måndag, november 26, 2007

Lipton

Så är han här då. Vår egen lilla kisse! Vi tog tåget (Metro North) från Grand Central i lördagsmorse för att åka hela vägen till Poughkeepsie (uttals ungefär "Pokipsy") där uppfödarna Mindy och Dave bodde. Jag tänker alltid på TV-serien Ally McBeal när jag hör eller ser Poughkeepsie eftersom ena huvudkaraktären John upprepade just detta ord/namn för sig själv när han blev stressad eller upprörd. Allt för att lugna ner sig lite.

Det var en absolut strålande morgon om än väldigt kylig. Temperaturen låg runt nollan så man andades rök ur munnen. Tågresan från Manhattan till Poughkeepsie tar ca 2 timmar. Spåret går längs med Hudsonfloden det gör resan helt underbart vacker. Särskilt om man sitter på den sidan där floden är. Nu var det glödande höstfärger på träden så det var som att åka tåg längs en vacker tavla! Det är även många som tar detta tåget för att vandra efersom det finns flera olika vandringsleder i området mellan New York City och Poughkeepsie. Vi har t ex varit och vandrat utanför Cold Spring tidigare vilket var jättehärligt. Även på detta morgontåg såg vi flera personer och sällskap iklädda vandringskläder som hoppade av längs vägen.

När vi kom fram till slutstationen som Poughkeepsie är så blev vi upphämtade av Dave. Han körde oss sedan till deras hus där vi fick träffa Mindy och så alla deras djur. De hade förutom flera abyssinier (kattrasen) även en hund och 4 hästar.
Vårt möte med både Dave och Mindy var helt otroligt bra! Det kändes verkligen som personer som brinner för sina djur och för att de ska må så bra som möjligt. Vi tyckte att det kändes helt rätt att ta en kattunge från dem. De var även helt öppna om vilka problem de haft och åtgärdat under alla år de fött upp sina abyssinier och detta kändes väldigt skönt. Dave berättade annars att just kattuppfödare väldigt ofta försökte dölja eller ljuga om ev problem som sjukdomar eller parasiter. Han sa att det ofta handlar om väldigt snobbiga människor, och i vissa fall även personer som struntar fullständigt i djuren utan enbart vill försöka tjäna lite extra pengar på dem. Dave verkade ha halkat in på just parasiter som ett extra intresse. Han samabrbetade nu med en veterinär som forskade på just vissa typer av maskar som katter kan drabbas av, och detta hade gjort att han fått kontakt med väldigt många uppfödare runtom i hela världen.

Så till själva katterna då. Vi visste ju redan innan vi åkte att det handlade om att välja en liten kattpojke i en kull där katterna såg nästan identiska ut. Alla är s.k "Blue", vilket i mina totalt okunniga ögon såg ut ungefär som grå rygg och huvud med beige bröst, mage och ben. När vi kom fanns det 3 bröder att välja mellan. Vi hade redan innan sagt att "Oj, detta kommer bli omöjligt. Hur ska vi kunna veta vem av dessa som är just Lipton???"

Men vi stannade ganska länge och lekte med och tittade på dem. Och det dröjde faktiskt inte så lång tid innan en av bröderna valde oss! Jag satt på golvet och det var en och samma kattunge som återkom igen och igen och satte sig i mitt knä. Gosade in sig där. Medan hans bröder obekymrat lekte vidare. Hur kunde vi veta att det var samma unge ifall de såg identiska ut? Jo, Dave och Mindy hade märkt ungarna genom att klippa pälsen lite olika. Så "vår" kattunge hade blivit klippt på svansen och kallades av dem därför för "Middle Tail". De andra var "Neck" och "Tail" för de var klippta vid nacken resp svansroten. Alltså blev valet inte särskilt svårt i slutändan. Lipton valde oss helt enkelt!

Både Dave och Mindy sa att detta var väldigt vanligt. Alltså att kattungar ofta "valde ut" perosner som kom och skulle köpa en. Vad det berodde på visste de inte, men hade funderat på om det kunde vara t ex lukter?

Vi fick även gå ut och titta på Liptons pappa. Han och en annan avelshanne bodde i "ladan" i varsin bur. De kunde inte ha dem lösa eftersom kattahannar som inte blivit kastrerade går och kissar in sitt revir överallt, plus att dessa två rivaler ständigt skulle slåss. Som Dave sa "Man betalar ett ganska högt pris för att få vara avelshanne och få ha sex med honor". Liptons pappa var helt otroligt social! Han var som en hund!!!!! Så fort han släpptes ut i buren ville han bli kelad med och han skulle pussas och slickas. Ja, han kändes nästan mer som en labrador än en katt!
Vad vi förstått redan innan så är abyssiniern som ras väldigt social och kelig vilket var en av orsakerna till att vi valde just denna ras. Vi ville båda ha en gosig och social katt. Och efter att ha tillbringar en halv dag tillsammans med katterna hos Mindy och Dave så insåg vi att vår lilla Lipton definitivt kommer bli en aktiv familjemedlem.

Tågresan hem gick över förväntan. Det var inte förrän den sista halvtimmen som Lipton blev otålig och ville ut ur sin carrier. Men väl hemma i lägenheten var han nog lite "rädd". Det tog honom några timmar att utforska sitt nya hem. Men han åt och drack bra så vi var inte oroliga. På natten hoppade han självklart upp i vår säng och sov mellan oss. Och på morgonen väckte han oss genom att trampa runt och "hälsa" med pussar och spinn. Så otroligt mysigt!

Dagarna med Lipton har verkligen visat att han har blivit kaxigare och kaxigare. Och han är otroligt social! Ett busigt litet charmtroll med en oändlig gospotential! Både M och jag känner att detta verkligen var en lyckoträff! Det kommer att bli ett nöje att få lära känna honom ännu mer.

Så välkommen hem Lipton!

11 kommentarer:

nina sa...

Jag gillar din blogg och brukar läsa den i det tysta men nu måste jag bara kommentera... Ett stort grattis till kissen!! Jag skaffade min första katt för ett halvår sedan och har inte ångrat det en sekund. Med en spinnande katt på magen blir det så mysigt att vara hemmma att man bara längtar hem till att mötas av ett mjauuuu i dörren. :-) Jättesöt kattunge!

Annika sa...

Grattis till er vackra katt! Förstår att ni är glada över tillskottet! skulle så gärna, gärna ha en katt själv men allergin hos oss alla tre sätter P för den saken...

FÖ har jag alltid velat ta Metro North, ända sedan jag såg Falling In Love som tonåring...Tänker att jag ska göra det varje ggn jag är i NYC, men hittills har det inte blivit av...
Förstår att det är en fin resa!!!

Millan sa...

Oooo vilken liten sotis! Och vilket gulligt namn. Visst ar det lustigt att man far sa starka kanslor for sin katt sa fort? Jag som inte ens ville ha katt blev foralskad med en gang i varan! Det ar ju lite av ett lotteri nar man skaffar katt. Vi hade tva fran borjan, en skogskatt som varit vild innan (men det visste vi inte nar vi fick hem henne) och som aldrig blev riktigt tam. Hon tyckte bara om tjejer och var fullstandigt livradd for Ben och Nils. Nar Nils borjade krypa kandes det for grymt att ha kvar henne sa vi gav henne till ett aldre par som har flera andra katter och dedikerar mycket tid till dem. Hon trivs som fisken i vattnet dar nu!!
Var andra katt- Smurfy - har vi fortfarande kvar och hon ar mer som en hund an en katt. Hon ar valdigt klumpig och otroligt social. Vill bara vara dar vi ar hela tiden. jatte mysigt!

Fia sa...

Åh vilken liten sötnos!! Visst är det en mäktig känsla att "bli utvald" av ett djur? Att de vill ligga i just DITT knä och gosa??

Åh vad mycket kul ni kommer att ha med denna lilla katt. Ni fick säkert massor med bra tips då ni hämtade honom, men här kommer ett till: Lär honom att gå i sele så fort som möjligt så kan ni ta med honom ut!
Lycka till med honom ser fram emot många fler foton och berättelser om han olika hyss och upptåg!

aurorabuddha sa...

Jag maste ju saga att Lipton ar jattesot! Fast jag ar ingen kattmanniska (med tre hundar och allting) - men man kan ju andra sig!

Jag har oxa erfarenheten av att bli utvald av ett djur. Det ar faktiskt lite intressant. Kanske ar det inte forsta gangen man traffats...

Desiree sa...

Åh vad söt han är! Läckert namn, det verkar passa honom väldigt bra. Roligt att han valde ut er snarare än att ni valde honom. Grattis till nye familjemedlemmen får man nästan ta och säga. Han verkar älska er lika mycket som ni älskar honom.

Saltistjejen sa...

Å tack alla ni för de snälla kommentarerna!

Nina, skoj att du ville kommentera nu och inte "bara" läsa i bakgrunden. Välkommen till bloggen förresten!

Annika,
tack! Du skulle definitivt ta Metro North till den lilla staden Cold Spring tycker jag! Där är supermysigt med flera affärer och bra restauranger. Det finns även vandringsleder i närhheten också ifall man vill se lite mer natur.

Millan,
visst är det gosigt med katt! jag känner att jag är så kär i vår lille kisse. Kul att ni också har en social katt!!


Fia,
ja det var en speciell känsla att bli "utvald". Roligt och mysigt! Och lite smickrande...
Tack för tipset om selen. Vi ska göra det, även om vi inte har några planer på att ta ut honom och promenera med honom nu. NYC är en lite för bullrig och skitig stad för att vi vill ta en kattunge, men vi kommer ju inte bo här hela livet så det är bra ifall han kan vänjas vid sele.


Aurorabuddha,
ja jag gillar hundar också! Det är lustigt det där med hur vissar är antingen eller. Katt eller hund... En av mina vänner var definitivt en hundperson eftersom hon var uppvuxen med hund. Men sedan ett par år tillbaks fick hon ta hand om en kattunge, så nu är hon en "både-och-person". Katt OCH hund...! :-)


Desiree,
ja vi gillade namnet Lipton. Egentlgien är han uppkallad efter en av våra favvokaraktärer i julkalendern "Höjdarna" som gick på TV för ett par år sedan. ;-)

Anonym sa...

Till och med jag som är emot katter måste säga att han är söt! ujuj!!

Saltistjejen sa...

Vickan!
Va! är du "emot" katter?????? varför? Eller menar du bara att du inte är överdrivet förtjust i dem? och kasnke föredrar andra djur framför just katter??

Petchie75 sa...

Jag är inte heller någon kattmänniska - föredrar hundar men ditt inlägg om Lipton får mig nästan att vilja skaffa en katt ;-) och vad söt han är! Gillar dessutom namnet, var det ni som valde det eller hette han redan Lipton?
Jag har förresten varit i Poughkeepsie, närmare bestämt 1989 (dessutom i Fishkill som ligger ngnstans i närheten, ett annat intressant namn på ett ställe tycker jag) eftersom IBM har ett stort laboratorium där och min pappa som jobbar för dem var där på kurs!

Saltistjejen sa...

Petra H,
hej! Ja, Lipton är nästan lite som en hund fakiskt... Han kommer och vill vara social, han slickas och pussas mer än gärna.
Namnet valde vi och han heter så efter en av karaktärerna (en av våra favoritfigurer) i "Höjdarna" som gick som julkalender på SVT för ett par år sedan. :-)

Kul att du varit i Poghkeepsie. Vi såg ju inte så mkt av själva samhället eftersom vi fick skjuts direkt till uppfödarna, men tågstationen var liten och idyllisk. Javisst har de lustiga namn många av platserna runt NYC!