torsdag, september 27, 2007

Nyförälskad

Nu har jag tejpat upp sådana där fina blanka turistiga vykort med bilder där Stockholm visar upp sina bästa sidor. De sitter nu på min vägg här där jag har min skrivplats på jobbet!!!!
Känner mig sååååå nöjd!
Jag blev nämligen nyförälskad i Stockholm igen nu när jag var hemma. Efter ett drygt år utan att ha besökt denna min gamla hemstad så kändes det helt fantastiskt att återse den! Jag vet att jag hade tur. Vädret visade sig från sin bästa sida. Det hade ännu inte hunnit bli alltför korta dagar. Solen sken. Temperaturen låg sådär behagligt runt 20-graders strecket. Hösten när den är som bäst med löv som just börjar skifta från grönt till gyllene. Pendeltåg, tunnelbanor och bussar gick alla enligt tidtabell. Folk hade ännu inte dragit på sig det där ogenomträngliga ansiktet som brukar ofta brukar framträda x antal veckor efter att sommaren dragit vidare till andra sidor av jorden. Nej, folk såg fortfarande ut att vara tillfreds där de promenerade runt i innerstaden med sina barnvagnar, eller satt och läppjade på en kaffe latte i solen på trappan utanför Konserthuset.

Att bara gå omkring och njuta av att man känner sig helt hemma i en stad är verkligen en underbar känsla. Man vet vilken buss man ska ta för att ta sig till någon annan del av staden och man vet varifrån den går. Och vet man det inte så vet man iallafall var man kan fråga. Man vet vilka affärer man vill besöka och man vet var de ligger. Man vet vilka promenadvägar som är mysiga och vilka man bör undvika. Staden var sig lik, även om en del småförändringar såklart har skett under det gångna året.

Efter att ha varit borta från Stockholm i över ett år slogs jag av två saker nästan direkt, när jag strosade runt i staden:
1) Det är verkligen en fantastiskt vacker stad!
2) Alla ser nästan "likadana" ut!

Det sistnämnda är något jag aldrig tidigare tänkt så mycket på. Men nu slog det mig direkt. Om man lever och bor i en stad som NYC är man hela tiden omgiven av personer som har sina egna stilar. Och då snackar jag om väldigt många olika stilar. Det beror säkert dels på att det är så många från olika länder och kulturer här, men framförallt tror jag att diversiteten ligger på det individuella planet. En vanlig dag när man tar sig till och från jobbet så kan man se personer som är klädda som om de skulle på galamiddag, i otroligt tjusiga klänningar, skor och accessoarer. Men man ser också folk som kommer i vanlig kostym, små söta dräkter eller i jeans och t-shirt, samt alla de som kör en mycket "alternativ" stil. Detta blandat med mer "internationella" inslag som t ex indiska saris och afrikanska långa klädedräkter i vackra färger.

Men i Stockholm (iallafall i innerstan) så slogs jag av hur få som "stack ut". De flesta var så otroligt trendkänsliga. Och extremt "Rätt". Rätt modell på byxor, rätt färg och form på sina smycken, rätt väska, rätta stuket på stövlarna eller bootsen. Till och med frisyrerna var väldigt lika, och självklart rätt.

Man får känslan av att svenskarna (eller i det här fallet Stockholmarna) är rädda för att inte passa in i den allmänna mallen. Man ska inte sticka ut. Många vill synas, men inte på "fel" sätt. Min första tanke var att "jaha, nu har högstadiesyndromet fortsatt ända upp till 35+ åldern". För man minns ju hur det var när man gick i åttan och det gällde liv eller död om man hade de rätta jeansen, det rätta märket, de rätta skorna.

Först tyckte jag det kändes lite lustigt. Komiskt på något vis. Att alla var så lika. Men när jag tänkte efter så insåg jag att jag verkligen verkligen verkligen saknar diversiteten. För den gör mig glad! Jag tycker det är befriande att man kan ta på sig i stort sett vad som helst och ändå alltid känna sig "rätt". Eller åtminstone slippa känna sig totalt "fel". Självklart hänger olika stilar till viss del ihop med en känsla av tillhörighet till olika grupper. Det kan man se här i NYC likaväl som i Stockholm. Lite mer alternativa personligheter som rör sig på Söder eller i East Village t ex. jämfört med Stureplan eller på Wall street. Men på det stora hela så tycker jag att man ser betydligt större spridning på kläd- och personstilar här än vad jag gjorde i Stockholm.

Även om jag reagerade på den höga trendfaktorn och hur lika stockholmarna såg ut, så är det ändå Stockholms skönhet som slog mig mest. Att staden är så vacker och så njutbar som den är. Allt vatten, alla grönområden, arkitekturen i innerstaden. Jag visste ju detta även när jag bodde där och njöt av det redan då, men det är så otroligt lätt att bli "hemmablind" i vardagen. Nu däremot så kunde jag vekligen njuta ordentligt av allt detta. Samt av lugnet! Ja, för jämfört med NYC så är Stockholm en otroligt lugn, städad, avstressad och mysig småstad. Och det var skönt att få ta del av detta ett par dagar. Mmmmm.... jag är verkligen nykär!

Nu blir det till att spendera ett par månader till här innan jag återvänder till den vackra staden med de trendiga människorna. Jag ser redan fram emot nästa besök nyförälskad som jag ju är. Men till dess får jag nöja mig med att titta på mina vykort här på väggen. Och självklart passa på att njuta av de saker jag älskar med denna staden!

7 kommentarer:

Annika sa...

Girl! Nu fick du mig att längta hem till världens bästa och vackraste stad! Som du säger är ju allt så bekant, man vet vart man ska, man kan dom allra flesta gatorna, man vet var alla vackra parkvägar finns.

MEN, precis som du så slås jag av hur TRENDIGT det är, att alla ser LIKADANA ut. DET är tröttsamt, i butikerna ser alla kläder likdana ut. Det finns ingen som sticker ut. I somras satt jag på Sahlen huset och väntade på att min mobil skulle lagas. det kändes som att sitta på en cat walk...Den ena snygga människan efter den andra passerade framför mig, alla likadana. Det var rikigt skönt att komma ut till Vällingby sen och se "vanligt folk", he, he...

Min käre bror har en teori att det inte är stockholmarna som är trendkänsligast, utan "lantisarna" från övriga sverige som flyttar in till Sthlm. Det är dom som lyfter trenderna. Sant eller inte, vem vet...

Du som bor i den coolaste stan i världen ser ju stilar i parti och minut varje dag. Jag är rätt avis på dig som bor där, I have to say!!
Ha en fin helg!!

Desiree sa...

Håller helt med. Stockholm är en mycket vacker stad. Det är otroligt skönt att kunna gå runt och känna sig som hemma och veta saker man bör veta om allt möjligt. Man kan verkligen koppla av och slappna av på ett helt annat sätt. Visst är stockholm trendigt. Det tycker jag är kul. Något man känner sig stolt över. Men sedan är det precis som du säger att ingen vill sticka ut och att alla därför klär sig väldigt lika. Jag tror att det är något typiskt för svenskar det sitter i vår själ att vi inte vill sticka ut. Det ska helt enkelt vara lagom.
När jag var hemma nu i sommras efter ett helt år här i USA gjorde jag precis som du. Jag köpte många av de där fina turist vykorten och har satt upp dem vid min skrivplats på jobbet. Det är härligt att ha olika stockholms motiv att titta på varje dag. I love stockholm, iallfall när det visar upp sig från sin bästa sida preis som du beskriver. Sedan är det ju en annan sak då det är snöblandat regn, alla går klädd i svart, nya stövlarna har fått saltränder från snöslasket och man står i en fullproppad tunnelbana med någon som hostar en i ansiktet. Men det är ju en annan story som man inte tänker på när man bor utomlands.

Saltistjejen sa...

Å, skönt att höra att jag inte är ensam om att reagera på alla trendiga stockholmare...! ;-)
Och visst håller jag med om att det kan vara på "gott och ont" med alla dessa snygga och "rätt" klädda som vandrar runt på stan.

Annika,
ang coolaste stan så javisst på många sätt är NYC nog det. Iallafall beträffande olika stilar och männsikor som har samlats på ett och samma ställe. Det är väl det jag gillar mest med staden.
Samtidigt kan jag som jag skrev här i inlägget verkligen sakna tystnad och "lugn och ro". NYC är en stad med hög puls. Ibland är det härligt, häftigt och coolt. Ibland bara jobbigt. Beroende på humör och tillfälle. Men för det mesta älskar jag faktiskt livet här!

Anonym sa...

fnissade gott när jag läte det du skrev om stockholmarna & kom att tänka på Wille Crafoords gamla låt "Samma typ av annorlunda saker"
http://www.willecrafoord.se/samma.htm#samma

Men Sthlm är supervackert - håller med! Bodde där ju en period för tio år sen & det är alltid lika skoj att komma dit :-)

SweFlo sa...

Jag hade inte varit i Sverige på 9 år, så det var lite som att vara turist. Men jag slogs verkligen av hur underbart vackert det är i Stockholm. Människorna med! Fast som du sa, de ser alla väldigt like ut! I en stad såsom NYC ser man ju rätt ofta folk av extrema motsatser, tom "freaks". Det gör det ju lite intressantare!

Saltistjejen sa...

Magdalena,
Visst ja, du har ju bott i Stockholm. Det hade jag glömt!
Och ja, den låten med Wille passar jättebra! :-)

Saltistjejen sa...

Sweflo,
oj inte i Sverige på 9 år!!!!! Det låter länge! Då måste väldigt mycket ha hänt och samtidigt inte hänt...! Vilken känsla det måste varit att komma på besök efter så lång tid! Jag tyckte att dett drygt år räckte för attt jag skulle få en så konstigt blandade känslor där jag både kände mig extremt hemtam, men å andra sidan såg allt med "nya" ögon och kände mig lite alien och "utanför"....



Kul att se att du läser min blogg förreten! :-)