onsdag, november 14, 2007

Konsten att hinna med

Redan mitten av november! Vart tar tiden egentligen vägen?? När jag var liten var jag hela tiden förundrad över att alla vuxna pratade om att "tiden sprang iväg" och att "det känns ju som igår men har redan gått flera år", men jag fattade aldrig riktigt vad de menade. En dag kändes ju hur lång som helst. Precis vad som helst kunde hända. Många gånger om. Ett sommarlov var en evighet. Så många dagar som lades till varandra i ett långt långt pärlband. Man kunde inte ens ana slutet. Men nu vet jag vad de menade. Verkligen. Nu är man fast i tidsträsket själv. Jag vet inte men jag tycker inte jag hinner med att plocka undan sommarsillen och midsommarsnapsen så är det dags för lussebullsbak och glögg. Det snurrar på för fullt.
Men ibland, ibland är det nog väldigt vettigt att stanna upp en stund. Om så bara för ett ögonblick. Ta ett steg bakåt och titta på sig själv, livet sin situation. Känna efter att man lever. Andas.

Jag har haft en superintensiv höst på jobbet och har väl fortfarande ett tag kvar i ungefär samma tempo. Det har varit långa arbetsdagar med sena kvällar och trötthet som föjd. Helgernas timmar har också till stor del lagts på jobbet. Så om jag varit en dålig vän och dotter ber jag om ursäkt! Men det blir lätt så att man inte hör av sig såpass ofta som man borde när man har mycket omkring sig. Jag blir sådan iallafall. Särskilt när jag jobbar mycket helg vilket jag ju gjort de senaste veckorna. Då räcker liksom timmarna inte riktigt till. De få timmar man har utanför jobbet går åt till att ta det lugnt och vila. Att försöka vara hyfsat social här på plats. Att även försöka få hemmet att inte sunka igen totalt. Att umgås med M.

Men nu ser jag fram emot att det snart är dags att resa till Sverige! Jag ser fram emot jul- och nyårsfirande där! Att få träffa familj och vänner. Att få känna av december-Sverige. Att få en Luciamorgon i Lucialandet! Glögg och pepparkakor. Långa promenader i skönt sällskap. Jag hoppas på lite snö eller iallafall rimfrost.
Och mitt nyårslöfte till mig själv kommer bli att jobba lite mindre åtminstone i början av nästa år. Att bara jobba kanske en helg i månaden max. Att ta det lite lugnare. Att andas.

12 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Det är jätteviktigt att kunna ta det lugnt och slappna av. Om man inte gör det hinner man ju aldrig "ladda om batterierna". Vad roligt att du kommer att kunna åka till Sverige igen. Hur länge stannar du där? Lucia var länge sedan jag var med om. Visst är det något speciellt med Lucia-firandet. Mysigt!

Petra H sa...

Vad härligt med Lucia-morgon hemma, ska nog ta och titta på svt.se själv för att få uppleva lite lucia-mys!
Visst går tiden fort när man är vuxen och den verkar ju bara gå fortare och fortare med tiden. Jag förstår när äldre människor säger att de inte känner sig så gamla - jag kan ibland känna att jag fortfarande är 25 men det är ju faktiskt min lillasyster som är det snart och hon är 8 år yngre. Hallå, vart tog de där 8 år vägen sedan jag var 25? Kommer ju ihåg det som var igår :-)

Saltistjejen sa...

anne-marie,
ja det är viktigt att kunna ta det lugnt och jag hyfsat bra på det rent enerellt tycker jag. Men nu har det varit en väldigt intensiv höst på jobbet med mycket jobb och jag har dessutom varit tvungen att komma in och jobba i stort sett varje helg. Och det sliter en hel del efter ett tag. Men jag ser ett slut nu efterom jag ju ska till Sverige snart! :-)

Jag kommer vara där i 3 veckor! Egentligen åker jag hem för en kompis till mig disputerar, men eftersom det är så nära jul så besölt jag och M oss för att fira jul och nyår i Sverige. Så han kommer en vecka efter mig och sedan flyger vi båda tillbaka samtidigt strax efter nyår.
Ja Lucia är härligt! Jag älskar verkligen Lucia. Men nhär i NYC har de ett otroligt bra

Luciafirande i Svenska kyrkan som vi gått på. Helt fantastiskt! Bättre än något jag sett och hört i Sverige på länge vilket kändes lite lustigt! Kanske är det så att utlandsvenskar tycker detta med Lucia och traditionella julsånger är ännu viktigare än vad man tycker generellt om man bor kvar i Sverige?

Saltistjejen sa...

Haha Petra!! Ja visst är det så! Man komer på sig själv med att säga "hm, när var det nu igen? Det måste väl ha varit för en tre år sedan...?" Och när man väl tänker efter inser man att det mycket väl kan ha varit 5-10(!) år sedan...!!!!

Monica sa...

Ja, och det blir bara värre och värre med tiden måste jag säga (ingen uppmuntran från mig, sorry ;). Ibland när jag läser om folk i 30-årsåldern i tidningar så har jag svårt att helt relatera, vaddå. sådär gammal är väl inte jag! Men det är jag ju! Wow, och sedan när man ser sina små kottar som växer som ogräs, ja då förstår man ju verkligen hur fort tiden går. Kan kännas som att det var igår man kom hem från sjukhuset med de små liven...

Anyway, hoppas att ni får en ritkigt relaxad jul hemma i Svedala. Jag tycker att julen är en supermysig tid därhemma. Att få rå om sina nära och kära. Äta gott. Och faktiskt andas ut lite...

Desiree sa...

Låter som ett bra nyårslöfte. Hoppas du får det riktigt mysigt i Sverige med massor av vila, god mat, trevligt umgänge och allt annat.

Annika sa...

Helt rätt, tiden bara rinner iväg och man undrar vart den tog vägen. När man får barn blir det ännu mera kännbart.
Jag minns också när man var liten och hösten kändes så lång. Man blev nästan knäpp innan det blev jul. numera är det som du säger; man hinner knappt tömma midsommarsnapsen förrän det är dags för Lucia. Otroligt.
Det gäller verkligen att stanna upp i tillvaron ibland, tänka efter, tagga ner. Lättare sagt än gjort.
FÖ tycker jag det låter helt underbart att du ska vara i Sverige tre veckor i juletid. När kommer du tillbaks? Du planerar väl att blogga från Sverige också?

Saltistjejen sa...

monica,
ja så kan jag också känna haha! Fast jag är nog mer så att när jag ser folk i "min egen ålder" på t ex TV så tänker jag bara, jaha hon/han är nog min ålder. Men om det framkommer vilken ålder detta är så tänker jag alltid! Men OJ det ÄR ju MIN ålder det där...!!! Och så känns det konstigt...

Ja,jag ska försöka ta det lugnt i Sverige över jul! Fast det lär bli lite lknepigt eftersom man alltid har så många man vill hinna med att träffa...



desiree,
Tack! Ska ni fira i Alabama??? Ni har ju förstås en så mysig öppen spis så jag blir nästan lite avis ändå...! ;-)


Annika,
Jag kan tänka mig att man ser på barnen hur snabbt tiden går. Nu förtiden om jag kollar foton så kan jag liksom räkna ut ungefär när de är tagna genom att kolla ifall det är barn med på bilden. För alla "vi vuxna" ser ju ungefär likadana ut hela tiden.

Och Ja, det ska bli superskönt att vara 3 veckor i Sverige. Men jag veeet att tiden kommer gå så snabbt och man kommer säkert ändå att stresa runt lite för att hinna träffa så många som möjligt. Det blir ju alltid så. Dessutom kommer vi vara både i Skåne och i Stockholm eftersom M's familj bor i Skåne men min mamma i Stockholmstrakten. Och så ahr vi ju i strot sett alla våra vänner i Stockholmsområdet. Men jag ska försöka hinna ta det lugnt också! ;-)

Ang bloggandet så får vi se. Min mamma har inget bredband så det är segt att blogga därifrån, men kasnke blir det något inlägg trots allt. Ska försöka iallafall.

Anne sa...

Du kommer säkert komma tillbaka med ny energi och harmonisk efter 3 veckor i Sverige. Vila och njut!

Det där med att tiden rinner iväg. Ja, jösses. Jag säger som du, man hinner knappt ta in midsommarsillen före det är glöggdags (hihi, vad roligt du beskrev det förresten). I somras när jag var hem på besök och såg folk jag inte sett på väldigt länge, råkade se mer ytligt bekanta och inte nära kompisar (nära kompisar följer man ju med oftare så de hinner inte förändras så mellan gångerna man träffas). Lite miniklassträff kan man säga. I alla fall när jag såg vissa gamla klasskompisar som jag kanske inte sett sen vi var 20 (jag är ju 31 idag) och såg hur gamla vissa såg ut. Jag tänkte, oj du har åldrats. Inte på det sättet de var ofräscha eller annars nergångna, utan fräscha och pigga men jag såg rynkor och jag såg liksom att de såg "äldre" ut. Vilket förstås fick mig att inse att om jag reagerade så, så är det ju precis hur de reagerar på att se mig! Jag har ju liksom inte mirakulöst undgått tidens malande och har så klart ändrats på 10 år. Huuu, läskigt ändå.
Om jag nu ska fortsätta babbla om åldrandet så tycker jag något händer vid 30. Min hud är mycket mindre elastisk och fast nu som 30+ än vad den var för bara 5-6 år sedan (alltså i 25-års åldern). Jag har alltid haft en del rynkor runt ögonen, ända sen liten, men på bara de senaste åren har de blivit djupare och fler. Usch vad ytlig och fåfäng jag låter nu...

Saltistjejen sa...

Anne,
jag har inte träffat så många av "gamla" vänner på länge, men minns min klassåterträff med min grundskoleklass (10 år efter vi gått ut nian). Jag kommer ihåg att jag fick en liten chock av att se vissa killar. inte tjejer, de såg ut ungefär som när jag mindes dem. men det var stor skillnad hos många killar, med begynnande flint, höga vikar etc...

Själv känner jag ingen enorm skillnd i typ hyn, däremot så upptäcker man att man inte är lika vältränad längre om man säger så. Jag kan fortfarnde ha samma kläder som för flera år sedan (storlek) men jag har liksom blivit slappare... ;-)
Dessutom tycker jag att jag känner av åldern på så vis att jag inte riktig har samma ork, OCH jag blir definitvt utslagen/slö/bakis dagen efter en sen fest. Det blev jag aldrig förr...

Men fördelen med att bli äldre är att man verkligen känner sig mycket säkrare i sig själv nu. Jag bryr mig otroligt mycket mindre om vad andra tänker och tycker. Och det är skönt!

min stora lilla värld sa...

Jag läste någonstans en tvärtomtanke som är skön att låta sjunka in: Istället för att tänka "Tiden går" så kan man tänka "Tiden kommer". För det gör den. Du vet vad jag menar :-) KRAM!

Saltistjejen sa...

Å det var jättebra!!!!! :-)
Jo den gör ju det. Tiden alltså. Och ja... jag vet vad du menar! :-D
Kram till dig och Grattis till Livia!