fredag, januari 25, 2013

Dagens finbesök

Bland annat denna milksnake!

torsdag, januari 24, 2013

Nedräkning

Så är det torsdagkväll. Den här veckan tycker jag gått i ett rasande tempo. Kanske för att det varit ganska mycket på jobbet. Igår satt jag uppe till långt efter midnatt för att färdigställa en tabell. Det blev såpass sent att jag beslutade mig för lite sovmorgon i morse. Ställde klockan på halv sex istället för fem. Men sedan snoozade jag faktiskt nästan till klockan sex. Det var välbehövligt. När jag räknade efter hade jag ändå bara sovit ca 4 timmar.... Men det gick ju bra det med. Särskilt som jag ju visste att det var den sista tidiga morgonen på en dryg vecka!

För imorgon är sista arbetsdagen innan vår semestervecka! Det känns nästan lite overkligt. Att det redan är dags. På lördag bär det av. Å jag längtar verkligen nu!!!! Så nedräkningen är i full gång. Imorgon - fredag. Sedan - resdag! På lördagkväll kommer vi alltså befinna oss på betydligt varmare breddgrader. Miami. NAJS! Det blir en heldag där och på måndag smäller det. Då bordar vi Båten! Jag kommer alltså att påbörja mitt nästa decennium ombord på Disney Wonder. Och det känns just nu otroligt roligt och fantastiskt lyxigt!


*) Bilden är lånad från:
http://www.mousecounselors.com/disney-cruise-line-unveils-new-itineraries-and-ports-for-2013/

tisdag, januari 22, 2013

Brott och Straff


Härom dagen skrev jag ju om de hårdare vapenlagar som nyligen börjat gälla här i New York. Nästa stora fråga som liksom följer med det här med strängare lagar är ju det här med straffen. Strängare lagar resulterar ju i slutändan i att fler straffas och/eller att de personer som döms får hårdare straff. Också detta är ju såklart något man kan diskutera även om jag tror att den debatten är hetare i länder som t ex Sverige där det är svårare att fälla någon i en domstol och där straffen är betydligt mildare jämfört med t ex här i USA.

Jag tycker det verkar som att just detta med hur man ser på straff är rätt kulturellt förknippat. Folk från olika länder och kulturer verkar ha väldigt olika syn på detta. Jag är till exempel helt och fullt emot dödstraff. Självklart inser även jag att om jag personligen drabbades skulle jag kanske tänka och framförallt känna annorlunda. Kanske jag mycket väl skulle önska att den person som tagit livet av eller mycket svårt skadat någon jag älskat och som stått mig nära, skulle Döden Dö! Antagligen. Att man kan känna så är helt naturligt tycker jag. Inget konstigt alls. Sorg. Maktlöshet. Ofta föder det just Hämnd. Eller tankar på hämnd. Men att därifrån gå till att ha ett samhälle som har dödstraff är för mig en helt annan sak. Personlig sorg tycker jag inte ska få ligga till grund för vilka påföljder ett samhälle kan dömma någon till.

Samtidigt kan jag mycket väl förstå den ilska, vanmakt och frustration som uppstår när personer som begått riktigt hemska brott inte döms till de straff "allmänheten" tycker att de borde få. Jag läste alldeles nyligen detta på Dilba Demirbag's blogg och det fick mig att fundera lite. Och jag kan säga att till viss del håller jag med henne i hennes tankar och reflektioner kring detta. För er som inte känner till historien bakom så gäller det ett brott som begicks för ganska många år sedan. En mamma och en styvpappa som torterade och slutligen hade ihjäl en liten förståndshandikappad pojke. En son. Kvinnans son. Mannens styvson. Fruktansvärt. På alla plan.

Dilba skriver bland annat såhär:

"Ondska i sin ädlaste form. Systematisk ondska. Kärlekslöst och bottenlöst mörker.
Ett barn!
Efter domen dömdes dessa två till tio års fängelse till vållande av annans död.
Inte mord. Varför inte mord?

Och sen när två tredjedelar av straffet var avklarat, så fick dom villkorlig frigivning.
Är det normalt? Är det så här vi ska ha det?

Jag funderar starkt på om det här landet är värt mitt barn.
Om jag som mamma med gott samvete kan säga till mitt barn att hon är trygg i Sverige.
Att i det här landet så accepterar man inte tortyr av barn.
Att i det här landet så är barnen det viktigaste och finaste vi har.

Jag är faktiskt inte på något sätt övertygad om att det är så det ligger till längre."

Bakgrunden till de här orden är inte enbart själva brottet i sig utan även att paret redan nu är frisläppta. Ute igen. De dömdes tydligen inte ens för mord utan för vållande till annans död. I en artikel om detta i Aftonbladet beskriver man att mannen numera är bosatt på en campingplats nära ett daghem av alla ställen. Och detta har naturligtvis väckt oro och rädsla hos de föräldrar som har sina barn på daghemmet ifråga.

Frågan man kan ställa sig är alltså vad straffen ska vara till för. VEM de ska vara till för. Vilket syfte tjänar de? Särskilt när det gäller grova våldsbrott. Ska straff vara just "straff" eller handlar det mer om att försöka beskydda alla ute i samhället från personer som är våldsamma, destruktiva och som uppenbarligen inte kan fungera normalt i samhället? I detta fall inser man ju att både kvinnan och mannen måste ha enorma störningar på det mentala planet. Antagligen kryddat med drogmissbruk i olika form. Och jag vet att kriminalvården i Sverige ska fokusera på just den där andra halvan av själva ordet. KriminalVÅRD. Men frågan är om man kan klara detta? Kan man VÅRDA alla personer som döms till olika former av straff eller vård? Det vill säga, vårda så att de inte gör om dessa brott igen den dag de kommer tillbaka ut i samhället? Jag tvivlar starkt på det. I vissa fall, ett ytterst litet fåtal. Kanske kanske kanske, men långt långt långt ifrån alla. Och i sådana fall funderar jag över om inte samhället ändå har ett ansvar för de medborgare som bor, lever, jobbar, leker, studerar där ute i verkligheten. Ett ansvar att skydda. Att hålla dessa personer borta från gator, skolor, campingplatser, bussar, varuhus, skogsområden och kolonilotter. Borta från potentiella framtida offer.

Jag vet inte, det är en väldigt komplicerad fråga det här med brott och straff. Det allra bästa vore så klart att arbeta Förebyggande. Att försöka att förhindra att brott överhuvudtaget uppstår. Olle Wästberg, tidigare generalkonsul här i New York City skrev nyligen en intressant artikel i SvD som tog upp detta. Han jämförde mycket av polisarbetet här i NYC och det i Sverige. Intressant läsning tyckte jag. Men självklart är det inte enkelt. Vare sig praktiskt, moraliskt eller samhällsekonomiskt. 

Hur ser ni på det här med brott och påföljder? Borde våldsbrott dömas hårdare i Sverige än vad de gör? Kan man vårda kriminella till ett bra och laglydigt liv? Skulle det gå att förebygga brott på ett bättre sätt än vad som görs nu?


*) Bilderna i det här inlägget har lånats från internet:
http://www.coursio.se/sv/niagarautbildning/course/362/syllabus
http://www.brottsrummet.se/bazment/19.aspx
http://www.kriminalvarden.se/sv/Startsida-skolportal1/Brott-och-straff/Vilka-pafoljderstraff-finns-det/


måndag, januari 21, 2013

Det är ändå häftigt...

...att det idag på självaste Martin Luther King Day (MLK) är en svart man som återigen svor eden. Presidenteden. Efter fyra år i Vita Huset blir det nu ytterligare fyra. Tänk om han hade vetat det Martin Luther King. Då när han drömde sin dröm.

Bilden är lånad från: http://www.guardian.co.uk


To have a dream


Idag är det helgdag för många här i USA. Tyvärr har inte jag ledigt. Mitt företag kör som vanligt idag. Lill-Skruttan däremot är hemma eftersom dagis och skolor är stängda. Så hon och M får ha en mysdag ihop idag. Jag känner mig lite avis ska erkännas. Vad är det för en helgdag då? Jo, det är MLK Day. Martin Luther King Jr. Eller Dr Martin Luther King som många här säger. Idag är det hans födelsedag. Eller skulle ha varit. Om han levt idag och inte blivit mördad. Då hade han fyllt 84 år. Martin Luther King står för de allra flesta för medmänsklighet och rättvisa. Hans åsikter skapade ju på sin tid en häftig debatt (minst sagt, snarare var det kanske aktioner mer åt det revolutionära hållet) vilka så småningom resulterade i ett bättre samhälle. För alla

Vad är det då idag som skulle krävas här för att skapa ett bättre framtida samhälle? Jag tror att det just nu främst är ordet vapenkontroll som är på var och varannans läppar. Såhär en dryg månad efter den fruktansvärda, hemska och tragiska dödskjutningen i den lilla skolan i Newtown, Connecticut här i USA så har självklart en debatt blossat upp. Den om skjutvapen och det här landets vapenlagar. Som icke-amerikan är detta något jag har extremt svårt att förstå. Alltså, hur detta ens kan vålla en debatt. Att ha strikta regler för vapeninnehav och brukande av vapen är för mig en självklarhet. Men inte i detta landet. Ånej! Här vill alldeles för många att "alla" ska få köpa, inneha och bruka vapen. Man hävdar sin RÄTT. Sin rätt till vadå undrar jag stilla? Jo, att man som vanlig, hederlig laglydig medborgare av detta samhälle har rätt till att till exempel kunna få utöva sin stora hobby jakt (detta ofta hos personer som bor på platser där man har nära till skog och mark där jakt är en stor del av kulturen). Just detta kan jag som svensk har viss förståelse för eftersom Sverige också har en ganska utpräglad och traditionell jaktkultur (åtminstone utanför storstäderna) så jag känner mig inte helt främmande inför det sättet att tänka. MEN jag kan inte förstå varför jagande personer blir så upprörda över en mer reglerad kontroll för de som ska köpa och inneha vapen och hur de därmed hävdar att detta skulle kunna "försvåra" jakten och därmed deras så omhuldade intressen. Hur kan man gnälla över att det blir lite mer pappersjobb när alternativet är fruktansvärt tragiska händelser som den i Newtown eller andra där människor får sätta livet till?!?

För andra som kanske inte vurmar om jakten i första hand brukar rätten till skydd ofta komma upp. Vadå skydd undrar en sådan som jag? Jo, rätten till att kunna sova med pickadollen under huvudkudden eller i nattygslådan bredvid sängen, eller med hagelbössan lutad mot sänggaveln "just in case". Så att man snabbt kan ta till detta laddade vapen och försvara sig mot en eventuellt illasinnad inkräktare. Helt galet om du frågar mig. Hur många dödskjutningar har inte skett orsakade ust av de här under-kudden-vapnen i detta landet? Personer som råkat skjuta en familjemedlem, en granne eller någon annan. Barn som vådaskjutit syskon, föräldrar eller sig själva när de hittat dessa vapen och lekt med dem utan att förstå hur farliga de är.

Men i och med Newtown har alltså landets vapenlagar återigen kommit upp till debatt. Inte en dag för sent om ni frågar mig. Läste just att över ettusen personer har dödats sedan skolmassakern i Newtown.  Och detta på enbart en dryg månad. Det är ju inte klokt!! President Obama har hittills undertecknat en hel del avtal för att försöka öka vapenkontrollen i landet. Ivrigt påhejad av många, men lika ivrigt motarbetad av andra. NRA har till exempel. I ovan nämnda artikel kunde jag även läsa detta:

A group called the “Project of Policy Issues Institute” manages a website that urges for Obama’s impeachment, asking visitors to sign a petition to impeach the US president and to receive updates on the campaign to remove him from office. 

Ja vad säger man?! Här i New York* har guvernören Andrew Cuomo också nyligen godkänt en ny vapenlag som nu ska gälla i New York State. Lagen innebär (om jag förstått det hela rätt, och rätta mig gärna ifall jag misstolkat) bland annat att man numera måste göra en bakgrundskontroll på alla som köper vapen och/eller ammunition innan de tillåts göra sitt inköp, att definitionen för automatvapen blir vidare (fler vapen kommer därmed att klassas som automatvapen vilket mer eller mindre redan är förbjudet här) och det kommer att dömas hårdare straff för personer som skjuter personer som försöker att rädda skadade (alltså all form av räddningspersonal som sjukvårdare, brandmän, poliser). Man begränsar också antalet magasin till från 10 till 7. Som svensk kan denna nya lag (som verkar vara den hittills hårdaste vapenlagen i USA) kännas ungefär lika hård som bettet från en nyfödd bebis. Saker som att man ska göra en bakgrundskontroll på folk som köper vapen (koll av tidigare kriminalitet eller mentala problem) känns ju som en självklarhet och inte alls som något som den hårdaste av ett lands vapenlagar borde ha som en nyhet. Men så är det här. Folk har en annan syn på individens eget val och rättigheter. Och därmed också val och rättigheter till att själv inneha skjutvapen. Detta är ändå ett första steg. Vilket jag är glad för. Nu hoppas jag att man inte stannar här utan faktiskt fortsätter att stega vidare.


“I am proud to be part of this government, not just because New York has the first bill, but because New York has the best bill,” the governor, a Democrat, said at a news conference. “I’m proud to be a New Yorker because New York is doing something — because we are fighting back.”
                 (NY Guvernör Andrew Cuomo)


För jag hoppas självklart på att även andra delstater ska hänga på detta nu och se över sina vapenlagar de också. OCH framförallt önskar jag att man på federal nivå kan gå ännu längre. Men detta vet det sjutton om det kommer att lyckas. Obama jobbar ju på detta, men som sagt många är inte riktigt med på denna förändring. Så medan alla lobbyister jobbar vidare på båda sidor om denna viktiga fråga kan jag i nuläget mest säga Heja Obama och Heja New York! Och jag fortsätter hoppas hoppas hoppas. Eller för att citera ett av världens mest kända citat : "I have a dream...!"



*) Med New York menar jag här alltså DELSTATEN New York. I STADEN New York (New York City - NYC) har vi sedan tidigare mycket strängare vapenlagar.  Här är det t ex förbjudet att förvara ett vapen i sitt eget hem, vilket mer eller mindre gör det omöjligt att på laglig väg inneha vapen som privatperson (undantag är såklart t ex polismän som har tjänstevapen).

**) Bilderna i detta inlägg är lånade från nätet:
http://www.biography.com/people/martin-luther-king-jr-9365086
http://typfinttyp.blogspot.com/2009/07/carl-fredrik-reutersward.html
http://www.presstv.com/detail/2013/01/18/284228/1000-shot-in-us-since-school-carnage/
http://www.nytimes.com/2013/01/16/nyregion/tougher-gun-law-in-new-york.html?_r=0

söndag, januari 20, 2013

Söndagen

Sovmorgon
Födelsedagskalas (specialshow, pinjata, cupcakes och mingel)
Candy Land (jag var kungen, Lill-Skruttan fén. Kungen förlorade)
Lek, lek, lek
Promenad
Lekpark
Varm choklad
Mys
Middag
Fika
Nattning
*En riktigt bra dag*

Födelsedagskalaset var på Fetvåningen i huset intill oss. Och det bjöds på överrasknings show i form av Födelsedagsbarnets Farfar som är fysiklärare på College. Han visade en mängd trick som roade både barn och vuxna!

Däremellan fanns såklart tid för "mellansnack" också.


lördag, januari 19, 2013

Lördagsshopping

Dagen har spenderats till största delen på den stora Pallisades Mall här en bit norr om staden. En typisk amerikansk shoppingmall skulle jag nog säga. För er som inte besökt den kan jag säga att den är enorm! Så stor att både jag och M insett att den faktiskt är alldeles för stor. Varken jag eller M är några direkta "Mall-personer" heller, utan rätt usla shoppare båda två, vilket helt klart märktes idag. Vi var på Pallisades för att försöka handa 1) en liten väska på hjul till Lill-Skruttan och 2) sommarkläder till M. Men inget av detta blev det på Pallisades. Trots alla butiker. Däremot hanns det med en hel del annat.

Lill-Skruttan önskade sig en klocka så det blev denna på Target. Hon har börjat intressera sig för att lära sig klockan nu så vi tänkte att det kanske kunde passa bra med ett eget armbandsur. 
(bilden ser lite skum it men klockan är inte på något vis självlysande eller så. Bara konstiga skuggor och uselt mobilfoto....)

På Pallisades har de även en hel del olika aktiviteter som stora och små kan roa sig med om de inte vill shoppa. Denna "repbana" tyckte jag såg jättekul ut även om jag inte testade den. En annan gång kanske?!

Den gick verkligen från den lägsta våningen och upp till taket. Jag minns inte exakt men det är åtminstone 4 våningar högt i denna mall.



Lunch blev det också såklart. TGI Fridays. Här förrätten.


Jag tog sedan in jättegoda Korean Beef Tacos.

Gnugga näsa....

Efter lunchen tog Lill-Skruttan och jag en tur på den stora karusellen som också finns här medan M kollade in ett par affärer.

Karusellen är lite rolig för den har faktiskt två våningar. Denna gången var vi på den övre våningen.
 Lill-Skruttan tyckte väldigt mycket om "sin häst" som hon kallade "Melanie". 



Vi drog vidare till Woodbury Commons en outlet som ligger ytterligare en liten bit bort från staden. Detta trots att shoppinghumöret hos oss alla då verkligen var i botten. Men eftersom den viktigaste saken vi tänkt handla var väskan till Lill-Skruttan och ingen sådan kunnat hittas på Pallisades blev det alltså en liten tur till den närliggande outleten. Här hittade vi vad vi sökte. Lill-Skruttan valde mellan två väskor. Den med Disneyprinsessorna på och den med en Panda på. Jag måste säga att jag själv (fånigt nog kanske) tyckte det var rätt skönt när hon slutligen kom fram till att det var Pandan hon ville ha framför prinsessorna. Just prinsessväskan kändes kanske lite väl sockersött rosaskimrande plus att både jag och M kände att den nog skulle kunna bli något hon skulle kunna tröttna på fortare än en panda. Men vem vet? Det blev iallafall pandaväskan och hon var otroligt glad och stolt när hon rullade den mot bilen! Nu får vi hoppas att den blir en bra reskompanjon ett tag framöver.



...och visst var vi med - på länk!

Det blev (skön)sång i den mörka trappan på väg upp till sovrummet. Födelsedagsbarnets egen mamma plus svärmor var på plats. Loff bar datorn med oss på skärmen. Den inte-helt-nyvakna-30-åringen blev förvånad och glad över ståhejet. Och så fick vi dela paketöppningsstunden tillsammans vilket var skoj. Men sedan sade vi natti natti för då var klockan närmare halv tre på natten här och vi var båda rätt trötta. Men det var roligt att ha fått vara med på ett hörn. Tack Loff för det! Nu hoppas vi att firandet resten av dagen blir riktigt bra!!

Här ska det ut och letas resväska till Lill-Skruttan idag. Och sommarkläder till M. Inför vårt äventyr om en dryg vecka. Iiiiihh... mer kommer senare!

GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!!!!


Förra året klev den här roliga, intelligenta och vackra kvinnan ut ur Flickväns- och Fästmörollen och rakt in i den som Fru. Det var en magisk dag. som vi alla minns med glädje.
Och idag är det ytterligare En Stor dag! Min Goa Svägerska kliver idag nämligen rakt in i ett nytt decennium!!!
HURRA HURRA HURRA!
Vi här borta önskar såklart att vi skulle kunna kramas på riktigt och fira tillsammans. Men det får bli via elektroniska förbindelser. Sedan hoppas vi såklart att vi ska kunna fira lite i efterhand när hon, hennes man Loff och Svärmor kommer hit i vår! 
We can´t waaaaaiiiiit...!!! 



fredag, januari 18, 2013

Bättre

Idag jobbar jag hemifrån vilket är skönt. Särskilt när man inte känner sig helt frisk. Har dock lovat mig själv att ta det lite lugnare idag och försöka vila lite också. Lyssna på kroppen. Det som är bra är att det endast är en enda sak som just nu (läs idag) har hög prio och måste bli klart under dagen. Så det är te och kleenex som gäller här nu. Vid datorn. Ute har vi en strålande vacker och kylig dag! Här inne vilar katterna på sina värmedynor. Det ser så himla gosigt ut och jag är glad att se att de verkar tycka bra om "sin nya möbel" också.

Känner mig lite bättre idag. En lång natts sömn var verkligen vad kroppen behövde. Det känns fortfarande som ett övertryck i bihålorna, näsan rinner mer eller mindre konstant och det killar lite i halsen än. MEN jag har inte blivit sämre, så jag hoppas och tror att this is it. Ett par dagar med snuva och allmän förkylning men inte värre.

Nu hoppas jag bara att M och Lill-Skruttan slipper bli sjuka för det vore otroligt tråkigt om de sjuknade in under nästa vecka. Särskilt med tanke på att vi om ungefär en veckas tid (nämligen nästa lördag) kommer sätta oss på flyget. En veckas semester blir det då. Och DET ska bli SÅ fantastiskt SKÖNT att jag nästan kryper ur skinnet när jag tänker på det! Så därför är alla baselusker, virusar och annat skräp som kan äventyra den semesterveckan bannlysta!! 

Här ligger Tazo på den värmedyna vi köpte speciellt för honom. Han är en katt som ständigt söker värme. Så när vi tidigare såg honom ligga på spisen då den var igång (gasspis med öppen låga) insåg vi att vi måste ge honom alternativ. Ofta ser vi honom inte på denna dynan dock, men han verkar ha tagit sin tillflykt hit nu idag när det är lite extra kyligt.

torsdag, januari 17, 2013

Förkylt också

Jag tror jag har åkt på någon liten virus eller så. Igår började känna av halsen lite. Ni vet sådär lite ömt. Idag började huvudet kännas fullt med snor. För att inte tala om näsan som rinner konstant. Och ikväll lite lite lite feber, eller kanske snarare något förhöjd temperatur. Men i övrigt är jag rätt okej. Hoppas det bara är en vanlig liten oskyldig förkylning och inte influensan. Det vore ju otroligt ironiskt om det var flunsan. Jag tog ju min vaccination tidigare i veckan men det tar ju ett tag innan den ger det skydd man hoppas på. Och om jag då nu skulle smittats innan vaccinationen kickar igång så vore det verkligen en rejäl långnäsa. Men som sagt, jag känner mig absolut inte helt däckad så än har jag hoppet uppe. Trött dock. Men det kan ju bero på de senaste veckorna som varit så fyllda med jobb jobb och åter jobb....? Somnade på soffan nu när Lill-Skruttan badade. Inser att jag nog vill gå och sova på riktigt strax. I min säng. Det blir tidig sänggång ikväll med andra ord. Och så hoppas jag att kroppen ska tillfriskna under natten. Jag har varken tid, lust eller ro att bli sjuk nu!


Influensaspruta, Varm choklad och Kuddkrig

Morgonen igår var (g)råkall. Snöblandat regn hade fallit under de tidiga morgontimmarna. Det kändes till och med lite småkyligt inomhus. Så efter att Lill-Skruttan och M gått till dagis satte jag på tevatten. För att värma mig. Idag jobbade jag hemifrån vilket var himla skönt. Särskilt med tanke på väderleken och väglaget. Att slippa gå upp i ottan och köra iväg i mörker och kyla i dålig sikt och på hala vägar. Utan istället sova lite längre och sedan bara starta jobbdatorn vid köksbordet. DET kändes skönt. Lite extra skönt också eftersom kvällen innan blev senare än vanligt.

Häromdagen skrev jag ju mest om att jag haft så lite tid denna veckan. Utanför jobbet alltså. Men igår skulle Lill-Skruttan till sin läkare för att få en influensavaccination så då hade jag lovat både henne och mig själv att vi skulle ha en riktigt mysig eftermiddag tillsammans. Efter sprutan alltså. För den var ju inte så mysig. Tänkte jag. Fast när jag hämtade Lill-Skruttan på dagis för att gå till hennes läkare så var hon hur sprudlande som helst och pratade om "The flu shot" som om det vore en present hon skulle få. Tydligen hade en av hennes dagiskompisar fått en tidigare under dagen och kommit tillbaka till dagis med två klistermärken och ett fint plåster. Så det var med hoppsasteg hon tog sig till läkarmottagningen i den gråkalla eftermiddagen. Det hela gick också otroligt bra. Fort. När det var färdigt fick hon se på nålen också innan sprutan slängdes. Hon var nyfiken på den. Och visst blev det klistermärken. Två stycken. Hon valde en med Törnrosa och en med Askungen på.

Väl hemma blev det varm choklad med marschmallows. En favorit hos Lill-Skruttan. Dessutom en dammsugare (eller punchrulle som de ju också kallas). Vi ägnade sedan resten av eftermiddagen och kvällen åt att spela spel, läsa och se på Dumbo. När M kom hem blev det middag och sedan ville Lill-Skruttan ha kuddkrig i sängen så ja, det hade vi. Just kuddkrig är något Lill-Skruttan älskar. Och själv tycker jag det är rätt roligt jag med. Åtminstone ett litet tag.

Sådana här stunder är det helt fantastiskt tycker jag. När man känner att man har tid och ork. Ingen direkt stress. Man kan leka, mysa, pyssla, busa. Tillsammans.

Dimmigt och rått ute i förmiddags, ja hela dagen

Väder som gjort för en god gryta. Så jag slängde i kött och grönsaker i slow cookern i morse.

På kvällen såg vi även på Dumbo. 

När ni läser detta är det torsdag. Enligt väderprognosen ska torsdagen bli klar och kylig. Inte mig emot. Jobbdag med pendling men fredagen är nära så torsdagspendlingen brukar inte kännas alltför jobbig om det inte händer något som gör trafiken alltför långsam. Det känns ändå, trots långa dagar denna veckan, som om den gått ganska snabbt. Betydligt fortare än föregående. Men visst ska det bli skönt med helg också. Snart.

onsdag, januari 16, 2013

Vad händer egentligen?

Ja, det är kanske en bra fråga. Det är ju det här med tiden. Ni vet den där som man gärna skulle vilja ha lite mer av. Men som tyvärr är begränsad till runt 24 timmar per dygn. För alla. Väldigt demokratisk den där. Tiden. Rättvis. Inte fler eller färre timmar för någon. Utan samma. För alla. Tjugofyra.

Sedan helgen har mina tjugofyratimmarspass varit mer eller mindre fulla. Jobb. Pendling. Familj. Mer jobb. Inte så mycket tid eller ork till datorn helt enkelt. Mina arbetsdagar har varit längre än vanligt också eftersom vi ju har vår Paris-kollega här och då ska mycket hinnas med innan hon åker tillbaka till Paris. Så 10-11 timmars arbetsdag plus pendling har gjort att annan tid inte riktigt funnits. Igår gick vi dessutom ut och åt middag ihop. Cheescake Factory. Känns väldigt amerikanskt. Ändå var sällskapet ganska internationellt. En britt, en svensk, en Puerto Rican och en från Trinidad. Hade en väldigt trevlig kväll. Jag, min chef, Pariskollegan samt ytterligare en kollega här på jobbet. Ett tjejgäng blev det. Mycket skratt. God mat. Sedan en fin körning hem eftersom den sena timmen gjorde att det var väldigt lugnt på vägarna. Jag hann dessutom hem innan Lill-Skruttan hade somnat. En liten bonus. Att mötas av en överlycklig liten Skrutta i Lilla-My-Pyjamas. Det är ren skär lycka. Snacka om att man känner sig älskad....

Egentligen skulle vi ju gått ut redan i måndagskväll men det blev framskjutet. Men i måndagsmorse då M lämnade Lill-Skruttan på dagis blev hon otroligt ledsen då han skulle gå. Senare förstod vi att det berodde på att hon tyckte det var jobbigt att jag skulle vara borta sent och kanske inte komma hem förrän hon somnat. Men hennes dagis är så bra och lärarna fantastiska på många vis tycker jag! Lill-Skruttan berättade själv att en av hennes lärare kommit fram och frågat hur det var fatt och då hade Lill-Skruttan berättat om varför hon var ledsen. Hennes lärare hade då frågat ifall hon kanske ville att de tillsammans skulle skriva ett brev till mig där hon kunde säga hur hon kände sig. Det ville Lill-Skruttan och igår morse hittade jag brevet i hallen när jag skulle till jobbet. Så fint!

söndag, januari 13, 2013

Helgen som gick

Det har varit en ganska lugn om än innehållsrik helg. Lördagen ägnades åt lite olika saker. På förmiddagen var det lite pyssel och fix för någon som snart ska fylla år. Inte vilket år som helst heller utan hon kommer träda in i det decennium som jag själv alldeles strax ska lämna. Någon vecka eller så kommer vi att befinna oss i samma decennium hon och jag. Sedan drar jag vidare.

eftermiddagen tog jag och Lill-Skruttan oss ner till West Village för att träffa Kvicksilver-M och hennes mamma C. De hade bjudit med oss till en svensk Bokklubb som skulle hållas av några av C's kompisar och det blev en riktigt lyckad eftermiddag tycker jag. Ett gäng svenskar med barn i åldrarna ca 1,5 - 7 år som sågs på ett av Biblioteken. De mammorna som tagit initiativet hade med sig svenska barnböcker och spel. Och det var roligt att träffa andra svenskar med barn i staden. Det hela var väldigt avslappnat och mysigt. Jag kommer definitivt att gå dit igen om det blir fler tillfällen framöver.

Idag har vi bara varit hemma. Jag fick sovmorgon i morse vilket var otroligt skönt. Väcktes av att Lipton kom och ville gosa. Dagen har mer eller mindre helt gått i lekens tecken. Träffade en av Lill-Skruttans kompisar i förmiddags nere i vårt Lekrum. Sedan lunch och efter det kom en annan av hennes kompisar över till oss för en spel- och filmeftermiddag. Tjejerna ville så gärna se Lejonkungen tillsammans så vi hade förberett lite för detta. De hade även väldigt skoj med Lill-Skruttans Kinectspel en stund. M gick till jobbet medan vi mammor hade en väldigt trevlig eftermiddag med kaffe och en massa snack. Självklart diskuterade vi kommande år med Kindergarten i antågande. Samt Cloud Atlas som jag nyligen läst ut.

Nu väntar ny arbetsvecka igen. Imorgon ska vi även gå ut och äta middag efter jobbet med min kollega som är här från paris. Det ska bli roligt, men jag inser också att det kommer att göra min måndag väldigt lång. Men så är det.  Och det blir säkert bra det med.

fredag, januari 11, 2013

Äntligen fredag!

Ja denna veckan har av någon anledning känts lite längre än vanligt. Kanske för att det är den första "riktiga" veckan sedan jul- och nyårsuppehållet. Förra veckan jobbade jag ju bara tre dagar. Igår var jag helt slut när jag kom hem. Sååååå TRÖTT i huvudet! Det var en extra lång och intensiv dag eftersom en av våra kollegor från paris kom för att hjälpa oss under en veckas tid här i USA. Jätteroligt att träffas igen tycker jag! Fast visst, arbetsdagen blev dock längre än vanligt till viss del på grund av detta. Så efter att jag kört till jobbet klockan 6 på morgonen och sedan varit ca 10 timmar på jobbet var jag ganska mör då jag klev innanför dörren hemma. Som tur var gick bilkörningen hem riktigt bra så jag kom hem lite efter 18 på kvällen.

Men idag är det skönt att jag kunnat jobba hemifrån. Det betyder att jag kunde sova till kvart i åtta i morse. Och att jag slapp sitta i bilen ikväll. Najs! Jag längtade faktiskt till kvällen redan under dagen. En lugn och skön fredagskväll.

Dagen har annars varit lugn. Med byggjobbare utanför fönstret som underhållit med lite sydamerikansk musik. En liten kort promenad till biblioteket för att hämta Lill-Skruttans lunchväska som hon och M glömde när de var där igårkväll efter dagis. En fika med M. Igen. MYYYYS! I övrigt har jag jobbat på med olika mindre roliga, men nödvändiga administrativa uppgifter. Och under eftermiddagen var jag kattvakt hos PJ (ni vet den lilla kattfröken som nyligen ärvde Lipton och Tazo's katträd). Det är bra när man kan ta med sig jobbet till olika ställen. Att sitta och arbeta i en lägenhet ett par trappor upp går ju lika bra det med och då samtidigt vara lite sällskap åt den annars ensamma kissen.

Till helgen har vi lite lösa planer. Har fått en inbjudan till en svensk Bokklubb för barn som vi tänkte kunde vara lite kul att kolla upp. Imorgon eftermiddag är det träff i West Village någonstans. Tror jag det var. Skönt är det iallafall med Fredagkväll!


Bloggjulklapp

Jag har ju alldeles glömt bort att visa vad jag fick i det årliga Julklappsbytet som Emma som vanligt fixade. Detta julklappsbyte har numera blivit en tradition och det är lika roligt varje år tycker jag. Om jag inte minns helt fel damp paketet ner i brevlådan på självaste julafton faktiskt! För er som inte känner till detta Bloggjuklappsbyte kan jag berätta kort att vem som helst som vill kan "anmäla" sitt intresse till Emma. Man skickar sedan sitt namn o adress till henne och berättar vilka 3 saker man tycker bäst om och vilka tre man verkligen inte tycker om. Man får sedan dessa uppgifter av Emma men då gäller det såklart den person man själv ska skicka en julklapp till. Kostnaden för klappen har hittills varit ca 100 kronor.

Titta!!!!! En tidning, svenskt GODIS (saltlakrits mmmm!!) och jättefina juletiketter. Faktum är att det även var en påse bilar med här men den har jag redan hunnit smälla i mig... Oooops...! Som utlandssvensk är detta verkligen bland det absolut bästa man kan få! Sådant som inte går att få tag på här.

Är väldigt nyfiken över den här chokladen. Har aldrig varken sett, hört talas om eller testat polkachoklad förut.

En jättefin liten brosch i form av ett hjärta fick jag också!


STORT TACK till NANA!!!

Tyvärr har Nana ingen blogg (än vad jag vet) så jag hoppas att hon kan se mitt tack här i min blogg. Som alltid är det så roligt med det här julklappsbytet. Roligt att vänta på vilken person man ska få och vad man ska försöka hitta på till den. Och sedan är det lite småspännande att vänta för att se vad man själv ska få. Och jag vill återigen tacka Emma för att hon organiserar och fixar med detta. TACK EMMA! 

torsdag, januari 10, 2013

Det lilla extra

Vissa dagar är bara lite bättre än andra. Utan att det egentligen är något stort som hänt. Men de har liksom det där lilla extra. Kanske får man en komplimang av någon. Eller så träffar man en extra trevlig person på bussen. Eller någon som hjälper en med något man inte skulle klarat av själv. Oavsett vad det handlar om är den gemensamma faktorn nästan alltid omtänksamhet. Tycker jag iallafall. Att man på något vis blir uppmärksammad på ett positivt vis av sin omgivning. Sådant värmer. Och förgyller ens vardag. Jag försöker ofta tänka på det själv. Just det att ett leende, en hjälpande hand, en liten kort pratstund med någon där ute kanske är just det som vänder den personens dag till en bättre sådan.

Själv hade jag just en sådan dag igår. Fast de som förgyllde min dag var inga främlingar jag sprungit på ute på stan. Utan personer i min omgivning. Och jag känner en sådan tacksamhet över att jag får ha just sådana personer i min närhet! 

I morse då jag kom hem efter att ha lämnat Lill-Skruttan på dagis väntade en nygjord Latte på mig på köksbänken. En riktigt god en!

Och eftersom jag jobbade hemifrån kom M hem under eftermiddagen och vi hade en riktigt mysig fika ihop. En av de fantastiska fördelar med att kunna jobba hemifrån då och då. Senare under eftermiddagen damp ett väldigt gulligt email ner i min inbox från min chef. Ett sådant som verkligen gör att man känner att ens insatser är uppskattade. Sådant värmer. Och uppmuntrar. En dag kantad av det där lilla extra. Omtanke. Generositet. Värme.



onsdag, januari 09, 2013

Halvåret som gick - januari till juni 2012

Jag har ju funderat över någon form av Årskrönika, men har inte riktigt haft tid. Däremot blev jag inspirerad av Annika och alla er andra som nyligen haft en Halvårskoll. Så jag började kolla igenom 2012 års bildbibliotek. Och som alltid blir jag lika överraskad när jag går igenom bilder från ett år bakåt i tiden. Man påminns plötsligt om en massa saker som man gjort och upplevt men som man faktiskt glömt bort. Inte alltid storslagna saker men många roliga, mysiga, fina stunder. Svårt också att välja ut enstaka foton. Men här kommer iallafall det första Halvåret under 2012 i bilder.

JANUARI
Jag kom igång riktigt bra med att springa regelbundet i början av året. Tidiga morgnar i Central Park. Kyligt men vackert. Att se sin stad vakna är verkligen smått fantastiskt.

Lill-Skruttan ritade sin första Huvudfoting. Det blev inte så många sedan för de fick ganska snart både kropp och navel.

Besök på MoMa

På väg hem genom staden (en bit längs med 5th Avenue) en sen januarieftermiddag.


FEBRUARI
Den vackra, nästan lite magiska Jane's Carousel som snurrar i ett glashus alldeles intill Brooklyn Bridge vid East River i Brooklyn.


Titta mamma, jag flyyyyyger!

När jag skulle få min stämpel i passet (temporärt Green Card i väntan på mitt "plastkort" som aldrig kom) hamnade jag mitt i hyllningarna till NY Giants som just vunnit SuperBowl.


På Alla Hjärtans Dag eller Valentine's Day som det ju heter här, hade vi en Bake Sale för att få in pengar till Lill-Skruttans dagis. Här är bidraget som hennes Green Room bakade och dekorerade.


MARS
I början av månaden var vädret lite omväxlande. Men värmen kom smygande ganska tidigt ändå. Minns denna morgon då jag tyckte att det var för varmt för vintermössa, men Lill-Skruttan var envis och mössan skulle minsann på. Så på väg till dagis var det Nemomössa på huvudet, dinosaurie i handen och Fjällräven Kånken på ryggen.

I mars köpte vi även en scooter till Lill-Skruttan. Efterlängtad var den. Nu började kvällarna bli riktigt ljumma och härliga och vi hade en hel del picknickar ute på kvällarna efter dagis.


Värmen kom ordentligt i slutet av mars. Plötsligt stod hela staden i blom. En explosion. Som alltid denna årstiden. Magnolior, hägg, körsbärsblom. Så vackert! Och uteserveringarna började befolkas.


Magnolia



APRIL
En annan form av skyskrapa såg jag på en av mina många promenader i Central Park i våras.

Påsken innebar såklart Easter Egg Hunt. Och vi hade verkligen tur med vädret....!

I april kom också våra Kära Kära vänner på besök! DET var fantastiskt roligt att riktigt få rå om dem. En helt fantastisk vecka fick vi tillsammans. Och Lill-Skruttan saknade dem i stort sett lika mycket som vi gjorde när de åkt tillbaka hem igen.


MAJ
Skir grönska i Central Park. Här en av mina favoritplatser i den Parken.

Värmen kom för att stanna

En dag i maj damp det ned en mycket speciell inbjudan....!

Min mamma fyllde 70 men tyvärr kunde jag inte fira tillsammans med henne då. Det fick bli uppvaktning med Champagne via "ombud", och det uppskattades mycket även om hon självklart allra helst skulle velat att jag kunnat vara med själv.

En hel del häng med vänner i Central Park blev det under maj månad.

Samt även i DUMBO, Brooklyn

Jane's Carousel igen.


JUNI
Sedan ett par år tillbaka innebär juni alltid Födelsedagskalas. Förra året var det 4 år och en T-Rex-tårta som gällde. Vi hade fantastisk tur med vädret så kalaset hölls på vår lekplats på innegården och blev superlyckat med vattenlekar i fontänen, fiskdamm och glada ungar.

Ett par dagar senare kom så två av mina tjejkompisar till staden. De hade lyckats få mig att anmäla mig till "Tjejmilen" i staden och vi sprang den alla tre. Sedan hann vi även med lite annat också såklart!

Värmen fortsatte under juni månad. Och när det är som varmast tänker jag alltid att det måste vara svettigt att vara ortodox jude. Som kvinna bär man ju dessutom alltid peruk!!

En av de vackra och vamra junidagarna åkte jag med mina f.d jobbarkompisar på Forsränning. Vi hade en otroligt rolig, härlig och skön dag i underbar natur!


Så det svenskaste av det svenskaste - Midsommar. Firades i Battery Park. Jag tycker alltid det känns lika underligt att se midsommarstången resas med Frihetsgudinnan i bakgrunden. En krock mellan två världar som de första gångerna kändes mest konstig men som numera känns alltmer sjävklart ändå. 
Jag hade dessutom på morgonen denna Midsommarafton haft en jobbintervju på Skype, och jag visste redan då att de ville träffa mig för en riktig intervju följande måndag. Så det var med väldigt glada steg jag skuttade runt midsommarstången. Det här var också det första året som Lill-Skruttan verkligen "tog in" mer av allt detta.


Som sagt, det är en hel del man har glömt att man gjorde under året som gick. Något som följde mig under hela första halvåret var dock "Jakten på ett jobb". Fast det har jag inga bilder på direkt så det kommer inte riktigt med i en sådan här Bildkrönika. Men åtskilliga gånger drog jag på mig de representabla kläderna och traskade iväg med resumén i handen, hjärtat i halsgropen, fjärilarna i magen och det där lilla lilla hoppet som en svag men lysande liten låga någonstans där inne i bröstet. Men dessa gånger var ändå ingenting i jämförelse med alla jobbansökningar jag skickade in. Och för varje gång sjönk det där lilla lilla hoppet ett pinnhål längre ner då jag inte fick något svar. Att detta färgade det mesta under det här första halvåret är inte konstigt. Även om man i nuläget (när man sitter med facit i hand) ibland kan ha nästan lite svårt att minnas hur den där skuggan liksom skymde så mycket under den där tiden.

De sista 6 månaderna under 2012 får komma i ytterligare ett inlägg lite senare. Nu är det mid-week och vi har redan hunnit en dryg vecka in i det nya året. Julen känns väldigt avlägsen tycker jag och jag börjar så smått att ställa in mig på att bli tant. För om ett par veckor smäller det. Pang! Men jag ser galet mycket fram emot det. Kanske inte just att träda in i ett nytt decennium, men jag ser fram emot min födelsedag. För den kommer firas på det enligt mig, perfekta viset....! Men mer om det senare.