Award

Har fått en fin Award av Coola Anna och Millan. Det är Liebster Blog Award, och den har cirkulerat runt en hel del på de bloggar jag följer. Jätteroligt att jag fick ta del av den jag också! Stort Tack Anna och Millan! 

Såhär skrev Millan om awarden på sin blogg:
Liebster eller käraste, är en utnämning till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man får en liebsterblog ska man gärna göra följande:

- Tacka den som gett utmärkelsen och länka
- Skriva ner de fem bloggar som man vill lämna awarden vidare till, och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
- Lämna gärna utmärkelsen vidare!

Det verkar som om denna Liebster Blog Award finns i något olika tappningar. Med den från Coola Anna skulle man även svara på tio frågor. Tyvärr var mina senaste veckor så fullspäckade med intervjuer och annat sådant att jag inte riktigt hunnit med att fundera på frågorna som kom med denna award. Men nu ska jag försöka. Dessa frågor cirkulerar dessutom som en separat Utmaning på många bloggar just nu och jag blev utmanad av Anna of Sweden att svara på dessa frågor. Så det passar bra att göra det här och nu då. Dels som en del Liebster Blog Award och dels som svaret på utmaningen.

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?
För tio år sedan var det 2002 (herregud!) och då bodde jag i Stockholm och försökte kämpa på med mina experiment på Karolinska. Jag och M hade inte bott tillsammans riktigt ett år i vår lägenhet, vi hade inga barn utan gjorde mest lite vad vi ville på fritiden. På våren det året bjöd min mamma med sig oss till Azorerna då hon fyllde 60. Det var en fantastisk resa till en fantastisk ö!!! 


2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
För ett år sedan höll jag på att försöka göra sista slutspurten på mitt jobb. Det skrevs och skrevs och skrevs då. Annars var det väl inte så mycket annorlunda än idag. 


3. Fem snacks som du gillar?
Jag älskar POPCORN!!!!
I övrigt äter jag mycket frukt.
SVENSKT smågodis (om det räknas till snacks?)
Och sa jag POPCORN???
Sedan dricker jag te i tid och otid också, men det räknas kanske inte direkt som snacks...?


4. Fem sånger som du kan hela texten till?
Tja, just nu sjunger man väl mest barnsånger av olika slag. 
Men jag har alltid tyckt texter är otroligt viktigt och jag lyssnar allra mest på svensk musik (och då främst artister som sjunger på svenska). Tyvärr har jag lagt av mig mycket vad gäller ny musik (även från gamla älskade artister) så jag är rätt usel på nyare låtar även från de artister jag tycker om. Men fråga mig om nästan vilken låt som helst med Mauro Scocco (från solodebuten till säg hans Beat hotel), Ratata, Depeche Mode (fram till Ultra), många av Winnerbäcks sånger samt en jädrans massa Taube, en del Cornelis samt en hög med jul- och Luciasånger... så kan jag nog sjunga dem. Åtminstone nästan helt utantill....


5. Fem saker som du skulle göra om du var mångmiljonär?
Oj, leva livet annorlunda är väl det svar jag kan säga på rak arm. 
Troligen resa mer, 
hälsa på vänner och familj ofta oavsett var i världen de bor, 
köpa oss ett eget hem med fler rum än de 2 vi har idag... (gärna en terass också!)
Äta gott både hemma och ute
Sluta oroa mig för pengar


6. Fem dåliga vanor?
Sitter uppe alldeles för länge på nätterna och häckar (läser, surfar, ser på TV, numera även spelar spel...)
Biter på naglarna (främst när jag läser eller kollar på TV)
Blir lätt väldigt ivrig när jag pratar med folk som engagerar mig och då kan det hända att jag inte pausar då jag pratar....
Kan inte sluta pilla och klia på myggbett eller andra plitor...
Den femte får ni kanske fråga de i min närhet. De lär säkert komma på något.


7. Fem saker du gillar att göra?
Umgås med vänner och familj
Läsa böcker, se på film eller bra TV-serier och lyssna på bra radio
Blogga
Fotografera
Träna
Äta och dricka gott
Mysa 
OJ var det FEM saker bara.... well well..... Ni kan ju se att det inte går att välja riktigt...


8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Riktigt högklackade skor (tycker det är ursnyggt men KAN verkligen inte gå i det för mina fötter skriiiker redan efter 3 minuter och jag klarar inte av det.) 
Polotröjor (jag har lite fobi mot att ha kläder som sitter åt kring halsen)
Örhängen (inte till mig själv iallafall för jag har inte hål i öronen och gillar absolut inte känslan av att ha något i öronen haha)
Kläder med mycket volang eller spets (jag är tyvärr inte särskilt feminin av mig i min klädstil)
Överdelar som kräver en rejäl hylla med mycket klyfta (av helt förklarliga och naturliga skäl...)


9. Fem favoritleksaker?
Vårt spel: "Summoner Wars"
Sedan vet jag att vissa prylar kan gå under kategorin leksaker fast det ju inte riktigt är det. Men till dem hör väl mobilen, datorn och kanske kameran? 
Om man ska välja riktiga leksaker så har vi ju rätt många som skramlar här hemma. Och av dem är det nog spelen jag gillar bäst. 


10. ÅTTA personer jag  gärna vill se göra denna utmaning!!

Den här sista punkten ändrar jag lite. Detta för att både Liebster Award samt den här utmaningen redan har gått runt i bloggvärlden en del den senaste tiden och många av de bloggar jag följer har därför redan fått den/gjort den. Dit hör flera av mina favoritbloggar.

Så istället för att skicka utmaningen vidare till 8 bloggar så ger jag Liebster Awarden vidare till 5 av de bloggar jag följer dagligen och som förgyller min vardag. Bloggar jag tror inte har fått den tidigare. Men om ni har det eller om ni gjort utmaningen tidigare utan att jag känner till det, så kanske ni bara kan länka till det inlägget eller hoppa över det hela. It's up to you!

Svägerskans blogg - Syster i Söder
I år gissar jag att en hel del fokus kommer att bli på det stundande bröllopet! Det har redan börjat lite....!

Annas blogg - På ett annat sätt
Skriver om sitt liv och sina funderingar kring detta att flytta en hel familj till ett nytt land. Hur det är att lämna en yrkeskarriär och istället ta på sig heltidsjobbet som Hemma-mamma. Att byta det invanda och svenska mot en ny vardag i en ny kultur. Byta identitet. Med underbar humor och väldigt rättframt berättar hon om Vardagslivet just "på ett annat sätt"!

Petchie-Petras blogg - Petchie's Adventures
Jag har följt Petra länge länge och har även fått träffa henne och O flera gånger. Dels ett par gånger här i New York, dels när vi bodde hos dem i Puerto Rico en knapp veckas tid. Nu har de ju även sin lilla juvel V som jag tyvärr fortfarande inte träffat, men som det är så roligt att få följa på bloggen. I övrigt skriver Petra ofta om Kulturskillnader. Gift med en spanjor och numera boende i Bryssel men med svensk (dessutom skånsk!) härkomst är det upplagt för en hel del olika krockar. 

Emma i Montreal (eller över hela världen kanske...?) - Lite överallt
Bor i Montreal men med rötterna i Europa. Pratar jag vet inte hur många språk (jag är avundsjuk!) och skriver så fint om livet både i stort och smått. Tankar och känslor om Familjen, Kulturskillnaderna, Språken. Om vad som egentligen är "Hemma" och hur det är att ha känslor till flera kulturer än en. Även Emma har jag haft glädjen att få träffa på riktigt.

Hur man överlever i Sverige - Surviving in Sweden
En rolig och insiktsfull blogg om kulturkrockarna "åt andra hållet" skrivet av en amerikan som flyttat till Sverige och gift sig med en svensk. Som svensk och utlandsboende är det lite extra roligt att läsa. Men även som Sverige-svensk tror jag att man kan få ut mycket av att läsa denna sköna blogg. Hur är vi svenskar - egentligen??

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Anna. Hon vill gärna lära känna sina Bloggvänner lite bättre. För att hon är nyfiken på oss. Utmaningen lyder därför Berätta 5 saker om dig själv. Jag har ju gjort liknande utmaningar tidigare så jag vet inte riktigt vad för "nya" saker jag ska lyckas gräva fram om mig själv. Sådär otroligt spännande är jag ju faktiskt inte. Även om jag gärna skulle önska det. Åtminstone ibland. Nåja, här är de fem saker jag lyckas komma på just nu i skrivande stund:

1. Jag längtar just nu efter vinter, knirrande snö och lagom kyla. En sådan där perfekt kyla som ger en härliga äppelkinder men inga frostrosor.

2. Om en dryg månad är jag närmare 50 än 27. (Sug på den mattekaramellen en stund ni...!)

3. Jag kan tycka att Lill-Skruttans svengelska är så himla söt att jag har lite svårt att rätta den ibland, just därför. Fast jag vet att jag egentligen borde...

4. De TV-serier jag följer verkar nästan alla vara mer eller mindre blodiga med en dragning åt skräck eller svart dramatik. Antingen helt uppdiktad sådan eller i historisk form (Walking Dead, Braking Bad, American Horror story, Dexter, The Tudors).

5. Om jag måste välja en enda favorit av all julmat skulle det bli lutfisk. Alla gånger! Och det känner jag mig ganska ensam om att tycka. Iallafall bland personer som är yngre än 50 år. Men med tanke på punkt 2 så kanske det snart ändå kommer kännas mer naturligt med in lutfiskkärlek....?

Okej det var det. TACK Anna för Utmaningen! Hoppas du tycker att svaren stillade din nyfikenhet något och att de inte kändes alltför gamla och välbekanta. Man vill ju helst slippa idissla här på bloggen.

Utmaning från Desiree

En utmaning seglar runt på flera bloggar just nu och själv har jag blivit utmanad av Desiree. Utmaningen går ut på att berätta åtta saker om sig själv. Jag har ju redan i en del tidigare utmaningar berättat om mig själv så jag vet inte om jag kan komma på så många särskilt intressanta saker att berätta här. Men jag ska försöka.

1. Jag var rätt gammal när jag började förstå det här med skillnaden mellan god självkänsla och gott självförtroende. Och jag har insett att jag har en extremt bra självkänsla, men inte alls ett lika bra självförtroende.


2. Jag har väldigt svårt för folk som inte visar sina medmänniskor någon som helst respekt, utan utnyttjar andra helt för sin egen vinning skull.


3. Jag är ofta uppe lite för länge på kvällarna (läs gärna nätterna). Svårt att komma i säng. 


4. Och kommer jag väl i säng händer det alldeles för ofta att jag ligger där och läser för länge ändå.


5. Jag kan tidvis vara en riktig sockerråtta, men måste jag välja mellan två onyttigheter blir det ändå salt över sött helt klart. 


6. Jag har nog aldrig varit så otränad som jag är just nu, ändå inser jag att jag har en fantastisk grundkondition som på något underligt vis alltid överlever även de längsta träningsuppehållen. Fast nu vet det sjutton alltså....?


7. Jag tar alldeles för mycket kort. 


8. Jag känner mig helt och ärligt väldigt lycklig och jag tror det beror mer på min personlighet än på det liv jag faktiskt lever, vilket nog är ett ganska "vanligt" och vardagligt sådant.


Okej, inga stora märkvärdiga eller dramatiska avslöjanden här inte. De flesta punkter känns dessutom som om de som känner mig, eller följt min blogg en tid, redan känt till om mig. Imorgon är det så dags för bloggträff! Det ser jag så otroligt mycket fram emot. Jag ska försöka att inte glömma kameran.

Millans bröllopsutmaning - kläder

Här kommer ytterligare ett inlägg i den lilla serie om vårt bröllop som jag skrivit lite till och från som svar på Millans bröllopsutmaning för ett bra tag sedan. Fortsätter här med att berätta om hur jag försökte hitta en brudklänning i bröllopens förlovade land. Det kan tyckas vara den enklaste saken i världen men faktiskt tyckte jag inte alls det var lätt. Fast det kanske handlade om att jag var en rätt usel kund utan kunskap om de oskrivna regler som tydligen gäller inför just sådana här inköp....?!

Kläder

Så var det detta med kläder då. Själv ville jag gärna ha en brudklänning men absolut ingen prinsessutstyrsel à la Disney. Enkelt, stilrent och snyggt var mina ledord. Jag försökte leta lite på nätet efter lämpliga affärer men det är svårt. Det finns otroligt mycket här och USA är som sagt ett land som tar detta med bröllop på allra stösrta allvar skulle man kunna säga. Kruxen för mig var dessa:

1) jag ville ha en ENKEL men snygg klänning. Inget rysch-pysch, pärlor, spets, volanger eller annat sådant.

2) jag ville inte lägga ner en förmögenhet på en klänning jag bara skulle komma att använda en enda gång.

3) jag ville ha med mig M som smakråd

4) jag var inte ute minst 1 år i förväg

Alla dessa ovanstående punkter visade sig ställa till det lite. Jag provade diverse brudklänningar. De flesta fina MEN alldeles för "mycket" för min smak. På ett av de ställen vi var sa expediten till slut att "Are you sure you´d like a wedding gown? Maybe you should look for a bride´s maid´s dress?" Jag tror hon var ganska trött på att min reaktion på allt hon tog fram var "Oh, it´s very beautiful but I would really like something more simple". Jag var dessutom ute alldeles för sent för att vara säker på att kunna få något till mitt datum. Här var man ofta tvungen att skriva upp sig i en liten bok när man kom in i affären. Allt för att säljarna i affären sedan skulle kunna hjäpa en i tur och ordning. Där skulle man skriva namn och datum för bröllopet. Haha, jag såg på ett ställe att kvinnan innan mig skulle gifta sig nästan exakt samma datum som jag FAST året efter! Och de flesta säljare gjorde stora ögon när jag sa att datumet för bröllopet var redan om ca 2 månader. Ojojoj!!! DET var ju skandalsent! På många ställen kunde man inte få klänningen förrän tidigast 2-3 månader efter att man beställt den. Vissa klänningar dröjde upp till ett halvår att få hem. Min egen dåvarande chef lyckades t o m uttrycka sig att vad gäller klänning så var jag verkligen mer eller mindre "stupid" som trodde att jag skulle kunna få en klänning på så kort varsel. Himmel!! Plötsligt kände jag mig jättestressad! Särskilt som ingenting passade min sparsmakade smak heller....

Som toppen på allt detta var jag inte bara sent ute och hade en "udda" smak, utan jag hade dessutom mage att dra med mig min blivande make på detta till synes hopplösa uppdrag. Detta var också något som hela tiden påpekades med mer eller mindre uppspärrade ögon och höjda ögonbryn. Stackars M. Jag tror sällan han känt sig mer fel än under de här shoppingturerna.... Att hela tiden få höra att "But YOU shouldn´t be here!" kan ju kännas ganska ovälkomnande. På vissa ställen (tror det var Macy´s) fick han inte ens komma in i provavdelningen. På bröllopsavdelningen där fanns en avspärrning med tejp och en skylt där det stod "No Gentlemen allowed", och på avdelningen för festklänningar (jo jag testade den också) frågade jag om han kunde få följa med in i provhytten men se det gick inte det minsann! Jag förstod och förstår fortfarande inte varför. Själva provhytten var av den större modellen där två normalstora personer lätt skulle kunna rymmas. Min gissning är dock den att eftersom detta utspelade sig i "Landet-där-folk-är-överdrivet-pryda" så kanske man inte tillät män i den "korridor" där damernas provhytter fanns för tänk om någon man skulle råka få en skymt av en kvinnas bara axel!! Eller kanske ett bart ben eller till och med ett bh-band gud bevars! Det inser man ju verkligen vilken katastrof det skulle varit! Eller så var personalen bara rädda att vi skulle hångla där i provrummet? Vad vet jag? Folk har så underlig syn på det här med kroppar, bar hud och "män vs kvinnor" i det här landet så jag har för länge sedan slutat att ens försöka förstå. Jaja, här skulle man tydligen kolla brudklänningar med mamma, syster och ev nära väninna (helst då "maid of honor").

Jag var arg som ett bi efter den här heldagen på stan. Usch! ja riktigt uselt humör var jag på. Jag tyckte verkligen att alla amerikaner var de mest konservativa, gammalmodiga, bakåsträvande och pryda idioter som jag någonsin träffat på. Varför i all sin dar skulle inte min blivande man kunna vara mitt smakråd? Jag ville ju att vi tillsammans skulle välja något vi båda tyckte om till VÅR gemensamma ceremoni. Dessutom hade jag ingen annan stackare att ta med mig. Vi hade ju inte varit så länge i landet då och även om jag fått kompisar så vet jag inte riktigt ifall jag litade helt på de amerikanska kvinnornas smak hahaha! Inte vad gäller brudklänningar iallafall, där de allra flesta amerikaner jag träffat har smaken "More is more..."

Här en av alla de klänningar jag provade men ratade. Denna bild är tagen med min mobil inifrån provhytten på Macy´s dit M inte fick tillåtelse att följa med in. Ytterligare andra klänningar hänger på galgen bakom mig. Vid det här laget var jag rätt trött och sur vilket kanske syns på minen, haha!

Helt seriöst så upplevde jag detta med brudklänningen som något helt galet här! Att man, vart man än gick, fick höra "It´s YOUR big Day" gjorde mig vansinnig! Vad fan, för att uttrycka sig i klartext var det för något? Va?? Va!?! Ett bröllop och en vigsel är såvitt jag känner till något som sker mellan TVÅ personer. Mig veterligen har det ännu inte skett någon vigsel med endast en person inblandad! Jag tror till och med att jag muttrade lite sådär lagom hörbart i ena affären "Are we living in the 21st century or what...?". Kanske är det fånigt att bli sur över något man ändå inte kan ändra på och som egentligen inte spelar någon stor roll, men just sådana här saker kan reta gallfeber på mig. Självklart inser jag att bröllop i sig är något gammaldags och konservativt enbart i den form de har, men någonstans trodde jag väl att man ändå hade en lite modernare syn på tillställningen idag.

Jag är absolut inte emot att man som brudpar väljer att följa gamla traditioner som att brudgummen inte ska se klänningen före bröllopet etc men då ska det vara för att man själv vill göra det. I det här fallet handlade det faktiskt inte om privatpersonernas (läs: vår) önskan utan om säljare som var otroligt oproffsiga tycker jag. Någonstans tycker jag att en säljare ska respektera kunden och kundens önskemål så länge dessa är rimliga. Inte försöka pracka på kunden sina egna föreställningar om vad man tycker är rätt eller fel. Såhär i efterhand inser jag att jag för att slippa de kommentarer vi fick, kanske skulle presenterat M som min bror eller "my best friend who by the way is super gay...." ? Men det är ju helt klart irriterande att man ska vara tvungen att ljuga eller hitta på saker för att slippa känna sig "fel" när det faktiskt är man själv som ska spendera en inte helt oansenlig summa pengar i affären.

Jamen hur gick det då? Till slut. Jo, jag hittade faktiskt en klänning jag tyckte om. Efter att ha besökt Bloomingdales, Macy´s, Ann Taylor samt ett par olika sk "bridal stores" utan resultat tröttnade vi och tog den där expediten på orden och letade en del hos de affärer som sålde Bride´s Maids dresses (alltså brudtärneklänningar). Jag tittade då lite på Wera Wang och tyckte mycket om stilen. Det fanns en butik här på Upper East Side och vi beslutade att gå dit. Här var man tvungen att boka tid för "konsultation" i förväg så det gjorde jag. Även denna gång tog jag med mig stackars M, men här nämnde de iallafall inte hans närvaro. Han fick bara snällt vänta i det "allmänna utrymmet" utanför själva omklädnadsrummen och sedan kunde jag gå ut och visa honom de klänningar jag provade. Eftersom jag var så sent ute (återigen fick man höra det) så löste vi det hela med att de tog fram klänningar som andra beställt tidigare men aldrig köpt. De tog alltså fram de klänningar i min storlek som de hade hemma och av dessa föll jag för en som kändes som "jag". Det lustiga var att alla de klänningar jag provade verkligen såg ut som brudklänningar (iallafall enligt min definition av brudklänning, ni kan ju bedöma själva från bilderna) så det kändes inte alls som om det var en tärnklänning jag köpte. Priset för klänningen var även det mycket överkomligt. Särskilt med tanke på att det handlade om en designklänning. Men det var såklart för att det inte var en "riktig" brudklänning utan endast en tärnklänning. Om jag inte minns fel kostade den lite drygt 300 dollar och sedan fick jag den upplagd och lite insydd för knappt 100, så slutpriset var knappa 400 dollar vilket då motsvarade ungefär knappt 3000 svenska kronor. Helt okej tyckte jag. Min mamma hjälpte dessutom till lite med kostnaden för klänningen så det kändes som om jag gjort ett riktigt bra köp. Under dagen D kände jag mig sååå otroligt fin i klänningen och den kändes framförallt rätt för mig.

Den här klänningen blev det.

För att vara en TÄRNklänning tycker jag den ser rätt "brudig" ut. Till och med litet släp var det. Egentligen ville jag inte ha det, men lite fick jag rucka på mitt urprungliga klänningsönskemål.

Skor ville jag inte heller lägga ner så mycket pengar på med tanke på att de knappt skulle synas under klänningne. Men eftersom jag visste att jag skulle ha dem på mig en hel dag så ville jag ändå hitta några som var så bekväma som möjligt. Jag hade återigen tur och provade ett par skor på rea som kändes otroligt sköna och som var alldeles lagom snygga/festliga.

M´s kläder var en helt annan historia. Jag gillar kostym och tycker det är klart snyggare än frack. Dessutom ville vi ju ha ett mer nedtonat bröllop så det kändes helt rätt att M skulle köpa en snygg kostym istället för en frack. Vi gick till Bloomingdales och där fick vi utomordentligt bra hjälp av en säljare. Jag måste säga att det nog var en av de bästa säljare jag mött någonsin. Han gav sig verkligen tid, han svarade på våra frågor, han kom med egna råd men utan att på något sätt vara påflugen eller "ettrig" på det där viset vissa säljare kan vara. Klara motsatsen till de flesta av de kvinnliga försäljarna vi mött när jag skulle leta efter brudklänning. Det blev en mörk kritstrecksrandig kostym. Så snygg!

Så hade vi våra kläder. Jag en brudklänning utan en massa volanger, pärlor eller spets. M en supersnygg kostym med en snygg vit skjorta samt en silverslips! Nu skulle allt bara fraktas hem i resegarderoben vilka faktiskt fick hänga i särskilt rum framme hos flygpersonalen i flyget. Så även de gratulerade i förväg när de insåg att det var en brudklänning, förlåt brudTÄRNEklänning men för en brud, i den ena av garderoberna.

Millans bröllopsutmaning - inbjudningar

Här kommer en fortsättning på min lilla serie med bröllopsinlägg vilken jag inspirerades av efter Millans "utmaning". Det förra inlägget kan läsas här.

När vi hittat lokalen skulle vi bestämma datum och det fanns endast ett par lediga helger i juli vilket var när vi helst ville ha vårt bröllop så det blev den 22 juli. Med ett faktiskt datum kändes allt mer verkligt och vi började fundera över inbjudningar. Det är oerhört svårt att bestämma vilka man ska bjuda tycker jag. Man vill ju helst bjuda alla tänkbara, men både lokalens storlek samt ens ekonomi gör ju tyvärr att detta inte är möjligt. I vårt fall kunde man sitta knappt 70 personer i lokalen så detta var vårt absoluta tak. Vi bestämde oss dock för att bjuda in något fler personer eftersom man ju känner till att det alltid är ett visst "bortfall" av personer som inte kan komma. Men när vi fått svar från alla våra inbjudna gäster höll vi på att sätta i halsen eftersom det endast var 4 personer som tackat nej. Plötsligt hade vi fler gäster än vad som rymdes i lokalen, men efter att ha pratat lite fram och tillbaka med föreståndaren för Kafé Kajak insåg vi att det skulle gå trots allt. Jag minns inte riktigt, men har för mig att det handlade om att få in två personer till och visst blev det lite trångt men det var det värt.

Beträffande inbjudningskort så är det ju väldigt vanligt här att man gör beställningar med otroligt flotta inbjudningar som trycks upp. Vi gjorde dock våra själva vilket var riktigt roligt. Först botaniserade vi i en av mina favoritaffärer här i staden (jag älskar att gå runt i pappersaffärer) och valde bland färger och tjocklekar, format och papperskvalitet. Vi föll för turkost och brunt som färger. Sedan var det till att bestämma hur vi ville designa det hela samt välja typsnitt etc och slutligen skriva ut allt på vår skrivare. Jag måste säga att jag i slutänden blev otroligt nöjd! Kanske särskilt med vår lilla extra färdbeskrivning som vi gjorde och där jag fotade våra förlovningsringar och M sedan gjorde en snygg bild av dessa som vi fällde in.

Vi gjorde även vigselprogrammen samt bordsplaceringar och menyer själva. Menyerna var nog det som tog mest tid och som faktiskt var jobbigt. Enbart för att vi valde att göra en "dragspelsvariant" med olika papper som fram och baksida vilket innebar en massa skärande och klistrande. Vi höll på med detta natten innan vi skulle resa hem och sov därför knappt något alls. Hu! Men vi blev nöjda med dem också till slut! Och det var faktiskt lite extra roligt att göra allt själv. På något vis blev det ett gemensamt projekt och förutom den där sista mastodontnatten så var det inte något som kändes direkt betungande. Nedan är lite fler bilder på våra "papperssaker".

Oöppnad bröllopsinbjudan

När man öppnat inbjudan såg den ut såhär.

Det lilla kortet som var instucket i fickan till höger var färdbeskrivningen.

Färdbeskrivningskortet i närbild.

På baksidan av färdbeskrivningen hade vi skrivit lite mer information.

Som ni kan läsa så önskade vi ett barnfritt bröllop. Detta har jag förstått är en fråga som ofta stöts och blöts i diverse forum. Alltså är det okej att be gäster att inte ta med sig sina barn?

Här är bilden på våra ringar som M fixade till lite och som vi sedan lade till i både inbjudan samt vigselprogrammet.

Detta är menyn i vilket vi även hade skrivit en kort "presentation" om varje gäst och hur den gästen var relaterad till oss; familj, vänner etc...

Det var den som tog mest tid att göra eftersom vi för hand skar ut och klistrade fast fram- respektive baksida i olika papper (framsidan var turkosfärgad och baksidan brun).

På baksidan hade vi ett par seriestrippar ur Elvis vilket var en serie som vi båda tyckte passade in nästan läskigt exakt på oss.

Detta var själva menyn - alltså vad som bjöds under kvällen.

Vi hade valt att servera en buffet eftersom vi båda gillar det konceptet mer än bordsservering. Men just maten kommer jag att skriva lite mer om i ett senare inlägg.

Millans bröllopsutmaning

För ett tag sedan önskade Millan att andra bloggare skulle skriva ett bröllopsinlägg. Detta efter att hon själv annonserat i sin fina blogg att hon och hennes Ben ska gifta sig i sommar. Själv blev jag så glad av denna nyhet att en massa minnen från mitt och M´s bröllop bubblade upp och jag tänkte att jag nog skulle nappa på Millans idé.

Eftersom jag skrev lite om vårt bröllop samt visade bilder på vår gamla hemsida på den tiden då det begav sig, så tänkte jag helt enkelt fräckt även länka dit. Här är alltså för er som framförallt vill se fler bilder. Nu till Millans utmaning. Eftersom jag när jag började skriva på det här temat rätt snart insåg att det blev ett megalångt inlägg beslutade jag mig för att helt enkelt dela upp det i flera. Alltså kommer "Millans Bröllopsutmaning" för min del att resultera i en liten "Bröllopsserie" där jag kommer skriva om lite olika saker per inlägg. I de här inläggen tänkte jag framförallt skriva om mina tankar kring detta med just bröllop och varför vi valde att ha den vigseln och bröllopsfesten som vi gjorde.

I det här första inläget kommer jag börja med:

Platsen

För M och mig som kommer från olika delar i Sverige och som dessutom flyttade utomlands redan innan vi gifte oss var den första funderingen på var vi skulle vigas och ha vårt bröllop. Skulle det bli M´s hemtrakter i Skåne eller i Stockholmsområdet där jag själv kommer ifrån? Eller skulle vi helt enkelt vigas i vår nya hemstad New York City? Kanske skulle vi bara ta ett flyg till Las Vegas och fixa en snabb vigsel där?

Om M fått som han velat hade han nog valt det sista. Dels för att det skulle inneburit minst planering, men framförallt för att han då sluppit allt "ståhej" som det ändå innebär att gifta sig "inför publik". Han hatar att vara i centrum, och detta är ju ändå ganska svårt att undvika på sin egen bröllopsdag. Jag å andra sidan ville verkligen ha en fest där vi kunde bjuda in alla som står oss nära. Familj och vänner. Jag själv, som inte har ett dugg svårt att vara medelpunkten bland de jag tycker om, ville därför att bröllopet skulle ske i Sverige eftersom jag visste att en vigsel här på andra sidan Atlanten automatiskt skulle innebära att många inte skulle ha möjlighet att komma och dela vår dag tillsammans med oss.

Frågan om det skulle bli Skåne eller Stockholm blev det faktiskt inte ens någon diskussion om. För vår del kändes Stockholm som det självklara valet. Inte för att jag är från denna trakten och inte heller för att de flesta av våra tilltänkta gäster lättast skulle kunna ta sig till Stockholm, utan helt enkelt för att detta kändes som vår gemensamma hemstad. Här hade vi träffats, lärt känna varandra och börjat skapa vårt gemensamma liv tillsammans. Alltså kändes detta som den naturligaste platsen för att göra vårt livsval "officiellt".

Egentligen borde vi kanske försökt att få tillgång till Solvik som är Medicinska föreningens (på Karolinska Institutet) ställe på Värmdö. Det var ju på denna underbara plats vi träffades. Här finns även övernattningsmöjligheter. Och rent symboliskt hade det varit en gjuten plats att vigas på. Men vi gav ganska snart upp den idén eftersom det var i stort sett omöjligt att få tillgång till detta ställe ens när man var student på Karolinska, än mindre när man inte längre hade någon som helst anknytning dit.

På grund av att vi planerade och fixade allt härifrån New York så underlättade självklart det att det var just Stockholm vi valt. Det är den stad vi båda känner bäst till och även där vi känner flest personer som hade haft stora fester som bröllop eller disputation. Detta underlättade letandet efter en plats och festlokal. Det mesta skedde via nätet. Jag googlade en hel del och hittade då bröllopssighten "Bröllopstorget" vilket visade sig vara en guldgruva för den som ville få reda på allt från festlokaler till frisörer. Det ska erkännas att väldigt många av de som skriver på denna sight känns lite väl "Bridezilla-like" och en del av de ämnen som diskuteras är sådana att man knappt vet om man ska skratta eller gråta närman läser. Men förutom detta var det en för min del en värdefull källa som hjälpte till att skapa en bild av utbudet som fanns i Stockholm.

Varken jag eller M kände oss särskilt stressade trots att vi inte började fundera mer aktivt förrän i början av det år vi ville gifta oss. Vi tyckte att vi hade rätt gott om tid ändå. Bröllopet ville vi inte skulle ske förrän i mitten av sommaren, vilket ju gav oss ungefär ett halvår. Jag surfade omkring en del på nätet för att först och främst hitta en lokal. Vi ville helst av allt ha en utomhusvigsel och vi ville ha någon enklare sorts festlokal. Inte någon herrgård eller slott eller liknande. Det skulle inte kännas som oss. Jag hittade så småningom till Kafé Kajak som är ett café på Kungsholmen (bilden här är från nätet). Det kändes rätt på alla vis. Dels låg det centralt, det var litet och mysigt snarare än stort och stiligt. Det låg nära vattnet vilket var något iallafall jag kände var ett enormt plus. Det hade dessutom anknytning till havskajakpaddling vilket var något som både M och jag gjort en hel del under vår tid i Stockholm. Just paddling var även vår allra första "semester" tillsammans (en veckas paddling med kompisar i Stockholm Skärgård) ca 1.5 månader efter att vi träffats.

Eftersom ingen av oss ville åka till Sverige innan vårt förestående bröllop så kollades allt upp via telefon och email. Jag råkade dessutom ha en vän som bodde på Kungsholmen och som var mammaledig och gladeligen erbjöd sig att kolla upp Kafé Kajak. Hon blev sedan vår kontaktkvinna och länk till Kafé Kajaks "föreståndare". En enorm tillgång och hjälp för oss här borta. TACK igen "Jannvi" om du läser detta.

Vad beträffar själva lokalen för vår bröllopsmiddag blev även den lyckad. Enda minuset var väl att lokalen var lite i minsta laget för det antal gäster som vi hade. Så det blev lite trångt, men var ändå helt okej. Eftersom det var varmt i Sverige den sommaren blev även temperaturen i det fulla rummet lite väl hög trots vidöppna fönster. Men det gick ändå bra och det var en härlig stämning. Hellre lite för "trångt" och gemytligt mysigt än en ödslig stämning i en för stor lokal tycker jag. Själva rummet där middagen intogs var på övervåningen av själva kaféet. Där fanns också ett litet kök med kylskåp samt ett extra rum som vi fick lov att använda till amningsrum för de gäster som behövde detta. Både köket och det s.k amningsrummet fyllde sina funktioner väldigt bra och var något vi tyckte kändes som ett extra plus.

Nedan är ytterligare ett par bilder från vår vigsel, samt lokalen där bröllopsmiddagen hölls.

Här syns själva vigselplatsen från ett fönster på Kafé Kajaks övervåning. Med Mälarens vatten alldeles intill.

Här har de flesta gästerna anlänt.

Här är vigseln i full gång och i bakgrunden skymtar själva Kafé Kajak där middagen senare hölls på övervåningen. Bilden ovan är tagen från "takfönstret" man ser skymtar mellan grenarna. Perfekt att ha vigseln i närheten av festlokalen eftersom ingen då behövde fundera över transport efter vigseln.

Fler inlägg i den här lilla "Bröllopsserien" kommer senare.

Hoppas det kan inspirera lite Millan, och än en gång Grattis till ert förestående bröllop!

Sju saker

Ni har säkert stött på den på många bloggar den senaste tiden. Just nu sprider den sig nämligen med rasande fart. Och nu har även min blogg fått denna utmärkelse av Trillingnöten samt av Olgakatt.

TACK! Det var himla gulligt!

Det svåra nu är att slutföra de åtaganden som följer med utmärkelsen. Nämligen att berätta 7 saker om mig själv. Saker som jag gissar ska vara lite sisådär okända för de flesta. Helst ska de säkert vara roliga, spännande, underfundiga och/eller lite exotiskt pittoreska också.

Hm... Låt se... Nej. Tyvärr är jag nog en alldeles för vanlig och trist person för att kunna vaska fram några sensationella, spännande saker om min personlighet eller mitt liv. Här är de sju inte särskilt imponerande saker jag i skrivande stund kan bjuda på så håll till godo. Ordningen av mina avslöjanden har ingen som helst betydelse utan det är snarare bara fråga om vad som flög först genom min nu ganska trötta hjärna.

1. Jag är till stor del väderberoende. Det vill säga att mitt humör och välbefinnande styrs mycket av vädret. Under längre perioder av dåligt väder känner jag mig lätt lite nere och hängig samt blir ganska lätt irriterad på småsaker.

2. Jag föredrar salt framför sött, om jag måste välja. Fast varför välja...?

3. Jag har sedan drygt 10 år tillbaka helt slutat köpa och använda deodorant eftersom jag aldrig någonsin luktar svett hur mycket jag än svettas. Förutom fötterna som faktiskt kan lukta illa. Iallafall om jag haft vissa skor.

4. Jag önskar jag kunde fler språk.

5. Om jag är tvungen att välja mellan förrätt eller efterrätt väljer jag nog 9 gånger av 10 förrätt.

6. Den bästa placering jag lyckats ta i en sport är 6:e plats på ett Ungdoms-SM individuellt och 3:e platsen på ett Junior-SM i lag.

7. Jag tycker om mitt ärr efter kejsarsnittet. Trots att det kanske är ett s.k skönhetsfel och trots att jag fortfarande inte helt fått tillbaka känseln runt hela ärret så känner jag en oerhörd kärlek när jag ser det, eller känner med fingertopparna längs med ärrvävnaden. För det får mig att minnas den dag min dotter kom till världen. För mig är det en ständig påminnelse om Kärleken till henne.

Vissa tatuerar in sina barns namn - själv har jag mitt ärr. Eller vårt ärr kanske man kan säga.

Så. Det var det.

Jag tänker vara så trist att jag inte skickar denna utmärkelse vidare till någon särskild. Istället låter jag det vara fritt fram för den eller de som vill och känner sig manade/inspirerade att ta till sig utmärkelsen.

Utmaningen antagen!

Blev utmanad häromdagen av Mammigranten.

Utmaningen handlade om att jag skulle visa det 7:e fotot ur min 7:e fotomapp här på bloggen. 

Utmaningen är lite lik inlägget Annika hade för ett tag sedan där hon visade det gångna året genom att lägga ut 1:a fotot från januari, 2:a från februari, 3:e från mars osv vilket jag tycker var en jättekul idé.

Mitt 7:e foto ur fotomapp 7 i år blev detta.

Ingen mindre än Lill-Skruttan i hoppgungan som vi köpte strax efter att vi kommit tillbaks hit från Sverige. På lite kaxigt Bronxmanér så har hon luvtröja på sig och luvan är självfallet uppfälld.

Kan även meddela för er att det på tröjans rygg står 

Peace

Love 

Baby

med lite småglittriga bokstäver i rosa och guld. Coolt eller Kitch? Tja det får man avgöra själv. Men med tanke på att hon påbörjade sin ankomst i en tunnelbanevagn i Bronx tyckte jag att lite småblingbling och yo´yo´attityd kunde passa.  Fast på just den här bilden ser hon ju inte så värst kaxig ut direkt...

Skickar utmaningen vidare till alla som vill vara med! Denna gång ta 8:e fotot ur er 8:e fotomapp och visa på bloggen.

Utmanad

Okej, så jag har återigen blivit utmanad av en annan bloggare. Denna gång är det Desiree som skickat en utmaning till mig. Ska försöka svara på den så gott jag kan.

Regler:
-Posta reglerna först.
- Svara på alla frågor.
- Skicka vidare utmaningen till 6 andra bloggare.
- När du postat dina svar, berätta det för den som utmanade dig!


Fem saker som fanns på din Att-göra-lista idag:
1. Mata Ella.
2. Sova
3. Mata Ella
4. Sova
5. Äta

Ovanstående låter inte så jätteintressant eller spännande va? Well, Welcome to the life of a "småbarnsförälder"!!!!!! Just nu har jag väldigt få "måsten" på den dagliga "att-göra-listan" eftersom det mesta beror på vilken dagsform, eller kanske snarare nattform, Ella är i... Min dagsform blir oftast direkt beroende av hennes nattform nämligen, haha! Så de enda måsten som måste göras dagligen är egentligen "feed-&-poop-time" med Ella. Resten är liksom bara bonus...


Vad gjorde du för 10 år sedan?
Shit 10 år sedan!! Det känns aaavlägset! Jag hade inte ens träffat M då, utan hade just börjat som doktorand på Karolinska Institutet i Stockholm och var tillsammans med mitt Mr X. Jag hade året innan flyttat ner från Umeå där jag pluggade, och bodde i min farmors gamla radhus i Södertälje. Så jag pendlade till Karolinska varje dag vilket folk ojade sig över då. Hm, numer inser jag att den pendlingen var väldligt mycket enklare än den jag gör här i NYC!!! Färre byten och om ni där hemma klagar på SL och Connex, så är det inget inget inget mot MTA (lokaltrafiken här...) ha!


Ställen du bott på?
Jag är född i Seoul i Sydkorea. men kom som adopterad till Sverige när jag var ca 6 månader. Växte upp i Södertälje. Flyttade till Umeå för att plugga på universitet. Bodde, levde och trivdes där uppe i ca 3,5 år. Sedan bar det av tillbaks till Södertälje och så småningom när jag träffade M så köpte vi en gemensam lägenhet i Stockholm. Och efter ett par år i den så drog vi hit till Manhattan där vi nu bott i knappt 3 år.


Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
1. Jag skulle definitivt resa mer. Både till exotiska platser, men också hem till Sverige. Ofta. Så att avståndet inte kändes så långt längre. Allt handlar ju numer om avstånd i tid och pengar mer än i km eller mil....
Och så skulle jag definitivt göra mer "outdoorresor"! Saknar jättemycket att paddla nu t ex eftersom vi inte gjort det på flera år...
2. Jag tror jag skulle sluta jobba (iallafall ett tag) och kanske testa lite nya saker istället.
3. Köpa en bra lägenhet här på Manhattan! Med takterass...
4. Skulle vilja ha ett hus i Stockholms skärgård också. Behöver absolut inte vara ngt stort sådant, men det hade varit väldigt härligt att ha tillgång till skärgården! Fast iofs kan man ju hyra också...
5. Å, jag skulle nog vilja ha en "egen kock" som t ex Oprah har. En som kan laga god mat när man själv inte alls är inspirerad. Eller som man t o m kan laga mat tillsammans med. Lära sig lite fiffiga proffsknep och så i köket...!


Personer du vill veta mer om:
Oj, jag är oftast konstant nyfiken på de flesta i min omgivning. Jag kan t ex börja fantisera om och fundera på folk jag ser på tunnelbanan när jag åker till jobbet... Men framförallt är det roligt med alla nya bekantskaper. Att få lära känna nya personer tycker jag är superkul och spännande! Att få träffa fler av alla nya bloggvänner som jag mött online vore skoj t ex! och även att få träffa fler av mina "Trådkompisar" IRL.


Jag skickar denna utmaning vidare till:
Min Svägerska, mina härliga trådkompisar AM, Page & Pratglad, samt utlandsbloggarna Sporty Spice, Jess och Kicki. Oj det blev visst 7 stycken istället för 6. Ah, vad f-n jag vill veta mer om er 7 så det får bli så ändå!



Ha en riktigt skön helg allesammans!



Ps, kan även meddela att vi inte gjort något alls idag på 4th of July. Hm, jag har sovit. Efter morgonpassen vid 04 och 07 i morse så däckade jag vid 11.30-tiden och sov tills M väckte mig runt 15.30. Då var jag hungrig som en varg. Sedan har det inte blivit många knop gjorda, men det känns helt ok. Vädret är trist och det är skönt att bara såsa runt här hemma och känna att man inte alls behöver göra något särskilt.

Utmaningen antagen

Jag blev nyligen utmanad av Anne att beskriva mig själv med hjälp av alfabetet. Så jag ska väl ge mig på ett försök då. Det har dröjt lite eftersom jag inte riktigt haft tid att sätta mig ner och ta mig an uppgiften. Men nu så.


Här är alltså jag i alfabetsform:

A – Anna heter jag vilket var ett av de vanligaste flicknamnen på 70-talet. Hade dock tur under min skolgång och var alltid den enda Annan i min klass både på grundskolan och gymnasiet. Dock hade vi 3 Karin i min högstadieklass, samt 4 Maria i gymnasieklassen. Får en att fundera lite extra på att åtminstone försöka att inte ta det mest populära namnet till Lilla Skruttis…?

B – Blivande förälder är något som jag just nu är. Känns fortfarande lite ovant och konstigt. Men kanske växer man in i det så småningom??

C – Charm tycker jag är betydligt viktigare än utseende. Allra lättast faller jag för öppna personer med mycket humor och energi, men som ändå har en ödmjuk och allvarlig sida.

D – Den svenska skärgården är något av det jag längtar mest till när jag är här. Tycker att just ytterskärgården är en av de vackraste ställena man kan vara på. Oavsett årstid.

E – Erfarenhet är något man aldrig kan få för mycket av tycker jag. Både bra och dåliga är något som man lär sig av och det är ju faktiskt erfarenheterna som på något vis är Livet.

F – Forskare är jag till yrket, vilket kan låta mer ”high tech” än vad det egentligen är.

G – God mat är något jag verkligen njuter av och uppskattar. Äter ofta, mycket och gärna… En av de stora fördelarna med att bo i NYC är självklart att man lätt kan få mat från så många olika ”kök” här; italienskt, thai, japanskt, mexikanskt, peruanskt, kinesiskt, franskt…

H – Hemma tycker jag väldigt mycket om att vara. Jag älskar att lämna hemmet och se nya saker också, men mitt hem är viktigt för mig. Att ha en bas man känner sig trygg och nöjd med. Utan en fast bas känner jag mig ganska lätt rot- och rastlös.

I – Internet är något jag använder i stort sett dagligen både i jobbet och privat, och som jag nästan blivit beroende av. Visst finns det baksidor med ”nätet” men själv tycker jag det ändå är helt fantastiskt. Som utlandssvensk gör det att man inte alls känner sig isolerad eller avklippt från vare sig svenska nyheter eller i kontakten med familj och vänner i Sverige.

J – Jobbar gör jag ganska mycket. Spenderar i snitt klart mer än 40 timmar per vecka med jobb, men trivs ändå eftersom mitt jobb också innebär mycket frihet. Jag kan fritt planera det mesta av mitt arbete och det är något jag verkligen värdesätter.

K – Katten vi har, vår charmiga och gosiga Lipton, är någon som har tagit både mig och M med storm. Han är den goaste man kan tänka sig. Fast ibland tror jag att han fått för sig att han är en hund…

L – Ljus är viktigt för mig. Trivs som allra bäst under vår- och sommarhalvåret när dagarna är långa och kvällarna ljusa. Saknar verkligen de nordiska ljusa sommarkvällarna eftersom det blir mörkt relativt tidigt här på sommaren.

M – M är min stora kärlek och mannen i mitt liv. Vi är på många vis väldigt olika personligheter, men trots att jag ibland kan bli oerhört frustrerad över att vi inte alltid förstår hur den andre tänker så är det verkligen honom jag vill dela mitt liv med.

N – New York är staden och staten där vi nu bor. Trivs otroligt bra här och är väldigt glad att vi flyttade hit och fick uppleva några år här. Älskar verkligen staden och den dag vi flyttar härifrån kommer jag att sakna den enorm mycket.

O – Optimist är jag nog även om jag också kan oroa mig för saker ibland. Men i stora drag tror jag att jag har en ganska positiv livssyn och försöker att inte ta ut så mycket negativa saker ”i förskott”. Däremot kan man ju försöka ha lite realistisk framförhållning och kan därmed undvika att vissa problem uppstår, eller åtminstone vara bättre förberedd om de kommer.

P – Pratar är något jag gör rätt mycket. I tid och otid. På gott och på ont. Ibland är det en talang, ibland är det en förbannelse….

Q – Quantitative PCR är en teknik jag eventuellt kommer att börja använda på jobbet så småningom.

R – Röster är något jag insett betyder en hel del för mig. Alltså röster kan helt klart fånga mitt intresse mer än t ex hur någon ser ut. Det gäller allt från artister som sjunger till ”vanliga” personer man träffar i vardagslivet. T ex så tror jag att M’s röst var en stor del till att jag blev intresserad av honom. Fast kanske på ett mer omedvetet plan.

S – Skrattar gör jag ganska ofta och inte sällan högt och hjärtligt. Tycker knappast att det finns något man mår så bra av som att få sig ett ordentligt skratt.

T – Trött är jag mycket just nu. Troligaste orsaken är såklart graviditeten.

U – Uteliv (i form av friluftsliv) är något jag älskar. Tyvärr har det inte blivit så mycket av det den senaste tiden.

V – Vänner är något som är oerhört viktigt för mig. Jag saknar ofta mina vänner hemma i Sverige, men är också väldigt glad och tacksam över att jag lyckats bygga upp ett så bra socialt nätverk här med vänner som verkligen betyder mycket för mig.

X – XS är en storlek som jag plötsligt insåg att jag började handla en del sedan vi flyttat hit till USA. Har nog aldrig handlat XS i Sverige sedan jag blev vuxen. Men nu är det slut med det även här. I alla fall så länge magen växer….

Y – Yngre är något jag inte riktigt känner att jag skulle vilja vara. Jag är faktiskt oförskämt nöjd med att bli äldre. Det är skönt att känna att man vet vem man är och vad man står för, på ett sätt jag inte visste när jag var yngre.

Z – Zombiefilmer tycker jag om.

Å – Åska tycker jag kan vara otroligt mysigt. Särskilt riktiga åskoväder. Bara man själv är torr och varm och kan titta på blixtarna på avstånd.

Ä – Ärlighet är något jag uppskattar och värderar högt. Försöker alltid att vara så rak och öppen som möjligt, men utan att det blir ”absurdt”. Att alltid i alla lägen säga exakt vad man tycker och tänker är inte något jag tycker är vare sig smart eller bra att göra. Men i större och frågor tycker jag det är viktigt att försöka vara så ärlig som möjligt. Inte minst mot sig själv.

Ö – Överraskningar är något som jag lärt mig kan vara både på gott och ont. Jag älskar roliga överraskningar, men har även lärt mig att livet tyvärr även kan bjuda på väldigt jobbiga och tråkiga sådana också.


Jaha, det var det. Kanske inte så mycket nytt under solen. Men jag har iallfall fixat utmaningen och det känns ju bra.
I övrigt har det varit en bra dag idag. Våren är äntligen här på riktigt och det är ljuvligt! Mitt glukostest gick bra att utföra. Drycken var inte lika hemsk som jag trott, även om den inte var särksilt god. Smakade ungefär som översötad Fanta. Men jag fick ner den utan att vare sig kräkas eller svimma. Provsvaren ska jag få på fredag eller måndag. Får väl se vad de säger.
Har sedan hunnit med både att sköta om mina celler, att ta en fika med en kompis som jobbar här tvärs över gatan, samt att ta en ganska lång promenad med M nu på kvällen för att dels kolla in barnvagnar i ett par affärer samt att köpa ny kattmat och leksaker till Lipton. Så det har varit en skön men ändå innehållsrik dag.

Utmaningen - Bäst eller Pest

Jag blev ju utmanad nu i veckan av Millan. Det handlade om att berätta och visa vad man tycker är bäst och vad man tycker är pest med sitt hem.
Så bered er här för en "Tour" i vår bostad.

Som vanligt är jag sist eftersom alla andra som Millan utmanat har skrivit om detta redan. Jaja, bättre sent än aldrig heter det väl??


Ok, här är vårt hem i "kortform":
- Vårt hus har 26 våningar och vi bor på 18:e våningen.
- Vårt hus är "ihopbyggt" med grannhuset så man kan gå mellan husen utan att gå ut.
- Det finns även en innergård mellan de två husen.
- Vårt hur har tre hissar.
- Vi har en lobby med s.k "front desk" som är bemannad dygnet runt.
- På nedervåningen finns en stor tvättstuga med många maskiner.
- Själva lägenheten är liten. Med svenska mått mätt skulle jag gissa att den är ca 40-45 kvadrat.


BÄST med vårt hem:

1) Jag älskar vår utsikt!!!! Särskilt på kvällarna. Att se himlen skifta färg är ett skådespel. När det är hyfsat klart väder är det alltid vackra gul-röda toner. Jsg tycker det är så vilsamt att sitta och se hur färgerna ändrar sig från de gulorange nyanserna till rosa och senare till djupblått innan det mörknar helt. Ju mörkare det blir desto mer framträder ljusen i fönstren i skyskraporna runtomkring. Denna bilden samt den nedan visar hur olika himlen och "skylinen" kan se ut olika kvällar.

Oavsett tid på dygnet så är det i stort sett alltid en speciell känsla att titta ut genom fönstren. Husen framför oss har dessutom "takterasser", vilket gör att det brukar vara ganska grönt och fint där på sommarhalvåret, och det är också fint att se på. Dessutom ser man ner på York Avenue om man tittar neråt, och där är det nästan alltid liv och rörelse. Vi ser även en liten bit av Queensboro Bridge som trafikeras av en linbana, så denna ser man komma och gå då och då vilket jag tycker är mysigt.

Här är en gammal bild från förra julen då vi även hade julgran och juldekorationer vid fönstret. Utanför kan man se det otroligt sköna djupblå skymningsljuset som jag tycker så mycket om här. Just då alla ljus i husen börjar träda fram. En del byggnader är dessutom dekorativt upplysta, vilket också bidrar till att ge lite karaktär och personlighet till utsikten.


2) Ljuset i lägenheten. Eftersom den är såpass högt upp och vi inte har några andra "höga" byggnader (ja, allt är ju relativt, men med Manhattanmått mätt så...) nära oss så får vi in väldigt mycket dagsljus. Våra fönster vätter dessutom åt väst vilket gör att vi har kvällssol!

Här syns soffa och soffbord som badar i ljus. Ljuset faller allid in här i denna delen av vardagsrummet vilket gör att det känns ljust och hemtrevligt! Eftersom detta rummmet har en öppen planlösning och inte är särskilt stort, blir hela rummet ljust.


3) Planlösningen är inte helt vanlig eftersom vårt vardagsrum inte är "vinkelrätt" eller "fyrkantigt". Något svårmöblerat och kanske inte helt praktiskt, men jag gillar det verkligen. Det känns lite mer personligt! Här åp bilden ser ni att soffan står ut lite snett från ena väggen. Detta för att den då är parallell med väggen där TV:n är placerad. Detta kan även ses i fotot ovanför.


4) Vårt lilla "fönster" mellan köket och vardagsrummet. Tycker om det eftersom man då alltid känner att man har kontakt mellan köket och vardagsrummet. Köket är ju så litet också (endast vad man i Sverige skulle kalla arbetskök) så fönstret gör mycket för att man inte ska känna sig instängd eller "isolerad" när man är där. Dessutom får man in dagsljus i köket via fönstret. Även bra när man vill flytta saker mellan matbordet och köket. Jag brukar även ha värmeljus här ibland eftersom det känns mysigt när man äter. Denna bilden är från förra julen då jag även hängde en nejlikfylld apelsin här för julstämningens skull.


Som plus så använder Lipton detta lilla fönster mycket också. Han sitter ofta där när vi äter. Eftersom han inte får vara på matbordet när vi äter mat så är detta en perfekt plats för honom att "få vara med" utan att vara på bordet. Här syns vår matplats med fönstret ovanför matbordet. "Jobbhörna" till vänster.


5) Det vi kallar vårt 'side board', vilket egentligen är s.k fläktskåp som vi köpte på Ikea men monterade ben på. Vi behövde mer förvaringsutrymme (se pest) och detta var ett bra sätt att få lite extra sådant. Jag gillar att man kan göra så att det ser lite "inbjudande" ut när man kommer in i lägenheten med t ex tända ljus, blommor, fruktskål eller så. Det är nämligen det första man ser när man stiger in i vår pyttelilla hall. Även denna bild är från förra julen när vi hade lite juldekorationer här.


6) Våra byråar som vi köpte och ställde längs med ena sovrumsväggen. Återigen ett resultat av att vi blev galna på att vi hade så lite förvaringsutrymme. Fortfarande är en del av lådorna faktiskt inte helt fyllda.... Förutom extra utrymme så tycker jag att det blev riktigt snyggt. Vi var först lite oroliga att väggen skulle se ut som en lagerlokal med kompakta byråar där. Men det blev faktiskt riktigt bra.


7) De bilder vi har fått upp på väggarna. De foton vi har framme är dels från Sverige på familj och vänner, dels bilder som är tagna här i USA. De flesta är M's bilder eftersom han tycker så mycket om att fota (en del skymtar på väggen ovanför 'side boardet' på bilden till punkt 2, och några syns även i sovrummet ovanför de låga byråarna i punkt 6). En av dem förstorade vi upp och delade på innan vi ramade in den i två olika ramar (syns här på bilden). Den tycker jag mycket om att titta på också. Förutom fotografier har vi även satt upp en inramad affisch som jag köpte på Loppis i Chelsea för ca 1,5 år sedan och som jag kände att jag bara "måste" ha. Så den släpade jag sedan med mig i tunnelbanan. Den fungerar desutom även som en rätt bra "isbrytare" på fester för folk som inte känner varandra sedan tidigare... Den syns lite till vänster om matbordet (på bilden vid punkt 4).


Andra saker jag gillar med "vårt hus" (inte lägenheten i sig) är:

- Vår 24-timmars front desk. De som jobbar är alla trevliga och det är väldigt lyxigt att de tar hand om alla paket eller större brev som inte ryms i de minimala brevlådorna. Man behöver alltså aldrig gå till posten för att hämta ut paket eller så.

- Vårt gym i byggnaden bredvid (detta hus är sammanbyggt med vårt så det känns mer som ett enda). Det är litet men ligger på 38:e våningen (högst upp i detta hus) så man har finfin utsikt när man trampar på sina maskiner.

- Att det oftast alltid går att hitta lediga tvättmaskiner i tvättstugan. Och att man får tvätta dygnet runt!

- Innergården. Den är visserligen mest inredd som en stor lekplats, men detta är guld värt om man har besök av folk som har barn!
Dessutom finns det en halva av gården där det finns bord, stolar och grillar som man får använda på sommaren. Det är jättetrevligt förutom att läget inte är det allra bästa eftersom FDR (stora motorvägen) går precis utanför.

- Det finns ett par lekrum inredda för barn i olika åldrar på bottenvåningen. Även detta har räddat oss ett par gånger när vi haft besök av vänner med barn! Perfekt när man själv inte bor vare sig stort eller barnvänligt.

Här en bild på ena väggen i vår tvättstuga. Den är ganska stor och är fylld med tvättmaskiner och torktumlare längs med väggarna. Man behöver inte boka tid utan går bara ner med tvätten när man vill tvätta. Det finns nästan alltid lediga maskiner. Särskilt om man undviker att tvätta på helgerna, för då kan det ibland vara ganska trångt här.



PEST med vårt hem:

1) Att vi är så "trångbodda". Inte så mycket själva rummen och boendeutrymmet i sig, men vi har väldigt lite förvaringsutrymme. Endast en garderob i hallen och två i sovrummet. Det är inte mycket. Eftersom vi inte har något källar- eller vindsförråd som man ju oftast har till lägenheter i Sverige, så måste vi förvara så mycket i våra garderober. Här syns den ena garderoben i sovrummet.

3) Luftkonditioneringen!!! Hu! Varför har de flesta amerikanska hus (iallafall här i NYC) AC som inte är "centrala"??? Utan man ska ha en "låda" i varje rum. Vår AC i sovrummet låter som en jetmotor när man drar igång den. Så jag längtar inte till sommarens supervärme och fukt direkt. För då måste man ha den på annars förgås man. I vardagsrummet är AC:n nyare och även tystare. Därmed inte tyst! Plus att den inte alls är lika effektiv. På vintrarna läcker det dessutom ofta in kalluft via båda dessa AC. Inte skoj! De är desutom väldigt fula och tar upp onödig plats mitt på väggen. Nej detta är ett stort minus tycker jag.

2) Inte särskilt mycket arbetsyta i köket. Hade gärna haft fler arbetsbänkar än vi har. Å andra sidan hade vi ännu sämre med arbetsytor i lägenheten i Stockholm! Dessutom hade vi endast 1 enda låda i det köket!!!! Så jämfört med det så är detta helt klart bättre...
Här syns ena bänken (bilden är från mitt gamla EFIT-inlägg i mars). Bänken på motsatta sidan är endast något längre, och då tar mikron upp ungefär halva ytan.

3) Jag saknar en balkong eller liten trädgård jättemycket! Särskilt på vår och sommar när vädret är fint. Att bara kunna ta sin kaffemugg, eller sitt vinglas och sätta sig ute är så himla mysigt tycker jag. Dessutom gillar jag att odla lite smått (inget stort, men typ kryddor, lite tomater etc) och det gjorde jag förr på vår balkong i Stockholm. Men det går ju inte här.

4) Ljudnivån. Vissa kvällar kan det vara otroligt mycket ljud utifrån som kommer in i lägenheten. Inte från grannar eller så, nej det handlar om ljud från staden. Vår lägenhet har fönster ut mot York Avenue och vi bor i ett sjukhustätt område. Båda dessa saker bidrar till att man ofta hör trafiken. Taxibilar och vanliga bilister som tutar ilsket (särskilt i rusningstid). Sirener av diverse slag (mest ambulanser som ska till de olika sjukhusen runt oss). Man har blivit expert på olika typer av siréner sedan man flyttade hit måste jag säga. Hade ingen aning om att det kunde finnas så många olika sirenljud. Det man kan tillägga här är att vi faktiskt vant oss såpass mycket att vi numer knappt hör trafiken. Det är endast om det är exceptionellt mycket tutande eller sirener någon kväll som man reagerar. Om denna adaption är bra eller dålig vet jag inte, men det är iallafall skönt att man inte störs av ljuden längre.

5) Hallen är väldigt liten. Visst man behöver ju ingen stor hall egentligen, men jag hade gärna haft lite mer förvaringsutrymmen även här. Vi köpte och satte upp två skoskåp från Ikea på den enda lilla väggsnutten i hallen, men det är egentligen inte tillräckligt tycker jag. Dessutom öppnas vår dörr inåt (känns som om alla dörrar här i NYC öppnas just inåt) vilket är ganska opraktiskt. Här syns skoskåpet och öppningen mot vardagsrummet till höger och det mot sovrummet skymtar till vänster.


Ja detta var väl vårt hem i stora drag.
Som ni kanske sett på bilderna så är vårt hem väldigt svenskt möblerat. Vi köpte i stort sett hela vårt möblemang på Ikea när vi flyttade hit. Ikea var ett givet val både pga av stilen och prisklassen. Vår lilla arbetshörna är även den "svensk" men det är ett Elfahyllsystem, alltså inte Ikea. Detta var dock mer en slump eftersom vi gick till Container Store när vi ville installera en liten arbetshörna i lägenheten, och deras storsäljare är just Elfa.

Vi trivs otroligt bra här än så länge. Även om jag tror att vi kommer tycka det blir lite trångt när Lill-Skruttis väl kommer ut. Men hyrorna är såpass höga här i NYC att vi inte ens funderar på att flytta till något större. Det skulle bli alldeles för dyrt. Man vill ju gärna kunna göra något annat än bara "bo" också. Så det får bli lite trångbott ett tag. Men förhoppningsvis kommer det att gå bra. Än känner jag mig itne särskilt orolig. Det mesta går ju bra om man måste få det att fungera. Och lite får man såklart "betala" för att man bor på Manhattan...

Jag utmanar inga nya bloggare, men hoppas att några av er ändå vill visa upp era hem lite så smånigom. Det är väldigt roligt att få se hur ni lever och bor!