Men inte inatt. Inte nu. Tröttheten smyger runt i kroppen. Snart kommer den säkert att ta över. Men än finns en liten tid att bara få njuta av att faktiskt inte ha betongögonlock och maskhjärna. Utan istället bara kunna njuta av tystnaden och av att inte stappla i säng halvt medvetslös långt innan huvudet når kudden. Det är ljuvligt.
Utanför en svagt röd-orange himmel. Reflexioner i molnen från stadens ljus som aldrig släcks. Stadens brus på håll. En svag tutning. Sirener på avstånd. Man vet att nattlivet är i full gång där ute. Men själv sitter jag i soffan och myser. Av ensamheten och nattljuden. Det känns som en evighet sedan jag kunde njuta av eftermidnattstiden. De senaste månaderna har dessa nattimmar mest handlat om hur man snabbast ska få återgå till sömnen. Och tankarna över hur lång nästa sömnperiod eventuellt kommer att kunna bli.
När jag var yngre älskade jag de här timmarna. När dagen liksom verkligen vilar tungt och det är många timmar kvar innan den kommer att vakna till liv igen. Allt känns annorlunda då. Ofta tänker man klarare då.
Men nu ska jag snart lägga mig.
Nattimmarna är alltför få för att jag ska kunna sitta här och filosofera så mycket längre.
Men det var väldigt skönt. En lyx. För en stund.
Men som min mamma alltid sa till mig när jag var liten och låg och läste böcker långt in på nattkröken.
"Det är en dag imorgon också".
Så sant så sant.
Inlägg
10 kommentarer:
Hoppas att du fick åtminstone en liten sovmorgon! Kramar/Vic
Åhh vad fint skrivet.
Jag rös lite för det var en sån vacker beskrivning av trötthet. Men ändå fanns där så mycket ro och glädje.
Jag hade igenkänningsfaktor i det du skrev. Jag tänker på samma sätt. Så där känns det.
Den tröttheten kryper alltid hos mig. Även om jag inte har småbarn att ta hand om.
Hoppas du fått vila så du är nöjd.
Men det är skönt att läsa på nätterna när allt är tyst. Jag gjorde också det och även nu ibland.
Kram
Susanne
Vic,
njae sovmorgon är nog att ta i tyvärr. Men M tog andra halvan av natten fram till morgontimmarna. Sedan tog jag från ca halv sjutiden. Och sedan 10 är vi uppe. Hon är förkyld nu stumpan så hon sover extremt dåligt. Men nu känner jag mig okej och inte så trött faktiskt. Skönt.
Kram!
Suzesan,
tack! Ja det är verkigen en speciell känsla på nätterna tycker jag. Och normalt tycker jag om att vara uppe på småtimmarna lite. Iallafall då och då. Jag har förstått att du är nattperson du med?
Kram!
Och där satt du osovandes i staden som aldrig sover. Du tittade ut på din osannolikt fina utsikt, mitt i NYC. Livet kan vara sämre...
Hoppas du fick sova ngra sköna timmar sen också.
KRAM!!!
Så är det med småbarn, man vet aldrig när och hur lnge man själv ska få "sussa kudden". Men på något sätt ordnar det ändå till sig i slutändan. Men jag skulle önska att du fick en hel natts sömn alldeles i lugn och ro och fick vakna precis av dig själv! Det är lyx det!
Förstår att du nu tvättar, stryker och packar för fullt inför din "hem"-resa. Lycka till vill jag bara önska dig.
Ha det gott och pussa Ella på pannan från tant Eleonora!
Hoppas du fick lite somn i slutandan! Jag brukade ocksa vara en nattuggla men nu for tiden far jag nastan panik om jag inte gatt o lagt mig innan 23 for da vet jag att jag kommer vara for trott morgonen efter annars. Men ibland faller jag dit och sitter och bloggar eller laser pa natet tills sent... och sedan far jag ata upp det morgonen efter. Men visst ar det lite skumt hur lite somn man verkar behova nar man nyligen fatt barn? Och hur man tycker att 5 timmar ar jatte mycket...... kram!
Hoppas du fick lite somn i slutandan! Jag brukade ocksa vara en nattuggla men nu for tiden far jag nastan panik om jag inte gatt o lagt mig innan 23 for da vet jag att jag kommer vara for trott morgonen efter annars. Men ibland faller jag dit och sitter och bloggar eller laser pa natet tills sent... och sedan far jag ata upp det morgonen efter. Men visst ar det lite skumt hur lite somn man verkar behova nar man nyligen fatt barn? Och hur man tycker att 5 timmar ar jatte mycket...... kram!
Och ja forresten... Ella ar slaende lik stalmannen pa fotot nedan.... man undrar ju.... ;-) hahahaha
Jag känner igen det du skriver, de där timmarna på natten. Jag har alltid varit en kvälls/nattmänniska som uppskattat nätterna. Men visst, även den arla morgonstund är väldigt speciell, en viss stämning och lugn i luften då också. Att vara supertidigt uppe och höra hur en stad vaknar till liv t.ex.
Läste i en kommentar att du just nu kände dig rätt utsövd, vad skönt!!! Hoppas Lill-Skruttan blir fri från sin förkylning snart så hon kan få sova bättre på nätterna. Nästa vecka åker ni väl till Sverige, vill minnas du skrivit nåt sånt. Ha det gott, kram!
Vilken härlig beskrivning, jag kan riktigt se hur du satt och njöt av stillheten och natten.
Trots avsaknaden av småbarn så har vi sovit väldigt dåligt inatt, det blir fler sådana nätter desto närmare januari och vår ovissa framtid vi kommer... Tror inte att O fick många timmars sömn inatt.
Vi var nog väldigt lika som barn, jag brukade också ligga och läsa (i smyg) och fick, när jag blev upptäckt, höra att det är dag även imorgon ;-)
Stor kram!
Skicka en kommentar