Nyförälskad

Nu har jag tejpat upp sådana där fina blanka turistiga vykort med bilder där Stockholm visar upp sina bästa sidor. De sitter nu på min vägg här där jag har min skrivplats på jobbet!!!!
Känner mig sååååå nöjd!
Jag blev nämligen nyförälskad i Stockholm igen nu när jag var hemma. Efter ett drygt år utan att ha besökt denna min gamla hemstad så kändes det helt fantastiskt att återse den! Jag vet att jag hade tur. Vädret visade sig från sin bästa sida. Det hade ännu inte hunnit bli alltför korta dagar. Solen sken. Temperaturen låg sådär behagligt runt 20-graders strecket. Hösten när den är som bäst med löv som just börjar skifta från grönt till gyllene. Pendeltåg, tunnelbanor och bussar gick alla enligt tidtabell. Folk hade ännu inte dragit på sig det där ogenomträngliga ansiktet som brukar ofta brukar framträda x antal veckor efter att sommaren dragit vidare till andra sidor av jorden. Nej, folk såg fortfarande ut att vara tillfreds där de promenerade runt i innerstaden med sina barnvagnar, eller satt och läppjade på en kaffe latte i solen på trappan utanför Konserthuset.

Att bara gå omkring och njuta av att man känner sig helt hemma i en stad är verkligen en underbar känsla. Man vet vilken buss man ska ta för att ta sig till någon annan del av staden och man vet varifrån den går. Och vet man det inte så vet man iallafall var man kan fråga. Man vet vilka affärer man vill besöka och man vet var de ligger. Man vet vilka promenadvägar som är mysiga och vilka man bör undvika. Staden var sig lik, även om en del småförändringar såklart har skett under det gångna året.

Efter att ha varit borta från Stockholm i över ett år slogs jag av två saker nästan direkt, när jag strosade runt i staden:
1) Det är verkligen en fantastiskt vacker stad!
2) Alla ser nästan "likadana" ut!

Det sistnämnda är något jag aldrig tidigare tänkt så mycket på. Men nu slog det mig direkt. Om man lever och bor i en stad som NYC är man hela tiden omgiven av personer som har sina egna stilar. Och då snackar jag om väldigt många olika stilar. Det beror säkert dels på att det är så många från olika länder och kulturer här, men framförallt tror jag att diversiteten ligger på det individuella planet. En vanlig dag när man tar sig till och från jobbet så kan man se personer som är klädda som om de skulle på galamiddag, i otroligt tjusiga klänningar, skor och accessoarer. Men man ser också folk som kommer i vanlig kostym, små söta dräkter eller i jeans och t-shirt, samt alla de som kör en mycket "alternativ" stil. Detta blandat med mer "internationella" inslag som t ex indiska saris och afrikanska långa klädedräkter i vackra färger.

Men i Stockholm (iallafall i innerstan) så slogs jag av hur få som "stack ut". De flesta var så otroligt trendkänsliga. Och extremt "Rätt". Rätt modell på byxor, rätt färg och form på sina smycken, rätt väska, rätta stuket på stövlarna eller bootsen. Till och med frisyrerna var väldigt lika, och självklart rätt.

Man får känslan av att svenskarna (eller i det här fallet Stockholmarna) är rädda för att inte passa in i den allmänna mallen. Man ska inte sticka ut. Många vill synas, men inte på "fel" sätt. Min första tanke var att "jaha, nu har högstadiesyndromet fortsatt ända upp till 35+ åldern". För man minns ju hur det var när man gick i åttan och det gällde liv eller död om man hade de rätta jeansen, det rätta märket, de rätta skorna.

Först tyckte jag det kändes lite lustigt. Komiskt på något vis. Att alla var så lika. Men när jag tänkte efter så insåg jag att jag verkligen verkligen verkligen saknar diversiteten. För den gör mig glad! Jag tycker det är befriande att man kan ta på sig i stort sett vad som helst och ändå alltid känna sig "rätt". Eller åtminstone slippa känna sig totalt "fel". Självklart hänger olika stilar till viss del ihop med en känsla av tillhörighet till olika grupper. Det kan man se här i NYC likaväl som i Stockholm. Lite mer alternativa personligheter som rör sig på Söder eller i East Village t ex. jämfört med Stureplan eller på Wall street. Men på det stora hela så tycker jag att man ser betydligt större spridning på kläd- och personstilar här än vad jag gjorde i Stockholm.

Även om jag reagerade på den höga trendfaktorn och hur lika stockholmarna såg ut, så är det ändå Stockholms skönhet som slog mig mest. Att staden är så vacker och så njutbar som den är. Allt vatten, alla grönområden, arkitekturen i innerstaden. Jag visste ju detta även när jag bodde där och njöt av det redan då, men det är så otroligt lätt att bli "hemmablind" i vardagen. Nu däremot så kunde jag vekligen njuta ordentligt av allt detta. Samt av lugnet! Ja, för jämfört med NYC så är Stockholm en otroligt lugn, städad, avstressad och mysig småstad. Och det var skönt att få ta del av detta ett par dagar. Mmmmm.... jag är verkligen nykär!

Nu blir det till att spendera ett par månader till här innan jag återvänder till den vackra staden med de trendiga människorna. Jag ser redan fram emot nästa besök nyförälskad som jag ju är. Men till dess får jag nöja mig med att titta på mina vykort här på väggen. Och självklart passa på att njuta av de saker jag älskar med denna staden!