Vardagsfunderingar

Jag bor ju i det som så ofta kallas ”Världens huvudstad”, och oftast så känns det verkligen just så. Varenda dag när jag ska till jobbet så inser man vilken mångkulturell stad detta är. Man trängs med folk med alla möjliga kulörer på tunnelbanan. I början var jag otroligt fascinerad av detta och tyckte verkligen att mitt pendlande till och från jobbet var fantastiskt spännande varje dag! Efter ungefär 1,5 år så har man på ett kanske lite tråkigt sätt hamnat i det som kallas ”den grå vardagen”. Man är inte längre lika fascinerad över att personen som trängs bredvid dig i tunnelbanevagnen läser en tidning med kinesiska tecken, eller att han som tränger sig före dig in genom tågdörrarna säger något argt på hindi, eller att kvinnan på sätet snett framför dig pratar spanska med sin lilla dotter. Man tycker detta är helt vanligt. Inget att lyfta på ögonbrynen för. Man har blivit blasé.

Låter säkert rätt trist, men ska sanningen fram så har jag verkligen lärt mig att uppskatta vardagen! Visst är det otroligt härligt med omväxling. Ny miljö, nya människor, nya färska upplevelser. Bort från det grå och inrutade. Det förutsägbara. Det trista. Klockan som ringer samma tid varje morgon. Lika trött som alltid pallrar man sig upp ur sängvärmen. Samma gamla frukost som alltid. Samma morgonrutin i badrummet. Samma gamla jobb med samma gamla kollegor. Man liksom bara längtar efter att något ska hända. Något nytt! Något oförutsägbart. Lite spontanitet. Lite variation. Lite spänning. Självklart kan jag känna så, och gör det lite titt som tätt. Nu. Nu när jag faktiskt har en vardag att klaga över.

Men när jag känner att vardagen känns lite för grå och lite för mycket slentrian så kan jag ibland bara tänka tillbaka på hur det var när vi just flyttat hit. Alldeles färska i en ny stad, ett nytt land, en ny kontinent. Då längtade jag faktiskt efter just vardagen. Att vakna på morgonen och liksom inte behöva tänka aktivt på allting. Att inte behöva göra aktiva val eller fatta beslut och bestämma saker, ta ställning, om och till precis allt. Att få känna att de enda val jag behöver göra idag är om jag ska ta på mig linserna eller bara slänga upp glasögonen på näsan. Om jag ska gå eller ta bussen från tunnelbanan. Om jag ska kolla 24 ikväll eller bara spela in det och kolla någongång senare när jag får mer tid.

För i början var varje dag så långt från vardagen man kunde tänkas komma. Varje dag var fylld av saker och händelser man inte riktigt hade koll på. Frågorna hopade sig. Hur fungerar egentligen biljettautomaten i tunnelbanan? Hur ska jag överhuvudtaget hitta ut från tunnelbaneperrongen? (Det tog mig förövrigt 2 veckor att lista ut detta. Varje dag prövade jag en ny utgång och hamnade på olika gator varje gång...) Vilka av alla dessa färgglada förpackningar som står uppställda längs med dessa 25 hyllmeter framför mig i affären är egentligen diskmedel?? Den där gröna ser lite ut som en diskmedelsflaska? Nej, det var ju schampo. Att handla de vanligaste varorna som mjölk, smör, bröd etc tog 3 gånger så lång tid som tidigare. Bara mjölk var en hel vetenskap. Hm, organic? Antibiotic free? Horizon eller American Choice? Och hur många olika fetthalter kan det egentligen finnas?

Nu har man lärt sig det mesta som man behöver för att kunna ha en fungerande och till och med avslappnad och riktigt BRA vardag! Jätteskönt. Så ja vardagen är verkligen underskattad. Sedan kan man alltid sätta lite Guldkant på vardagen såklart! Lite spontanitet skadar ju aldrig.
Men själv är jag barnsligt tacksam över att jag nu verkligen insett hur mycket vardagen verkligen betyder. För trots underbara äventyr, spännande upplevelser, roliga fester… så är det ju ändå vardag ungefär 99% av ens tid. Så om man kan uppskatta den så kan man ju få ett fantastiskt liv! Detta oavsett om ens vardag utspelar sig i något litet samhälle utanför Kramfors, på någon solig ort vid Medlehavet eller om man bor i "Världens huvudstad".