en baby? Om vi inte haft barn, skulle han ha fortsatt borra då? Och isåfall hur länge? Midnatt? Får man inte vilja ha lite lugnt på kvällen även om man inte har småbarn som ska sova?

När jag kom upp meddelade jag M att det hela gått bra. Ingen blodspillan men borrningarna skulle inte höras mer den kvällen. Det gjorde de inte heller. Det enda som hördes var lite envist hamrande.... Men det slutade faktiskt efter någon timme. Ja, runt midnatt. Och ärligt talat så är hamrande inte ens en hundradel så störande som borrande. Tycker iallafall jag.

Ikväll:

Vi får se hur den finske(?) hyresgästen kommer göra med borrandet ikväll. Själv kommer jag inte vara hemma förrän senare p g a ett jobbseminarium. Men det ska bli intressant att se när jag kommer hem. Borras det eller kommer det vara tyst?

Så till sist.

Bara av ren skär nyfikenhet. Hur sent tycker ni att det är ok att utföra väldigt ljudliga aktiviteter i ett flerbostadshus? Jag vet att alla har olika gränser och är olika känsliga. Själv tycker jag att vissa saker som t ex att borra, bör man egentligen inte göra ens efter kl 21. Iallafall inte senare än 21.30. Särskilt inte en vardagkväll när de flesta ska upp och arbeta dagen därpå. Medan andra ljud som ändå kan höras men inte är lika starka bryr jag mig inte om alls. Som om folk spolar vatten sent (diskmaskin, tvättmaskin, dusch etc) och susar lite i rören. Eller har TV, stereo eller annat på som kan höras lite svagt. Ena grannen ovanför oss spelar t ex elgitarr. Det hörs lite då och då. Även s.k sena kvällar. Men det stör mig inte alls. Det hörs bara svagt. Och är inte ens i närheten av att vara så påträngande som en borrmaskin.

Är svenskar mer ljudkänsliga än andra nationaliteter?

Det ska visst vara ett paket idag...

Idag när jag kom hem från jobbet satt en gul lapp i vårt postfack.
Gul lapp betyder paket!
Roligt roligt.

En leverans från vår alldeles egen privata langare i Tyringe...!

Det var ju tur att amerikanska tullen inte misstänkte något så de beslagtog innehållet. För den här lilla påsen kan man ju lätt tänka sig att den skulle kunna tas som något annat. Särskilt om man skulle se den i en röntgenapparat, haha! Nu vet jag inte ifall tullen röntgar paket som kommer via posten men jag gissar att de tar stickprov.

Resterande påsar i paketet såg dock inte lika suspekta ut. Te av olika sort samt godis också det av olika sort.

Och den lilla påsen innehåll ett grönt te inhandlat av moster M i Kina.

Verkligen en uppskattad gåva!

TACK moster M!!!!!

Du har förvandlat vår vanliga måndagskväll till en riktig festkväll!

Det var även kul att se att det paket vi skickade till Svägerskan kommit fram ordentligt.

Idag verkar det varit lite av en paketdag.

Inte illa.