Juldagen var en lugn dag. Inget särskilt på agendan. M hade bestämt träff med några av sina f d arbetskompisar så han tog med sig Ella och tog tåget dit på eftermiddagen. Själv tog jag det bara lugnt vilket var skönt. Så jag hade lite tid att läsa några av mina favoritbloggar.
Och jag kastades då handlöst in i en julkortsdebatt som jag tyckte var oerhört intressant! Den började hos Tingeling, men jag blev uppmärksammad på den via Helgas blogg som jag ju följer regelbundet.
Som nybliven mamma till ett hett efterlängtat barn så var detta en mycket intressant diskussion. Särskilt som vår dotter ju inte direkt blev till sådär i en handvändning. Men trots att vi fick gå en något krokigare och backigare väg än de flesta innan vi kunde möta vår dotter, så spelade vi ju ändå aldrig i samma proffsliga som så många andra. Det var aldrig fråga om något Maraton. Eller Vasalopp. Men erfarenheten av vårt eget lilla lopp är ändå tillräckligt för att jag idag tycker mig ha en stor förståelse för de som kämpat bra mycket längre och hårdare än vi någonsin behövde göra. Och ännu mer för de som fortfarande kämpar.
Det enda jag har att tillägga till denna jul(korts)debatt är nog att Julen väl är en högtid då man mer än någonsin borde tänka på andra. På andras situation. I livet och vardagen. Att åtminstone försöka att ha överseende med sådant man inte normalt brukar orka eller ha tålamod med. Att försöka att tänka ett steg längre. Att försöka förstå. Att visa att man bryr sig om. Att hjälpa. Att stötta. Att värna.
Det kan vara svårt. Till och med omöjligt. Allt beroende på i vilken sits man är själv. Ibland har man kanske inte själv fast mark under fötterna. All energi går åt till att försöka klara av att inte själv förlora fotfästet. Men man får hoppas att man i sådana lägen har personer runtomkring sig som kan stötta. Eller åtminstone ha överseende med att man själv kanske inte orkar bära andras julglädje och jullycka på sina axlar. Oavsett hur den ser ut. Och inget varar i evighet så även om man är den som behöver stöttning ena året kan man mycket väl bli den som stöttar ett annat år.
Själv skickar jag inte julkort längre. Men mest på grund av egen lathet. Jag har i flera år proriterat annat att göra än att och skriva julkort. Jag skickar hellre ett mail. Eller ringer ett samtal. Det går fortare och oftast får jag mer sagt än om jag skulle skicka ett julkort. Ringer jag får jag dessutom veta mer om hur personen ifråga haft det sedan vi hördes sist.
Men visst uppskattar jag de julkort jag får. Och jag har aldrig känt mig ledsen över de kort jag fått på vänners barn. Inte ens då vi försökte som mest utan resultat. Men jag har som sagt full förståelse för de som bär på denna sorg, ilska och frustration. Så nej, jag tror inte det kommer bli så många julkort på Lill-Snorpan i tomteluva. Och om det blir något sådant så småningom kommer jag helt klart att tänka till vem jag ska skicka dem innan jag skickar dem.
På tal om julkort så fick jag annars igår reda på att jag på min mammas sida är släkt med "tomtarnas moder" Jenny Nyström. Visserligen på mycket mycket mycket långt håll. Men ändå....
Idag bär det av ner till Skåne.
M ska hämta hyrbilen snart och sedan blir det ett antal timmars körning.
Jag hoppas att det inte är alltför mycket trafik, men eftersom det är helgen mellan jul och nyår är det nog en rätt hög risk att det kommer vara ganska många andra bilar ute på vägarna. Men till kvällen ska vi nog vara framme.
Inlägg
9 kommentarer:
HEJ där! Jag följde inte länkarna, hoppas du ursäktar. Ville ändå säga ett par meningar om julkort;-)
Vi valde att sluta skicka julkort när vi var uppe i 50 stycken, femtio att köpa, femtio porto och femtio adresser att skriva, då sa jag nej nu är det inte roligt längre!
Vi sa till de vi träffade att vi slutat skicka, till de närmate ringer jag i dagarna kring jul och 4 kort skickar vifortfarande, utanför staden och en gammal faster. Vi får kanske ett tiotal per år och de är upp till dem som valt att inte sluta. Tycker jag. mEN det här med att bry sig om andra i juletid tycker jag är såååå viktigt! Vet inte hur ofta du är på min sida men jag skrev om ett annorlunda julspel. Var och kollade kyrkans frivilligverksamhet de har bildat kör och de som är i bra skick för dagen är med. Julspelet var gripande, jag grät konstant!! En sak sa de som var så bra, när de möter en utsatt tilltufsad person känner du att du borde räcka ut en hand. Ofta orkar vi inte det och då låter vi i frustration bli att göra något. Låt bli att sträcka ut handen om du inte orkar, men ge ett leene, det orkar vi alla. Ett varmt leende gör en medmänniska varm det har vi alla råd och ork med! Det har jag lovat att göra!
God Fortsättning, hoppas resan gått bra. Förlåt att det blev väldigt långt!
Jag har aldrig tänkt i dom banorna, Saltis. Och nu gav du mig en tankeställare...Jag har alltid skickat foto på Karolina i våra julkort sedan hon var en 6 mån gammal bebis. Tanken har aldrig ens föresvävat mig att ngn skulle kunna bli sårad. Men det är klart att dom kan, jag fattar det nu.
Iår hat jag inte skickat ngra julkort. Fick inte til ngt bra foto i tid och sen fick det vara...
Jag gillar julkort, och jag kommer absolut att skicka nästa år...
Men...Ja, jag förstår ju så vad du menar.
Mina grannar har slutat skicka julkort och istället ger dom pengarna till välgörenhet och skickar mail till alla adressater istället.
Fortsätt ha det superbra i Sverige!!
Kram!!
Jag läste inte bloggdebatten utan bara ditt inlägg så jag kan ju ha fått det hela om bakfoten. Men jag tycker iaf inte att man kan ha koll på allas problem. Visst, vet jag om att kompis har försökt i flera år och det har varit jättejobbigt, så skulle jag kanske tänka en ytterligare gång innan jag skickade kort på mina barn (mina framtida barn alltså, jag har ju inga än). Men samtidigt skulle ju samma vän även vara i mitt liv på andra sätt och då träffa min bebis ändå. Och det skulle nog vara jobbigare i så fall. Ofrivilligt barnlösa kan ju inte sluta umgås helt med sina vänner för att de får barn medan de inte får det.
Jag har vänner som har svårt att få barn och snart ska genomgå sin andra provrörsbefruktning (den första misslyckades) och hon är definitivt glad för sina vänners skull när de får barn. Sedan blir hon ledsen om man visar okänslighet inför deras problem givetvis. Men samtidigt tror jag de ofrivilligt barnlösa förstår att andras är så oerhört lyckliga för sina barn och vill "visa upp dem". De vill ju inte visa upp dem för att göra någon illa utan för att de är så glada. Man kan ju fortsätta glädjas åt andras lycka fast att man själv kanske inte är lika lycklig som man skulle vilja vara.
Med folk som man inte känner lika nära och vill skicka julkort till är det ju svårt att veta vad man ska undvika. Om man ska dra det långt kanske man inte kan skicka ett fint julkort med motiv på barn och en mormors- eller farfarsfigur för den mottagande familjen kanske precis förlorat en äldre familjemedlem och blir ledsen. Ofrivillig barnlöshet är hemskt men det finns mycket annat hemskt som en familj kan ha råkat ut för och hur ska man undvika allt? Barn är ju dessutom lite det som julen handlar om.
Förresten, jag gillar både att skicka och få julkort så jag skickade en hel bunt i år och kommer nog fortsätta med det! :)
Fritt ur hjärtat,
visst är det så. man bör såklrt alltid försöka att tänka på andra och visa omsorg, men jag tycker att om man missar det på julen är det ju på ngt vis ännu knasigare eftersom julen på ngt vis handlar om just detta att tänka på andra.
Gott nytt år!!!
kram!
Annika,
Det är inte så att jag direkt är emot julkort med barnmotiv på. Jag har fått sådana av vänner även under den tiden vi försökte som mest utan att lyckas. OCH jag ladde mig åt dessa kort. Men jag tror att det kan vara annorlunda om man försökt mycket längre och kämpa mycket mer än vad vi behövde göra. och i vårt fall handlade det om kort från nära vänner, men vad jag förstod på den här debatten/diskussionen så var det många som fick sådana julkort från mer ytliga bekantskaper vilket kändes tungt.
Jag tycker mest det är en väldigt intressant diskussion eftersom det verkar vara mer regel än undantag att folk som fått barn skickar julkort med just sina barn på. OCH jag tycker att det kasnke kan vara bra om man åtminstone kan tänka över detta innan man skickar dem. För detta med ofrivillig barnlöshet är en något väldigt svårt och det är dessutom ngt som ökar rätt markant i vårt moderna samhälle idag.
Stor kram till dig och ett riktigt gott nytt år!
Anna Fair and true,
Självklart är det så att alla personer i ens omgivning kan gå igenom jobbiga och tunga faser. och kasnke har man inte riktigt koll på vad alla går igeonom hela tiden. MEN jag känner ändå starkt för just detta med att unde rlång tid försöka få barn utan att lyckas. Detta är ngt oerhört speciellt och sorgen över att man kanske aldrig kan få barn och bilda familj tror jag inte alls kan jämställas med t ex förlusten av en mormor eller farfar. Ofrivillig barnlöshet tror jag är en av de största och jobbigaste sorger man kan behöva bearbeta eftersom detta är ngt som kommer innebära hur hela ens liv kommer att te sig. Och dessutom är just känslan att vilja bilda familj, att skaffa barn, något som hos många är en oerhört stark drift. Någon man kanske inte ens logiskt kan förklara. Något som som gå mycket djupare än det mesta. Självklart inte hos alla, men hos många.
jag tycker självklart inte att man måste ha dåligt samvete ifall man skickat julkort med barnmotiv till sina vänner. Vänner man känner väl. MEN jag har förstått av diskussionen på Tingelings och Helgas bloggar att många får dessa julkort även från lite emr ytliga bekantskaper. och jag måste verkligen ärligt säga att jag undrar en del över detta. Att man inte tänker ett steg längre innan man skickar iväg ett Astrid-Lindgren-idylliskt barnmotiv tll ngn mer ytig bekant som kanske befinner sig i 30+ åldern utan barn....? Kan man då inte skcika ett annat motiv? Men visst, självklart kan man inte tänka på allt som kan drabba ens bekanta och ta hänsyn till alla möjliga scenarion. men just detta med ofrivillig barnläshet är ngt jag verkligen tycker och tror är lite mer speciellt. Så det skadar ju itne att tänka efter lite mer före...?
Hoppas nu att ni får ett riktigt bra nyår och ett gott nytt 2009!!!
kramar!!
Hej! Jag har aldrig kommenterat här på din blogg, men brukar läsa den då jag hittade din länk hos Annika. Jag ger mig inte in i julkortsdebatten just nu, då det tar mig en evighet =) men jag vill passa på att säga att du verkligen har en helmysig blogg och att jag gärna återkommer hit! God fortsättning och välkommen hit ner till skåne =)!
Oj, vilken komplicerad debatt, jag kan förstå både din (och jag antar de andras på de andra bloggarna) och Annas (Fair and True) åsikter. Naturligtvis är det ingen som avsiktligt försöker såra andra genom att skicka julkort med barnmotiv men jag förstår att det kan tas fel av de som är ofrivilligt barnlösa. Jag vet också att många tycker att det är höjden av "dålig smak" (alltså att det är väldigt o-coolt typ) att skicka julkort med foton på ens barn. Samtidigt så tycker jag att det ibland kan vara svårt att vara politiskt korrekt i alla situationer. Kan man överhuvudtaget nämna barn? Jag diskuterade det mycket med en kompis som var ofrivilligt barnlös och hon menade att visst kan man prata OM barn... men jag antar att det beror på personen ifråga - och ibland vet man ju inte! Men, jag har till exempel som princip att ALDRIG ställa barn-frågan till kompisar som inte har barn, och jag hoppas att det aldrig slinker ut en dum fråga till fel person...
Julkort skickade jag inte på många år men förra året och i år gjorde jag det just pga att vi bor så långt borta från familj och vänner och jag ville visa att vi tänker på dem. Jag försöker dock att alltid skriva mer än bara "hälsningar P & O" för sådana julkort är totalt värdelösa tycker jag. Mina julkort är ofta korta små brev där jag skriver några rader förutom julhälsningen.
Nä, nu kallar O från köket så jag önskar er god fortsättning och en mysig vistelse i Skåne!!
Stor kram!
Hoppas ni får det bra i Skåne och att resan gick bra.
Intressant det där med julkorten. Det har jag aldrig ens tänkt på faktiskt...inte nån gång.
Bra tänk.
Jag skickar sällan julkort numera. Då förr så skrev jag så många. Femtio kanske hundra och frimärke till det. Det blev en nätt summa. Men det kan vara OK om man får nåt endaste ett själv.
Men det brukar komma ett eller max fem så jag gjorde så att jag väntade in Julkort och skickade nyårshälsning istället...hahaha. Då skickade jag till dem som "tänkt på mig"...plus några till som jag gillade extra mycket:)
Ha ett GottNyttNyÅr Saltis
om det inte hinns med att säga det innan vi går in i 2009.
Tack Saltis för ett intressant 2008här på bloggen och för alla dina fina inlägg och härliga kommentarer...och bilder och "resan" med Ella, Lipton och din familj under året.
Du är en bra människa och jag har lärt mig massor på att läsa här hos dig. Tack!
Kramar
Susanne
En svår och komplicerad debatt det här egentligen. Jag har inte följt länkarna, du får ursäkta, men jag är nog mest benägen att hålla med Anna Fair and True i den här frågan. Jag förstår att det är en stor sorg att inte kunna få barn, men det är väl ändå fantastiskt underbart med de barn som finns i världen och som har en bra familj och är lyckliga? Jag tycker nog att vi ska unna varandra lyckan också, och inte bara stirra på vad vi själva inte kan få. Även om det är mycket smärtsamt. Jag vet att det är hårda ord, men jag tror faktiskt det.
Jag hoppas att resan till Skåne gick bra och att ni har det lika bra där som ni hade i Stockholm!
Gott Nytt År till dig och din fina familj!
Kram!
Skicka en kommentar