Tack vara Annika så har jag nu fått svaret på hur man ska kunna skydda sig mot de här bildtjuvarna som tidigare kommit och stulit mina foton i mina inlägg. Jättetack!!!!Nu hoppas jag att jag kan lyckas visa de bilder jag vill visa i bloggen utan att de försvinner spårlöst igen.
Skönt när man kan göra sig av med vissa tjuvar. Det är värre med andra. Jag har upptäckt att vissa personer man har runtomkring sig är sådana enorma energitjuvar. De liksom suger i sig all energi jag har och det är verkligen jobbigt. Ofta genom att klaga eller kritisera. Eller genom att bara vara allmänt negativa. I vissa fall handlar det om personer man faktiskt kan sluta ha kontakt med. Det kan vara kollegor eller kompisar. Detta brukar oftast inte vara någon form av dramatisk "göra-slut" scen utan det brukar i de flesta fall ske ganska naturligt genom att man har mindre och mindre kontakt med personen ifråga tills man slutligen kommit till det stadiet då man säger sig ha "tappat kontakten helt".
I mitt fall så omger jag mig framförallt med personer som är energigivare! Det är så otroligt härligt! Personer som jag blir glad av när jag träffar. Personer som kan förgylla min dag. Som kan få mig på gott humör när jag känner mig lite nere eller hängig. Personer som stöttar mig i vått och torrt. Dessa personer är verkligen guld värda!
Men jag har även vissa relationer till folk som jag faktiskt älskar. Men som i många fall är riktiga energitjuvar. Det är oerhört jobbigt och känns lika sorgligt varje gång man haft kontakt eller träffats, och man inser att man känner sig helt urlakad. Ledsen, nedstämd eller bara arg. Det svåra med detta är att det handlar om personer som jag verkligen vare sig kan eller vill sluta ha kontakt med. Jag älskar dem trots dessa ganska jobbiga sidor. Oftast handlar det inte ens om att de tar energi varje gång man har kontakt, utan bara vissa gånger. Men ibland kan det kännas som att "Näe, nu orkar jag inte mer!". Men så går det en liten tid och nästa gång man ses eller hörs så är det roligt och mysigt igen.
Det som nästan är ännu jobbigare och mer energikrävande än själva mötena med dessa personer, är den tid och kraft jag lägger ner på att "gruva mig inför" dessa möten. Det kan gå dagar innan när jag försöker samla kraft att ringa. Eller att försöka se positivt och hoppas att de inte ska ha en "dålig dag" när vi ska ses. Och varje gång tänker jag för mig själv - varför? Varför ska det behöva vara så svårt? Varför ska vissa personer alltid lyckas få en ur balans redan innan man ens pratat med dem? Varför ska man behöva gå runt och "oroa" sig för att träffa dessa personer? Varför varför varför...?
Å jag tycker verkligen detta är ett stort problem, men tyvärr ser jag ingen lösning. Jag vet att den enda slutgiltiga och 100-procentiga lösningen är att säga upp kontakten med personer som dessa. För de kommer aldrig ändra sig. Detta är en del av deras personlighet. Men i mitt fall känns det helt omöjligt att inte ha kontakt längre. Av personliga skäl skulle det helt enkelt inte fungera. Antagligen skulle de då kunna stjäla ännu mer energi från mig än vad de gör nu. Jag skulle må fruktansvärt dåligt av att inte ha kontakt.
Så det känns lite som ett moment 22.
Den enda trösten jag har kommit fram till är att jag insett att det faktiskt inte handlar om mig. Utan om dem. Vad jag än gör, hur jag än är så påverkar det inte deras energistjälande beteende. Alltså försöker jag alltid att vara ungefär likadan när vi träffas. Hyfsat "neutral". För att sedan se hur det hela utvecklar sig. Ibland resulterar det i att jag går därifrån och känner att "jag orkar inte mer" och ibland känner jag mig jätteglad. Som sagt, det handlar om dem och inte om mig. Jag är glad att jag har kommit fram till detta. Och jag är glad att jag är en såpass stark person själv att jag inser att det inte är mig det hänger på. Jag känner ingen skuld och jag försöker att resonera som så att jag är glad för de bra stunder jag ändå får tillsammans med de här personerna. Jag älskar dem. Men det kan ibland kännas mycket sorgligt att personer som på vissa vis står en så nära på andra sätt är de man minst förstår sig på.
Inlägg
11 kommentarer:
Jag förstår precis vad du menar. Det är otroligt jobbigt med energitjuvar som man faktiskt inte kan göra sig av med. Min mamma är tyvärr en sådan där energitjuv. Jag försöker påminna mig om att det handlar om henne och inte om mig. Hon ringde mig förra veckan och det blev så där jobbigt och sedan låg jag vaken halva natten och kunde inte sova för jag låg och tänkte på det där samtalet och hade ångest över det på något sätt. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till ibland.
Ja energi tjuvar finns det många utav. Det är ibland svårt att säga ifrån, man vill ju inte såra personen i fråga. Jag hade en chef som var en riktig energi tjuv och det gick bara inte att få tyst på henne, det slutade med att jag sa upp mig. Man får försöka att få dom att börja prata om något helt annat. Det är en svår fråga det där.
Desiree,
ja visst är det extra jobbigt och svårt när det är någon i ens närhet som har denna förmåga att stjäla ens energi! Jättesvårt! Man vet inte alltid hur man sak tackla det hela och någonstans blir man ju både ledsen, upprörd och i slutänden så himla trött....
Fröken Fräken.
skönt att du kunde säga up dig! Det är ju inte alla som kan det, men det måste verkligen ha känts bra!!
I min närhet, väldigt nära härhet utan att vara släkt, finns en person som ständigt stjäl min energi och får mig att känna mig tom...Hon kan fälla en kommentar om ngt jag har på mig, eller helt enkelt vara super-neggo, aldrig komma med ngt uppmuntrande utan tvärtom muttra ngt. Så trist, så trist...Jag försöker undvika henne nu, men det är inte lätt eftersom vi bor väldigt nära varandra.
En riktig tjuv...Jag hoppas att det ska bli bätte snart då vårt "förhållande" varit så här under lång tid---upp och ner, ner och upp...
Försöker tänka på att det är mest synd om henne, men roligt är det inte...
Annika, ja det är vädligt tråkigt. Men du kan iallafall glädja dig åt att detta inte verkar vara en person som du känner att du ändå vill hålla kvar kontakten med. Visst, om ni bor väldigt nära så blir det säkert så rent praktiskt att man inte vill "göra sig omöjlig" eller så. Men så länge det inte handlar om att du är "känslomässigt" bunden till den personen så kan du ju ändå försöka att "ignorera" hennes elaka eller neggo kommentarer. Men visst, man undrar så över hur dessa människor egentligen fungerar?!
Ja jag vet sa val vad du menar. Det ar ibland svart att satta fingret exakt pa vad det ar som gor nagon till en energitjuv men man sitter dar anda alltid helt slut efter ett samtal/mote med dem. En av mina valdigt valdigt nara vanner ar min storsta energitjuv. Vi ar valdigt nara vanner vilket gor att jag inte skulle vilja forlora henne for allt i varlden men det gor ocksa tyvarr att det inte kanns helt naturligt med henne langre. Har hon en bra dag (och det hander ocksa ratt sa ofta) sa kommer jag darifran helt upplyft men andra dagar ar jag helt knackt nar jag kommer hem ifran att ha traffat henne. Jag tror att vi alla ibland ar bade energigivare och energitjuvar, lite beroende pa om man tex gar igenom nagot jobbigt eller liknanade. For mig borjar problemet nar det pagar i fler ar och man inte vet hur man ska kunna andra saken.
Det ar ocksa ledsamt nar man ser folk i sin narhet som har sadana relationer till tex sin mamma eller nagon annan nara slakting. En av mina vanner har har en otrolgit kravande mamma, som som tur var inte bor i det har landet. Men lik forbenat sa mar min van daligt varje gang de pratas vid. Min van ar en riktig 'people pleaser' och forsoker med alla medel att gora sin mamma till viljes, men vad hon ar gor sa ar det anda fel i mammans ogon. For oss som star utanfor kanns det sa sjalvklart att hon borde bryta med sin mamma... men det ar ju lattare sagt an gjort.
Valdigt intressant inlagg!!
Millan,
ja jag tror också att alla kan vara både givare och tagare såklart. Men detta tycker jag är ett mindre problem så länge som det handlar om perioder av "tagande". Precis som du säger. Man går igenom saker i livet som gör att man behöver extra stöd och som också gör att man kanske inte själv kan ge så mycket just då. Men jag tycker detta är en del av livet och inte av ens personlighet och då är det helt ok. naturligt och förståeligt.
Det är, som du beskrev, när det är något den personen gör i stort sett alltid (inte varje gång, men inte heller under en kortare period) som det blir jobbigt för omgivningen. När det snarare är en del av personligheten att vara extremt neggo eller till och med elak och nedtryckande som det blir till ett problem. Särskilt då när det handlar om personer man har en nära relation till och som man även älskar. Så som din vän t ex. Och som man även har jättebra stunder med också. Då varken kan eller vill man bryta kontakten men det kan ändå kännas så tröstlöst ibland när man sitter där och har haft ett väldigt dåligt möte.
Det jobbiga (som du ju också säger) är när dessa energitjuvar är personer som man tycker om och inte kan göra sig av med (av olika anledningar). Många människor kan man ju välja att vara med/inte vara med (då är det bara dumpa energitjuvarna) men en del människor är ju personer man inte sådär bara kan välja bort. Som du säger (och som jag bara kan instämma i) är att om man skulle välja bort vissa av energitjuvarna i sitt liv så skulle man nog ändå inte bli kvitt det eller må bra, utan det skulle sannolikt ta ännu mer energi ifrån en...
Jag har en energitjuv som jag tycker är en oerhörd energitjuv men OCKSÅ är en person jag tycker mycket om. En person som dessutom ingår i ett sånt nätverk att man liksom inte kan välja bort den personen utan att det får jobbiga konsekvenser, som jag inte är beredd att ta. Så man får liksom ställa in sig på "neutral" växel då man ses och se hur det är just den dagen...
I gar kvall efter att ha last din blogg diskuterade jag det har med min van med den energitjuvande mamman. Man kan val saga att kontentan ar att ar det nagon sa 'nara' som en mamma som ar ens varsta energitjuv sa ar det ju oerhort svart att bryta den relationen. Jag tror alltid att hoppet finns dar att saker och ting ska andras till det battre. Min van aker hem till sitt hemland pa semester den har veckan och ar spand som en fiolstrang infor avresan och jag har sett det sa manga ganger forr att jag vet att hon kommer tillbaka nasta veckan och skulle behova en veckas semester till att bara slappna av pa! Tank om det fanns nagot man kunde gora for att gora det lite lattare!! Men jag tror tyvarr inte att det ar latt att andra en energitjuv...
Anne,
nej visst är det så. Det är ju dessa energitjuvar som man inte akn "göra sig av med" som blir ett problem. De andra kan man ju mer eller mindre strunta i om man känner att man ger mer än vad man får. Hela tiden.
Millan,
Oj så ni diskuterade mitt blogginlägg. Smickrande!! :-)
Men det låter verkligen jättejobbigt för din vän.
När det handlar om familjen så ÄR det supersvårt eftersom familjemedlemmar vill man inte bryta kontakten med. Eller rättare sagt, det ska väldigt mycket till för att man ska bryta kontakten med just familj. Ofta handlar det ju om ren "abuse" eller liknande. En annan sak som är ganksa jobbig med just energitjuvar är ju att de väldigt sällan förstår själva att de är det. Jag tror inte att de riktigt har förmågan att ta ett steg bakåt och få distans till sig själva och inse hur de egentligen beter sig mot sin omgivning. Jag tror verkligen att en enrgitjuv KAN förändra sitt beteende, men jag tror att det är som med allt annat så att de först måste komma till insikt att de faktiskt ÄR energitjuvar....
Millan,
förresten så hoppas jag verkligen att det blir bättre i relationen mellan din vän och hennes mamma! Det låter ju otroligt jobbigt det där.
Skicka en kommentar