söndag, maj 31, 2009

Hur blev det då?

10-årsjublieumet alltså. Kvällen. Den barnfria. Med den goda middagen på favoritstället. Hur var den? Hur blev den?

Jo, den blev alldeles alldeles underbar... 
*ska såklart sägas med Askungens drömande tonfall...*
Det enda trista var att timmarna gick alldeles för snabbt. Hur kan dryga 3 timmar ta slut på vad som känns som 1 timme?????


Och här en liten jämförelse med 1999....

Då: Jag har sovit över hos en av mina bästa vänner och vi har haft en härlig försommardag ute i Vaxholm. Hon försöker övertala mig att stanna ännu en natt och titta på melodifestivalen med henne på kvällen, men eftersom jag redan bestämt med en vän att träffas och gå på fest på kvällen så tar jag bussen tillbaks till stan under tidiga kvällen.

Nu: Strax innan 19 kommer N som ska ta hand om Lill-Skruttan.
Det går kalasbra även om Lill-Snorpan ser väldigt förvånad ut över att se N i denna miljö - hemma!  M och jag har snabbfixat oss lite och kan komma iväg ungefär en kvart senare. Hoppar in i en taxi och åker till Chelsea.
Vi är något lite sena till vårt bord, men det är ingen fara. 

Då: Efter att träffat min kompis utanför KI där en abonnerad buss ska ta alla festdeltagarna till Solivk ute på Värmdö så känner jag att detta nog kommer bli en skoj kväll. Kvällen är sådär magiskt underbar som bara en försommarkväll i Sverige kan vara - ljummen och ljus fylld av förväntan och glädje!
Framme vid Solvik som är en gammal villa på en sjötomt blir det fördrinksfestis (extraladdad med labbsprit...) och sedan lekar.

Nu: Kommer in genom dörrarna till restaurangen och den härliga atmosfären slår emot en. Ganska dunkelt upplyst, med baren till vänster, mjuka draperier och andra dekorationer runtom i lokalen. Vackra människor, busy personal men ändå avslappnat. Vi har fått bord på ovanvåningen där man sitter så man kan se in i köket.
Innan maten blir det en Ginger Margaruita för M och en Saigon Cosmo till mig.

Då: Vi är alla indelade i lag och detta skedde på bussresan ut. Lappar med olika symboler delades ut på bussen och alla med samma symbolet bildar ett lag. Det är klassiska grenar som tipspromenad, pilkastning, någon eller några andra grenar jag inte minns och avslutningsvis Irländsk julafton.
Sedan serveras middagen inne i huset. Bordsplaceringslappar är utlagda så att alla lag ska blandas om. Maximerat för mingel alltså. Jag hamnar i ena änden av ett av borden. Bredvid mig en kille som ser himla gullig ut och som jag pratar mycket med under hela middagen. Långt senare får jag veta att han myglat sig till platsen bredvid mig genom att byta ut bordsplaceringslappen så att en lapp med hans lagsymbol hamnat där.
Ja, ni har säkert redan gissat vem han är...?

Nu: Efter våra goda drinkar följer förrätterna: spicy chicken samosas samt salmon tartar.
Varmrätterna blir fisk för både mig och M. Red snapper för mig och Halibut till M. Fast på Spice Market delar man alltid alla rätter. Så det blir faktiskt så att vi äter lika mycket av allt. Alla rätter självklart tillagade med asiatisk touch. Underbart gott!
Efter maten kaffe resp te samt varsin dessert.

Då: Minns inte vad det var för mat faktiskt. Men minns ungefär vad jag och min väldigt gulliga och charmiga "borsdherre" pratade om under middagen. Sedan blev det dans. Och självklart dansade vi. Senare på kvällen/natten var det romantisk promenad längs vattnet tills vi satte oss på en klippa och tittade på månskenet som speglade sig i det nu ganska svarta blanka vattnet. Svensk sommarkväll när den är som allra vackrast. Några myggor, ljus himmel men mörka skuggor bland träden. Skuggor som tätnar och breder ut sig vartefter natten mognar. Vattnet som olja, men med mångata. Röster på avstånd. Svagt men ändå nära. Avlägsna skratt. Musik. När myggen blev alltför envisa förflyttade vi oss in i ett lusthus som låg i sluttningen mot vattnet. Där pratade vi vidare. Om allt och inget.
Den abonnerade bussen tillbaka missade vi såklart. 

Nu: En snabb titt på klockan och vi inser båda att det inte kommer hinnas med någon drink efter maten. Vi hade en tanke på att ev hinna det på något annat ställe efter middagen, men det får vara. Vart tog timmarna vägen?!
Hoppar in i en taxi och åker hem. Allt har gått jättebra. N berättar att Lill-Snorpan somnat vid halv niotiden och det har inte varit något strul alls. När hon gått lägger vi oss på vardagsrumsmattan med varsitt glas bubbelvatten (jo ingen mer alkohol här inte...) och fortsätter prata. Vi är båda rätt trötta, men väldigt väldigt nöjda med allt. Utom just den där tidsfaktorn då. Att den skulle springa iväg så snabbt. Tiden. Det hade vi inte riktigt räknat med. Men det är väl som med åren som gått. 10 stycken. Otroligt! Kan inte fatta! Vart tog de vägen?! Men det är väl som man säger -  tiden går snabbt när man har roligt.

Undrar nu lite stilla vad man kommer göra om 10 år? Var man kommer bo och leva? Hur ens liv kommer se ut? En lätt svindlande tanke. För när jag tänker tillbaka inser jag att de här 10 åren ju ändå innehållit massor. Både roliga och fantastiska saker, men även svåra och jobbiga. Och aldrig aldrig någonsin skulle jag då ha trott, inte ens i min vildaste fantasi, att mitt liv skulle sett ut som det gör idag. Om någon på den där festen kommit fram och sagt "Denna killen kommer bli pappan till ditt barn och om 10 år kommer ni att bo och arbeta på Manhattan", så hade jag skrattat högt. Men det är väl det som är det läskiga och samtidigt det underbart härliga med livet. Att man aldrig vet vad som finns bakom nästa krök. Att leva är som att hoppa utan fallskärm. Man kan gå runt och vara livrädd. Eller så kan man bara följa med. Njuta av utsikten och hoppas att man ska landa mjukt.


fredag, maj 29, 2009

Vill bara snabbt inflika...

... Jag mar bra idag!
Ingen vark i kroppen. Inte den dar otroliga trott- och mattheten jag kande igar.
Skont!!!
Igar var det dock nagot som inte stod helt ratt till i kroppen. Men jag lyckades sova bort det. For sov det gjorde jag. Hela dagen. Som en stock. Efter att varit upp en stund pa morgonen gick jag och lade mig. klockan var ungefar 11 tror jag. Sedan vaknade jag knappt pa hela dagen. Vet att M var hem ett par ganger och kollade till mig lite. Men i stort sett sov jag. Tungt och djupt. Vaknade mer ordentligt vid 16.30-tiden nar M var hem igen en stund. Da gick jag upp. Lite smaseg. Fortfarande lite stel i kroppen, men efter en hel dag i sangen vet man ju inte om stelheten beror pa just detta.

Somnade sedan min vanliga tid efter midnatt och sov hela natten. Inga problem med somnen trots att jag agnat nastan 6 timmar att att sova under dagen. Sa nagot var ju helt klart pa gang i min kropp.
Men det spelar ingen roll. Nu mar jag bra igen! Och jag ar sa glad for det!!
For det innebar att vi kan fira var 10-arsdag ikvall som planerat! Det ser jag fram emot!!!

Nu ska jag jobba vidare.
Och ja, anledningen till att det inte finns nagra "svenska bokstaver" i detta inlagget ar att jag skriver det fran jobbet. Med amerikanskt tangentbord.

torsdag, maj 28, 2009

Fredagstema - namn samt inspiration

Jag skrev ju inget fredagstema förra veckan då jag hade besök här, men tänkte försöka mig på att skriva något denna veckan. Det är Musikantas sista fredagstema och denna vecka är det Inspiration. Men eftersom jag skippade förra veckan är min plan att försöka få in även detta idag. Så det blir ett inlägg på både temat inspiration samt Förnamn vilket var förra fredagens tema.
Tyvärr kommer detta bli ett inlägg utan bilder. Jag håller på att försöka få ordning på min nya jobbbdator och har inte riktigt tillgång till mina bilder just nu. Använder M´s dator ibland till just detta, men det är ju lite bökigare eftersom han själv använder den rätt mycket. Vi får se när det kan bli lättare med bilder i inläggen igen. Förhoppningsvis snart.

Inspiration är för mig något som antingen kan komma av sig självt men ibland har jag insett att man faktiskt själv aktivt måste "söka upp" den. Genom att utsätta sig för saker som kan inspirera. Det kan handla om allt från att göra saker tillsammans med personer som kan inspirera en, till att läsa böcker, se på film, lyssna på musik eller bara vara ute och ta in olika saker i omgivningen. Tyvärr måste jag säga att en riktigt bra inspirationsdödare är en alltför inrutad vardag, minus på sömnkontot samt att inte få så mycket egentid. Något som de flesta med småbarn oftast upplever. Å andra sidan kan ju ens barn ge en enorm inspiration bara genom att finnas till så det kanske balanserar upp lite.

För egen del tycker jag att inspiration ofta handlar om att hålla tanken och känslan levande. Att inte låsa sig utan att vara öppen för de olika sinnesstämningar och funderingar som kan komma upp och att sedan lyckas använda sig av dessa till något kreativt. Skriva, måla, komponera musik, sporta, sy, laga mat, fota, pyssla i trädgården, berätta sagor...

Förra året innan vi hade fått träffa Lill-Skruttan försökte vi få inspiration till att hitta ett namn till henne. Det var ganska tufft. Jag tycker att detta att ge en person ett namn är något väldigt ansvarsfullt. För även om man kan byta förnamn i vuxen ålder så är detta något de flesta av oss inte gör oavsett om vi är helnöjda med våra namn eller ej. Man är på något vis lite "fast" med sitt namn. Ett sätt att först försöka få lite inspiration på ett roligt vis var att jag kollade lite vad alla hette som skickade spam till mig. ja, jag förstår självklart att de inte handlade om riktiga namn på riktiga poersoner, men det var en ganska underhållande inspirationskälla. Framförallt handlade det om att man insåg vilka namn man inte ville ge sitt barn...!
Fast det namn Lill-Skruttan fick var faktiskt ett namn som M redan ett par år innan hon var påtänkt sa att han skulle vilja ge en eventuell framtida dotter. Så detta namn var alltid vår starkaste kandidat. Men vi vile ju ändå fundera lite mer över eventuella alternativ. Mer för att verkligen ha tänkt igenom alla tänkbara och möjliga namn så vi skulle vara säkra på att det namn vår dotter skulle "bli fast med" skulle vara ett som vi hade valt med omsorg.

Så några fler namnförslag kom upp. Och vi insåg igen att detta med namn är svårt. Att man dessutom ofta har associationer till många namn gör inte saken lättare. Ett namn som egentligen är fint kan vara just det namnet man associerar med den hemska gympaläraren, eller den jobbiga tjejen i parallellklassen, eller med sin gamla morbror som man aldrig gillade, ett ex eller kanske bara någon karaktär i en bok eller film som man inte vill att ens barn ska uppkallas efter.

Vi som bor i ett engelskspråkigt land hade dessutom denna faktor att ta hänsyn till. Inte för att man måste det, utan för att vi båda ville ge Lill-Skruttan ett namn som faktiskt fungerar lika bra i Sverige som här i USA. För det är rätt jobbigt att ha ett namn som inte kan uttalas eller som man hela tiden måste bokstavera för att det ska bli rätt. Mitt förnamn fungerar jättebra här, medan M´s namn är lite knepigare. Han brukar därför ibland kalla sig för helt andra namn när han t ex bokar bord. Bara för att slippa trassel. Så för Lill-Skruttan ville vi ha ett namn som skulle fungera bra här på dagis och bland engelskspråkiga kompisar. Jag vet att det bland invandrade kineser här är mer regel än undantag att alltid ge sina barn både ett amerikanskt och ett kinesiskt namn. De brukar sedan använda det amerikanska så länge de bor här i USA, men om de flyttar tillbaks till Kina byter de ibland till det kinesiska namnet. Eftersom många svenska namn fungerar lika bra på engelska som på svenska kändes det naturligt att försöka hitta ett sådant namn. Alltså försvann namn med å, ä eller ö.

Ytterligare en faktor var att M är från Skåne och en del namn uttalas så annorlunda på skånska att det helt enkelt inte låter som ett och samma namn. Tycker iallafall jag. Så vissa namnförslag försvann faktiskt även på grund av detta.

Lill-Skruttan fick faktiskt inte bara ett namn utan har tre förnamn. Ett "eget" ett från M´s mormor och ett från min farmor. Men detta skapade faktistk lite problem här i ett land där man ska ha två förnamn. Varken mer eller mindre. Så i de flesta formulär finns endast plats för first name samt middle name. Så rent formellt här har hon bara två förnamn. Helt okej tycker jag. Men det är ändå lite lustigt att i ett land där alla värnar så mycket om den individuella friheten och att man ska bestämma över det mesta själv utan att stat eller myndighet ska "lägga sig i", så kan man inte välja att ge sina barn mer än två förnamn. Eller jo det kan man ju, men det är endast två som kommer med på officiella dokument. Lite lustigt tycker jag.
Vi fick även veta att det endast är antingen riktigt rika överklassföräldrar eller sk. "white trash" som ger sina barn mer än två förnamn. Hm, vi passar ju inte riktigt i någon av dessa kategorier men kommer säkert udnan med att vi är icke-amerikaner...

Vad gäller hennes efternamn så har hon mitt. Jag behöll ju mitt efternamn även efter att M och jag gifte oss så vi har alltså olika efternamn. Inget som är speciellt konstigt tycker jag. Det kändes snarare helt naturligt. jag hade inga som helst funderingar på att byta ut mitt efternamn och känner ingen längtan efter att vara "fru XX". Vårt beslut att ge Lill-Skruttan mitt och itne M´s efternamn var något vi diskuterat lite innan men som inte direkt var något vi bråkade om. Jag vet att denna typ av diskussion kan skapa stora problem mellan föräldrar så jag är glad att vi var överens ganska snabbt.

Något jag annars fascineras lite av är att det går så mycket mode i just tilltalsnamn. Och att man ofta inte alls tror att man påverkas men det göra man ju. Omedvetet. Jag menar det är ju inte en slump att det när jag växte upp på 70-talet fanns hur många Anna, Maria, Karin och Linda som helst i klasserna. Eller att en av mina vänner på universitetet berättade att han var en av 8(!) Fredrik i sin klass när han gick på grundskolan... Eller att det i min mammas generation finns så många dubbelnamn som Sol-Britt, Inga-Britt, Anne-Marie, Britt-Marie men att dessa namn är i stort sett helt borta hos dagens skolbarn. Någon berättade för mig att tilltalsnamn ofta hoppar över en generation. Att man ofta namnger sina barn efter far- och morföräldragenerationen, men inte efter sin föräldrageneration. Detta stämmer nog rätt bra. Så ja, om man någonsin får barnbarn så kanske man kommer att få gulla med en Kjell-Åke, en Solveig eller en Torsten.

Sist men inte minst vill jag tacka Musikanta för hennes fredagsteman denna månaden!
Nu blir det Annika och Desiree som tar över för juni!



Här nedan är länkar till fler som hänger med på Fredagstemat!


onsdag, maj 27, 2009

Fler bilder från besöket

Ok, här kommer nu lite fler bilder från dagarna med L & L.
Tur de var här förra veckan för vädret denna veckan (förutom i måndags vilket var deras sista dag här innan avresan) har varit rätt uselt. Mulet, skurar, lite småkyligt. Idag är det dimma och 16 grader ute.

Själv mår jag inte helt bra och har beslutat mig för att stanna hemma från jobbet. Förutom ett möte mitt på dagen som jag tror jag ska försöka orka med. Jag har ingen aning om vad det är som spökar men har under de senaste dagarna känt lite småvärk i kroppen av och till. Ungefär som när man håller på att få en brakförkylning eller en mildare form av influensa. Men jag hoppas verkligen att lite vila hemma idag ska göra susen eftersom vi imorgon har bokat en "riktig" barnvakt för första gången. Alltså en som inte är någon kompis till oss. Det är N från Lill-Skruttans dagis som ska komma hit ett par timmar imorgonkväll för att ta hand om Lill-Snorpan. Det känns väldigt bra att det är en person som känner vår lilla tjej och att det dessutom är en av Lill-Skruttans favoritlärare på dagis gör saken ännu bättre. Vad ska vi göra då? Jo vi ska faktiskt fira att det imorgon är exakt 10 år sedan (!!!!!) vi träffades för första gången! Så vi ska ut och äta gott på en av våra favoritrestauranger här i staden - Spice Market. Första gången vi är ute och äter gott tillsammans utan barn på länge...
Så jag hoppas jag kommer känna mig bättre snart.

Nedan är bilderna från förra veckan (samt i måndags).

Fredagen

L & L spenderade fredagen med att shoppa järnet. Själv anslöt jag till dem på eftermiddagen efter jobbet och lyckades snabbshoppa 2 par skor! På kvällen gick vi sedan tillsammans med M och Lill-Skruttan på en mexikansk restaurang "Cilantro" i närheten av oss. Här överraskade vi kyparen med att först beställa in en pitcher (karaff) Margaruita och sedan komma på att vi också ville ha varsin öl.... 


Här är vi alla tre tjejerna.


Och här är Lill-Skruttan också.


Lördagen

På tunnelbanan på väg ner mot Chinatown.




Det var en av de nya vagnarna med den elektroniksa "kartan" över alla stationer. Jättebra tycker jag för det gör det otroligt mycket lättare att inte åka vilse.


Men för att hitta rätt när man väl kommer fram till stationen kan ju lite extra kartläsning aldrig vara fel.


Två coola tjejer i Chinatown.



En flygande gris!


M kollar sin iphone vid ett av alla de stånd som finns längs gatorna här.


Lunch - här serverade de M´s och mina absoluta favorit dumplings, dvs s k "soup dumplings" vilka har en slags soppbuljong inuti tillsammans med kött-, fisk- eller grönsaksfyllningen. De är jättegoda men serveras  bara på vissa kineiska restauranger här. Fler av dessa ligger just i Chinatown så självklart passade vi på att beställa just dessa när vi var här.


En lite trött tjej.


Efteråt promenerade vi från Chinatown mot City Hall och sedan fortsatte vi till South Seaport vilket är en pir som ligger längs med East River. Här poserar jag och L med Brooklyn Bridge i bakgrunden.

Här vid South Seaport ligger en hel del båtar, både motordrivna och segelfartyg. En varm och solig dag som denna brukar det krylla av folk här. Det finns en liten mall (men den har mest souveniraffärer) samt ett par restauranger här. Personligen tycker jag det är lite för turistigt och för mycket folk, men det är ändå ett ganska skönt ställe att stanna till vid en stund eftersom man är så nära vattnet. Det fläktar ofta lite här vilket är skönt och så luktar det lite hav vilket för mig är en sommarlukt. 



Sommarklädd tjej med sina första skor på fötterna!


M och Lill-Skruttan.


Söndagen

På söndagen sgick ena L på MoMa medan jag tog Lill-Skruttan och åkte ner till SoHo med andra L för att shoppa lite jeans till henne. M fick alltså en dag ensam hemma vilket jag tror han uppskattade mycket. Efter SoHo-trippen möttes alla vi tjejer och promenerade lite längs 5th Avenue. Sedan blev det en efterlängtad kaffe på Starbucks inne i Trump Tower som ligger på 5th och 50-någonting. 


Man kan sitta och fika och titta ut genom den enorma glasväggen på folk som strövar förbi ute på 5th Ave.


Här syns den samt marmorväggarna lite mer.


På kvällen var vi bjudna på "Around-The-World-Party". Det är en årlig fest som brukar hållas i en av de labbgrupper på Rockefeller University. Jag har varit med en gång tidigare och tycker det är en jätterolig idé! Eftersom så många natikonaliteter är representerade på de flesta labben så har dnna grupp kommit på att man ska ta vara på detta och därför ha en fest där personer från olika länder gör mat som är speciell för just sitt eget land. Sedan går man runt och "besöker de olika länderna" hela kvällen. Äter mat från de olika nationerna som är representerade och umgås. Alla tar med dryck.
Självklart kunde även L & L följa med på denna tillställning. Här är de på den första anhalten vilket var "Caribbean" och här bjöds det på mat och dryck utomhus på den oerhört fina innergård som hör till det hus där en av "värdarna" bor.




Självklart blev det en del romprovning...



Lill-Skruttan somnade mitt i festen.




Efter Caribbean blev det Taiwan! Det hela serverades i en lägenhet i vår byggnad.


Maten var otroligt fint upplagd med små skyltar där det stod exakt vad det var för något. Det såg så vackert och prydligt ut att man lätt skulle kunnat tro att det var en proffsig cateringfirma som levererat maten!


Här visar "värdinnan" hur man ska göra sin egen vårrulle. Jag kan säga att maten var fantastiskt god, men att min egenhändigt rullade vårrulle inte blev så vacker...


Här är våra vänner U & E. Nu ser man tydligt att E ska ha barn i augusti!


Sista fotot för kvällen är från nästa "matstation" vilket var Japan. Även detta serverades i en lägenhet i vårt hus. Efter Japan bestämde jag och ena L oss för att avvika för att åka ner till stan och göra en barrunda. Det blev en otroligt rolig kväll-natt, om än rätt blöt. Och ja, fortsättningen på detta har jag ju redan berättat i tidigare inlägg. Inga bilder vare sig från utekvällen eller dagen efter blir det här!


Måndagen

Efter en otroligt seg morgon och förmiddag reste ena L hem. Andra L skulle inte flyga förrän ganska sent på källen så hon hade en heldag med oss. Vädret var underbart och eftersom det var Memorial Day var i stort sett alla lediga så det var mycket folk ute på stan. Vi gick till Parken för att njuta av vädret och bara ta det lugnt. Nedan är ett par bilder på Lill-Snorpan när vi satt oss på en av gräsmattorna i "The Ramble".









TACK TJEJER för underbara och helt oförglömliga dagar tillsammans! 
Jag längtar redan tills vi ses nästa gång!

tisdag, maj 26, 2009

Återgång till vardagen

Vill bara säga kort att jo jag lever. Min vecka resp helg med L & L har varit superbra! Underbart att få spendera tid med vänner! Även om det ena L:t och jag var rätt mosiga dagen efter vår enormt roliga utekväll... eller natt...! Men så är det. Man har blivit äldre. Och nuförtiden kommer baksmällan lika säkert som ett spam i inboxen. Alltså säkert som amen i kyrkan eller som värmen en New York-sommar. Men såhär i efterhand kan jag ändå säga att "Det var det värt!" Haha, iallafall för mig som inte behövde packa ihop mina saker, åka taxi till flygplatsen, checka in, gå igenom säkerhetskontrollen och sedan sitta 7 timmar på ett flyg....
Hm, jag och L insåg dessutom att det var lite nostalgi över det hela eftersom vi ju faktiskt varit med om en del liknande situationer tillsammans tidigare. Liggandes på uppblåsbara madrasser resp soffor hos varandra, drickandes coca cola för att återupprätta vätskebalansen, och väntandes på att pizzasuget ska slå till. För det är ju inte förrän då man faktiskt är tillbaks igen. på riktigt.  Fast vi insåg även att det var rätt läääänge sedan vi sist upplevde detta tillsammans. Hm, kanske en 8-10 år sedan...?? Oj! Som sagt, åren går. Det är ju bara synd att man inte blivit klokare utan gör samma misstag igen.

Men trots denna lilla "jag-tror-inte-jag-ska-röra-mig-så-häftigt-upplevelse" så har det varit så roligt att få träffa dem. Båda mina L. Ja det har varit underbara dagar! Men visst, bloggen har varit rätt ouppdaterad. Man hinner inte med att både jobba, umgås med vänner, ta hand om sjukt barn och blogga. Iallafall inte jag. Men nu ska jag försöka bättra mig lite. Ska även kolla igenom mina foton och visa lite mer vad vi gjort. Inga bilder från Dagen då Konstapel Koppar slog med släggan i mitt och L´s huvuden dock. Den synen vill jag gärna bespara er! 

Igår reste dock båda mina L hem. Känns lite tomt. Vemodigt som alltid när man haft besök som reser tillbaks. Samtidigt känns det skönt att återigen ha 24 timmar på dygnet som inte ska delas upp på alltför många aktiviteter. Lite lugnare. Vardagens återkomst med allt vad det innebär. Jag ska nu även börja läsa lite igen på de bloggar jag försummat. En del har jag skummat men inte haft tid att kommentera, men nu ska jag förhoppnigsvis hinna läsa lite mer samt  även kommentera här på min egen blogg.

Sist men inte minst vill jag i detta inlägget göra ett par små uppdateringar sedan senaste inlägget:

- Lill-Skruttans krupp blev inte så allvarligt. Skönt! Febern försvann efter första dagen. Inga allvarliga andningssvårigheter alls. Däremot en envis hosta som fortfarfande hänger med.

- Hon kryper på som bara den nu! Och vill även gärna stå stå stå stå stå. Och gå gå gå gå gå. Självklart behöver hon fortfarande lite hjälp för båda dessa saker. Stöd. Men det är roligt att se att hon bättre och bättre balans. För var dag som går.

- Nya tänder är också på gång. I överkäken. Kanske kan detta förklara hennes svängande humör? Och kanske även hennes mammighet som hon nu återigen har gått tillbaks till.

-  Jag har kommit igång lite mer på jobbet nu också vilket känns skoj. Även om jag fortfarande tycker det går lite långsamt, men på det stora hela tycker jag det känns otroligt bra. Och att inte behöva pendla ÄR verkligen guld! Jag vet att jag tjatar, men kan inte låta bli. Det är en sådan lyx att jag känner mig som om jag vunnit miljonvinsten på lotto. Varje dag!

- Vår nya TV-bänk är superbra! Vi är supernöjda. Jag lovade ju foto på den och det kommer det med så småningom. Den enda som inte är helt överens med bänken är Lipton. Eftersom dörrarna är högblanka så speglar sig omgivningen i dem. Vilket gör att han ofta tror att det är en främmande katt som går förbi där. Eller som ve och fasa, ligger och vrålstirrar på just honom. Det gör honom lite smånervös ibland. Lite stissig. Han stryker ofta förbi och sniffar och morrar lite ilsket. Vilket den andra främmande katten också gör till hans stora förtret... 


fredag, maj 22, 2009

Besök av två gånger L

Som jag skrev i mitt senaste inlagg (vilket var ett tag sedan nu) så har vi fått besök.
Två av mina bästa vänner är här! L & L.
Ena L kom i söndags och den andra L kom igår. Det är och har varit lite småhektiskt eftersom jag ju jobbat en del denna veckan trots besöken. Däremot tog jag ledigt iförrgår eftermiddag för att gå runt på stan med L. Det var jättemysigt men när vi var på väg in i SoHo ringde M och berättade att Lill-Skruttan var sjuk och att han hämtat henne på dagis. Eftersom han hade en presentation att förbereda begav jag mig hemåt för att lösa av honom så han kunde gå tillbaks till jobbet. Lill-Snorpan hade krupp. Feber. Och andetagen lät som om hon kombinerat kedjerökning med whiskeydrickande i många år. Detta var i onsdags. Igår var jag hemma med henne och idag har M varit hema med henne. Febern är över men rök- och whiskeyrösten är kvar.
Nu ska jag strax åka ner till Midtown och möta upp tjejerna!!
Här är några bilder på vad vi gjort hittills.


L kliver ur taxin utanför vårt hus!

I tisdags efter jobbet träfffades vi vid Rockefeller Center och åkte upp i Top of the Rocks. Finfin utiskt! Här syns Central Park.


L spanar in utsikten.


Här är vi båda två på detta enormt turistiga foto...


Tittar man söderut ser man downtown Manhattan skymta. Självklart syns Empire Statte Building också.


I onsdags tog jag ledigt på eftermiddagen. Här äter vi en lite swenare lunch på ett av M´s och mina favoritställen "Republic" som ligger på Union Square.


Efteråt såklart en kaffe från Starbucks!


Lite kartläsning.


Washington Square.


Vad kikar du på?


Karaktäristiska "bågen" på Washngton Square.


Igår (torsdag) kom ju andra L och det blev en middag nere på Café Colonial, ett brasilianskt ställe nere i SoHo som L fått rekommenderat. Här är "första L".


Här är jag och "andra L". Det blev en riktigt rolig och mysig tjejkväll. Sååå lyxigt kändes det att sitta i lugn och ro och bara babbla en massa, äta god mat och dricka vin! Som småbarnsförälder är det verkligen en lyx att få göra sådant ibland. Och som utlandssvensk är det ju en enorm lyx att träffa sina gamla svenska vänner och kunna tjattra som "på den agmla goda tiden". Underbart!


Nu är det ju fredag och jag kommer vara ledig även på måndag som är Memorial Day här vilket är en ledig dag. Så det kommer bli mer aktiviteter med L & L. Kanske kommer min röst att sluta ungefär som Lill-Snorpans när helgen är över...? Det vore inte underligt för jädrans vad det pladdras...!!!!!