Sverigesemester

Näst sista dagen hemma i Sverige. Jag har inte alls haft tid att gå in på nätet särskilt mycket under min vistelse här. Fast det var väl väntat. Trots att jag, vis av erfarenheten, inte bokade upp mig till 200% denna gången så har det ändå varit ett ganska fullt schema. Men det har varit otroligt roligt! Jag känner nog ännu mer nu efter detta besöket att jag verkligen saknar mina vänner här. Det har känts otroligt härligt att träffas och prata. Om allt mellan himmel och jord. Saker som hänt och saker som sker. Förändringar och nymodigheter blandat med gamla invanda samtalsämnen och händelser. Minnen av det som varit. Spekulationer om det som ska komma. Och framförallt vad som känns viktigt Här och Nu. I deras liv och i mitt.

Ja, jag saknar dem alla. Men jag är också så oändligt tacksam över att de finns. Det är inte alla förunnat att ha sådana fantastiska vänner. Och detn där känslan av att även om man inte setts på över ett år så tar man liksom bara vid där man slutade. Inga konstiga pauser där alla letar efter något att säga. Utan allt känns naturligt och lätt trots att man i vissa fall lever helt olika liv.

Ytterligare en otroligt häftig upplevelse under denna Sverigevistelse var att jag träffade ett gäng tjejer som jag inte tidigare träffat. Vi har "hängt" på samma forum på nätet och under drygt ett års tid "chattrat" med varandra nästan dagligen till och från. Och nu när jag äntligen kom till Sverige så var det dags att få träffa åtmintone en del av dem IRL. Detta var en otroligt rolig upplevelse. Om än något "konstig". För det är verkligen en mycket speciell känsla att träffa personer som man aldrig tidigare mött, men som man tycker att man känner rätt så väl ändå genom den kontakt man haft på nätet. Det är ju lite svårt att innan riktigt känna efter vilka förväntningar man har på ett sådant möte. Men jag blev verkligen inte besviken. Istället kändes det som en enorm bonus att nu ha ett ansikte, en person, till varje nick. Ja, nicken ja. Det var nog bland det svåraste. Att faktiskt lära sig folks riktiga namn och inte kalla dem för deras nick-name. Men det gick till slut. Åtminstone hyfsat. Jag har däremot inte alls hunnit in på vårt forum, men det ska bli otroligt roligt att logga in där igen när jag får mer tid. Vilket troligtvis inte förrän jag är tillbaks hemma i New York.

Självklart var det även flera personer jag hade velat träffa men som jag faktiskt inte hunnit med. Det känns såklart alltid tråkigt, men jag ångrar ändå inte att jag bestämde mig för att ha ett par dagar som skulle vara totalt "oinbokade". Det känns verkligen som om man behöver det. Att bara få finnas. Inte vara på väg till och från olika möten och platser. Inte på språng hela tiden. Utan ha lite tid att enbart strosa omkring. Känna av atmosfären. Titta lite i affärer. Studera folk på gatorna. Tjuvlyssna på konversationer på buss och tunnelbana. Sitta i solen och läsa. Det är ju trots allt semester...