Så var vi tillbaks igen. I staden. I lägenheten. I vardagen.
Vi kom hem igårkväll efter att ha haft en helt underbar långhelg ute i den hyrda stugan!
Så härlig att jag faktiskt inte hade den minsta lust att återvända tillbaks till staden redan igår. Men det var vi tyvärr tvungna till.
Ett längre inlägg om helgen kommer så småningom, men just nu finns inte riktigt tid eller ork.
För med vardagen kommer såklart de tidiga morgnarna och långa dagarna tillbaka.
I morse var det alltså åter dags att stiga upp innan fem. Så lite småtrött är man nu på kvällen ska erkännas...
Dagens "det-hade-vi-inte-räknat-med-händelse" var att Ella börjat storgråta på dagis. Hon var helt otröstlig. Så hennes ena dagisfröken ringde M vid lunchtid och bad honom komma eftersom de misstänkte att hon var sjuk. Magont eller så. M kom dit och hämtade Lill-Snorpan. Hon var verkligen otröstlig. De gick hem och M tröstade, matade, gosade och sov en stund med Ella. Gråten ebbade ut och hon blev på riktigt bra humör. Men humöret pendlade snabbt mellan skratt och gråt. Så småningom gick de ut på promenad. Vid 17-tiden kom jag hem och då var de nyss hemkomna från promenaden. Då strålade Lill-Skruttan som en liten sol.
Älskade unge! Lika glad och varm som man blir av hennes strålkastarleende lika mycket kniper det i hjärteroten när hon gråter förtvivlat och man inte kan förstå vad som är fel.
Efter att ha myst, lekt, bytt blöja, matat och sedan tröstat tröstat tröstat, i just den ordningen så somnade Lill-Skruttan till slut med sin varma lilla kind mot mitt bröst. Av ren utmattning efter all gråt. Sittande i BabyBjörnen.
Hon verkar dock inte sjuk. Ingen feber. Inte heller verkar hon ha direkt magont.
M och jag diskuterade fram och tillbaka och det vi kom fram till var att hon nog troligen går igenom någon form av utvecklignsfas just nu. Detta tilsammans med att att vi spenderat så mycket tid tillsammans med henne endast vi två, under den här långhelgen, har kanske gjort att hon fick lite "separationsångest" när hon kom till dagis idag. Att hon liksom kom på att "Aha, men vänta lite här nu.... på det här stället finns ju inte mamma och pappa...!" Och att detta utlöste denna lilla förtvivlan som hon gått igenom idag.
Imorgon ska M stanna lite med henne på dagis och se hur det verkar gå.
Förhoppningsvis är hon inte lika förtvivlat ledsen då.
Lilla tjejen.
Nu ska jag strax ta och krypa ner bredvid henne i sängen. Snusa lite på henne och sova jag med.
För jo, jag stoppade om henne i vår säng nu. Så att hon ska få sova med oss inatt. Om hon känner sig otrygg och ledsen så hoppas jag att det ska hjälpa henne lite att få sova nära oss. Närhet och värme som kan hålla fötvivlan på avstånd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
21 kommentarer:
Vilken mysig helg ni verkar ha haft..sådana helger behöver man ibland för att hämta ny kraft och bara för att umgås och mysa med sin familj.
Ja visst är det jobbigt när dem är otröstliga och man inte vet vad det är för fel, man önskar i sådana lägen att sem kan tala om vad det är som gör dem så ledsna... hon sov nog gott och tryggt mellan mamma och pappa...
Närhet är bästa medicinen! Alla mina tre barn har sovit med mig när de var små (och alltid välkomnats på nätterna när de blivit större). Jag tror att det ger trygga barn! Min minsting R (4 mån) sover bara i sin vagga på dagarna, på nätterna sover han bredvid (eller på) mig. Jag tycker ni gör helt rätt som har Ella nära er under natten så att hon kan "tanka" närhet som hon kan använda på dagis!
Jag tycker också att det verkar vara det allra, allra bästa för er lilla flicka att få vara nära mamma och pappa så mycket som det bara går när ni har henne hemma. Klart hon vill vara med er då. Och finns det något mysigare än att få sova tätt bredvid sin lilla varma, underbara bebis??
Lillebror är väldigt mammig just nu och har varit det i ett par månader nu. Han är som ett "plåster" ibland och seperationsångesten kommer och går. Jobbigt, men något man får försöka ta sig igenom.
Hoppas ni hittar en väg som funkar för er.
Kram på er
Mrs B
Gumman då...Ella-babyn...Jo, men jag tror också att det är ngn slags separeringsfas hon går igenom. Jag minns ju att babysarna under första året gick igenom sådana faser nu och då. Sen kanske helgens miljöombyte ställde till det för skruttungen också. Undrar hur det gått idag när ni lämnat av henne? Du får berätta.
FÖ låter det som en absolut toppenhelg!! Härligt att komma bort från Manhattans hank och stör.
KRAMAR!!!
Åh stackaren, visst kan det vara så att hon saknade sina föräldrar efter en sådan mysig långhelg tillsammans. Jag hoppas att det går bättre idag, skönt att M kan stanna lite längre på dagis och hålla henne sällskap till att börja med.
Härligt att ni hade en fin långhelg tillsammans, det lät verkligen jättemysigt när du beskrev stället innan ni åkte så jag var övertygad om att ni skulle få det bra.
Stor kram!
Asch, man blir val less nar man ar liten oxa... :o)
Jag tror basta medicinen ar att skamma bort barna. Det ar val darfor man har dom? :^*
Lilla söta Ella, ja hon hade nog separationsångest och ville också att långhelgen med mamma och pappa skulle fortsätta. Det är inte kul att återgå till vardag vare sig man är stor eller liten.
Junibacken,
ja det var en skön helg. Men igår var det som sagt jobbigt eftersom vi inte visste varför hon var så ledsen.
Karin,
jo Ella har sovit hos oss mycket senaste tiden. MEllan oss i sängen. Men vi försöker att växla lite mellan hennes egen säng och vår så att hon ska vänja sig vid att sova på fler ställen än bara ett. Det är lite beroende på hennes humör samt hur lätt hon somnar om kvällarna som styr i vilken sän hon sedan somnar. Men visst är det närhet som är viktigt! Jag känner också att jag gärna har henne hos oss i sängen u eftersom ho spenderar dagarna på dagis ifrån oss, så det är så mysigt att sova med henne! :-)
Går det bättre med att få R att sova nu förresten??
kram!
Anna,
ja nu när hon är på dagis på dagarna så vill man ju tilbringa så mycket tid som möjligt med henne när man kan! :-)
Mrs B,
jo jag har förstått det när jag skummat lite i tråden. Tyvärr hinne jag inte läsa så mycket där längre, men skummar som sagt ibland. Men jag tänker på er varje dag! :-)
kram!
Annika,
jo jag har förstått att det är olka faser när de är såhär små. De upptäcker att de HAR en mamma o en pappa. De fäster sig och självklart får de separationsångest ibland när det är mycket nytt omkring dem och mamma o pappa inte är där. Jag tror även att miljöombytet samt att vi spenderade 100% med Ella i flera dagar nu, gjorde sitt till.
kram!
Petra,
ja det är verkligen guld värt att M kan komma så snabbt o lätt till dagis. Han kan stanna där lite längre när han lämnar henne. Och han kan även komma förbi under dagen och vara där ens tund och se att alt är bra med henne.
Imorgon ska jag ta henne till babymassageklass på morgonen. Det ska bli jättesko och då får jag ju tillbringa lite mer tid med henne också! :-)
Aurorabuddha,
jamenvisst är det så! Skäm bort bara!!!!! Vi gör så gott vi kan...! :-)
Desiree,
ja haha jag ville ju inte heller riktigt lämna den mysiga stugan och den sköna helgen så det kanske är ngt hon okcås kan känna av. Jag trro bebisar känner av föräldrars och omgivningens sinnesstämningar ganska väl.
Jag tror på din teori om sperrationsångest. Eller så saknar hon skogsljuden...
Ja, jag har läst "Låt den rätte komma in", två veckor sedan faktiskt. Kollade dock inte vilket år boken hade blivit skriven, och trodde att filmen som nämndes (på baksidan) var gammal. Blev riktigt förvånad när de visade trailern på den. Hahaha, kände igen den genast.
Tyckte om boken också. Inte så mycket för den blodiga handlingen (även fast jag gillar skräcklitteratur), utan mest för den konstiga vänskapen.
Har också läst "Hanteringen av odöda". Tyckte mycket om den också. Intressanta frågeställningar i den.
/Page
Page,
javisst är båda böcker så himla bra, inte enbart för at de är "skräckisar", utan framförallt för att de tar upp sådana tankar och frågor som är aktuella för alla. Jag gillar dem verkligen! Tror jag skrev om dessa böcker eller iallafall "Hantering av odöda" i ett inlägg här för ett tag sedan. Ett Show and TEll inlägg som skulle handla om böcker. Om du vill kan du ju leta upp det. Tror det var i våras ngngång. Kanske håller du med mig om boken??
Har även läst Pappersväggar (noveller) av Ajvide och gillade den boken också. Nu när jag kommer hem till jul så hoppas jag att jag kan få tag på Människohamn, hans senaste bok. Helst på pocket.
Kram!!
Jobbigt för lilltjejen. Men det är säkert rätt analys. Hon blev van vid att bara vara med er över helgen. Och hon är säkert i en utvecklingsfas och kanske börjar bli mer medveten om mamma och pappa jämfört med andra människor.
Jag ville bara säga att jag verkligen saknar er. Och längtar så mycket till nyår. Och lilla Ella längtar jag jätttemycket efter!!! Åååå vad det ska gosas och skojas hela veckan. Kram kram
Anna,
ja jag tror verkligen på det, för i morse när jag lämnade henne på dagis så stannade jag lite extra med henne. Men så snart jag gick så tittade hon verkligen efter mig och började gråta.
Fy vad det var jobbigt!!!!
Ann,
å vi längtar och saknar er också!!!
Men det är ju inte så långt kvar ändå.
Och du förresten Grattis! Jag hörde från M om hur det hela utvecklades. :-)
Bamsekramar!!!!
Lilla snuttan då! Men det är nog som du säger. Eller börjar det komma tänder? Hoppas allt går bra nu!
Stora kramar!
Ja, du söta lilla mamma - det kommer att bli många undringar och frågor framöver - så länge hon inte kan prata och berätta vad som är fel. Det gäller att gissa och försöka finna på hur man ska göra. Närhet, kärlek och all den vanliga omvårdnaden (med mat och torra blöjor) är ju ett måste. Då kan mycken oro uteslutas. Du är en så gullig mamma!
Underbart att ni fick så sköna dagar på landet. Men man kommer ju alltid tillbaka till allvaret igen och den strävsamma vardagen. Men det är det som är livet!
En skön och härlig helg önskar jag er alla tre med stora kramen
Har du sett vilka STRÅLANDE recensioner "Låt den rätte komma in" har fått!!! Den 7 nov har den premiär här! I cannot wait, I simply cannot wait!!
Hoppas allt är bra i NYC.
Vi kommer upp helgen 21-22-23 nov!!!
Kram!!
Snälla vännen, de här gråt dagarna kommer lite då och då....fram till dess att de kan sätta ord på vad de känner.
Hade det varit så att hon varit sjuk eller haft ont, så skulle det inte släppa... plus att det är en gråt som går igenom märg och ben.
Ni har säkert redan lärt er skillnad på "hungrig gråt", "ny blöja tack gråt" "kela med mig NU gråt"
Kan också vara att stumpan har lite växtvärk. Det kan komma och gå. Men om det kommer ett par dagar i rad när ni lämnar på dagis så är hon nog bara mammig och pappig. Hon är trots allt inte speciellt gammal, så det är inte alltför konstigt.
Första veckan vi hade Jessica hemma, så sov hon bara på ett ställe, sin pappas bröstkorg. Oavsett att det var jag som burit på henne i 40+ veckor, så var det hans hjärtlkud hon ville he (plus att jag luktade antagligen för mycket "mat".
Lycka till
Maalin, fast i immigrations helsike igen. (bara för att USCIS har tagit 18 månader på sig att gå igenom mmin ansökan om att ta bort restriktionerna, så skickar de MIG ett papper att jag måste skaffa fler vänner som skickar in brev, om vi har fått barn, om vi har gemensamma lån. Och eftersom inget har ändrats sedan sist, så har vi det riktigt intressant just nu)
En sån helg skulle jag behöva! Hoppas ni haft en skön vecka och att Ella hunnit ifatt, tror din teori kan vara helt rätt. Och jag vill verkligen säga att jag blev glad över ditt resonnemang om att låta henne sova med er, även om det inte är så hon brukar sova längre (kanske??). Jag har bekanta som är jättestolta över att deras femveckors gamla bebisar kan sova ensamma i egna sängar (ibland egna rum tom) och det ruckas ALDRIG på det, även i perioder då jag trott barnet mått bra av extra närhet. Jag tror alla regler kan ruckas på om man märker att barn reagerar på det som händer runt om dom - det skapar trygga barn! KRAM på dig!
Marianne,
jag tror inte det är tänder på g, men man vet ju aldrig. Jess lilla Leon var ju tidig med tänderna...
kram!!
Eleonora,
nej det vore ju så hmla mycket enklare om de kunde berätta vad som är fel. Om de har ont, eller om de bara är trötta, arga eller rädda. Men nu är det ju "trial-and-error" som gäller.
Tack för din fina komplimang också!!!! :-) Jag blir jätteglad. För ofta känner man att man "famlar lite i blindo" nu när hon gråter av orsaker man inte riktigt förstår.
Kram!
Annika,
WOW!!! Jag ahr inte sett några recensioner MEN jag VILLVILLVIL se den om den kommer hit!!!!! Då blir det till att fixa barnvakt helt klart! Hur vet du att den har premiär 7 november???
Är det i "hela" USA eller är det olika i olika städer??
Och du, hoppas vi kan träffas när ni är här! Jag ska maila dig i veckan!
Bamsekram!
Malin,
jo vi har ju viss oll på hennes olika "gråttillstånd" nu och just därför känner man sig lite xtra "handikappad" när hon gråter och man för sitt liv inte kan förstå orsaken. Jobbigt.
Usch vad trist det låter med din ansökan! Vadå jag fattar inte riktigt heller?? Brev?? varför då???
Hoppas verkligen det löser sig till slut!
Kramar!
Emmama,
ja det var bara så härligt att komma bort lite!
Och detta med hur och var barnen sover har jag först nu insettt är ett verkligt "hett" ämne. Tydligen så kan folk bli väldigt defensiva och även agressiva vad beträffar just var de låter barnen sova. Hm jag förstår inte riktigt detta.
I början när Ella var nyss hemkommen sov hon i sin egen säng. Mest för att vi båda var superrädda att vi skulle klämma henne eller s. Hon var ju så pytteliten och som preemie så kändes det bra att hon sov i egen säng med mcket luft omkring sig!
;-)
Då i början sov hon också sä bra. Hon vaknade såklart när hon behövde äta, men annars var dt inte några direkta sömnproblem. Men för kanske 1,5 eller 2 månader sedan började vi ha henne mellan oss i sängen. Det börjad när hon var förkyld och hade sårt att äta för hon var så snuvig. Då stagade vi upp henne med kuddar i vår säng. Och sedan sov hon där ett bra tag även sedan hon blivit frisk. Men sedan har hon sovit både i sin egen säng och i vår. Allt beroende på dagsform, eller ska jag kanske säga kvälls- och nattform....
Självklart tycker jag att det är viktigt att man försöker "läsa av" sitt barn och anpassa sig och sina vanor och rutiner efter hur de mår JUST NU. Sådant ändras ju hela tiden. Särskilt när de är små.
Kram!!
Oj! Nu lät kanske även jag som värsta barn-och-sömn-hysterikan? Gustav har också sovit själv länge (även som bebis) och jag har absolut inget emot att bebisar sover själva om de vill. Min poäng var att många jag känner upplever att de hetsas till att träna småsmå bebisar till att sova själva och det tycker jag är läskigt! Jag har tex en kompis som körde femminuters-metoden med sin fem veckor gamla bebis och då blir jag märkrädd.. Så, nu har jag förklarat mer! :)
Skicka en kommentar