måndag, december 08, 2014

Tyst

Om ni undrar över bloggtystnaden så beror den främst på två saker. Ett, att vi skickade datorn med flyttlasset. Så den befinner sig nu alltså någonstans mellan New York och Kalifornien (och jag orkar inte blogga så mycket från telefon eller padda). Två, jag är ensam med barnen nu vilket gör att det inte blir så mycket tid över. Jag var dessutom helt slut efter packningen av vårt hem. Två dagar tog det ungefär för mig att återhämta mig. Hade tänkt göra så mycket de här två sista veckorna som New York-bo men har insett att det kommer att bli betydligt mindre av dessa planer. Det som står högst på priolistan just nu är nog att träffa vänner. Så det är både playdates för Storasyster samt middagar och fikor inbokade för min del. Dessutom är det ju Lucia nu på lördag så då kommer vi tillbringa större delen av dagen i kyrkan. Genrep först och sedan själva konserten (Luciatåget) på eftermiddagen fyra till sex.

Försöker även njuta av vår utsikt. Den vi tagit så förgiven de senare åren men som jag verkligen kommer att sakna. Otroligt mycket. Ännu en sak jag vill göra innan flytten är att besöka Matisseutställningen på MoMa. Och promenera runt lite i staden. Känna den speciella NYC-atmosfären. Pulsen. Energin. Gärna en sväng i Central Park också såklart.

Två veckor nu. Kan inte fatta. Två veckor bara. Det är allt som är kvar. Av alla våra nio år här. Manhattanbo. New Yorker. Snart ett minne blott.

7 kommentarer:

olgakatt sa...

Jag fick ju välja mellan MoMa och Metmuseum i november och såg således tyvärr inte Matisse's urklippsbilder. Hinner du dit så tänk på mig och skicka en bild! Jag glömmer aldrig hur jag 1971(?) jagade runt på Eremitaget i Leningrad-St Petersburg för att se den version av "Dansen" som finns där. Jag hittade den och kan ännu känna hur jag stod där och bara SÅG.
Och, du, NY ligger kvar! Vi kanske kan stämma möte där nån gång och insupa atmosfär!

Annika sa...

Förstår att det känns märkligt.
Allting.
Tänker på dig!! Och er!
Snart börjar ett helt nytt äventyr!!
Kramar!

Desiree sa...

Sköt om dig och försök ta de små korta vilopauser och andhämtningshål som dyker upp. Det gör inget om det blir en bloggpaus, du har ju fullt upp med annat som är betydligt viktigare. Jag hoppas du får några sista riktigt bra och fina dagar i stan. Även om du inte hinner med allt denna gången så blir det ju så att ni kan komma tillbaka för att hälsa på. Varje gång ni flyger till Sverige kan ni se till att göra ett stopp på vägen i NY eftersom det blir en naturlig rutt där man byter flyg ändå. Nog tror jag att ni kommer att återvända som besökare till er gammla hemstad.
Lycka till med det sista och lycka till med början på det nya inom kort och med att packa upp. Det är betydligt roligare och trevligare att packa upp än att packa ner.
Stor kram!

Anonym sa...

Jag har flyttat runt väldigt mycket. Nu bor jag i det femte landet. Det blir alltid sa att man saknar vissa saker fran alla ställen. Om man bara skulle kunna kombinera dem till den perfekta blandningen och bo där, med alla vänner förstas! Och pa nagot sätt glömmer man bort de sämre sakerna, när man längtar nagonstans...

Sedan försöker jag att komma ihag hur mycket tur man har om man kan sakna nagon eller nagonstans, för da har man ju upplevt nagot bra.

Ha det bra!

/Stina i Tyskland

Anne sa...

Du kämpar på bra, som håller ställningarna själv för tillfället. Att packa ett hem på det sättet du/ni gjort på sistone är ju tufft, än mer så när det är liten bebis som ska ha sitt också. Bra jobbat, you did it som Dora sjunger (en viss familjemedlems stora idol för tillfället). Det känns lite som att du har benen på två ställen nu, på sätt och vis kan jag tycka att det på slutet känns jobbigt och även om man inte vill lämna, inte är redo, har saker och människor kvar att göra så är det slitsamt där på slutet. Man är liksom mentalt i ett konstigt läge.
Så kände jag i alla fall de sista veckorna i Sverige, före vår flytt till USA. Det var så stressigt före också, vi hade så mycket projekt som behövde avslutas, packning, sälja bostaden. Vi hade ju inga barn, så det gick ju ingen energi eller kraft åt det. Men jag minns att jag upplevde den där sista tiden som rätt dubbel. Det var skönt att äntligen komma iväg och faktiskt på riktigt kunna börja starta det nya livet, inte längre fundera eller grubbla hur det skulle bli och alla avsked var så gjorda de kunde bli. Svårt förklara, kanske inte alls så du känner nu men jag upplevde det som rätt jobbigt den där sista tiden då man förvisso var kvar, fortfarande hade saker och människor man ville träffa osv, men samtidigt så var man orolig i kroppen, redo att åka iväg och slippa den där limbon som rådde på nåt sätt.
Hur som helst, tänker på er och lycka nu till med allt. De sista veckorna!!
KRAM

Suzesan sa...

Förstår det. Låt var sak ta sin tid. Lycka till med allt. Kommer nog bli mycket känslor att lämna New York, Ta paus och så är du tillbaka när du är framme :)

Stor kram
/Susanne

mammaxtre sa...

Mångas dröm är att leva och bo i NY. Få gör drömmen verklig. Förstår att du trivts och att det är en stor portion av olika känslor som du brottas med inför flytt och nya äventyr. Var glad för det som varit och gläds åt det som komma skall.

Sköt om dig