torsdag, februari 28, 2013

Spam-tidsmaskin

Spamen bland kommentarerna i min blogg har ökat markant den senaste tiden. Jag har ingen aning om varför. Än så länge är det ändå kontrollerbart. Nästan alla fastnar i Bloggers filter men de sänds ändå till min emailadress eftersom jag får alla kommentarer som email också. Med en länk till det inlägg där de har smygit sig in. Jag brukar mest bara radera dem och regelbundet kolla samt rensa i spamfiltret. Inga funderingar eller så all. Igår kom dock ett spam som plötsligt tog mig bakåt i tiden. Nästan på året precis. Eller snarare fem år tillbaka. På dagen.

Plötsligt sköljde så många känslor och minnen över mig. Jag läste mitt gamla inlägg och fick tårar i ögonen. Det kändes så avlägset och ändå minns jag med sådan exakthet alla tankar och känslor från då. Oron. Ovissheten. Sedan ser jag på min älskade Skrutta som jag just har bakat en chokladkladdkaka tillsammans med och förundras. Över hur fantastiskt det hela slutade. Över att jag fick bli mamma till henne och över att det känns som ett mirakel. Över att jag har den allra finaste tjejen i hela universum och hur över hur oerhört det känns.

Vägen hit var inte den lättaste men jag är så glad, lycklig och tacksam över att vi kämpade och inte gav upp. Och också över att all den påföljande dramatiken slutade så väl. Att den första oron gav vika och att vi istället kunde glädjas. Känna förväntan. Inför allt som skulle komma. Att vi skulle få bli föräldrar. Fem år sedan det var . Fem år. En hel liten evighet. Och ändå är detta bara början.

Blågult i staden!

Jag fick just reda på detta av gulliga Suzesan! Empire State Building i blågula färger ikväll alltså. Synd att jag jobbat hemifrån och därmed inte ser denna byggnad just ikväll då. Annars brukar jag se den, dels på avstånd från New Jersey och sedan när jag kör upp längs FDR på East Side här på Manhattan och därmed passerar den på lite närmare håll. Men inte ikväll alltså. Men det känns ju lite kul att veta ändå.

Sedan måste jag erkänna att jag faktiskt har noll koll på just Swedish House Mafia. Mer än att jag känner till att de är väldigt poppis i Sverige (ja och tydligen här också då....!) men jag har inte lyssnat på dem eller så. Kanske borde jag? Jag är överhuvudtaget urusel på all ny musik. Har slutat hänga med för alldeles för länge sedan. Tyvärr. Jag känner att jag mer och mer gått över från musiklyssnande till "pratlyssnande" de senaste åren. Lyssnar ofta på podcasts på min iPhone men då är ju musiken alltid borttagen. Så det blir inte så mycket nytt under solen. Har ni några tips på musik ni gillar så tipsa gärna!

*) Bilden är lånad från internet: http://mywindowsoftheworld.wordpress.com/



För er som undrat

Det gick bra igår efter morgonincidenten. M berättade att det inte var några som helst problem vid lämningen. Och när jag kom och hämtade på kvällen var hon hur sprudlande glad som helst och bubblade på om allt roligt som hänt under dagen. Sådant känns skönt. För även om man "vet" att sådana här saker (som händer lite då och då) oftast inte resulterar i några som helst "problem" eller upplevs som traumatiska på något vis, så känns det alltid bra då man själv med egna ögon och öron får någon slags bekräftelse på att det som kändes jobbigt när det hände inte har någon större betydelse i långa loppet. Vi hade en mysig kväll hemma sedan. M gick ut för att träffa en kompis efter middagen och då bakade jag och Lill-Skruttan en hästchokladkaka.

Idag är M (och ett par till föräldrar) med på dagis på deras utflykt till biblioteket. De går dit en gång i månaden och oftast följer en eller ett par föräldrar med då. Biblioteket här är så himla bra och de har aktiviteter för just barngrupper (dagis, hemmaföräldrar, skolor) och det brukar vara väldigt uppskattat av barnen. Lill-Skruttan älskar biblioteket och kan vara där och botanisera bland böckerna nästan hur länge som helst. Själv har jag en arbetsuppgift jag måste få färdigt idag och skicka iväg men jag känner mig inte överhopad med jobb vilket är skönt. Och solen börjar just nu titta fram mellan molnen därutanför fönstret så jag tror nog detta kommer bli en rätt bra dag. Önskar er alla därute detsamma!

onsdag, februari 27, 2013

Jobbande mamma

Just nu.
Onsdagsmorgon. Eller kanske snarare förmiddag.
Jobbar hemifrån. Skönt att slippa köra i det regnväder som anlände hit i natt. Under morgonen.Telefonkonferens. Med personer runtom i världen. Kina, Indien, Spanien, USA, Ukraina, Frankrike, Tyskland, UK. Kan kanske låta lite glamoröst. Men verkligheten ser minst sagt lite annorlunda ut.

Till alldeles nyss sprang jag omkring här hemma iklädd pyjamas med telefonen i handen och lurar inpluggade i öronen medan jag hjälpte Lill-Skruttan i badrummet, sedan hjälp med påklädning och kamning av håret. Försökte svara på hennes prat samtidigt som jag lyssnar med ett öra på vad som diskuteras på min telefonlinje. Tur att denna konferens handlade om andra som skulle presentera medan jag själv endast behövde lyssna.

När M ska gå med henne blir hon plötsligt väldigt arg och ledsen eftersom hon vill att jag ska ta henne till dagis. Inte pappa! Vi sätter oss i soffan en stund. Hon i mitt knä. Jag (fortfarande med lurar i öronen) försöker se till att hon inte trasslar in sig i sladdarna till hörlurarna medan jag samtidigt försöker trösta. Förklara. Varför jag inte kan följa med henne denna morgon. Hon är stor så hon förstår. Hon får till och med lyssna lite i mina lurar så hon hör vad jag lyssnar på. Att det verkligen är någon där som pratar. Och som jag förklarar för henne att jag måste lyssna på. Förståelsen är det som sagt inget fel på. Det är värre med trösten. Hon är fortfarande ledsen och arg men klär på sig ytterkläderna. Gråter en liten skvätt till, men sedan kramas vi och jag hoppas att hon får en bra dag på dagis trots tårarna denna morgon. Ibland är det banne mig inte lätt att vara förälder. Och att vara effektiv på jobbet. Samtidigt.

tisdag, februari 26, 2013

Poolhängsminnen

Igår, för exakt en månad sedan flög vi till Miami. Fy, vad jag längtar tillbaka nu.... Sol, värme. Ledighet. Fast det var ändå himla roligt att åka till jobbet i morse faktiskt. Kul att träffa Chefen och kollegorna. Har även fått en ny kollega nu som är väldigt trevlig. Bilkörningen i morse var också skön. Jag tillsammans med Mannheimer & Tengby i bilen. Och det har hänt en hel del här nu vad gäller LJUSET. För i morse var den första morgonen på mycket länge som det faktiskt inte var mörkt då jag körde iväg. Utan gryningsljus. Trots att klockan bara var lite över sex då jag lämnade garaget. Och redan när jag kom ut ur Holland Tunnel var det riktigt ljust! Så skönt! Fast lite längtan tillbaks till Disney Wonder får jag ändå då jag ser på de här bilderna...

Poolen (eller poolerna: både Mickey's som var barnpoolen, Goofey's som var familjepoolen samt de olika bubbelpoolerna) var nog där vi var allra mest ombord på båten.



Glass fick man ju så mycket man bara ville. Bara att ta när själv som helst i glassmaskinen på däck.

Mickey's pool med vattenrutchkanan

Inga badkrukor här inte!



Skönheten och Odjuret

Solnedgång på balkongen

Här badar vi i ett av "Mickey's öron"





Balkongen var GULD!


Minnie och en Prinsessa. Kan ni gissa vad Minnie's öron är gjorda av...?

Middag i Animator's palate. 
Jag kommer skriva mer om denna restaurangen i ett annat inlägg senare. 

En månad sedan som sagt. Mmmmm.... Men nu är det som sagt vardag och även om ljuset börjat återvända så är det en bit kvar till vår. Men den kommer. Det vet jag ju. Och i år kommer ju Svägerskan, hennes Loff samt Svärmor att få uppleva den här i staden. Jag hoppas verkligen det blir en fin vårvecka vädermässigt då de kommer i början av maj! Bara dryga 2 månader kvar. Nedräkningen är i full gång.

måndag, februari 25, 2013

Konsten att inte spricka som ett troll i solen

Ja, ja, ja. Jag förstår att ni undrar. Vill att jag ska tala ur skägget, sjunga hela ABC-visan, tömma handväskan och allt det där. Och tro mig, jag skulle inget hellre vilja. Jag är nämligen sprickfärdig. Men eftersom detta inte enbart innefattar mig så får jag helt enkelt försöka att varken spricka, pysa eller sjunga ut. Inte än i varje fall.

söndag, februari 24, 2013

Solskenshyhet

Idag har vädret varit bättre än igår. Uppehåll. Men fortfarande mulet. Efter en mycket mycket lugn morgon och förmiddag kom vi ut på en liten promenad i staden och kollade bland annat in en leksaksaffär i närheten av oss. Varmare än gårdagen men trots ett par blå hål i det gråmulna täcket orkade solen aldrig riktigt fram. Frånvaron av sol ute kompenserades dock av en riktig Solskensnyhet! En alldeles alldeles underbar sådan! En av de bästa vi fått på mycket länge och det kvillrar lite i kroppen än. En go' varm känsla i magen. Och hjärtat slår sådär lite extra. Förväntansfullt.
Some days are just better than others!


*) Och nej bilden här är inte från idag. Som sagt ingen sol idag. Och nästan all snö har regnat bort. Men solen i mitt hjärta lyser klart och varmt. Så jag tyckte den passade fint.


lördag, februari 23, 2013

Skön regndag i Queens

Idag lördag vaknade vi upp till en stad insvept i grå dimma och sprayregn. Mist. Att gå ut kändes ungefär som att stiga in i ett moln. Finfördelat regn som liksom letar sig in precis överallt där det finns minsta glipa i kläderna. Lägger sig som en våt film över huden och täcker ens hår med små små små droppar. Lägg till lite blåst och någon plusgrad så har du vårt väder idag! Som tur var har vi ändå haft en riktigt fin dag. Vi var bjudna till en av Lill-Skruttants dagiskompisar som nyligen flyttat till Queens. Vi bidrog med bagels och muffins till den otroligt goda brunchen som de bjöd på. Och tjejerna lekte så det stod härliga till. Just en sådan där dag när man sitter i godan ro tillsammans och pratar om allt och inget. Barnen roar sig mer eller mindre själva och ja, det är bara skönt helt enkelt. Love it!

Yummy!

Två féer kom plötsligt flygande!

Stylish...!

De flög sedan lika plötsligt tillbaka igen och lämnade bara lite gnistrande pixie dust kvar

Våra vänner hade en otroligt fin lägenhet. Den kändes nästan lite "Stockholmsk" på något vis tycker jag. Vi pratade och åt, och åt och pratade och blev bjudna på mimosa och pratade ännu mer. Och ja tiden rann iväg sådär som den har en förmåga att göra när man har riktigt trevligt. Stort TACK!! 

Efter besöket åkte vi förbi Costco som ligger alldeles i närheten (iallfall nära om man har bil) och handlade. Så nu är frysarna fyllda igen. Resten av kvällen var lugn och gick i Legots tecken. På något underligt vis har jag haft söndagskänsla hela dagen. Så det känns lite extra bra att veta att det faktiskt är söndag imorgon och inte ny arbetsvecka.

Fasiken vad Lego är pilligt! Så många yttepytte små små små saker. Men Lill-Skruttan tycker väldigt mycket om sitt Lego och deklarerade under kvällen att "när hon fyller år så önskar hon sig väldigt gärna mer Lego i present för hon älskar att bygga och leka med det!"




Överraskande positivt

Allt gick bra med registreringen igår morse. Jag ringde till skolan innan så jag visste exakt vilka sorts dokument som är godkända som adressbevis. Telefonräkningar var det inte. Men hyresavtal, lönespecifikationer från arbetsgivaren t ex var godkända. Bara det stod både namn och adress på dokumenten. Detta var faktiskt första gången jag och M var in i skolan. Vi har tidigare endast varit på skolgården eftersom de har en liten Farmer's Market där på lördagarna och då säljer frukt och grönsaker. Men inne i själva skolbyggnaden har vi aldrig tidigare varit.

Jag måste säga att vi båda två kände oss positivt överraskade. Efter att ha besökt en annan public school tidigare (då Lill-Skruttan skulle göra testet till "Gifted & Talented") var jag ju lite smått förskräckt över hur ogästvänlig jag tyckte att miljön kändes. Om ni minns så var det kanske framförallt detta med säkerhetsvakter vid ingången och galler för matsalsfönstren som gjorde att jag fick en liten klump i magen. Men här tyckte jag att atmosfären och miljön kändes så annorlunda. Varmare. Mysigare. Hemtrevligare. Visst hade de en "vakt" när man kom in genom entrén. Men det var en kvinna i 55+ åldern som mycket vänligt bad oss legitimera oss och sedan hjälpte oss tillrätta. Korridoren vi kom in i kändes väldigt skolaktig. Samma känsla som vid de flesta låg- och mellanstadieskolor jag besökt även i Sverige. Färgglada teckningar, pappersgubbar, kartor och annat på väggarna. På ena väggen hängde en stor "hemmagjord" planch där det stod vilka olika språk som talas i skolan "just nu". Det var många. Och faktiskt såg vi att det går en svensk elev där nu! Samt en norsk. Dock ingen finsk eller dansk. Under spanska var listan på elever som längst, följd av mandarin. Jag räknade inte antalet språk men denna plansch innehöll väldigt många andra språk också vilket betyder att eleverna och deras familjer verkar komma från i stort sett hela världen. Det känns roligt att den mycket internationella miljö Lill-Skruttan haft och har på sitt dagis kommer att fortsätta även då hon börjar skolan.

Kvinnan på administrationen var otroligt vänlig och hjälpsam även hon. Vi visade våra papper och fick sedan fylla i en ansökan som mer eller mindre bestod i Lill-Skruttans namn, adress samt vårdhavares namnunderskrift. Inga svårigheter där inte. Ytterligare en sak som bidrog till det lite mer "mysiga" intrycket var nog att de tydligen hade "PJ Day" då vi var där. Vi såg både vuxna och elever som skrotade runt i korridorerna iklädda nattkläder. Pyjamas. Morgonrock och tofflor. Färgglatt och fint. Det gillade jag, för det kändes på något vis som att om skolan anordnar sådana dagar finns där också utrymme för lite lekfullhet.

Det känns skönt att registreringen är avklarad. Nu är det inte så mycket mer att göra. Än att vänta och se. Skolan kommer dock ha en visning om en vecka och jag hoppas att vi båda kan gå på den. Eventuellt kommer jag inte att kunna närvara, men M kommer att gå oavsett vilket känns bra för vi vill ju väldigt gärna få känna av skolan lite mer samt få lite mer information. Det är helt klart en mycket spännande tid vi har framför oss!

fredag, februari 22, 2013

Registrering

Idag står registrering av Lill-Skruttan på schemat. Jo, här måste man registrera sitt barn i den public school som man ansöker om plats i. Dead line är första mars. Om en vecka alltså. För att registrera måste man personligen gå till skolan och där visa upp bevis på att barnet är i rätt ålder (födelsebievis eller pass) samt bevis för att man är bosatt på en adress som ligger i skolans skoldistrikt. Det senare eftersom man befarar att familjer utanför skoldistriktet annars skulle kunna komma för att registrera sina barn där.

Hela staden är indelad i olika skoldistrikt. Och här är skoldistriktet ALLTDet finns bra och det finns dåliga. Ett barn får endast gå i en skola som ligger i det speciella skoldistrikt som man bor i. Om man råkar bo i ett dåligt skoldistrikt har man oftast två val. Antingen att flytta till ett bra skoldistrikt. Eller sätta sitt/sina barn i en privatskola. Och sådana är inte billiga här om man säger som så. Vissa summor jag hört är i samma nivå som vissa college kostar! Makalöst!

Så att bevisa att man faktiskt tillhör skolans skoldistriktet är alltså något som krävs. Som bevis kan man ta med en räkning eller annan "officiell" handling där ens namn samt adress står. Men jag tror att själva registreringen går rätt fort. Vi får se. Jag hoppas att vi inte kommer behöva vänta alltför länge utan att vi åtminstone kommer att kunna få visa våra handlingar rätt fort. Skolan ligger dessutom bara ett par kvarter bort så det är nära vilket känns skönt inför skolstarten också. Återkommer senare när vi varit där.

torsdag, februari 21, 2013

Solig torsdag

I brist på annat denna torsdag får jag bjuda lite på den utsikt jag själv sett ut över den senaste timmen. Nämligen den från vårt lilla gym på 38:e våningen, i grannhuset. Jag har visat den förr, men den tål att ses igen. Jag tycker det är kul att se vilka båtar som kommer upp och ner längs East River. Bäst tycker jag om the Tug Boats. Så söta! Som överväxta ankungar i rött eller blått tuffar de fram genom vattnet. Och att kolla in helikoptrarna som surrar runt i luften. Ibland kan man även se flyg som är på väg upp eller ner (La Guardia Airport ligger ju ganska nära oss i Queens). Jag kan även se byggnaden där M jobbar. Och så sjukhuset där Lill-Skruttan är född. Till höger mitt i East River ligger Roosevelt Island, och på andra sidan skymtar som sagt Queens. Detta är verkligen min del av staden. Min neighbourhood. Mina kvarter. Som jag kan utan och innan. Inte särskilt spännande, märkvärdiga eller upphetsande kanske, men de är mina. Min vardag. Min trygghet.

Vrider man huvudet lite åt andra hållet ser man mer av själva staden. Långt där borta till vänster i horisonten kan man skymta de två San Remo tornen på Upper West Side. De som tillhör en av de mest fancy byggnaderna längs Central Park West, med bland annat kändisar som Bono, Donna Karan, Bruce Willis och Dustin Hoffman som boende där. Inga billiga lyor där inte! 

Betydligt närmare (lite till höger: andra vita byggnaden från höger) kan jag se min förra arbetsplats. Strax bakom den skymtar ytterligare en byggnad med en grönaktig "glasvägg" i vinkel mot en mer orangefärgad vägg. Den tillhör också min förra arbetsplats men huset är betydligt nyare. Man kan inte se det på denna bilden, men det huset är faktiskt byggt ÖVER/kring en katolsk kyrka. Den lilla kyrkan är mer eller mindre "insprängd" i den här höga byggnaden (på marknivå) och enligt ryktet sålde kyrkan marken omkring samt LUFTRUMMET OVANFÖR (lite intressant att det i en stad där man bygger på höjden alltså är möjligt att köpa och sälja luftrum!) kyrkobyggnaden så att man skulle kunna bygga detta nya forskningscenter. Men ett av villkoren för försäljning var att man skrev under på att ingen stamcellsforskning skulle få ske i detta huset. 

Detta är alltså vad jag ser när jag är på gymmet. Mina kvarter i min stad. I lurarna idag lyssnade jag inte på musik utan på svensk radio (podcast). P1 Pratradio blev det. Jag körde även lite lägre intensitet idag. En halvtimme på "Ellipsen"och fokuserade sedan mer på vikter och styrketräning för överkroppen. Ryggen, magen och armarna. Särskilt ryggen vill jag försöka träna mer nu eftersom jag har känt av den lite de senaste månaderna. Troligen på grund av att jag sitter så mycket mer nu än tidigare. I labbet växlade man mycket mer mellan att stå sitta och gå omkring. Men med nya jobbet är det mest att sitta framför datorn och att sitta i bilen. Inte så bra för ryggen med andra ord, så den behöver nu tränas lite extra. Om några av er där ute har några tips på bra och enkla rörelser för att stärka ryggen mottages de tacksamt! 




onsdag, februari 20, 2013

Bland sköldpaddor och delfiner

Efter den gråa gårdagen kommer här ytterligare bilder från vår semester. Lite mer färgglada och soliga än det rådande vädret. Även om vi faktiskt hade sol här i NYC i morse. Men den verkar ha gömt sig nu....

Detta är från onsdagen då vi anlände till Grand Cayman Island. En strålande vacker dag var det. Lätt bris, intensivt blått vatten och solsken. Vi hade till detta stopp förbokat en av utflykter som anordnades av Disney Cruiseline och skulle därför få besöka dels en "Turtle Farm" och dels ett "Delfinarium".  Vi hade blivit tipsade om just skölpaddorna av kompisar som besökt Grand Cayman ett par år i rad. Sedan hade vi även lovat Lill-Skruttan att hon skulle få träffa (och pussa) en delfin eftersom en av hennes vänner hade gjort det när hon var på kryssning ett par veckor tidigare.

Båten kunde inte lägga till iland på Grand Cayman eftersom ön omringas av stora rev. Därför kom s.k Tender Boats och hämtade upp de passagerare som ville komma iland. Det gjorde helt klart att iland- och ombordstigning blev lite mer komplicerat och tog längre tid men vi tyckte det var rätt roligt och spännande också att få åka en mindre båt och därmed kunna se de stora kryssningsfartygen från vattnet. Varnar nu för ytterligare en Bildbomb!

Frukost på akterdäck

På väg mot Grand Cayman i en av de "tender boats" som transporterade passagerarna från kryssningsfartyget.

Vi såg ett Piratskepp också som låg på svaj.

En glad tjej på väg mot dagens äventyr


Först ut var The Turtle Farm

I den stora dammen simmade de stora sköldpaddorna



På den här stranden lägger sköldpaddorna sina ägg.


Detta är en lite mindre sköldpadda i en av de mindre dammarna


Man fick även gå ner i en av de mindre dammarna för att få närkontakt med de små sköldpaddorna. Detta efter att först ha tvättat av händerna noga. Jag funderade över varför man inte behövde tvätta fötterna med tanke på att man ju skulle vada i vattnet....

De var "så små och SÖÖÖTA" tyckte Lill-Skruttan

Koncentration




Lite annat vildliv såg vi också som den här lilla ödlan

Och även denna stora och vackra ödla som solade sig i ett buskage

Sedan fick vi träffa en av delfinerna. Vi var en grupp som enbart skulle "enccounter" dvs en skötare berättade om delfiner och visade upp en av dem för oss efter att vi fått gå ner i poolen där den simmade. Man fick sedan klappa och känna på delfinen. Och kasta boll till den. Självklart älskade Lill-Skruttan detta även om hon först tyckte att det var lite läskigt vara i poolen eftersom den var såpass djup att hon inte bottnade. Vi vuxna stod på ett utskjutande galler längs med ena poolsidan och M och jag turades om att hålla Lill-Skruttan.

Puss puss! 
(efteråt berättade Lill-Skruttan att hon inte tyckt att delfinen luktade särskilt gott ur munnen....)


Väl tillbaka efter vår utflykt svalkade vi oss med färsk kokosmjölk.


Semesterdryck



På väg tillbaks till Kryssningsfartyget igen



Lite trött blev hon efter dagens alla upplevelser. 

Här syns vår båt bredvid ett av de riktig stora kryssningsfartygen. 

Det var verkligen en heldagsutflykt och vi var på det hela taget väldigt nöjda med den. Även om det kändes rätt charterstressigt" i början då vi alla skulle skeppas av kryssningsfartyget och sedan delas in i våra olika utflyktsgrupper. Jo, för många hade ju valt helt andra aktiviteter än vi såklart. Något som tydligen är stort här på grand Cayman och som jag älskat att göra om vi inte haft barn, var att snorkla med stingrockor. Kanske något för dig Taina när ni ska dit om några veckor?? Det enda jag kunde känna med besöket här var att jag gärna hade haft lite mer tid. För stranden de har här längs ena sidan av Grand Cayman är helt FANTASTISK! Seven Mile Beach kallas den och ja, vi såg den ju, men hade ingen tid alls att vara där. Om vi någonsin kommer hit igen tror jag att jag skulle skippa utflykter och bara hänga på den stranden....

Men det var som sagt ändå roligt att ha fått besöka både sköldpaddorna och delfinerna. Särskilt eftersom Lill-Skruttan verkligen älskade det. Detta tillsammans med Prinsessorna var det hon senare sa att hon tyckte var det allra bästa med hela semestern.