Nästan på andra sidan jorden

Så är man då framme på denna Paradisö! Känns nästan konstigt att tänka sig att man verkligen är på andra sidan jorden. Då med metropolen Sverige som utgångspunkt förstås. 12 timmars tidsskillnad. Mitt på dagen här är mitt i natten i Sverige. Vi är nu lika långt efter New York, som New York är efter Sverige. Klurigt!

Flygresan hit gick kanon även om det verkligen var den längsta resa jag någonsin gjort, med 3 byten av plan, där den längsta flygningen varade ca 8 timmar (som att flyga hem till Sverige) och den kortaste var ca 20 minuter (Honolulu-Lihue). Som alltid är det rätt intressant att studera sina medresenärer. Från New York till Houston kändes det som om det var en blandning mellan privatpersoner och folk som reste i businessärenden. På flygningen från fastlandet till Honolulu var det desto fler privatpersoner. De flesta turister, och ett fåtal som såg ut som Hawaiianer. Om de var turister eller om de skulle "tillbaka hem" vet man såklart inte. Framför oss satt iallafall en kille i kanske 25-årsåldern och han var helt klart "surfare". Det absolut lustigaste på hela resan var ändå ett amerikanskt par som satt snett bakom oss i mittenraden. Båda var rejält överviktiga utan att för den skull vara i "Texas-grotesk-ligan", och de satt med lurar och kollade en av de filmer som visades. Man insåg väldigt snart att den film de, eller iallafall mannen, tittade på var en komedi med Eddie Murphy. För plötsligt började mannen skratta högt. Och han ville aldrig sluta. Efter en stund hämtade han iallafall andan och började då istället mycket högljutt förklara handlingen för sin fru i stolen bredvid. Eftersom båda hade på sig sina hörlurar var han självklart tvungen att prata med en mycket hög volym för att överrösta både ljudet av filmen (i sina lurar) samt motorljudet i planet. Ojoj, snacka om att det var flera runtomkring som vände sig om. Vissa kastade irriterade blickar på mannen. som förövrigt endast hade ögon för den lilla skärmen på stolsryggen framför sig, och som därför inte märkte den uppmärksamhet han fick. Han pratade och skrattade därför glatt vidare. Andra var nog mest roade av hela situationen och hade redan börjat med "The Aloha-spirit", och började själva skratta. Åt mannen. Tills slut satt vi flera stycken och skrattade tilsammans i något sorts samförstånd. Men upphovet till denna munterhet tror jag aldrig själv förstod, eller ens märkte, vad som hände utanför sina egna hörlurar.

En annan lustig upptäckt gjordes av min man på flygplatsen i Houston. Närmare bestämt på herrtoaletten. Det visade sig att det på herrtoaletten satt en låda uppsatt för kanyler. Alltså en liknande låda som vi har på labbet där man lägger använda nålar. Vi funderade en del över vilken för sorts nålar man skulle lämna på herrtoaletten på flygplatsen i Houston. Det borde ju knappast vara så att man har sådana drogproblem att man sätter upp insamlingslådor så att folk inte ska trampa på gamla använda kanyler inne på allmänna toaletten? Jag hade en fundering åt det mer medicinska hållet. Är inte Texas en av de delstater i USA där man har störst problem med övervikt och diabetes? Kanske är det nu så många som har diabetes att man satt upp insamlingslådor för använda kanlyler på allmänna toaletter som någon sorts standardservice? Allmänna toaletter tillhandahåller självklart toapapper, tvål samt kanylbox. Varken mer eller mindre. Allt för att inte diskriminera diabetessjuka. De ska ju också ha rätt att resa smidigt. Man får ju inte ta med sig något vasst i handbaggaget på flyget så då är det ju väldigt smart att man kan ta sig sin insulinshot på toaletten och sedan göra sig av med nålen utan problem. Bra service helt enkelt! Man måste ju vara medveten om och känna ansvar för passagerarnas hälsotillstånd. Att man sedan tillhandahåller ett litet "tåg" som kan köra resenärerna inomhus till de olika terminalerna så man slipper röra på sig i onödan, eller att de flesta matställena på flygplatsen var typiska "hög-kolesterol-socker-ställen" som inte alls lämpar sig för diabetiker kanske spelar mindre roll?

På tal om hälsotillstånd så lyckades jag bra med min nässpray och kunde lyfta och landa tre gången utan några större problem. Trumhinnorna är fortfarande hela. Min förkylning har till och med gett med sig nu efter ett par dagar på denna fantastiska ö. Det känns verkligen bra eftersom man nu helhjärtat kan ägna sig åt att vara sådär riktigt "turistig"! Haha! Vi har redan lyckats se ett par olika typer av turister på denna ö, men det är en annan historia....