Fem månader

Idag blev Lillebror fem månader. Tänk att jag för fem månader sedan låg på sjukhuset och att Lillebror då låg i sin kuvös och såg ut som en liten Drakunge. Det känns länge sedan nu tycker jag. Mycket längre sedan än fem månader. Ett annat liv. Så mycket som hänt sedan dess. Fem månader. Och ja, definitivt ingen liten Drakunge längre. Nej, stor har han blivit. För både vikt och längd är han i 75:e percentilen om man jämför med fullgångna 5-månaders bebisar. Alltså icke-prematura bebisar i hans ålder. Och tar man hans korrigerade ålder som ju är ca 3 månader så ligger han i 98:e percentilen för längd och i 100:e percentilen för vikt.

Han verkar vara en väldigt glad person också. Så länge han inte är hungrig. Eller har magproblem. Men är han bara mätt och belåten så skiner han mest som en sol. Pratar med oss och för sig själv. Social verkar han vara för han brukar "kalla" på oss om han varit ensam en stund. Då vill han prata. Nätterna och sömnen har blivit bättre också. Likaså har hans kräkningar avtagit rejält jämfört med tidigare. Han kräks visserligen en del fortfarande men inte alls lika frekvent och inte i samma mängd som innan. Däremot har han nu börjat dregla ganska mycket. Men som sagt, en matglad, okomplicerad och gladlynt person verkar han vara Lillebror. Och söt som socker. Tycker vi iallafall. Såklart.

Bära nära

Kort inlägg igen. Har inte hunnit med att gå igenom foton från Sverigeresan än. Men det kommer. Jag lovar. Idag har det dock varit en BäraNära dag. Alltså Lillebror har varit väldigt olycklig då jag inte hållit honom i famnen. Så efter en stund fick jag haka på mig bärselen eftersom han nu blivit såpass stor och tung att jag inte orkar bära honom i armarna någon längre tid. När det är sådana här BäraNära dagar blir det inte mycket annat gjort. Man blir lite låst då man bär bebis på magen. Knepigt att sitta  ner. Och knepigt att göra saker som inte väcker, stör eller skadar den lille på magen.

På tal om storlek så var vi ju på kontroller i början av veckan. Där visade det sig att Lillebror numera väger nästan 8 kg och är ca 67 cm lång. Stor kille med andra ord. Enligt kurvorna är han uppe på de höga siffrorna både om man tar hans nuvarande ålder (knappt 5 månader) och hans korrigerade ålder (knappt 3 månader). Detta för både längd och vikt. Men han behöver träna styrkan i överkroppen. Rygg och nacke framförallt. Så jag fick lära mig flera övningar av den ena specialisten (detta var på besöket till vår preemie clinic) och nu kör jag Boot Camp Oskar med honom här på dagarna. Igår blev han såpass slut efter andra passet att han sov jättelänge på eftermiddagen.

Nätterna har iallafall varit något bättre än den natten jag skrev lite om här. Han har sovit bättre och inte vaknat lika ofta. Det hoppas vi ska fortsätta såklart. Vad gäller Storasyster så verkar hon kalastrivas på sitt Summer Camp. Det är en "Day Camp" här på samma ställe där hon gått på After School nu under vårterminen och de här dagarna har hon tyckt det varit helt fantastiskt kul. Idag skulle de på en Field Trip ner till södra Manhattan. Där skulle de besöka National Museum of the American Indian sedan ha picknicklunch i Battery Park och efter detta även åka Staten Island färjan för att se Frihetsgudinnan från vattnet. Hon var verkligen uppåt och förväntansfull i morse då hon skulle gå hemifrån. Det kommer bli roligt att höra mer om vad de gjort när jag hämtar henne senare idag.

Liten stor kille

Idag är det dags att ta den här Lille Store Killen till sjukhuset för en "Preemie Follow-Up". Det var samma sak för Storasyster när hon var bebis. Just på grund av att de kom lite för tidigt så vill man följa deras utveckling lite extra. Idag tror jag det skulle vara tre specialister där. Vi får se vad de säger men jag hoppas och tror att det mesta ska vara okej.

Han har förresten vuxit enormt mycket under den här senaste månaden då vi var i Sverige. Man insåg det ännu mer då vi kom tillbaka hem till den miljön han var innan vi åkte. Han har "vuxit ur" en hel del saker. Och numera sover han till exempel i en säng och inte i sin bassinett. Det är inte enbart storleksmässigt han blivit större utan även mentalt. Han är så mycket mer aktiv och "med" nu. Social och oftast glad. Superhärlig!

Annan vardagsrytm

Ja, med liten bebis i familjen blir det helt klart en annan vardag. Dagarna är inte sådär som de brukar. Takten har fått avta. Mycket. Här görs inte många knop just nu, om man nu vill säga så. Iallafall inte om man med knop tänker effektivitet och räknar detta i antal saker man kan få gjorda under en dag. Allt beror såklart på nätterna, men de är ju ganska upphackade numera. Även de "bra" nätterna. Med en liten som vill ha mat åtminstone var 3:e timme, ibland oftare, så blir ju sömnen därefter. Och detta resulterar såklart i att dagarna blir ganska sega de också. Hjärnan är lite sådär konstant dimmig. Ofta försöker jag få mig en liten lur under dagen också. Men det är inte alltid det går. Men de gånger det går gör det under. Särskilt om de är längre än 30 minuter i taget.

De senaste nätterna har dessutom varit ännu lite "stökigare än vanligt". Tror att Lillebror just nu är inne i ännu ett tillväxtryck. För nu äts det banne mig nästan hela tiden. Och precis som förra gången är det som om mjölken nästan inte räcker till för alla hans mål. Alltså ammas och pumpas det nästan konstant här hemma nu. Och ja, även det tar såklart på energin. För visst blir man trött av att amma när man har en bebis som gärna äter varje 1,5 timme. I stort sett dygnet runt. Så trött trött trött är just nu vårt vardagstillstånd. Man kan liksom bara lägga till "jätte-", "inte alltför" eller "överjävligt" framför ordet för att mer precisera tillståndet för dagen.

Samtidigt. Mitt i tröttheten. Så kommer känslorna. De far genom kroppen. Hjärtat slår hårdare. Magen blir varm. När jag sitter där och känner den varma tyngden i mina armar. Hör snusandet. Det där alldeles speciella. Känner de små knubbiga armarna och benen. Så mjuka. All den här enorma Kärleken. Den känns nästan overkligt stark. Magisk. Och Tacksamheten. Att jag fått uppleva detta. Två gånger. Jag som en gång i tiden tvivlade på att jag någonsin skulle få barn överhuvudtaget. Jag har nu två. En Dotter och en Son. Mina Finaste Fina. Så känslorna svallar. Lycka. Och Förundran. Över. Livet. I all sin komplicerade enkelhet.

Happy Mothers Day!

I morse väcktes jag av min fina familj och i köket var det frukost uppdukat med fina blommor (se bilden ovan) och så fick jag ett jättefint kort som Storasyster gjort i skolan.

Inne i kortet kunde man läsa den här fina texten som hon skrivit alldeles själv. Ja, idag är det Mother's Day här i USA. Vilket firas stort. Vi tar det dock väldigt lugnt idag. M hade nattpasset inatt och det var inte sådär jätteroligt. Vi somnade nog vid midnatt och vid halvtvåtiden var det matdags för Lillebror som sedan somnade om i ungefär två timmar innan det var dags igen. Men då var han i stort sett vaken, hade magont och kräktes stup i ett fram till morgonen då Storasyster vaknade och min fina Morsdags frukost fixades. Så nu sover M lite. Men jag hoppas att vi ska kunna komma ut lite i eftermiddag eftersom vädret här är underbart idag. Tror minsann det får bli lite frozen yogurt då...!

Och till alla mammor i länder som firar Mors Dag idag vill jag skicka en Kram och ett Grattis! You Rock!
I Sverige vet jag att man får vänta någon vecka till...

Fyra komma Fyra kilo

Idag var jag med Drakungen på 2-månaders kontroll. Det blev självklart invägning samt mätning. Och jo, vi har förstått att han har vuxit mycket den senaste tiden. Det har både känts och synts från dag till dag under de senaste 7-10 dagarna. En helt annan tyngd. Mjuka, runda kinder, Lår som gått från spinkiga små skranor till mjuka godingar. Men ändå hade jag aldrig någonsin kunnat gissa att han på en månads tid gått från 2,8 kg till 4,4 kg! En viktökning på 1,6 kg. Men så är det. Drakungen är inte särskilt liten längre. 54 cm lång är han också. Han är alltså både längre och tyngre än vad Storasyster var vid ungefär samma ålder. Otroligt! Var ska detta sluta?

Så nej, hans läkare verkade inte det minsta orolig för att han skulle kräkas upp för mycket mat och därmed inte tillgodogöra sig näringen. Inte alls. Hans tillväxtkurva var brant som en exponentialfunktion och om man korrigerar hans ålder (han skulle ju då vara ca 1 vecka gammal) så låg hans vikt och längd väldigt högt. En stor kille med andra ord.

En månad sedan

Ja, nu är det som sagt en månad sedan han kom hem från sjukhuset Lillebror. En månad som varit fylld av nya rutiner, sömnbrist och oändligt mycket kärlek. Däremot har det inte funnits så mycket tid eller ork till bloggande och jag hittade de här bilderna i ett påbörjat inlägg som sedan aldrig blev färdigt. De är från sista mars. Dagen vi väntat så otåligt på. Dagen då vi fick hämta hem vår lilla Drakunge. Så eftersom det är en månad sedan idag så tänkte jag att det kunde passa fint att visa dem ändå. Tidigare har jag ju skrivit lite kort om denna dagen här.

I famnen hos pappa på NICU medan vi väntar på att Lillebror ska bli utskriven

Och såklart även hos mig

Klädbyte

Här sägs det hejdå till fina sköterskan Cynthia. Henne måste vi komma tillbaka och hälsa på lite senare. Det vet vi att hon skulle uppskatta!

Äntligen på väg

Rejält omstoppad i vagnen

Bara ett övergångsställe kvar...

Vad vi inte visste var att Olgakatt just då stod och såg oss från ett fönster i vår byggnad och tog ett foto på oss  när vi korsade gatan. Om ni vill kan ni kolla in det här.

Så liten

Även detta fotot togs av Olgakatt. Hon (och vi) hade sådan tur att vi hann komma hem precis innan hon skulle ta en taxi till flygplatsen för att resa tillbaka hem till Sverige. Det var därför hon som fick den äran att köra in Lillebror över tröskeln för första gången. Sedan tog hon denna bilden på oss tre.

Hemma!

Lipton kollar in den nya familjemedlemmen. Tazo låg dock hellre och värmde sig på elementet.

När Storasyster slutat skolan gick vi tillsammans och hämtade henne. Här fick hon se Lillebror för allra första gången!

Stolt körde hon vagnen

Såhär glad blir man när man äntligen får träffa sin Lillebror efter en lång månad

Snart hemma

Den fina färgglada Nallen gjorde Storasyster till Lillebror tillsammans med en "familjeterapeut" på NICU, och Nallen fick vara med Lillebror inne i hans kuvös där

Stor & Liten

Tupplur

Storasyster läser sina böcker från hennes tid på dagis med bilder från hennes tid där och eftersom hon började redan som bebis var det främst de tidiga böckerna vi tittade i och pratade om

Dagen D

Idag är dagen då Lillebror egentligen skulle ha fötts. Om han kommit enligt "schemat". Sista april. I Sverige även Valborgsmässoafton och kungens födelsedag. Men istället har vår lilla Drakunge varit ute i världen i nära två månader nu. Och hemma hos oss i nästan en.

Lilla och lilla förresten. Han är minsann inte särskilt liten längre. Rediga kinder. Benen har fått hull. Och de senaste dygnen verkar han dessutom ha gett sig den på att han ska växa ännu fortare. För han äter i stort sett konstant. Faktum är att jag nästan börjar känna mig smått desperat. Jag räcker inte till. Mjölken som jag fram tills nu haft i överflöd känns nu i minsta laget. Inte så att volymen minskat men efterfrågan har ju ökat explosionsartat vilket gör att raketbränslet inte riktigt finns i samma mängd som efterfrågan.

Igår såg mitt dygn ut ungefär såhär:
Varannan timme flaskmatning med utpumpad mjölk. Av dessa är 3x120 ml "fortified" dvs vi har tillsatt lite mjölkersättning allt enligt sjukhusets instruktioner. Man gör tydligen så att man "toppar upp" med lite förstärkt bröstmjölk till bebisar som är under 37 veckor då de sänds hem. Detta om de helammas. Det här är för att garantera att de får i sig tillräckligt med kalorier. Att vi dessutom flaskmatar Lillebror fler gånger per dygn än de är tre beror på att han inte äter tillräckligt (lika effektivt) då jag ammar honom. Oftast äter han bra de första minuterna men sedan somnar han nästan alltid eller ligger bara och myser vid bröstet. Det kan såklart vara jättemysigt men med tanke på att vi vill vara säkra på att han får i sig den näring han behöver flaskmatar vi alltså ibland och eventuellt ammar jag lite efter flaskan också. Om jag enbart skulle amma och inte pumpa och ge honom flaska skulle jag alltså få sitta med honom vid bröstet i stort sett hela tiden för att han skulle få i sig den mängd han behöver. Och det varken orkar, kan eller vill jag göra.

Mellan flaskmatningarna igår ammade jag eftersom han återigen var hungrig. Man behöver inte vara så jätteduktig på matte för att kunna räkna ut att varannan timme flaska och varannan amning innebär att han vill äta en gång i timmen. Alltså åts det i stort sett varje timme!!!!! Lägg sedan till att jag även mellan amning och flaskmatning pumpade mjölk samt att Lillebror ju kräks i tid och otid. Så det byttes en del kläder och torkades uppkräkt mjölk också.

Jag var rätt slut kan jag erkänna. Stal mig till sömn mellan de matningar jag kunde. Någon timme hit och en annan dit. Inte förrän vid halv tolvtiden på dagen var jag något sånär okej. Men de här täta matningarna fortsatte som sagt resten av dagen. Igårkväll fasade jag lite inför ytterligare en sådan natt. Jag och M pratade om den här galna ätfrekvensen. Att äta varje timme i nästan ett dygns tid. Lillebror måste helt klart vara inne i någon enorm tillväxtfas just nu.  Som tur var fick jag en riktigt bra natt med tre timmars sömn i stöten. Så jag kände mig rätt utsövd i morse. Så skönt! Har vi tur så lugnar han ner sig lite även under dagen.

Men nu ska jag sluta gnälla. Självklart är det jobbigt med sådana här perioder. Men jag vet ju att det handlar om just detta. PERIODER. De är alltså övergående. Och igår pendlade jag mellan att vilja både gråta och skratta åt det hela. Det positiva med det här ätandet är ju ändå att vår lilla Drakunge inte längre är en liten spinkis med spretiga små ben utan numera har fått tyngd i kroppen och runda goa kinder att gosa med. Och tanken på att han i den här storleken egentligen fortfarande skulle varit i min mage är nästan lika svindlande och omöjlig att förstå som känslan av litenhet då han kom. Ni kan ju själva se hur mycket som hänt på ungefär två månader.

Ungefär en vecka gammal. Fortfarande i kuvös, med andningsstöd i sin lilla draknos och med små spinkiga ben

Tre veckor senare. Sista dagen på NICU. Kinderna har börjat få lite form men han är långt ifrån en knubbig liten bebis.

En av de första dagarna hemma. Så liten.

Ytterligare någon vecka senare

Två veckor efter hemkomst i Storasysters knä

Och så nu. En liten rund knubbis!

Senaste veckan - Spring Break

Här har vi haft Spring Break. Eller vi och vi. Storasyster har haft Spring Break. Från förra måndagen till igår tisdag. Ett nio dagar långt lov.  Som jag kallar för påsklov eftersom det varit runt påskhelgen. Men Spring Break är egentligen inte alls något påsklov. Många skolor har detta lov ett par veckor tidigare till och med. Det råkade bara hamna vid påskhelgen för vår skola detta året. Men oavsett så var det ett avbrott i vardagsrutinen för henne. Så välbehövligt.  Sova längre på morgnarna. Göra "vad man vill" på dagarna. Hänga med Lillebror. Hänga med mig. Utflykter. Till Parken. Till biblioteket. Till lekparken. Till Zoo:t. Till bokaffären. Playdates med kompisar. Fika i solen. Fika hemma. Bakat. Kladdkaka. Maränger. Läst böcker. Spelat spel. Ritat. Pysslat. Och såklart firat påsk. Men mer om påsken senare. Nedan är bilder på en del saker Storasyster har hunnit göra under lovet.

Hittade en kompis i vår närmaste lekpark S:t Catherine's och plötsligt spelades det basket

Bakade maränger till pappas favorit - marängsviss!

Promenerade i den vårvackra staden

Spelade X-box med pappa

Var till Central Park Zoo med en kompis

Ritade, pysslade, fikade och myste under ett av magnoliaträden i Central Park

Och filosoferade...

...med denna vyn

Tog kort på mamma med mobilen

Klättrade i träd

Spelade spel

Saknade sin vän R

Körde scooter

Läste böcker på biblioteket 

Jo, vi har hunnit med rätt mycket under de här nio dagarna helt klart. Turligt nog har vädret varit fint de flesta dagarna också. Våren har äntligen börjat visa sig även om det härom veckan faktiskt snöade (!!!!) under natten! Men vissa dagar har det varit runt 16-19 grader också och sol vilket fått staden att börja blomma. Både rent bildligt och på riktigt.

Och även om jag självklart varit rätt trött om dagarna eftersom jag är uppe en stor del av nätterna och nu under lovet med Storasyster hemma har jag ju inte kunnat ta någon middagslur direkt (det har varit fullt upp mest hela tiden) så har det ändå varit en otroligt mysig härlig och rolig tid tillsammans med henne och Lillebror. Hon har varit på sitt allra bästa humör i stort sett hela tiden. En riktig liten sol. Och hennes kärlek och omtanke om Lillebror är så fantastisk att få ta del av. Jag blir varm i hela mig då jag ser henne tillsammans med honom. Så här långt har det varit i stort sett noll svartsjuka. Något jag måste säga att jag är lite förvånad över ändå. Man tänker ju att det ska komma, och det gör det säkert i någon form så småningom, men sedan vi fick hem vår lilla Drakunge från sjukhuset så har Storasyster enbart varit glad, stolt, kärleksfull och lycklig över att ha fått en Lillebror.

Själva försöker M och jag vänja oss vid att numera vara tvåbarnsföräldrar. Hitta nya rutiner. Försöka hinna med sådan som ska hinnas med. Samt att finnas till för båda våra älsklingar. Vi har verkligen försökt måna mycket om att ta oss tid med Storasyster. Egentid. Något som säkert hjälpt till med att hålla svartsjukan borta.

Det som helt klart får stryka på foten är att ta sig tid till egna saker. Vuxentiden. Att göra något tillsammans som vuxna individer. Och då menar jag inte att gå ut på restaurang och äta fina middagar eller att dra iväg på en weekend ihop eller så. Utan helt enkelt att bara ha tid att sitta ner och umgås tillsammans. Prata. Lyssna. Den tid vi får tillsammans nu "utan barn" är kvällstiden efter att Storasyster somnat och då Lillebror sover. Vilket ofta handlar om ett överlapp på någon timme eller två. Efter 22-tiden. Många av de kvällarna är vi dock båda såpass trötta att det enda vi orkar göra är att se ett avsnitt av Dexter på TV ihop. Ett flertal gånger har jag faktiskt även lyckats somna efter ungefär två tredjedelar av avsnittet... Trots att jag verkligen gillar serien och avsnitten är inte direkt händelselösa om man säger så. Sedan blir det ofta sängen. Flera kvällar orkas inte ens TVn med, utan en av oss går och lägger strax efter att Storasyster somnat. Så som sagt, det jag kan känna att jag saknar nu är min man. Att få egentid tillsammans med honom.

Det var helt klart mycket lättare då Storasyster var bebis. Det tyckte vi nog inte då, men nu med både en stor och en liten så inser man ändå hur mycket enklare det är att enbart ha ett barn. Vad gäller just Tid och Ork. Då rättade man sig helt enkelt efter det lilla barnets vakentid och kunde sedan försöka utnyttja sovtiden till att antingen vila själv eller göra något annat. Städa, plocka, laga mat, fixa saker eller kanske faktiskt umgås.


Men jag vet också att det är en övergående period nu vad gäller just den där stora tröttheten. Den man känner av då man fortfarande inte sover om nätterna. Och jag vet att den går över. Det visste vi såklart även med första barnet men det är faktiskt annorlunda nu tycker jag. Nu kan jag verkligen se hur fort denna tiden går och jag tycker jag har mycket lättare att slappna av i vetskapen över att även jobbiga perioder är övergående. Att veta det. Inte enbart på grund av rent logiskt tänkande, utan även på det mer känslomässiga planet. Man minns hur det var och att det Går Över. På det hela taget njuter jag nog mer nu på ett annat sätt. Just för att man har mer rutin, är mindre stressad över "småsaker". Och kanske framförallt just detta att även jobbiga perioder känns lättare att ta sig igenom.

För Lillebrors del och därmed också för vår, är det framförallt hans mage som just nu spökar. Precis som för Storasyster då hon var i samma ålder. Det kräks någon kopiöst! Hela tiden. Mer eller mindre. Vi har kräkskydd utlagda i stort sett överallt. Man går även runt här hemma med och tycker attt "Äsch, den här tröjan har han ju bara kräkt ner 2-3 gånger så den kan jag ha ännu ett tag innan jag byter." Vad gäller kräkskydden och ibland även Lillebrors kläder så hinner vi inte ens med att tvätta dem vartefter de kräks ner. Så nu hängs de på tork och återanvänds ofta åtminstone en eller två gånger innan de ens åker i smutskorgen. Det låter kanske helt galet, men för er som inte haft kräkbarn kan jag iallafall tillägga att det till största delen handlar om att mjölken bara vänder i magen på honom. Det som kommer upp är alltså inte riktigt "kräks" eftersom det inte hunnit stanna mer än kanske ett par minuter i magen. Så det är inte riktigt så äckligt som det kanske låter. Bara nästan...

Om någon där ute har några tips på saker som underlättar "ont-i-magen" och kräkningar så får ni mer än gärna dela med er här! Allt från massage, kost (mamman då eftersom jag ammar) till kläder eller skydd som kan underlätta det praktiska lite. Visst har vi erfarenhet själva från Storasysters tid som liten Kräkla, men nya tips och råd är aldrig fel.