måndag, november 10, 2014

6 veckor kvar

Att säga att det är mycket nu är en ren underdrift. I huvudet snurrar hur mycket som helst. Hela tiden. Både praktiska saker att göra, fixa, ta reda på, kolla, förbereda, avsluta. Och sedan tankar om hur det ska bli, hur man ska göra vissa saker på bästa vis, och såklart alla känslor och funderingar kring hur vårt nya liv kommer att bli där borta. Och sorgen och vemodet över att lämna detta. Alla avsked. Alla "sista gången". Samtidigt är det inte enbart "ledsamt" utan också otroligt spännande. Ena stunden är man exalterad och planerar allt möjligt (fast man egentligen inte vet något alls och inte borde kunna planera haha) och andra är man vettskrämd och känner att det kommer bli hemskt att lämna allt och alla här.

I söndags träffade vi våra kära vänner, de vi känt allra längst här i NYC och det kändes så vemodigt att veta att det nog kommer dröja väldigt länge innan vi kommer kunna träffas allihop igen samtidigt

Lillebröderna kommer nog inte minnas varandra ens

Fast storasyrrorna kommer definitivt att göra det


Däremellan, eller snarare hela tiden, är man trött trött trött. Lite som att man vandrar runt i trötthetens dimma. Allt tar sådan energi. Tankar, Känslor. Och såklart allt praktiskt som måste göras. NU. Igår. Imorgon. Snarast. Förutom själva packandet är det biltransporten och omregistrering till ny delstat för den, försäkring för både bil och hem samt katter och transport av dem. Vi ska kontakta skolan och fixa vad vi behöver inför Storasysters skolstart samt  kontakta el-, vatten- och gasbolaget för kommande boendet. Vi kommer även att behöva skaffa ytterligare en bil då vi kommer dit, och detta å det snaraste. Och så funderar vi hit och dit över logistiken. Vad ska flyttas och när. Så ja, lite stressigt känns det just nu. Minst sagt.

Inte hjälper det heller att Lillebror fortfarande vaknar en del på nätterna så man sover mindre än vanligt på grund av det också. Den där "vanliga" sömnbristen som man lider av med spädbarn. Och Storasyster får regelbundna protestutbrott. Tror det är både åldern (6-års åldern kallas ju för "lilla tonåren") och sedan flyttoro på det. Allt sådant äter den lilla energin som finns. Samtidigt hinner vi faktiskt med att drömma lite också. Om nya boendet. Och vårt "nya" liv. Ikväll hann vi även med att mysa riktigt med barnen. Först hittade M och Storasyster på ett "spel" med en ballong som de sköt mellan sig efter middagen. Sedan lekte vi charader, läste och fikade. I den ordningen. Så det hinns med annat också. Det måste det ju. Livet och vardagen stannar ju inte upp bara för att man ska flytta. Även om man önskade det ibland.

4 kommentarer:

Mrs Clapper sa...

Det är verkligen en spännande tid ni har framför er! Förstår energin som går åt... Men efter ett tag på plats så kan ni förhoppningsvis fylla PÅ med energi av den nya miljön!
Vi kommer antagligen till SD i sommar hoppas vi kan ses då!

Anna, Fair and True sa...

Har ni tagit beslut om vilket hus nu? Förstår att det är så mycket som snurrar, både roliga och roliga tankar. Tur med allt fix som krävs att du inte jobbar just nu. Kram!

Annika sa...

Jamen, ja, jag förstår att det är tusen och en tankar. Tusen och en känslor.
Berg-o-dalbana!!
Det blir så mkt bättre då ni väl är på plats och kan börja på riktigt.
Tänker ofta på er, Saltis.
Kramar!!!

Desiree sa...

Det är både omtumlande och oerhört jobbigt med stora förändringar som dessa livet, men spännande och givande också som du säger. Man åker bergochdalbana med känslorna. Det är ju bra att ni ser till att ändå ha lite kul även om det är jättemycket just nu. Det lär nog bli ett par intensiva månader här nu. Segt att du inte heller får tillräckligt med sömn, en extra prövning att tampas med. Jag hoppas ni finner ett fint boende där ni kommer att trivas riktigt bra.
Kramar!