onsdag, november 28, 2007

Vardag - något grått och trist eller något annat?

Ibland bara ler vardagen sådär varmt, ombonat och mysigt mot en. Man tittar ut och det är inte novembermörker man ser utan en krispig himmel med gnistrande snö. Man undrar - vem är jag som har en sådan otrolig tur att jag får njuta av allt såhär? Har jag verkligen förtjänat det?

Svaret på den sista frågan är troligtvis inte "ja". För varför skulle jag förtjäna det mer än någon annan? Nej, det handlar nog tyvärr inte om att casha in några pluspoäng som man satsade för dagar, veckor eller kanske år sedan. Inte heller om att om man är en god människa som gör goda gärningar belönas för detta, medan om man gjort något elakt, egoistiskt och hemskt ska straffas. Jag tror inte på att lyckliga stunder i livet korrelerar med godhet. Lika lite som jag tror att olyckliga stunder i livet kan härledas till ondska, dumhet eller elakhet. Det handlar nog om andra faktorer.

1) Tur.
Ja, jag tror att mycket som händer i livet är en slump och om man har tur råkar man oftare ut för den "Lyckliga slumpen" än den "Olyckliga". Det är inget man kan styra över. Och det handlar absolut inte om rättvisa fördelningar. Vissa seglar runt i livet på en räkmacka medan andra får kämpa hårt och ofta. Tyvärr.

2) Sin egen syn.
Med detta menar jag framförallt hur man själv ser på sig själv, sin tillvaro och sin omgivning. Jag menar absolut inte att man ska vara "dum-glad-optimist" som inte står med fötterna på jorden, men jag tror verkligen att man har väldigt mycket att vinna på om man har en positiv grundinställning till livet. Särskilt lyckligt lottad tror jag att man är ifall man klarar av att se de små sakerna i livet och glädjas åt dem också. De vardagliga sakerna. De man så lätt glömmer bort. De som slukas upp i den allmänna stressen och tidsjakten. För det är ju ändå så att livet består av 99% vardag. Men om kan man uppskatta sin vardag så innebär ju detta att man kommer att kunna uppskatta en större del av livet.


Jag har inte alltid haft turen att uppsökas av just den "Lyckliga slumpen" utan även den "Olyckliga" så jag vet att livet även kan vara jävligt och hemskt, sorgligt och orättvist. Tyvärr. Men jag tror att detta också är något som man kan vända till något bättre. Kanske inte alltid till något bra, för vissa saker folk drabbas av är alltför hemska för att någonsin kunna förvandlas till något positivt eller bra. Men iallafall till något bättre. Man kan lära sig något. Om sig själv eller andra. Man kan få ökad förståelse för människor i sin omgivning eller för händelseförlopp man tidigare inte alls förstått.

Vissa människor har den där inre kraften som krävs för detta. Och jag tror att det är något av det mest värdefulla en person kan ha. Förmågan att ta sig ur svårigheter och tragiska händelser i livet. Kraften att läka. Att förlåta. Att återigen se ljuset i tillvaron, även om världen kanske aldrig mer kommer bli densamma som innan. Förmågan att dela med sig av sina egna erfarenheter. Att se andra. Att kunna ge av sin egen kraft. Dela med sig. Det är en gåva.

Just nu, den sista tiden, känner iallafall jag att min vardag varit mer än vanligt bra. Det har varit en tid med enormt mycket jobb, visst. Jag har arbetat nästan varje dag inklusive helgdagar i ca 2 månader. Många och långa timmar på labbet. Ofta klart mer än 50 timmar i veckan. Men det har ändå gått bra. Fram tills för ungefär en vecka sedan gjorde det mig inte ens något. Det fungerade och jag kände lust till arbetet trots de många timmarna. Men nu känner jag att jag börjar bli trött. Tappa sugen. Bli lite omotiverad på jobbet. Jag har fått lite för mycket av det goda helt enkelt. Men detta gör inte så mycket, utan timingen är rätt perfekt. För jag har planerat mina experiment så att jag kommer bli klar i tid. Jag har ju bara två veckor kvar på jobbet innan min Sverigeresa vilket känns så otroligt skönt! Och detta är ju såklart en av de saker jag just nu är så glad över. Att jag inte kommer fortsätta i detta intensiva tempo särskilt länge till. Att jag snart kommer att kunna ta det lite lugnare.

Detta samt det faktum att jag nu har en liten Lipton att mysa med när jag kommer hem efter jobbet. En liten, gosig katt som väcker mig om morgnarna genom att komma tassande och spinnande gnida sitt lilla katthuvud mot mitt. Och att jag har M. Han finns alltid där för mig, och jag vet det, men det kan ändå ibland vara lätt att ta varandra för givet. Att glömma bort att visa uppskattning. Särskilt i vardagen. Tyvärr är det ofta lättare att klaga och gnälla än att verkligen se det som är bra. Att se det man saknar men inte allt man får. Men det handlar ju i stort sett alltid om småsaker. De där man man gnäller över alltså. Egentligen. Det stora är ju att man har varandra och att man ställer upp. I vått och torrt. När det verkligen gäller. Omtanke. Omsorg. Kärlek. Och om man kan "se" detta även när man bara går runt i sina grå vardagssockor så har man återigen något att glädjas över. Något som gör vardagen mindre grå.

Jag tror att det var den "Lyckliga Slumpen" som gjorde att jag råkade träffa M just när det passade oss som bäst. Jag tror inte det var något jag förtjänade. Jag tror även att det var den "Lyckliga Slumpen" som gjorde att jag hamnade på den arbetsplats där jag är idag. På ett ställe där jag trivs som fisken i vattnet. Även om jag just för tillfället är lite slutkörd... Jag tror inte att jag fick detta jobb pga att jag varit en översvallande "god" människa. Lika lite som att det var den anledningen som låg till grund för att jag trivdes oerhört bra även på min förra arbetsplats. Nej jag tror inte det.
Däremot tror jag att en av anledningarna till att jag verkligen lyckats att trivas så bra och så länge på min förra arbetsplats, och att jag trivs så bra här nu, samt att jag under de drygt 8,5 år jag varit tillsammans med M har känt en grundläggande glädje och styrka i "oss", kan bero på min inställning. Min syn. På livet. På vardagen. På mig. Min omgivning. Min situation. Förmågan att se de små sakerna. Att uppskatta det som är bra i mitt liv.

Ja, jag mår väldigt bra just nu. Och nej, jag tror inte att jag förtjänar det. Lika lite som att jag inte skulle förtjäna det. Jag tror på slumpen. Och på att man själv kan göra väldigt mycket av sitt eget liv. Det är mycket en fråga om inställning. Att använda de kort man tilldelats av slumpen på bästa möjliga vis. Det är inte alltid rättvist eller enkelt. Men det går.

19 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Håller helt med dig om att man själv kan göra sitt liv till ett bra liv eller ett mindre bra liv. Att ha en positiv grundsyn gör ju att allt blir mycket lättare och aytt man litet enklare kan ta sig igenom jobbiga saker. Det märkte jag när Michael gick bort. Det var en jättejobbig period men jag visste att jag skulle klara av det och det gick bra. Bättre än vad jag hade trott. Er katt ser ju helt fantastistk söt ut. :)

Vickan sa...

det här blogginlägget känns som fortsättning eller möjligen förtext till min utläggning om "bekräftad och berörd" som jag la ut för någon dag sedan. Jag filosoferar också väldigt över vardagen och åt vilket håll den väljer att gå med mig. Det är så SKOJ att läsa dina utläggningar, när man tänk samma typ av tankar alldeles nyss! Du är så skojig att ha lärt känna, hur mysko den historien än är!

*kramar om*

Millan sa...

Jag maste saga att jag ar sa imponerad over dina inlagg. Det ar sa ofta som jag laser saker pa din blogg som jag precis gatt och funderat pa och sedan satter du liksom ord pa det. Ratt haftigt egentligen!
Just nu mar jag ocksa valdigt bra! Efter nagon manad da det kandes som om vi stod still med renoverandet, som om vi tjatade ovanligt mycket pa varandra dar hemma och som att jobbet inte var sa motiverande precis sa har allt vant och kanns sa mycket battre.
Jag tror ocksa mycket pa tur och otur. Ibland tror jag att man kan komma in i en period da man lyckas fa lite mycket otur pa en gang och da kanns det ju som om man maste ha gjort nagot for att fortjana allt skrap som kommer ens vag. Oftast kanns det ju som om det aldrig kommer att ljusna heller nar man ar inne i en sadan period. Men ljusnar gor det ju alltid och plotligen hander en eller flera saker som gor att man nastan glommer av den otur man haft innan.

Jag analyserar och funderar nog lite for mycket over saker och har svart att slappa gammalt groll och saker som hant for lange sedan. Att som du skriver ha formagan att se positivt pa livet och ha kraft att ta sig vidare ar nagot jag stravar efter och det ar harligt nar man moter manniskor som verkligen har den formagan!

Saltistjejen sa...

Ann-Marie,
Jag kände inte till att du förlorat Micahel, och jag vet ju inte historien bakom den förlusten men vill ändå skicka dig en kram! Även om det verkar vara ett tag sedan och du verkar verkligen ha kunnat gå vidare i livet, vilket jag tycker är mycket strongt. Att förlora den eller de som står oss närmast är nog det absolut svåraste man kan göra i livet. Och att lyckas ta sig genom sorgen och sedan upp i ljuset på andra sidan är nog bland det jobbigaste men också viktigaste man måste göra för att kunna fortsätta leva.


Vickan,
Oj, TACK! Jag blir alldeles generad.... Men jag känner likadant. Jättekul att lärt känna dig även om det kanske skedde på ett lie annorlunda vis. ;-)
Ja du har nog rätt. Jag minns ditt inlägg och jag gillade det mycket. kanske är detta något många går och småfunderar på av och till eftersom vardagen trots allt är viktig för oss.
*kramar tillbaks*


Millan,
å jag blir jätteglad över att du gillar mina inlägg och att du "känner igen dig i många av mina tankar. Som jag svarade Vickan (här ovan) så tror jag att sådana här tankar är ganska vanliga bland många. Sedan är det klart olika hur mycket vi funderar över våra liv och vilka val vi gör i livet. Men jag tror ändå att de flesta gör det någongång då och då.

Skönt att höra att du också mår bra nu och kan njuta av din vardag. Det är alltid en sådan skön känsla när man gör det tycker jag.
Kram!

Desiree sa...

Väldigt klokt och bra inlägg. Jag kan bara hålla med. Att ha en positiv grundinställning här i livet hjälper en många många gånger.

aurorabuddha sa...

For what it's worth: Det ar karma, vet du. Karma ar "causes and conditions coming together." Och det ar *flera* 'causes and conditions' som maste sammanfalla for att nagonting ska handa. Och Buddhisterna sager att det kan ta upp till tre liv, innan vissa 'causes and conditions' sammanfaller till en handelse.

Och det ar inte sa *egentligen* att man "fortjanar" det ena eller andra utfallet; utan det ar mer sa att... om jag gor sa *har*, sa hander *detta*.

Jag vill minnas att min teacher sa att 40% av karma kan man inte gora nagonting at... vad som hander nu har att gora med tidigare beteende -- men hela 60% kan man styra med sjalv. Sa om man t ex ar kind and generous *nu*, sa kan man rakna med lite "positiv" karma i framtiden. Om man ar dum och talar illa om andra t ex, kan man rakna med det motsatta.

It all makes sense to me! :o)

"Lyckliga slumpen" kallar Buddhister for "auspicious coincidence". Sa var det nar jag och maken traffades ocksa.

Saltistjejen sa...

Desiree, tack!


Aurorabuddha,
Wow! Plötsligt fick mina små funderingar en förankring i buddismens läror! :-)
Tyvärr tror jag ju inte på flera liv då, men jag tror verkligen att vad man gör här och nu kan spela roll för framtiden. Både sin egen och andras.

Anonym sa...

Tack for ett jattebra inlagg! Uppskattade valdigt mycket att lasa det och jag haller med dig.

/A-H

Saltistjejen sa...

A-H,
TACK själv! Verkligen roligt att du uppskattade inlägget!!! Jag blir alltid glad när det jag skriver är något som uppskattas av er läsare!

Annika sa...

BRA skrivet, bloggvän! Där fanns det mycket tänkvärt och sant. Jag tror som du att med en positiv gruninställning kommer man långt och kanske även får ett längre liv??
Karma som Aurora B skrev om tror jag nog också på, iallafall till viss del.

Petra H sa...

Jag kan bara hålla med, med rätt attityd så kommer man långt. Jag har ofta märkt hur folk klagar på vardagen, allt från vädret (som vi inte kan rå på, så det är ingen mening med att klaga) till livet i allmänhet - men livet och vardagen blir inte roligare än vad man gör den till! Jag ska ju inte påstå att jag aldrig klagar men jag försöker att uppskatta det lilla i vardagen, som tex att jag har O - precis som du skrev så tror jag att det var slumpen att vi träffades precis vid rätt tillfälle när vi båda två var redo för det.
Nu börjar jag svamla så jag avslutar, men jättebra inlägg!

utvandrar-Anne sa...

Jag gillar ditt inlägg, det är ett sånt där inlägg och på ett sånt där tema man bör tänka på ibland. Jag säger precis som du, det är vardagen som är 99% av ens liv och det är där man ska hitta glädjeämnen. Ibland måste man påminna sig själv om det, att leva här och nu och uppskatta allt det lilla.

I alla fall, det här med tur och otur och slumpen. Mycket intressant!
Jag har samma syn som du, livet styrs av slumpen.
Vissa har mer mer tur än andra. Jag tror inte det är så att somliga jämt har otur och är förföljda av otur. Jag har sån otur, det är inget jag kan göra något åt. Det här tankesättet, att tur och otur styr våra liv, kan vara förlamande och negativt. Varför liksom göra något om det ändå beror på tur/otur hur det går för mig och inte är något jag kan påverka. Jag tror på egen påverkan och att man i mångt och mycket kan styra vad som händer. Därmed itne sagt man kan styra att tråkiga saker inte händer i ens liv (oh no), MEN man kan styra och påverka hur man hanterar dem och hur man låter dem påverka en.

Jag läste tidigare en undersökning av en amerikansk psykolog.
Han var nyfiken på detta med tur och otur. Han undersökte flera hundra personer och frågade om de ansåg sig ha tur eller otur med mycket i livet. Han kollade sen om det fanns nån skillnad mellan dem (de som ansåg sig ha tur i livet och de som ansåg sig ha otur i livet) och deras sätt att bete sig.
Vad han kom fram till (föga förvånande kanske) är att tur och otur inte bara "är" något utan beror till stor del på oss själva.

Tur är något man skapar själv.
De som har tur är bra på att skapa chanser, se möjligheterna, våga eller helt enkelt gripa tillfället i flykten. En annan sak han pratade om var att genom variera sitt liv skapar man också chanser. T.ex. en person som bestämde sig för att på denna mingelfest ska jag inte ta de trygga utvägarna och prata med de jag känner utan enbart fokusera på att prata med alla i röda klädesplagg. Kan låta löjligt, men poängen var ju att han då motverkade sin tendens att bara automatiskt prata med samma sorts människor hela tiden.

Jag minns också att det i artikeln pratades om att personer med tur (jämförelse mellan de som anser sig att de jämt har otur) hade en förmåga att tolka om misslyckanden till sin motsats, att se möjligheterna och nåt positivt även i misslyckanden, sorger osv. Hur skulle du uppleva att vara med om ett bankrån och bli skjuten i ett ben? Personer med tur säger: jag överlevde! Vilken tur, turligt nog överlevde jag! och så gör personen något positivt av det (kanske bestämmer sig för att det var en öppnare för att starta ett nytt liv, jobb, flytta eller vad som helst - något positivt kommer ur en tråkig händelse). Medan personer med otur anser sig "mitt liv är förstört, jag var med om ett bankrån och hade sån otur att jag blev skjuten i benet".
Ja, du fattar....

Jag tror alltså man i mycket kan vända otur till tur och att det handlar om vilken livssyn man har med sig.

Sen tror jag även att "du har sån tur"-frasen till nån eller man tror nån har sån tur. Egentligen vet man ingenting om den personen heller, det som ser ut som tur kan vara frukten av hårt arbete, risktagande och helt enkelt en del av det jag räknade upp här ovan. Att man får "tur" ju mer man vågar kanske och att man jobbar och kämpar sig till att få tur...

En positiv grundinställning till livet och såväl motgångar som framgångar hjälper en. Vissa människor blir bittra efter svåra motgångar, medan andra stärks av det och kan vända det till något gott. Fick en gång höra av en cancerläkare att det är underligt hur vissa patienter med exakt samma diagnos och samma prognos, låt oss säga 5 månaders överlandschans, så kan vissa personer dö direkt (de ger upp mentalt och det påverkar kroppen) medan andra kan leva 2 år istället.

Puh, sorry långt och flummigt inlägg. Tyckte bara ditt inlägg var intressant och kickade igång en massa funderingar hos mig.

Saltistjejen sa...

Annika,
tack! Jag tror absolut att man kan påverka sin livslängd med sin inställning till livet. Självklart kan man inte hindra om amn tex råkar ut för en olycka som en bilkrock eller störtande plan eller så, men jag tror att en positiv livssyn i allmänhet gör att man mår bättre och en god "psykisk hälsa" tror jag gör under för både livskvalitet och längd...


Petra,
visst är det så att en del personer har en sådan otroligt neggo syn på precis allt. Där man skulle kunna säga "vad bra att jag tog med mig paraplyet till jobbet eftersom det har börjat regna" eller "Åneeej nu regnar det igen, fy vilket hemskt väder" så säger vissa alltid det ena av dessa alternativ. De flesta kan nog säga det ena en gång och det andra en annan, beroende på situationen och "dagsformen", men det är väldigt intressant att det faktiskt FINNS de som alltid alltid alltid väljer enbart ett av dessa alternativ. Antingen deet negativa. Alltid. Eller det positiva. Alltid.



Anne,
jätteintressant det där om psykologens undersökning! Det tror jag verkligen stämmer. Vissa väljer att se sig själv som offer hela tiden, medan andra ser att de faktiskt "klarat sig" eller att de kan jobba sig igenom det svåra använda sig av den erfarenheten.
Och visst tror jag att man kan skapa sin egen tur. Till jättemycket här i livet. Så det handlar inte alls om att saker o ting är "förbestämt" eller så och att man därför kan "luta sig tillbaka" och skylla på sin medfödda otur eller så. Nej självklart är man själv sin egen "huvudperson" och ingen annan kan ändra saker i ens eget liv om man själv inte vill. Sedan finns det ju såklart saker man inte alls kan styra över och vissa händelser kan drabba en oavsett hur man är som person. Sjukdom, olyckshändelser, nära anhöriga som går bort eller blir sjuka etc etc. Men återigen så finns det de som klarar av att hantera sådana sorger bättre än andra. Inte så att det är "fel" att inte klara av att hantera svåra motgångar i livet, men jag tror verkligen att man kan få så otroligt mycket mer utav livet ifall man lyckas med att ta sig igennom sådana saker i livet. Och att inte alltid fokusera på saker som kan gå fel eller som har gått fel, utan att se framåt och att kunna uppskatta sådant som är bra i sitt liv. Självklart inte "alltid", men som "grund".

Anne sa...

Amen till din sista kommentar Saltis.
Bra sagt :)

Saltistjejen sa...

Anne,
vi verkar tycka rätt lika du och jag...! ;-)

Victoria sa...

Oj vilket bra inlägg och vilka otroligt intressanta kommentarer!!
Kram/Vic

Saltistjejen sa...

Victoria,
tack! Ja kommentarerna har varit väldigt roliga att läsa tycker jag! Jättekul när man få så mycket input. :-

SKATAN sa...

God morgon fröken.

Bra inlägg! Jag påminner mig nästan dagligen om att betrakta glaset som halvfullt, snarare än motsatsen...det vill säga halvtomt. Livet blir roligare så : )

En härligt första advent önskar jag!

/Skatan

Saltistjejen sa...

Skatan,
Stort tack! Och hoppas att även du får en härlig första advent! Här snöar det faktiskt nu!!!! :-)
Kul att se dig ge kommentar. Tror inte jag sett dig här förut så välkommen till bloggen!