torsdag, september 30, 2010

Middagsgäster

Vår inställda biokväll blev riktigt lyckad. Istället för att ta oss ut i regn- och vindrusket blev det middag hemma. När jag kom hem var det redan full rulle eftersom W hade haft abstinens efter Lill-Skruttan (enligt hans mamma hade han redan i morse sagt att han ville leka med henne) och han och Lill-Skruttan höll som bäst på att leka med tågen när jag steg in genom dörren. Jag började fixa maten och strax därpå kom Olgakatt också. W´s pappa var ute med sitt jobb ikväll så vi frågade hans mamma C om hon ville äta med oss. Det ville hon gärna. Så det blev ytterligare två spontanmiddagsgäster vilket var skoj. C bidrog själv med dels en jättegod fänkål som hon lagat samt med lite öl. Middagen bestod i övrigt av fisk, ris och tomatsallad samt ärtor. Olgakatt hade dessutom köpt med sig otroligt gott bröd från Bageriet Balthazar samt en dansk ost så det blev en riktig lyxmiddag såhär på torsdagskvällen. Till efterrätt kanelstekta äppelklyftor med vanlijglass. Gott!


Två middagsätande vänner.


Konversation vid middagsbordet.


Lill-skruttan & Olgakatt


Tazo hittade Olgakatts påse vilket blev en favorit under kvällen.

Jag gillar verkligen att ha folk över på middag. Särskilt sådana här spontana vardagsmiddagar. Inget pretentiöst receptletande innan eller funderingar över olika rätter. Man tager helt enkelt bara vad man haver och alla bidrar med lite och det brukar bli så himla trevligt. Olgakatt kunde berätta lite om sina äventyr ute i staden idag. Men de tänker jag inte återberätta här utan om ni är nyfikna får ni kika in på hennes egen blogg där hon skrivit lite om dagen.

Ändrade planer

Det blir ingen biokväll ikväll. På grund av trötthet och väder bestämde M och jag att vi hellre ville mysa hemma tillsammans med Lill-Skruttan och Olgakatt. Det har varit intensiva dagar framförallt för M den senaste tiden och själv känner jag att jag gärna stannar hemma jag med. Det känns riktigt bra.

Kvällsaktiviteter

Onsdagskvällen bjöd på olika aktiviteter. Först träffades vi allesammans här hemma och åt hemlagad lasagne till middag. Olgakatt var modig och kom ombytt redan till middagen. M tog inte på sig den vita skjortan förrän efter maten. Vid 19-tiden begav sig finfolket iväg mot The Met medan Lill-Skruttan och jag gjorde en betydligt kortare resa, nämligen ett par våningar upp med hissen. Där blev det helkväll tillsammans med våra vänner. Jättetrevligt som alltid. Med middag för de som inte redan ätit, sedan efterrätt i form av körsbärspaj och glass. Barnen hade otroligt roligt och Lill-Skruttan lyste av glädje och lycka tillsammans med sina bästa vänner. Det blev allt från tea party till tunnelkrypning och sångstund.

M i vit skjorta och Olgakatt i sin otroligt coola klänning. M tyckte den var lite futuristisk i stilen så vi kallade den sedan för hennes rymddräkt.


Lilla E och Lill-Skruttan leker med E´s cupcakes.


Sångstund i soffan och självklart blev det "Wheels on the Bus".


Glass i stora lass!


Tre glassätande vänner på rad. Så söta!

Väl hemma igen blev det nattning men den tog ganska lång tid. Lill-Skruttan låg länge och blickade ut i mörkret. Suttandes på nappen. Man kunde riktigt se hur hon låg och tänkte och funderade. Jag frågade till slut vad hon tänkte på och då kom det fram att hon tänkte på sina kompisar. Till min stora förvåning nämnde hon själv då barnen Orange Room. Sedan såklart även E och R samt W. Hennes bästa vänner. Även deras respektive föräldrar. Det märks att hon verkligen känner sig hemma och trygg även med dem vilket jag tycker är så otroligt härligt. Vi pratade en del om dem och så småningom kunde hon sluta ögonen och somna. Som sagt, jag tror det pågår ofantligt mycket i hennes huvud just nu. Och stunder som dessa skulle jag kunna betala rejäla summor pengar för att kunna få ta bättre del av hennes tankar och resonemang. Det är sådana gånger jag kan längta till att kunna kommunicera ännu bättre med henne

Imorgon kommer Olgakatt att vara barnvakt så M och jag får en kväll ute. 
Troligtvis blir det bio.
Lyx! Igen.

onsdag, september 29, 2010

Fin middag med fisk och bär

Igårkväll tog Olgakatt med mig ut på middag. En kväll på tu man hand. Vi gick till Lure Fishbar vilket är en välkänd Seafood restaurang här i staden. Vi hade tur att få ett bord där trots att vi bestämde oss redan samma kväll. Det fanns bord för två antingen kl 18.30 eller kl. 20. Den tidigare tiden hann vi inte till så vi gjorde en reservation till kl 20. Strax innan 19.30 sa vi hejdå till M och Lill-Skruttan och lyckades vinka in en taxi som tog oss ner till SoHo. Kvällen var ljummen men inte lika fuktig som gårdagen tack och lov.

Lure Fishbar är inredd lite som en båt så man får direkt en marin känsla när man kommer in. Tyvärr är det som de flesta ställen här i NYC väldigt hög ljudnivå där inne. Men maten var otroligt god! Vi beställde båda in varsin fiskrätt. Olgakatt tog en "Grilled whole daurade" medan jag beställde en "Steamed Branzino". Bådas våra fiskar fick vi veta när vi frågade kyparen, var medelhavsfiskar liknande Sea Bass (alltså havsaborre). Det är inte så ofta jag äter just fisk på en bra fiskrestaurang eftersom M inte är sådär överförtjust i seafood och hellre väljer kött än fisk. Men just Lure Fishbar har vi faktiskt båda två pratat om flera gånger och velat besöka men det har ändå inte blivit av. Därför var det lite extra roligt att nu få besöka stället, och jag blev verkligen inte besviken på maten. Vi delade sedan en efterrätt med sorbet och bär. Jättegod den också. Här är det ju mycket vanligt att middagssällskap delar på både förrätter och efterrätter, men detta är tydligen fortfarande ganska ovanligt i Sverige förstod jag på Olgakatt.

Både Olgakatt och jag njöt av maten och hade dessutom väldigt trevligt. Helt klart bidrog även vi till den allmänt höga ljudnivån för det pratades mycket under hela middagen. Att träffas ensamma har vi faktiskt aldrig tidigare gjort. Det är ju lite annorlunda när man har tid att sitta ner och prata med någon på tu man hand. Ofta blir samtalen lite annorlunda än när man är ett större sällskap. Lite mer personliga. Lite mer "på djupet". Ibland kan man känna att man efter sådana stunder faktiskt lärt känna varandra lite mer. Att man öppnat och fått kika lite på en ny sida i boken. Så kände jag lite efter vår kväll och det är en känsla som var enbart positiv. Så sist men inte minst vill jag säga Olgakatt, TACK för den underbara middagen!


Ikväll är det M´s tur att ha en kväll ensam med sin moster. De kommer få en helkväll på Metropolitan där de ska avnjuta premiären av Rigoletto. Olgakatt är en riktig operafantast och har invigt M i denna konstart. Jag har själv varit med både henne samt M och en gång även M´s mamma på den fantastiska Metropolitan här i staden. Och det är verkligen en upplevelse! Det tycker jag. Hela atmosfären, stämningen. Arkitekturen, folket, scenografin under föreställningarna. Men jag har trots allt inte blivit operafrälst. Därav denna "uppdelning" där M får en operakväll med Olgakatt medan jag fick en "egen" kväll med henne. Vi gjorde likadant förra gången hon var på besök, då med sin vän "Dam B". Den gången gick de på opera tillsammans och bjöd med mig på ABBA-musikalen på Broadway istället, vilket jag verkligen uppskattade mycket. Och att denna gången få en mycket god och fin middag på tu man hand med Olgakatt kändes mycket lyxigt!



Bilder från restaurangbeöket tog jag tyvärr inga. Olgakatt hade med sig kameran och det blev ett par bilder tagna som hon kanske kommer visa senare i sin blogg.

måndag, september 27, 2010

Regn regn regn

Idag har det varit grått och regnet har fallit i stort sett hela dagen. Hela staden känns som ett våtvarmt omslag. Inte skönt! Själva har vi jobbat mest hela dagen, men jag tyckte synd om Olgakatt som ju är här och var ute och traskade i regnet. Vi sågs dock en stund i eftermiddags allihop och fikade. Hon kunde då berätta att hennes besök på MoMa och Matisseutställningen varit bra och att hon haft en bra dag trots regnet. På MoMa hade hon även sprungit på sin egen väska.... vilket ni kan se på bilden här under.

10-grupps väska gånger 2.

Lill-Skruttan hade dock en jobbig dag på dagis idag. Det var inte roligt att lämna henne i morse. Eftersom jag kunde sluta jobbet lite tidigare idag så hämtade jag henne därför lite tidigare också. När jag läste anteckningarna om dagen insåg jag att det var bra att jag kommit tidigare. Hon hade varit känsligare än vanligt och inte tyckt om när de andra barnen kom för nära. Hennes inskolning har ju gått över förväntan, men vi inser båda att hon har det ganska jobbigt just nu. Anpassningen till förändringen i Orange Room har gått bra på många vis, men än så länge verkar hon inte alls vilja interagera med de andra barnen där. Utom hennes bästa vän R förstås. Men alla de nya barnen verkar hon väldigt ointresserad av. Ja inte enbart ointresse, utan hon har flera gånger när jag varit där visat sig mer aggressiv mot dem. Det är ofta oprovocerade knuffar, slag eller så säger hon åt dem att hon vill att de inte ska komma nära henne. 

Det enda sättet jag kan tolka detta beteende är att hon sörjer sina gamla vänner. Hon pratar nämligen mycket mycket om dem. Särskilt vissa av barnen i sin gamla grupp som hon lekte mycket med. För henne är denna förändring såklart den största som skett i hennes drygt 2-åriga liv. De vänner hon haft omkring sig så länge hon kan minnas är inte en del av hennes vardagliga liv längre. För henne som umgåtts med dessa barn runt åtta timmar om dagen sedan 3 månaders ålder var de ju i stort sett så nära familj man kan komma utan att verkligen vara det. Hon saknar dem säkert och sörjer att de inte längre är tillsammans. Jag tror att hennes ovilja mot de nya barnen egentligen mer är en reaktion på att hon saknar sina gamla vänner än att hon ogillar de nya? Visserligen pratar hon bra och jag tycker jag kan förstå henne ganska väl, men fortfarande är det långt till det stadiet då hon kan uttrycka abstrakta saker som hon känner på ett detaljerat sätt. Därför tror jag att hennes fysiska utagerande nu dels bottnar i att hon inte riktigt kan sätta ord för vad hon känner, och dels att de här starka känslorna hon har nu är helt nya för henne. 

I morse var hon på flera av barnen så fort de kom nära henne. Vips åker en hand ut och hon knuffar till dem eller slår någon leksak i huvudet på dem. Även hennes vän R fick sig sin beskärda del då han kom fram till henne för att han helt enkelt ville leka med henne. Men nej, se det ville inte hon så pang flög plötsligt en legobil genom luften och landade mitt i ansiktet på stackars R. Som självklart blev både förvånad och ledsen. Jag blev arg och sa att hon absolut inte får kasta saker på andra. Att det gör ont och att de blir ledsna. Hon förstod att hon gjort något dumt och började själv gråta efter en stund. Men när hon lugnat ner sig lite gick hon fram och sa "Ajm sorri". I eftermiddags när jag hämtat henne och vi gick hem sa hon att hon varit dum och hon hade tårar i ögonen. När jag frågade vad som hänt och vad hon gjort sa hon att hon hade bitits. När jag frågade vidare berättade hon att hon "bitit R´s baby sister och att det var dumt". Med tanke på att R´s baby sister inte är född än så var ju denna information inte helt sann, men jag vet inte om det var en omskrivning av något som faktiskt hänt (att hon bitit någon under dagen) eller om hon bara hittade på det hela och att hela "jag-har-varit-dum-händelsen" egentligen handlade om det som hänt på morgonen. Jag berättade då för henne att man absolut inte får bitas. Inte någon. Att det gör väldigt ont och att det är väldigt väldigt dumt att göra så. Men sedan fortsatte jag med att säga att vi alla kan göra dumma saker ibland. Och att man kan ångra sig när man inser att det man gjort var fel. Men jag sa även att oavsett om hon gör dumma saker ibland så älskar jag och hennes pappa henne så mycket så mycket. Det sista tog hon fasta på och upprepade för sig själv ett par gånger. "Mamma och pappa äskar mej lite mycket mycket alltid." Sedan sa hon att hon ville gosa med mig i sängen när vi kom hem. Så det gjorde vi. Otroligt hur mycket tankar och känslor som jag tror far runt i hennes lilla huvud nu.

Kvällen har sedan förflutit bra. Hon lekte mycket med sin leksakselefant och sin leksaksekorre och då berättade hon för mig att "elefanten hade ont i armen för att ekorren bitit honom". Så detta med att bitas är något som uppenbarligen snurrar runt i hennes huvud. Om det är för att hon själv bitit någon eller om det beror på att hon faktiskt blev biten förra veckan vet jag inte? Men vi pratar mycket om det och jag tycker att det på många vis är bra att hon faktiskt leker de här sakerna. Det kan nog vara ett sätt att bearbeta händelserna. Och nyckelordet just nu för henne känns som om det är närhet. Till oss. Mig och M. Helt naturligt såklart. När man är inne i en sorgeprocess är det trygghet man söker. Och för henne finns den naturligtvis hos oss. 

söndag, september 26, 2010

Söndagsutflykt till The Cloisters

Idag söndag hade vi bestämt att ta oss till The Cloisters som ligger högt upp på Manhattans västra sida. The Cloisters tillhör Metropolitan Museum of Art och är byggt som ett medeltida kloster, med fem olika franska kloster som förebild. Här finns medeltida konst samlad och även olika "klosterträdgårdar". The Cloisters byggdes i slutet av 1930-talet det ligger högt uppe på en höjd inne i Fort Tryon Park på Upper West Side. Från vissa delar av byggnaden kan man se Hudson River med New Jersey på andra sidan. Varken M eller jag hade varit där tidigare, men har pratat länge om att försöka komma dit så det kändes lite extra roligt att det nu äntligen blev av. Vädret var perfekt för en sådan här tur. Inte lika varmt som igår, lite småmulet men uppehåll.


På vägen UPP mot The Cloisters följde man Hudson River. På vissa ställen kunde man blicka ut över floden. Bron man ser i en av bilderna ovan är den enorma George Washington Bridge som kopplar samman Manhattan med New Jersey. På denna bro passerar ungefär 106 miljoner fordon per år(!) vilket gör den till en av de största broar för fordon i hela världen. Den är byggd i två våningar där den övre har 4 filer i vardera riktning och den undre har 3 filer i vardera riktning.


Olgakatt. 
Även här skymtar George Washington Bridge i bakgrunden.


Nästan framme.

Utanför ingången


Klosterkänslan infann sig definitivt när man kom innanför "murarna".


Den övre Klosterträdgården var liten men vacker och fridfull. Här var det svårt att inse att man faktiskt befann sig på Manhattan.


Örter, sten och lugn.


Pelargångar


Lunch


Kaka är gott!


Tittut.


På väg ut i den övre klosterträdgården.


Denna trädgården var min favorit här på The Cloisters.


Lill-Skruttan kände lite försiktigt på bladen. Hon "plantade".


Lill-Skruttan: "Vadä fn´ått??"
Jag: "Jag tror det är renfana."
Lill-Skruttan: "refaaaaana!"



Örter och äppelträd.

Ludenmjuka äpplen på kvist.



Lill-Skruttan & Olgakatt


Olgakatt visade mig blommande granatäpple. Det har jag aldrig tidigare sett. Här kan man se själva frukten, en nästan "utblommad blomma" samt en ny röd sådan. Allt på samma  planta. Vackert!


Samma trädgård sett inifrån pelargången.


Vi besökte även en del av museumets medeltida samlingar. Jag tyckte att de skira kyrkofönstren var otroligt vackra. Likaså var Madonnafigurerna i ena utställningsrummet otroligt "personliga" på något vis. Med ansiktsuttryck som jag inte sett hos mer moderna helgonskulpturer.



Tillbaka vid nedre klosterträdgården igen.



Här vilar vi en stund innan vi ska bege oss från The Cloister tillbaks mot tunnelbanan.



En bit bort från The Cloister, längs promenadstråket. 


Genom den vackra Fort Tyron Park.


Efter The Cloisters tog vi tunnelbanan mot Union Square. Vi bytte tåg från A till L och på stationen detta skedde passerade nedanstående "gubbar". Kunde inte låta bli att fotografera dem för jag tyckte de var otroligt charmiga.

Ett försök att snika sig in. 
(Vänstra bilden visar figurerna i sin "naturliga storlek" och ni kan jämföra med dörren. Den högra är en närbild)


Här har ett par kommit upp från en brunn. Brunnslocket fortfarande i ena handen.


Byggnadsarbete pågår.


Här kastas det ner något  (mynt?, lock?...) som sedan tas om hand på golvet.


Efter vår lilla runda i ett par affärer runt Union Square begav vi oss hemåt. Alla ganska trötta efter ännu en heldagsutflykt. det blev ingen middag lagad. Istället beställde vi hem mat från vår favoritrestaurang som har rätter från Szechuan - Szechuan Chalet. Mycket gott! Nu väntar sängen vilket känns otroligt skönt! Det har varit en intensiv men rolig helg. 

DUMBO Arts Festival

Första dagen tillsammans med Olgakatt började med frukost här hemma hos oss. Sedan tog jag en kort sväng förbi jobbet innan vi åkte vi till DUMBO (Down Under the Manhattan Bridge Overpass) där det skulle vara en Arts Festival. Vi åkte dit tillsammans med våra kära vänner (Lill-Skruttans vänner R och E samt deras föräldrar). Det blev en varm men mycket rolig och skön dag tillsammans. Mycket hanns med och när vi väl var tillbaka hemma igen insåg vi att vi varit borta i nära 8 timmar! 

 En glad och förväntansfull tjej innan vi gav oss iväg till  F-tåget.


På väg mot tunnelbanan


Väl framme målades det hejvilt. 
Det delades ut t-shirts som barnen kunde ha på sig för att skydda sina kläder från färg. 


Vissa ville dock inte alls ha de stora t-shirtsen på sig....  


Lill-Skruttan och vännen E. 
Väggmålning - men varför hålla sig till enbart väggen när man kan måla både på golvet och på sig själv...? Det är ju ännu roligare.


Lill-Skruttan och Olgakatt.


R pysslade mer istället. Ett fint glitterpyssel blev det.


En mycket glad och nöjd Lill-Skrutta.


Mellan husen kan man skymta Brooklyn Bridge.  


 Som sagt DUMBO Arts Festival. Här målat på gatan.


Sedan blev det lunch.


Strax utanför restaurangen var det uppvisning för barn.


Fast varken Lill-Skruttan eller hennes vänner var särskilt intresserade. 


De var helt enkelt lite för små för just den här underhållningen.


Så vi gick till den intilliggande parken. Där somnade Lill-Skruttan i vagnen. 


Det flögs med drakar vid Manhattan Bridge.


R på lekplatsen.



Glasspaus på gräsmattan. 


Gott!


M och Olgakatt blev tillfrågade om de var gifta. Med varandra! Om de svarat ja hade de kunnat få vara med i någon TV-show....



Burkskor 


Ytterligare en "föreställning". Väldigt "artsy" med stora uppblåsta ballonger och någon form av dans. 


Vi fortsatte så småningom vår promenad och passerade bl a den här vackert restaurerade karusellen. Olgakatt kunde berätta att den var från 1922 och att den köpts upp av någon rik familj på 80-talet. De hade rustat upp den och senare donerat den till staden. Man ska så småningom kunnafå sig en åktur på den igen.


 Här tittas det på karusellen.



Musik spelades också på flera ställen. Här dansar Lill-Skruttan till en grupp som vi lyssnade på en stund.


Vi tänkte sedan ta "water taxi" tillbaks till Manhattan. 




Men något måste ha hänt för plötsligt kom det räddningsbåt, polishelikopter (som cirkulerade på mycket låg höjd) samt senare även en polisbåt. 


Vad har hänt?
Vi fick aldrig veta, men däremot visade det sig att endast en taxibåt till skulle komma och vi skulle inte få plats i den. Därför beslöt vi att promenera mot tunnelbanestationen istället. När vi precis lämnat piren kom en ambulans i full fart med sirener på och körde mot piren, så jag tror att något hänt där, vilket kan ha varit anledningen till att de drog in taxibåtstrafiken såpass tidigt.


 Brooklyn Bridge



På väg mot tunnelbanestationen i Brooklyn Heights. Detta är ett mycket fint område där det kostar åtskilligt att bo. Nästan Manhattanpriser...


På stationen roade sig vissa.


Medan andra vilade...


Olgakatt och Lill-Skruttan på väg upp från tunnelbanan.

Väl hemma var vi alla ganska möra. Under kvällen har vi ätit middag, lekt och myst med Lill-Skruttan, pratat och tagit det lugnt. Olgakatt gick till sig efter middagen någongång vid 21-tiden, och vi bestämde att ses igen imorgonbitti. Ungefär samma tid som i morse. Under morgondagen kommer vi att ta oss till "The Cloisters" på Upper West Side. Det ska bli jätteroligt för M och jag har länge pratat om att ta oss dit men har hittills aldrig besökt det. 

Och vill ni läsa Olgakatts eget inlägg om dagens äventyr kan ni göra det här!