Bröllop på gång

Vi är bjudna på bröllop. Här i USA. Imorgon brakar det loss. Då ska vi få vara med om vårt första riktigt helamerikanska bröllop. Det känns jätteroligt. Och spännande. Jag har nämligen insett att detta kommer bli en mycket kul och intressant upplevelse. För jag har förstått att det inte kommer att handla om ett ”vanligt” bröllop utan om att få första parkett till en show. Kulturkrockar i all ära, men när det kommer till bröllop så kan man verkligen börja fundera på allt detta med traditioner. För då ställs ju alla traditioner på sin spets. Detta blir dessutom ännu tydligare när man är i ett främmande land där andra traditioner råder.

Jag och M gifte oss ju förra året. En fantastisk upplevelse! På flera plan. Självklart planerade vi hur vi ville ha vigselceremonin och festen. Men planeringen var ändå väldigt enkel och vi brydde oss enbart om att planera de saker vi verkligen tyckte kändes viktiga. Såhär i efterhand är jag nästan förvånad över hur lätt det ändå gick. Särskilt med tanke på att vi gifte oss i Sverige men planerade allt härifrån New York. Vi hade självklart en enorm hjälp av vänner i Stockholm. Lite mer komplicerat blev det ju på grund av tidsskillnaden när man skulle ringa och prata med folk. Men på det hela taget så tror jag inte det blev ”stressigt” förrän ungefär 2 veckor innan vi skulle resa hem till Sverige. Då var det en hel del saker vi skulle hinna med att göra innan avresan. Som att skriva ut programmen etc. Vi gjorde allt detta själva. Men innan dess var det verkligen inte alls så farligt.

Här i USA är bröllop en enorm händelse. Man ska helst börja planera sitt bröllop minst 1,5 år i förväg! Himmel. Vi började prata om giftermål någongång i februari-mars förra året. Och vigdes sedan i juli. Så totalt handlade det om ca ett halvårs planering. Varav vi nog inte planerade på allvar förrän ca 2-3 månader innan bröllopet. Men här börjar många planera sina bröllop 1,5-2 år innan, vilket för mig känns helt ofattbart! Hur kan man ens planera så långt i förväg. Herregud, på 2 år hinner det ju hända enormt mycket. Hur ska man kunna veta hur man vill ha det om 2 år?

Det lustigaste av allt är att allt fokus här verkligen ligger på bruden! Som om hon skulle gifta sig med sig själv?! Alla pratar om ”this is Your day” och spänner ögonen i den blivande bruden. Eftersom det är brudens dag så är självklart allt som hänger samman med bruden ”det allra viktigaste”. Klänning. Smycken. Skor. Hår. Brudbukett. Ansiktsbehandlingar. Manikyr. Pedikyr. Brudgummen är det ingen som bryr sig om det minsta.

Eller jo, M fick ganska mycket uppmärksamhet. Tyvärr av sådan sort han helst varit utan. Eftersom jag inte ville leta klänning ensam så bad jag M följa med som smakråd/hjälpreda. Men huh, det var verkligen helt fel! Här är det nämligen otroligt traditionellt med en hel hög av oskrivna regler om hur saker och ting ska gå till innan, under och efter bröllopet. Bröllopshysteri är verkligen en underdrift!! Trots att jag hade mina misstankar så blev jag ändå smått chockad över med vilket allvar man möttes i de butiker vi besökte. Hallå, var jag i en bröllopsbutik eller på en begravningsbyrå?!?

Min attityd (ganska avslappnad och ”laid-back”) var nog inte heller helt rätt, för på nästan alla ställen vi besökte (s.k ”Bridal stores”) tyckte de att vi var ufon! Av flera anledningar:

1) för att M var med. Här är det tydligen fortfarande väldigt traditionellt på så vis att endast bruden och hennes mamma, systrar, tjejkompisar (med andra ord enbart närstående kvinnor) är med när klänningen ska väljas. Stackars M, han kände sig så totalt fel! Överallt fick han mer eller mindre ”onda ögat” av expediterna. På ett ställe sade t o m en chockad expedit åt honom att ”Du ska väl verkligen inte se klänningen innan bröllopet, så vad gör du här?!”
När vi var på det stora varuhuset Macy’s fick han inte ens följa med in i damernas omklädningsrum. Det var en målad heldragen linje på golvet och en skylt med texten "No gentlemen allowed inside". Helt otroligt! Vad tror de ska kunna hända? Att vi ska bli så exalterade där inne i provhytten att vi sliter av oss alla kläderna och har sex, eller vad?! Tro mig, det är verkligen en av de sista sakerna man är sugen på efter att ha spenderat flera timmar i olika provrum för att försöka hitta något man tycker om.

2) för att vi var sååååå seeeent ute. Alltså här ska man kolla klänning MINST 6 månader innan och de flesta börjar med detta redan 1,5 år innan bröllopet! Det tar på de flesta ställen minst 3 månader att få sin klänning. Ofta 4-6 månader. På alla ställen var man tvungen att fylla i sitt bröllopsdatum, och vi insåg snart att alla som skulle gifta sig samma månad som oss skulle göra de året därpå. I ett fall till och med 2 år efter oss…

3) för att jag hela tiden frågade efter ”more simple”, ” more plain” och sa att ”yes it´s very nice but I’d like it even more simple”… Tills slut såg expediterna ut som om de undrade vad jag egentligen gjorde där?! Ska du ha en bröllopsklänning eller inte?! Och det är svårt att förklara att jo, det är ju just en brudklänning jag vill ha. Inte en prinsessklänning med 15 lager fluff, flera hundra pärlor och spetsar åt alla håll. Jag har tänkt gifta mig, inte försöka föreställa Askungen på bal…


Ja den del av bröllopet som vållade mig mest stress var nog faktiskt att hitta en klänning som jag tyckte om. Detta eftersom min smak inte riktigt överensstämmer med den amerikanska. Här är det verkligen Disney som gäller. Motsatsen till ”less is more”. Volanger, spets, tyll, pärlbrodyr, enorma kjolar, kilometerlånga släp. Slöjor, tiaror, kronor…. Flera av de blivande brudar vi såg kunde ha hoppat ut ur vilken Disneysaga som helst. Jag vill här även klargöra att det absolut inte är något fel med Disneystil. Det är bara inte jag! Till slut lyckades vi ändå hitta en klänning som jag gillade jättemycket, detta på ett designerställe, Wera Wang. Men självklart var vi inte i deras ”Bridal store” utan i deras butik för ”Bride´s maids”. ”Plain and simple…”

Nu ser vi i alla fall fram emot våra vänners bröllop. Jag har ju fått följa med i planeringen av det hela också eftersom den blivande bruden är en vän till mig och hon har hållit mig uppdaterad. Det har varit historier om allt från besvikna expediter som hoppats sälja brudklänning för ca 50 000 (!) dollar till dagliga och ibland ganska häftiga diskussioner med blivande svärmor. Ojojoj, jag är verkligen glad att vi inte hade några som helst påtryckningar utifrån, utan fick utforma och planera hela vårt bröllop som vi själva ville.

Presenten är inhandlad, så nu gäller det bara att försöka klä sig ”rätt”. Här är det tydligen vanligt att man som kvinnlig gäst bär ”den lilla svarta”, vilket på de flesta svenska bröllop är ett ”no no”. Hemma är det ju oftast ”inget vitt, inget svart” som gäller. Själv tänker jag ha en mörkgrå klänning som jag hoppas är ”lagom fin”. M ska ha mörk kostym. Sedan är det väl bara att njuta av denna tillställning och hoppas att man inte gör bort sig alltför mycket. Men vi kan ju alltid skylla på att vi är utlänningar om vi gör något som är helt ”fel”.
På tal om klänning så har jag förresten dessutom hört ryktas att brudgummens mamma har köpt en klänning som kostade mer än brudens! Så nu väntar jag med spänning att få se denna kreation!

Leve brudparet!!!