Mer snö på väg

Det börjar kännas väldigt tjatigt nu. Detta med att det är nya snösystem på väg hitåt. Igen. Och igen. Och igen. Under senare delen av natten är ett nytt på väg till oss. Inte så kul med tanke på att jag egentligen borde köra till jobbet de närmaste tre dagarna. Detta eftersom min Storchef från Paris är på besök. Jag får se hur illa det är imorgonbitti. Vill helst inte ge mig ut på vägarna om det ser ut att vara alltför mycket snö. Men ibland varnar de ju lite i överkant också. Vi får helt enkelt se.

Ny snöstorm på väg

Okej, ännu en ny snöstorm är på väg. Den ska tydligen komma hit inatt. Och de varnar för riktigt busväder. Jag är helt inställd på att jag kommer arbeta hemifrån imorgon och att skolorna här i NYC kommer att vara stängda. Enligt prognosen ska det börja runt midnatt och sedan vara som värst här runt 6 till 9 imorgonbitti. Just då alla ska ta sig till skolor och jobb. Så ja, jag tror att det blir en Snow Day imorgon och därmed en hemmadag för Lill-Skruttan. SUCK! Jag är ärligt talat sååå trött på vintern nu!! Vet att det inte hjälper att klaga. Men jag är trött på att frysa. Trött på snö som kommer och går. Om den ändå bara kom och LÅG KVAR. Men detta ständiga snöande och töande är så himla trist! Trött på att ständigt kolla om nya stormar är på väg och därmed inte veta om jag ska kunna köra in till jobbet. Eller när jag måste ta mig därifrån och hem (de dagar då snön kommer under dagen). Och trött på att inte veta om skolorna kommer vara öppna eller ej. Och ändå är vi bara knappt två veckor in i februari. Så vintern är långt ifrån över här. Tyvärr.

Idag är det riktigt riktigt kallt. Tydligen ska det vara hård vind under dagen också vilket kommer göra kylan ännu värre. Men det kommer alltså vara sol och klart i stort sett hela dagen. Så min pendling borde gå okej.

VÅREN!!! VAR ÄÄÄÄR DU?!?!?!?!?!

Något som är betydligt roligare är att jag häromdagen fick reda på av Söta Annika att min blogg är bland de 10 finalisterna. I den där Travelblog Award Tävlingen som jag nämnde för ett tag sedan. Där bloggen blivit nominerad. Och nu tack vare att så många har röstat på mig så är  min lilla blogg alltså i final. DET hade jag aldrig någonsin trott! TACK alla KÄRA SÖTA NI som röstat på mig!!! Det gör mig glad och rörd. Och tacksam. Över att ha så fina läsare. Och vill ni fortfarande rösta så går det bra. Men som sagt, för mig känns det stort bara att först blivit nominerad och sedan vara bland de 10 finalisterna. Så skoj!

Hitta massvis med flyg till Göteborg via Supersavertravel.

Så mycket bättre

Japp. Idag känns det verkligen så mycket bättre. Somnade relativt tidigt igårkväll och en natts sömn hjälpte. Körde in till jobbet i superdimma i morse men det gick bra det med. Sedan har det varit en rätt busy dag men den har känts bra. Piggare. Mer alert. Och det känns skönt att det är torsdag imorgon och att jag kommer kunna arbeta hemifrån både då och på fredag. Inte behöva gå upp i ottan. Det är skönt. Även om jag faktiskt uppskattar bilkörningen till jobbet på morgnarna. När trafiken är okej. Jag har lärt mig gilla den där timmen i bilen. Det är liksom "me-time". Men nu dröjer det ett par dagar innan det blir morgonkörning igen. Eftersom det är Martin Luther King Day på måndag blir det en hemmajobbardag även då. För då är skolorna stängda.

Insåg just NU att jag plötsligt blev sugen på choklad! Och om jag inte somnar när jag nattar Lill-Skruttan kan jag nog smyga till mig någon bit eller två. En anledning till att faktiskt inte somna riktigt lika tidigt som igårkväll....

Snöstorm på väg!

Det varnas för en snöstorm igen. Blizzard. Snö har redan börjat falla på Long Island. Här i staden syns ännu inget. Men jag lär köra hem tidigt från New Jersey idag. INNAN vägarna förvandlas till ett snökaos. Enligt nyheterna i morse ska detta bli den första utmaningen för vår nya borgmästare. Att lyckas ta hand om staden under och efter snöstormen. Vi får se hur pass illa det här vädret nu blir. Erfarenheten säger att det kan bli allt från "inget" till "absolut kaos".  Så beroende på hur det hela utvecklar sig får vi se om skolorna kommer vara stängda imorgon. Snow Days. Imorgon jobbar jag iallafall hemifrån. Det är ett som är säkert.

Snö på väg

Så är det ett nytt oväder på väg hitåt. Det ska dra in över östkusten någongång under morgondagen. Jag har dock beslutat att köra in till jobbet imorgonbitti. Förhoppningsvis ska inte ovädret komma förrän under dagen och jag har en videokonferens på förmiddagen som jag skulle vilja vara med på. Vi har även en "Departmental Lunch" imorgon som min chef tyckte att jag skulle närvara vid. Men självklart kommer jag att åka hem tidigare om det visar sig att ovädret kommer tidigare. Fast jag chansar ändå och kör in på morgonen. Så får det bli en tidig hemfärd. Hur tidig får vi se. Men förhoppningsvis hinner jag med konferensen och kanske lunchen. Självklart kommer jag ställa in pendlingen helt imorgon OM det visar sig att ovädret är snabbare och kommer hit tidigare.

I morse hade jag förresten en mardrömspendling till jobbet. En olycka på Pulaski Highway ställde till det. Mitt på ena bron hade det skett en krock. Bilköerna började redan strax efter Holland Tunnel. Det segade sig fram för att senare ta tvärstopp. Inte kul. För att ändå göra någon nytta där jag satt fast bakom ratten så kom jag på att jag ju kunde vara med på den telefonkonferens som jag annars skulle bli försenad till. Så jag ringde upp och kunde på så vis "jobba från bilen". Mycket bra!

Imorgonkväll har The Parent Association på dagiset ordnat en Happy Hour för alla familjer och det har vi tänkt gå på. De har även fått ett nytt inomhuslekrum iordninggjort som barnen ska kunna vistas i de dagar det är för kallt eller dåligt väder för att vara utomhus. Det ska vi få se imorgon och tydligen ska barnen kunna leka i det redan imorgonkväll.

Ikväll blir det dock tidig sänggång. Känner att mina ögonlock är tunga. Två tidiga morgnar i ryggen och en tidig morgon till framför mig innan pendlingsveckan är över. Det känns. I kroppen. Och i huvudet. Så lite te nu och så tänkte jag se färdigt ett avsnitt av Parenthood som jag började se häromkvällen men aldrig avslutade. Sedan blir det natti natti. Så får vi se vad morgondagen kommer visa upp för oväder.

Tisdagmorgon i mars

Först vill jag säga TACK till alla er som skickade så fina peppkommentarer igår när jag kände mig lite trött och omotiverad. Ni är så gulliga! Kan även meddela att gårdagen blev riktigt bra. Att ljuset återvänt nu gör stor skillnad. Det är fortfarande mörkt då jag stiger ur sängen men sedan någon vecka tillbaka är det ljust då jag kör vid 06-tiden. Så SKÖNT! På bilden här kan ni se hur pass ljust det var vid kvart över sex igår då jag körde ner i SoHo. Och tiden i bilen på morgonen är faktiskt något jag brukar njuta av nu. Det är en skön stund jag har för mig själv. Lite egentid. Lyssnar på podcasts, musik eller radio.

Jag fick ett par frågor angående garaget igår. Och kom på att jag kanske ska berätta kort om hur de flesta (som inte ställer sig på gatorna) här på Manhattan parkerar. De flesta som hyr garage har sina bilar i olika parkeringsgarage runt om i staden. Det finns faktiskt ganska många. Och dessa garage erbjuder oftast både korttids- och långtidsparkering, alltså både för personer som vill parkera någon timme eller två upp till en dag samt de som hyr per månad (det gör vi).

Men eftersom utrymme är en bristvara här så är självklart garagen inte sådana vi är vana vid i Sverige. Nej, de flesta är s.k valet parking, vilket betyder att de är bemannade. Man kan eller får inte parkera sin bil själv utan kör in i garaget och sedan tar en av de som arbetar där ens bil och kör iväg för att parkera den någonstans där det finns utrymme. När man hämtar bilen är det samma procedur fast åt andra hållet såklart. Man får ringa till garaget (eller säga till när man lämnar in bilen) och berätta när man vill ha tillgång till sin bil. Man ska helst ringa minst en timme innan man vill ha sin bil så att de hinner hämta den. Då kör de fram den åt en så den står på en plats där man själv kan komma åt den. Anledningen till detta system är som sagt bristen på utrymme. Alltså parkerar de alla bilarna så tätt de bara kan vilket gör att man kanske skulle vara tvungen att flytta på 3-5 bilar innan man skulle kunna komma åt sin egen parkerade bil. Och detta vore ju omöjligt. Men parkeringspersonalen har såklart nycklar till allas parkerade bilar.

Detta är inte ett optimalt system alls. Det är dyrt. Vi betalar faktiskt mer för vår parkering än vad vi gör för själva bilen per månad! Många dricksar även personalen "on top" på den redan höga månadshyran. Jag gör det inte varje gång men lite då och då när jag hämtar bilen. Det är bökigt. Men det är det som finns om man inte vill parkera på gatan. Att ställa bilen på gatan är gratis. Men svårigheten med det är att det ofta är otroligt svårt att hitta parkering (iallafall om man som jag pendlar de mer vanliga tiderna på dagen). Dessutom är det datumparkering vilket gör det hela mer krångligt och komplicerat. Vi har alltså valt att betala för parkeringsgarage istället. På jobbet parkerar jag dock gratis om dagarna. På en stor parkeringsplats utomhus.

Hörde faktiskt alldeles nyss på nyheterna att man sett att NYC har störst antal pendlare som har minst en timme enkel resa till jobbet. Här i USA då. Och ja, nu tillhör även jag denna skara. Inatt ska det komma ett snöoväder hit så vi får dock se hur det går med pendlingen imorgon. Blir det illa så stannar jag nog hemma då.

Måndagmorgon i mars

Så är det måndag igen då. Ny vecka. Klockan var ställd på 5 och ja kom faktiskt upp utan större problem. Vaknade till ordentligt när jag insåg att jag glömt ringa garaget och säga till att jag behövde ha bilen framställd. Men det gick bra. De vill helst att man ringer minst en timme i förväg och jag ringde ju ca 55 minuter innan så jag hoppas nu att det ska ha gått bra.

Känner mig lite kluven inför denna veckan. Jag tycker så mycket om mitt jobb och är så oändligt glad och tacksam över att ha fått denna chans. Men just nu är jag nog inne i en liten dipp. Inget svårt eller märkvärdigt utan mest bara lite sådär som man kan göra lite till mans och kvinns då och då. Men det är väl bara att ta nya tag. Nu är det strax dags att bege sig ut i morgontrafiken!

Hoppas ni alla där ute får en fin måndag och en bra ny vecka!

Snabba växlingar

Ibland går det undan här. Iallafall då det gäller vädret. Framförallt temperaturen. Den kan svänga väldiga när det vill sig. Som det senaste dygnet. Från minus 8 grader igår förmiddags till plus 8 som det enligt prognosen ska bli idag under dagen. Det är ganska stor skillnad det. Inte konstigt att det ganska ofta händer att man går ut i helt fel kläder. Ena dagen dunjacka, halsduk, vantar och mössa. Nästa dag skulle det räcka med en tunn regnjacka, stövlar och paraply. Idag tror jag dock jag stannar inomhus så mycket jag kan. Ingen pendling blir det. För jag kan jobba hemifrån resten av hela denna veckan. Alla mina kollegor är nämligen i Amsterdam så min chef tyckte inte att jag skulle behöva pendla in till ett tomt kontor. Det känns riktigt lyxigt. 

Influensaspruta, Varm choklad och Kuddkrig

Morgonen igår var (g)råkall. Snöblandat regn hade fallit under de tidiga morgontimmarna. Det kändes till och med lite småkyligt inomhus. Så efter att Lill-Skruttan och M gått till dagis satte jag på tevatten. För att värma mig. Idag jobbade jag hemifrån vilket var himla skönt. Särskilt med tanke på väderleken och väglaget. Att slippa gå upp i ottan och köra iväg i mörker och kyla i dålig sikt och på hala vägar. Utan istället sova lite längre och sedan bara starta jobbdatorn vid köksbordet. DET kändes skönt. Lite extra skönt också eftersom kvällen innan blev senare än vanligt.

Häromdagen skrev jag ju mest om att jag haft så lite tid denna veckan. Utanför jobbet alltså. Men igår skulle Lill-Skruttan till sin läkare för att få en influensavaccination så då hade jag lovat både henne och mig själv att vi skulle ha en riktigt mysig eftermiddag tillsammans. Efter sprutan alltså. För den var ju inte så mysig. Tänkte jag. Fast när jag hämtade Lill-Skruttan på dagis för att gå till hennes läkare så var hon hur sprudlande som helst och pratade om "The flu shot" som om det vore en present hon skulle få. Tydligen hade en av hennes dagiskompisar fått en tidigare under dagen och kommit tillbaka till dagis med två klistermärken och ett fint plåster. Så det var med hoppsasteg hon tog sig till läkarmottagningen i den gråkalla eftermiddagen. Det hela gick också otroligt bra. Fort. När det var färdigt fick hon se på nålen också innan sprutan slängdes. Hon var nyfiken på den. Och visst blev det klistermärken. Två stycken. Hon valde en med Törnrosa och en med Askungen på.

Väl hemma blev det varm choklad med marschmallows. En favorit hos Lill-Skruttan. Dessutom en dammsugare (eller punchrulle som de ju också kallas). Vi ägnade sedan resten av eftermiddagen och kvällen åt att spela spel, läsa och se på Dumbo. När M kom hem blev det middag och sedan ville Lill-Skruttan ha kuddkrig i sängen så ja, det hade vi. Just kuddkrig är något Lill-Skruttan älskar. Och själv tycker jag det är rätt roligt jag med. Åtminstone ett litet tag.

Sådana här stunder är det helt fantastiskt tycker jag. När man känner att man har tid och ork. Ingen direkt stress. Man kan leka, mysa, pyssla, busa. Tillsammans.

Dimmigt och rått ute i förmiddags, ja hela dagen

Väder som gjort för en god gryta. Så jag slängde i kött och grönsaker i slow cookern i morse.

På kvällen såg vi även på Dumbo. 

När ni läser detta är det torsdag. Enligt väderprognosen ska torsdagen bli klar och kylig. Inte mig emot. Jobbdag med pendling men fredagen är nära så torsdagspendlingen brukar inte kännas alltför jobbig om det inte händer något som gör trafiken alltför långsam. Det känns ändå, trots långa dagar denna veckan, som om den gått ganska snabbt. Betydligt fortare än föregående. Men visst ska det bli skönt med helg också. Snart.

Rivstart

Jo, det blev det när den nya veckan startade igår. Efter vår härligt sköna helg i The Catskills var det dags för långa och intensiva dagar på jobbet igen. Plus pendling som både igår och idag (framförallt hemresan idag som tog drygt 2,5 timmar!) var otroligt seg. Mycket mer trafik än vanligt. Undrar om det är semestrande folk också som är på väg in till staden inför långhelgen? Plus att det nu är nattsvart när jag kör hemåt. Det känns ofta som om jag kommer hem mitt i natten. Och idag har det varit en extra lång dag eftersom jag åkte till jobbet redan innan klockan 6 i morse men inte kom hem förrän närmare 20 ikväll. Men imorgon är det hemmarjobbardag. Och sedan är det långhelg. Thanksgiving. Den största amerikanska helgen av alla. Den helg som verkligen alla amerikaner firar oavsett religion och etniskt tillhörighet. Judar som kristna. Indier som kineser. Iallafall i någon form. Kanske inte fullt ut som helamerikanerna men på något vis firas det ändå. Åtminstone här i NYC.

Själva ska vi fira med våra Kära vänner som tidigare var våra Grannar. Vi har firat Thanksgiving tillsammans två gånger tidigare. Känns jätteroligt och mysigt. De fixar kalkonen och alla "ät-måsten" och vi icke-amerikaner tar med lite "sides". Och på fredag (Black Friday) kommer vi INTE att stå i kö till den stora rean som är runt om i ALLA affärer. Istället kommer vi att få underbart fantastiskt KÄRT besök!!!! Våra Käraste Kära vänner Familjen K kommer till staden från DC. Efterlängtade. De kommer eftersom de ska fira Thanksgiving med A's föräldrar som bor en bit utanför staden. Men sedan kommer de att bo här på Manhattan så vi hoppas få träffa dem både fredag och lördag. Can't wait!!!

Och på söndag säger jag hejdå till familjen och New York. Jag ska nämligen till en annan av de stora s.k metropolerna, nämligen Paris. En vecka. Med jobbet. Det kommer att bli otroligt roligt, spännande och intensivt. Jag kan säga att dagar och kvällar verkar vara rätt fullsmockade med jobbaktiviteter och möten av olika slag. Roligt ska det iallafall bli. Och jag kommer att flyga business class för första gången i mitt liv. Lär känna mig som den bortkomna kusinen från landet hahahaha!

Men nu är det tisdagkväll fast jag tycker det känns som fredagkväll. Mest för att jag vet att jag inte behöver stiga upp i ottan imorgonbitti och köra till jobbet. Lyx! Jag borde dock vara tröttare än vad jag är....

Torsdagmorgon i staden

Igårmorse passerade jag en nyhetsbil på väg ut ur staden. Det gör man ganska ofta. men jag funderar nästan alltid över vad det är de ska rapportera om.

Väl utanför staden på andra sidan Holland Tunnel och sedan en bit in i New Jersey körde jag förbi en polisbil som stoppat en bil vid vägkankten på motorvägen. Passerade ju ganska fort, men hann se att de satte handfängsel på mannen. Då undrar man också vad som hänt och varför.

Gör inte ni det när ni ser lite mer ovanliga saker omkring er i er vardagsrutin?

Upp kom man

Men är inte den piggaste. Särskilt inte när det är becksvart ute. Och regn. Men snart ska jag iväg och det lär förhoppningsvis vara en lugn körning såhär pass tidigt iallafall. Så jag borde rent teoretiskt inte ha några problem med att hinna fram till jobbet innan 07 och sedan ringa upp så att jag kan delta i telefonkonferensen utan problem. Men jag lär vara trött ikväll. Planen är att träffa ett par kompisar och äta middag med dem. Hoppas att jag klarar av att vara ett vaket sällskap då haha!

Jodå...

...det gick bra idag. Mötet. Visst fick jag en hel lista på saker som jag ska eller kanske framförallt inte ska göra. Men allt i största välmening. Min chef är väldigt bra. Eller som hon själv säger "I want you to learn so that you are not gonna be yelled at, but know for the future how and what to do. I don't want you to do all the mistakes I didn when I was new." Jag är både glad och tacksam över att ha någon som faktiskt kan guida mig genom den här nya världen som jag hamnat i.

Bild från i morse då jag svängde av från Houston för att köra till Holland Tunnel. Där framme i morgonljuset skymtar Freedom Tower.

Trött är jag dock. Så det blir sängen snart. Jag sov inte så bra den gångna natten. Alltför mycket i huvudet. Och på det en tidig morgon. Plus imorgon blir det det till att gå upp ännu tidigare. Jag har en telefonkonferens redan klockan 7 på morgonen. NY-tid. Eftermiddag i Frankrike. Jag kan naturligtvis ringa in hemifrån och därmed inte gå upp i ottan, men jag känner att jag nog ändå hellre åker in till jobbet. Trafiken runt 9 (vilket klockan nog skulle hinna bli innan jag skulle komma iväg om jag stannade hemma) skulle göra mig så sen. Men åker jag innan 6 så lär det säkert gå snabbt och bra att komma till jobbet. Plus att det inte är optimalt att sitta här och ha en telefonkonferens mitt i Lill-Skruttans och M's morgonbestyr....

Så nu blir det natti natti!!!
Men först vill jag tacka er alla för era söta, uppmuntrande och peppande kommentarer i inlägget nedan. TACK TACK! De gör mig så glad!

Mycket nu

Jo. Nu har det varit lite mycket igen. Och jag antar att denna veckan kommer att bli väldigt intensiv. Framförallt jobbmässigt. Tusen saker i luften. De flesta högprio. Ska strax köra in till jobbet. Första gången sedan innan Sandy. Jag hoppas det ska gå bra nu. Med både vägar, körning och bensin.

Känner mig lite småspänd. Mest över att träffa min chef igen efter hennes semester förra veckan. Känns bra att få träffas igen face-to-face och gå igenom vad jag gjort då hon var borta och vad som måste jobbas vidare med. Men samtidigt tycker jag alltid att sådana här möten efter en lite längre frånvaro känns smånervösa. Vet inte varför men jag får alltid en känsla av att man ska bedömas. Eller snarare att ens insatser ska bedömas. Visst bedöms man hela tiden men detta är första gången på nya jobbet som jag jobbat lite mer utan guidning. Jag vet att jag gjort en del misstag. Några har vi redan talat lite om via telefon innan helgen, då hon var tillbaka. Typiska nybörjarfel tycker jag. Sådana man gör innan man fått tillräckligt med erfarenhet. Jag hoppas bara att de inte ska tycka det är alltför negativt. Vi får se.

Återkommer när det finns tid.

Hoppas ni alla får en fin vecka!

Hejdå Olgakatt och tack för denna gången!

Ikväll är det sista kvällen för Olgakatt här innan sin hemresa. Eftersom jag kommer att köra tidigt till jobbet imorgonbitti igen så sade vi därför hejdå nu efter middagen. Det känns som alltid tråkigt att ta avsked. Tiden springer alltid så fort och eftersom jag varit sjuk ungefär halva tiden (eller mer egentligen) av de här dagarna som Olgakatt var här så känns det som om tiden gått väldigt fort. Men jag är glad över att jag hann friskna till innan hennes hemresa ändå.

HEJDÅ Olgkatt! Tack för denna gång och Välkommen tillbaka!

Idag har jag dessutom varit tillbaka på jobbet. Det kändes roligt att köra dit i morse. Trots att det nu är helt mörkt när jag går upp och promenerar till garaget. Sedan börjar solen gå upp ungefär då jag kör på FDR och när jag kommit genom Holland Tunnel i New Jersey har jag ofta en apelsingul sol i backspegeln. Och det var roligt att vara där. Jag gillar jobbet. Dock blev det en otroligt intensiv dag så som det ofta blir när man varit mer eller mindre frånvarande ett tag. Jag kunde visserligen jobba hemifrån större delen av mina "sjukdagar" men farten var ju inte lika snabb som vanligt. Plus att vi nu har fått en hel del nya dead lines så ja, det blev en dag nästan helt utan rast. Men det känns bra ändå eftersom jag fick så mycket gjort, och jag fick till och med en del beröm för en del av det jag gorde idag. Vilket såklart alltid känns roligt. Men nu är jag trött så det blir snart godnattsaga för både mig och Lill-Skruttan.

Nätverka på tid

Idag har jag nätverkat. Aktivt. Det var en speciell arbetsdag på jobbet idag då företaget ordnat en halv dag med föreläsningar och olika aktiviteter. En stor del av dem gick ut på att man skulle mingla med kollegor och nätverka. Jag hade även registrerat mig för en mer "aktiv" form att nätverkning som liknade "speed dating". Bra tyckte jag eftersom jag är så ny på företaget. Och det var riktigt roligt. Sju minuter hade man på sig per person och jag träffade jättetrevliga personer och en del av dem lär jag säkerligen ta kontakt med igen. Tanken är att även för dem som arbetat länge på företaget så känner man oftast inte så många utanför den egna sfären. Datanissarna har kanske inte full koll på de som arbetar med Regulatory Affairs, säljarna kanske vill träffa fler från R&D och så vidare. Otroligt bra tycker jag, för det är alltid bra att lära känna fler på en arbetsplats. Om man behöver hjälp med vissa saker är motståndet alltid lite mindre att fråga då det är någon man har träffat tidigare och känner lite.

Förra veckan nätverkade jag även lite vid espressomaskinen i köket. Den kollegan ska jag nog fråga om hon vill luncha någon dag nu i veckan. Det är förövrigt ett ganska bra ställe att nätverka lite mer inofficiellt på. Tycker jag.

Men nu måste jag sova. Trött trött trött. En lång måndag är till ända. Körningen hem gick dessutom seeegt på grund av FM-möte. Tur bilen inte var buggad när jag satt fast i trafiken på 57:e gatan på väg hem. Då hade polisen säkert kommit och tagit mig i tron att jag var en terrorist! Imorgon får det bli hemkörning via Upper West Side tror jag. För de där diplomaterna och ministrarna måste ju tydligen poliseskorteras i specialfiler som tillfälligt fixas av orange trafikkoner! MITT i VÄGEN. Så vanligt folk inte ska kunna komma fram. För trafiken står stilla stilla stilla. Varför kan de inte bara hålla sig på FN-området undrar jag? Varför?! Vad ska de ut mitt i rusningstrafiken för? VA?!? Eller varför kan de inte åka vanlig taxi som normalt folk?! Eller om det nu ska åkas så fint kanske helikoptrar vore något. Så kan vi vanliga dödliga få ha vägarna för oss själva. De är tillräckligt igenknökade ändå sådär runt 18-tiden en vardag. UTAN polissekorter och avstängda filer. Punkt!

Att jobba hemifrån

Idag jobbade jag hemifrån. Skönt. Att slippa gå upp i ottan. Slippa köra bil i två timmar drygt. Skönt att slippa fundera över vad man ska ha på sig. Man kan skrota runt i pyjamasen om man vill. Eller sina andra myskläder. Ingen dress code alls. Man kan läsa och skriva saker i lugn och ro tuan att fundera över andra saker runtomkring. Morgonen började dock med en telefonkonferens halv nio. M och Lill-Skruttan gick till kafeterian på M's jobb för att äta frukost innan dagis. Så jag fick lugn och ro här hemma. Då mitt telefonmöte skulle börja.

Här är under själva telefonkonferensen. Jag ringde upp på mobilen vilket är skönt för då kan man ju röra sig rätt fritt och ändå hänga med i diskussionen. Uppkopplad till en särskild länk var jag också vilket gjorde att jag kunde följa powerpointpresentationen där.

Men vad hände här då?!?!? En katt på besök i knät. Tur att det går bra att klia kissen under hakan när man har telefonkonferens hemifrån.

Sedan lade han sig på bordet istället, Tazo.

Och här sträckte han ut sig ordentligt. Jag var tvungen att putta lite på honom så han inte skulle lägga sig över tangentbordet...

Det var en väldigt bra konferens också. Givande. Jag känner att jag börjar ha en bättre överblick nu på saker och ting. Självklart långt ifrån allt eller i detalj, men jag känner att vissa saker börjar falla lite på plats. Det känns bra. Min uppgift jag gjorde till igår blev också väl mottagen vilket känns bra. Det var inget stort, men man vill ju gärna visa att man faktiskt kan göra ett bra jobb ändå. Även när man är ny. Eller kanske ännu mer just på grund av att man är ny. Visa att man kan. Att man duger.

Imorgon är det dock on-site som gäller. Vilket känns bra det med. Jag gillar att variera. Det känns bra. Vädret ser ut att vara fortsatt fint också så jag oroar mig inte för pendlingen heller. Och nu när jag kört via Holland Tunnel har det gått himla bra rent tidsmässigt också faktiskt. En dryg timme enkel resa. Helt okej.

Kvällen kommer bjuda på köttgryta från slow cookern. Och så hoppas jag på lite mys, pyssel eller spel tillsammans med Lill-Skruttan. M kommer nog dessvärre att vara ganska upptagen. Han ska ge en presentation på jobbet imorgon och måste förbereda inför den. Jag är inte avundsjuk....!

Ja, och så ni som undrar över hur mötet om ansökningarna till Kindergarten nästa år gick. Well well. Låt mig säga att DET är en helt annan historia som kommer kräva sitt eget inlägg. Eller kanske flera. Så det får bli en annan gång. Men, jag kan summera det hela med att säga att som svensk tycker man att New York City är en GALEN stad. Helt GALEN! Iallafall när det kommer till skolor och hur många många många familjer resonerar här. Men som sagt, detta får bli ett helt annat blogginlägg.

Det gick ju bra

Ovädret kom nog av sig lite. Iallafall blev det inte alls så farligt som jag trott. Jag kom därför väldigt tidigt till jobbet igår morse eftersom jag körde extra tidigt bara för att jag trodde det skulle kunna ta längre tid med tanke på vädret. Inga olyckor på min väg plus endast en del regnskurar gjorde att det gick väldigt smidigt. Likaså på vägen hem. Man hade varnat för att det skulle bli otroligt hårda vindar (varning för tornades) och kraftiga regnskurar på eftermiddagen och kvällen. Men jag körde hem utan problem. Visst var det hårda vindar och uppe på vissa broar fick man köra väldigt försiktigt. Bilarna krängde en del i vindbyarna och jag tycker sådant är lite obehagligt, men på det hela gick det väldigt bra. Jag kom tillbaka till Manhattan utan problem. Och trots att President Obama var i staden igår så klarade jag mig undan trafikstockningar där också.

Senare på kvällen kom ösregnet och det blåste som sagt en hel del, och jag var glad över att det inte hade kommit tidigare. När M kollade väderradaren såg han att ovädret kommit till området där jag arbetar ungefär en halvtimme efter att jag körde från jobbet. Så jag hade nog turen att köra framför det hela vägen in till staden där det senare hann upp mig. Men då var ju bilen parkerad i garaget och jag själv hemma i vår torra varma lägenhet.

Idag jobbar jag här hemma och började morgonen med min allra första telefonkonferens hemifrån. Vi har en massa sådana telefonkonferenser eftersom jag arbetar på den globala delen av företaget och därmed ofta har "möten" med framförallt Europa.

Senare idag ska jag på ett möte på Lill-Skruttans dagis som ska handla om nästa år. Det vill säga ge oss förvirrade föräldrar information om Kindergarten (vilket jag tror är ungefär jämförbart med 6-årsverksamheten i Sverige). Hur och när vi ska gå till väga för att ansöka till de olika skolorna. En ny värld som sagt.

Oväder på gång

Idag ska det bli "heavy thunderstorms" här. Så detta blir första gången jag testar att köra i riktigt dåligt väder. Jag hoppas det ska gå bra men jag är beredd på att det lär ta betydligt längre tid. Förhoppningsvis ska det inte bli alltför illa men här kan vägarna verkligen lätt "svämmas över" när det kommer sådana här kraftiga skyfall (lite lika tropiska regn) och olyckor sker så lätt. Och självklart ser det sämre ut i New Jersey än här i staden. Som vanligt... Redan har det skett en olycka i norra Jersey nära det område jag kör ibland. Och då är klockan bara strax över 6 på morgonen.

I övrigt har jag även min första mer "riktiga" dead line idag. Hoppas det ska gå bra med den också. Jag vill gärna kunna leverera något bra. Plus att jag måste ringa ett långt samtal till Benefits Center idag. Enbart för att det varit och fortfarande är en massa datastrul för mig vilket gör att jag inte kommer in på företagets intranet och därmed inte kunnat vare sig läsa igenom mina benefits eller "enroll".  Med denna tisdag framför mig längtar jag redan efter kvällen...


Nej bäst att göra sig i ordning så man kommer iväg snart.

Mitt nya liv?

Tack alla för era underbart uppiggande och stöttande kommentarer! Jag har inte hunnit svara. Eller jag började igårmorse, men mina svar publicerades inte av någon underlig anledning (Blogger??) och sedan fanns ingen tid. Men jag vill trots att jag inte svarat på dem säga att jag uppskattar dem mycket!! 

Och visst har ni rätt. Jag lär vänja mig. Vid min nya vardagsrutin. Att inte få klä sig helt som man vill. De tidiga morgnarna. Bilkörningen. Nya jobbet med allt vad det innebär. De kortare kvällarna. Jag tror och hoppas även att jag ska känna mig mindre trött så småningom. Då mer och mer av allt detta nya börjar bli rutin. Då vardagen börjar att sätta sig lite.

Igår var dock en dag då mycket inte gick min väg riktigt. Datastrul på jobbet. Satt i telefon med IT-killarna i säkert 1,5 timme sammanlagt om inte mer. Ändå kunde de inte fixa det hela utan skickade det vidare till en annan avdelning. Hoppas de kan fixa det hela hyfsat snart, men som alltid med sådana här saker så har man noll koll på när det kan ske.

På hemvägen tänkte jag köra Holland Tunnel men totalmissade var jag skulle avvika från min GPS-rutt så jag hamnade i bilkön in till Lincoln Tunnel ändå. Där satt jag i ca en timme och tjugo minuter!!!! Helvete! Fattar ni hur lång tid det är att sitta i en bilkö så länge! Som rör sig i snigelfart.... Och där någonstans rann min lilla energi ut tror jag. Den sista gnuttan försvann under min färd tvärs genom staden efter tunneln. Trafiken på Manhattan vid sjutiden på kvällen är galen! Kaotisk. OCH därmed långsam. Ett tag ville jag helst bara parkera bilen och promenera hem.

Som tur var hörde våra underbara vänner Familjen K av sig och bjöd in oss på middag (jag fick sms:t då jag satt i bilkön). Så när jag väl kom hem blev det till att snabbt byta om (från jobbkläder till lite mer bekväma) och knata över till dem. En kall öl och en pastamiddag senare var mitt humör helt klart bättre. Trött var jag dock fortfarande, och vi gick hem efter att ha ätit glass och druckit te. Jag stupade i säng före Lill-Skruttan. Någongång vid 22-tiden. Tror de läste saga i soffan hon och M. För att inte störa mig i sovrummet. Men ärligt talat hade jag nog sovit mig igenom det med om det varit så. Jag var så trött så trött så trött.

Idag är det torsdag och jag vet att en del nya arbetsuppgifter väntar på mig. Det känns kul och bra. Men jag ska erkänna att jag ser fram emot imorgon då jag kommer kunna arbeta hemifrån. Att slippa köra in och framförallt hem imorgon känns väldigt skönt! Och nästa vecka hoppas jag att jag kommer att kunna arbeta två dagar hemifrån så som det var sagt när jag fick jobbet. Men nu ska jag strax köra iväg till jobbet. Får se vad denna dagen kommer att bjuda på.