torsdag, november 28, 2013

Happy Thanksgiving från Sverige!

Ville mest önska alla som firar den amerikanskas av alla amerikanska högtider en riktigt fin sådan. Vi är ju i Sverige så vi firar inte alls på samma vis som vi gjort de senaste åren, men vi får ju nu på sätt och vis fira så som de flesta amerikaner gör - med FAMILJEN! Vi har fortfarande ett par dagar kvar här med Skånefamiljen innan det bär av hemåt igen. Och vi är så tacksamma över att vi kunnat ha en så fin tid i Sverige nu. Årstiden till trots har det varit en och en halv vecka fylld av värme, mys och ljus. Först hos mamma och så nu här nere i Syd.

Idag kommer vi fira Ms födelsedag. Överraskning väntar oss. Vi vet bara att vi ska åka iväg alldeles strax men vi har ingen aning om vart. Spännande!

För att avsluta detta inlägg (troligen blir det inte så många fler förrän jag är tillbaka hemma igen) vill jag lägga ut två bilder från vår tid här i Skåne. Först en bild från då vi hälsade på hos GammelMommo. Tre generationer tillsammans. Fint. Och sedan en på de två Kusinerna! Vi har så mycket att vara tacksamma för. Så återigen Happy Thanksgiving till er alla!








fredag, november 22, 2013

Sverige

Ledsen att jag helt lagt bloggen på is de senaste 10 dagarna eller så. Men förra veckan var så stressig att bloggen inte alls hanns med efter tisdagsinlägget. Det var stormöte på jobbet, sedan parent-teacher -konferens och så packning och förberedelser inför Sverigeresan. Den som vi påbörjade i fredags eftermiddag. Alltså förra veckan.

Nu har vi varit här i ca en veckas tid redan. Vi har hunnit med en hel del men samtidigt haft tid att bara ta det lugnt. En rätt bra balans denna gång tycker jag det blivit. Vi har träffat vänner (även om man alltid träffar alltför få och det blir alltför kort), hunnit besöka Junibacken, Kulturhuset och Tom Tits Experiment. Hunnit flanera lite i Stockholm och även i min hemstad. Besökt vår gamla lägenhet och nostalgiätit pizza på "vår" gamla pizzeria. Druckit julmust och ätit svensk mat vi saknat. Fikat. En vecka här. Halva Sverigesemestern i stort sett. Vår vecka hos mamma går mot sitt slut. Nu återstår en dag här och sedan bär det av söderut. Till Skånefamiljen där nya kusinen väntar! Ska se om jag kan blogga lite mer, men hittills har jag känt att nuet här fått ta i stort sett all min tid och energi. Något som varit väldigt skönt. Bloggen har därför fått vila.

Eventuellt fortsätter bloggtorkan ännu ett tag. Men självklart återkommer jag så småningom. Tills dess önskar jag alla (i förväg) en fin Thanksgiving samt en mysig Första advent!

tisdag, november 12, 2013

Tisdagstankar

Jag hade ju tänkt vara lite mer positiv här på bloggen. Sluta gnälla. Hm, det går inte så bra känner jag. För jag är trött trött trött. Känner mig helt urlakad. Och då är det ändå bara tisdag. Plus att jag lagt mig tillsammans med Lill-Skruttan i stort sett varenda kväll sedan M åkte. Inklusive helgen. Hej var tog sena, roliga eller mysiga lördagskvällar vägen?! Alltså har jag somnat vid 21-tiden sedan i fredags. Trots detta. Ändå. Trött.

Jag kan bara säga detta - Alla ensamstående föräldrar är mina hjältar! Att ha fullt upp på jobbet. Och samtidigt försöka fixa allt hemma. Utan hjälp. Vare sig praktiskt eller som någon slags hejaklack. Jobbigt. Skolan stängd (igår) med pusslande med två andra olika familjer för att få det hela att gå ihop. Ändå alldeles för lite tid för att hinna det jag borde på jobbet. Idag, äntligen en hel skoldag. Vilket inneha en hel jobbdag. För mig. Tack för det! Efter en förmiddag av möten försökte jag jobba ifatt. Samt förbereda för morgondagens viktiga möte. Imorgon ja, då blir det till att dra upp Lill-Skruttan i ottan. Måste vara hos hennes kompis innan halv sju. Helst. Jag vill försöka lämna staden innan sju. För att "säkert" hinna till mötet som börjar 8. Sedan måste jag köra hemåt i hyfsad tid också så jag är säker på att hinna hämta henne i tid. Känns som om de senaste dagarna varit en konstant jakt på tid.

Det som oroar mig mest just nu är dock min mage. Jag har ont i magen. Började i eftermiddags och det har inte blivit bättre. Fasiken fasiken fasiken! JAG HAR INTE TID MED NÅGON J*VLA MAGBACILL NU!!!!!! Och hör se'n!

Men sedan. Imorgonkväll. Sent visserligen men ändå. Då kommer han äntligen. Min Riddare!

söndag, november 10, 2013

Nedräkningskalender

Halva tiden har nu gått tills M kommer hem till oss igen. Tre dagar. Med tre dagar kvar. Lill-Skruttan gjorde en Nedräkningskalender. Ett klistermärke för var dag klistras upp. Vi facetajmar varje dag. Ibland två gånger på dag. Är så glad över den moderna tekniken. Han verkar ha det bra är borta och det känns så skönt. Posterpresentationen gick tydligen väldigt bra. Och han har träffat en hel del gamla kollegor som är på plats från Sverige och andra ställen i USA.

Imorgon är det Veterans Day och skolorna här är stängda. Lill-Skruttan ska få vara hos en kompis på förmiddagen så jag kan jobba då. Sedan ska jag hämta henne samt en annan av hennes kompisar ett par timmar. Och så tar en pappa över de sista timmarna då jag återigen har en telefonkonferens. Pussel och Pyssel. Men det går. Puh!

I övrigt har vi haft en mysig helg. Både gårdagen och idag. Igår var en lugnare dag med lite lek ute i det sköna men lite kyliga höstvädret. Idag var det födelsedagskalas och sedan har vi pysslat lite här hemma. Känns helt overkligt att vi redan om en vecka kommer att befinna oss i Sverige! Men den nedräkningen har såklart också börjat på allvar nu. Även om jag känner att den här kommande veckan är såpass intensiv att jag nog inte kommer att inse den förestående resans närhet förrän tidigast på torsdag...

fredag, november 08, 2013

Filmtips - Gravity

Så är det äntligen fredag igen. M åkte till San Diego i förmiddags och blir borta fram till onsdagskväll. Vi kommer sakna honom Lill-Skruttan och jag. Men jag har lovat att vi ska göra en nedräkningskalender så vi kan räkna ner dagarna tills han kommer tillbaka.

Veckan har känts lång. Jag har som sagt inte varit på topp, men nu idag har det känts lite bättre igen. Jag hoppas att det ska vara början på "slutet" av den här trötthetsperioden. Men nog av klagande och gnällande nu. Känner att denna bloggen den senaste tiden varit alldeles för gnällfärgad. Ska försöka ändra på det. Ingen orkar lyssna på (eller läsa om) någon som hela tiden klagar över trötthet, stress och annat.

Så därför tänker jag nu helt enkelt slå om 180 grader till helt andra tongångar. Detta över en film jag och M faktiskt kom iväg och såg för ett tag sedan. Och den var helt F-A-N-T-A-S-T-I-S-K! Jag vet att den haft premiär i Sverige så den borde fortfarande gå på biograferna där. Här i USA tror jag att den fortfarande visas även om jag inte är helt säker. Men OM den gör det säger jag bara - GÅ OCH SE DEN!!! Det är helt klart en av de allra bästa filmer jag någonsin sett. Ever! Och då menar jag verkligen ever. Jag vet helt tagen efteråt.

Jag tänker faktiskt inte lägga ut någon trailer här för jag tycker helt enkelt att den bör ses med så lite "förkunskap" som möjligt. Men lite kort kan jag berätta att det handlar om två astronauter som är ute i rymden på ett uppdrag. De spelas av Sandra Bullock och George Clooney. Den ena, lieutenant Kowalski (Clooney) är en "riktig" professionell astronaut medan den andra Dr Ryan egentligen är en vetenskapsman (Bullock) som endast tränats i 6 månader för att klara av att utföra det vetenskapliga uppdrag man anställt henne för. Hon är alltså ute i rymden som s.k vetenskaplig expert. Både Bullock och Clooney är lysande i sina respektive roller.

Detta är en historia som verkligen tar tag i en på flera plan. Man kan helt klart säga att det är en "actionfilm" och man sitter som på nålar nästan hela filmen igenom. Dock handlar det inte enbart om en massa effekter hit och dit, utan man bryr sig verkligen om filmens karaktärer och man får lära känna dem ordentligt under filmens gång. Den är dessutom helt fantastisk rent visuellt! Ärligt talat förstår jag inte hur man lyckats filma den så som man gjort. Man får nästan känslan av att det är en dokumentärfilm, på det viset att känslan av att vara ute i yttre rymden känns så äkta. Jag har naturligtvis aldrig varit i rymden, men efter att ha sett denna filmen känns det nästan så. Tystnaden. Krafterna. Skönheten. Känslan av att vara totalt ensam och utlämnad ute i evigheten. Ja, som sagt utan att berätta mer kan jag bara säga SE DEN! SE DEN! SE DEN! Den är dessutom inte så lång utan snarare "kort" med nutidens filmmått mätt. Något som faktiskt var tur, för som jag sa till M efter att vi sett den "om den varit längre tror jag att jag hade fått en hjärtattack".

Filmen är skriven och regisserad av den mexikanska regissören Alfonso Cuarón (han skrev manus tillsammans med sin son Jonás). Alfonso Cuarón har tidigare bl a gjort "Children of Men" samt tredje Harry Potter filmen "Harry Potter and the prisoner of Azkaban". Och ja, ursäkta om jag tjatar men jag säger det igen. Filmen är helt fantastiskt gjord! Enorm eloge till regissör samt alla som jobbat med specialeffekterna. Jag var helt lyrisk efteråt.

Om det är så att ni ändå vill veta mer om den innan ni går och ser den kan ni klicka här. Där finns även en trailer. Men jag håller fast vid att den bästa upplevelsen av filmen ändå är att se den utan att först ha sett trailern.

Glömde tillägga men detta är verkligen en film som gör sig allra bäst på STOR DUK! om ni kan, gå och se denna på en biograf istället för hemma i TV-soffan! Vi såg den t o m på IMAX och vi såg 3D-versionen. Det var helt MAKALÖST! Men om man inte har tillgång till vare sig IMAX eller 3D rekommenderar jag ändå en STOR DUK, alltså biograf! Den är så fantastisk rent visuellt att det vore synd att se den på en TV om man har möjlighet att se den på bio.

*) Bilderna i detta inlägget är lånade från nätet:
http://reel-hungry.blogspot.com/2013/09/reel-hungry-trailer-gravity-2013-main.html
blogs.discovermagazine.com
movies.yahoo.com

onsdag, november 06, 2013

Lösningar

Tack alla ni Gullisar som gav lite peppande kommentarer till mitt inlägg nedan! Sådant värmer alltid. I morse på väg till skolan sprang vi på en av de familjer vi umgås mest med. Mamman sa att de kunde ta emot Lill-Skruttan nästa onsdagsmorgon utan problem. Så nu är iallafall den värsta krisen löst. Och det känns så otroligt skönt!

M fick dessutom färdig sin poster som han jobbat med den senaste tiden. Så nu blir det kanske äntligen något lugnare. Åtminstone de närmaste dagarna (och kvällarna) fram till att han reser på fredag eftermiddag. För honom. Själv försöker jag hinna med min "måste-lista" på jobbet och det går framåt även om det dyker upp nya "måsten" varje dag. Så som det ju ska vara på ett jobb. Tröttheten är dock rätt påtaglig och jobbig. Tyvärr. Jag är inte riktigt på topp. Så jag bävar lite inför de dagar M kommer vara bortrest och jag ska försöka hinna med jobbet, ev pendling samt ta hand om lämning och hämtning av Lill-Skruttan. Dessutom är skolan stängd på måndag. Igen. Veterans Day. Men då kommer jag få lite hjälp av en annan av de familjer vi umgås med. Lill-Skruttan kan vara hos dem halva dagen så jag kan jobba då. Som sagt detta med att ha ett nätverk av andra familjer häromkring är verkligen A och O för att vi ska kunna få det här att fungera. Det gäller att hitta lösningar. Och för oss handlar lösningarna oftast om att kunna få hjälp och stöd då och då från vår omgivning. På samma vis som jag vet att vi ibland är deras enda lösning. Att ställa upp för varandra. "It takes a village" var det väl hon sa Fru Clinton. Och det är fasiken i mig sant!

tisdag, november 05, 2013

Election Day

Idag är de Election Day här i NYC. Alla som vill och kan får idag rösta. Ny borgmästare. Varken jag eller M har behörighet att rösta eftersom ingen av oss är amerikansk medborgare. Och jag ska i ärlighetens namn säga att jag har noll koll på kandidaterna.

Election Day innebär för oss mest att det återigen är en "pusseldag". Skolorna är nämligen stängda. Så vi försöker fixa detta med jobb och hemmavarande barn. Inte helt enkelt men det går. Jag har tagit första passet. Lill-Skruttan har läst, pysslat, ritat, kollat en film och nu efter lunchen spelar hon Kinect. Jag har under tiden kunnat ha en telefonkonferens och har även hunnit med att jobba med vissa saker som ska vara färdiga denna veckan. Självklart inte lika effektivt som då man inte samtidigt har ett smått rastlöst barn hemma, men jag måste säga att hon hittills varit himla bra på att roa sig själv ändå. I eftermiddag kommer M hem och tar över. Och då blir det nog lite mer lek med ytterligare en kompis också.

Rent allmänt kan jag annars sammanfatta den senaste tiden som oerhört hektisk och intensiv. På alla plan. Tiden räcker helt enkelt inte till. M har jobbat i stort sett konstant. Ofta till långt in på natten. Samt flera timmar varje helg. Först med en artikel och nu med en poster som måste bli färdig under dagen. Inför en stor vetenskaplig konferens som han ska åka till nu på fredag. Själv har jag fullt upp med mitt jobb, och såklart så försöker vi även få familjelivet att gå ihop däremellan. Fasen! Vi sa till varandra häromdagen att denna höst är den absolut mest stressiga, hektiska och intensiva period vi någonsin haft hittills. Allt snurrar fasligt fort omkring oss.

Nästa vecka då M är borta har jag fortfarande inte ens klurat ut hur jag ska få att gå ihop faktiskt. Rent jobbmässigt. Med pendling, viktiga möten och att ändå lyckas lämna och hämta i skolan… Hm?! På pappret kommer det helt enkelt inte att gå. Så nu i veckan måste jag ta tag i detta och prata med andra familjer vi känner och se ifall de kan tänka sig att hjälpa till. Det svåraste kommer helt klart att bli morgnarna. Att hitta någon familj som är ok med att ta emot henne vid halvsjutiden på morgonen för att sedan ta henne till skolan till halvnio…. Vi får se om det går att lösa.
Jaja, ingen idé att oroa sig i onödan. På NÅGOT vis måste det ju helt enkelt lösa sig. Men visst, man inser verkligen hur mycket min pendling till jobbet endast fungerar genom att M tar hand om vardagsmorgnarna här. Och oftast även hämtningarna efter skolan.

Men men. I slutet av nästa vecka blir det ändå ett avbrott. Då blir det Sverige! Vi längtar alla massor.

fredag, november 01, 2013

Trick or Treat


Så var det återigen dags då. En av årets höjdpunkter för alla barn här. Halloween. Med Trick-or-Treat-rundan som kronan på verket så att säga. I år var Lill-Skruttan som sagt Snövit. Och som vanligt gick vi rundan i vårt hus samt i grannbyggnaden (som är ihopbyggd med vår) vilket gör det väldigt bekvämt eftersom vi inte ens behöver gå ut och därmed inte tänka på väder, vind och ytterkläder. Istället springs det fasligt mycket i trappor. Det är lätt kaotiskt här då alla barn springer runt och ringer på dörrar. För vi har många många barnfamiljer i husen. Reglerna är dock mycket tydliga. Man får endast ringa på de dörrar som har Halloweendekorationer. Alla andra dörrar är det bara att passera. Tiden för Trick or Treat är mellan 18-20. Inte förr. Inte senare. Jag tycker det är ett väldigt bra system eftersom det gör att alla kan bestämma själva om de vill ha barn som ringer på deras dörrar denna kväll eller inte. Nedan är en bildbomb från gårdagskvällen.

Vi hade bestämt med flera av Lill-Skruttans vänner att ses i vår lobby runt 18.

De var alla så fina. En prinsessa, en fjäril, Minnie Mouse (Mimmi Pigg heter hon i Sverige väl), en leopard och hennes storebror "Harry Potter" (de två sista kom dock inte med på denna bilden). Två småsyskon, var också med, den ena en liten drake och den andra en liten Superman. 

Som sagt det är rätt fullt i korridorerna när alla barnen (och deras föräldrar) börjar rundan

Flera av de som öppnar dörrarna är själva utklädda

Den här masken tyckte Lill-Skruttan var rätt läskig. Men hon vågade iallafall gå fram och kolla in godiset. Dock ratades det eftersom det inte var ngn choklad....

Men den här häxan var alldeles för läskig. Så här ville hon inte gå fram.

Likaså här. Alldeles för läskiga masker tyckte hon. Men hennes kompisar verkade inte lika rädda så de fick lite godis även i denna dörren.

Måste säga att även jag tyckte att just de här maskerna var rätt läskiga hahaha!


Någon som inte var läskig var den här lilla Pumpan. Våra svenska kompisar som bor i samma hus som oss. Här är Lillebror hemma med pappa medan storebror var pirat och gick runt med mamma i huset.

Spindelväv

Många som inte är hemma under de här två timmarna (de flesta är säkert barnfamiljer som själva är ute på trick-or-Treat-runda) ställer ändå fram godis så att barnen kan ta då de passerar.

Lite "snällare" form av Halloweenpynt på dörren

Fast han som öppnade hade en mask på sig. Dock ok för Lill-Skruttan som här gärna tog emot godis.

Här öppnade en prinsesshaj! Inte farlig alls. Så även här blev det godis.

I vissa korridorer hade man dekorerat mer än bara sina dörrar....

Ytterligare en "snällare" variant av pynt.

Så väntar vi på hissarna i grannhuset.




Det sprangs som sagt en hel del i korridorerna igårkväll. Det gäller ju att hinna med så många dörrar man kan innan godiset tar slut...

Här öppnade visst Jultomten och en fedrottning


Vi orkade inte ta alla våningar i båda husen utan avslutade efter hela vårt hus (26 våningar) samt efter ca 12 våningar eller så i grannhuset. Då var åtminstone jag själv rätt slut och det var skönt att få komma tillbaka hem. M följde med Lill-Skruttans ena kompis hem till sig, eftersom hennes mamma var sjuk och hennes pappa skulle jobba på kvällen så vi hade lovat att se efter henne under andra halvan av vår runda. Jag säger det igen, men det känns så fantastiskt bra att ha det här nätverket omkring sig här. Att veta att vi alla kan ställa upp och hjälpa varandra när det krisar. Det är verkligen guld värt.