Lipton

Så är han här då. Vår egen lilla kisse! Vi tog tåget (Metro North) från Grand Central i lördagsmorse för att åka hela vägen till Poughkeepsie (uttals ungefär "Pokipsy") där uppfödarna Mindy och Dave bodde. Jag tänker alltid på TV-serien Ally McBeal när jag hör eller ser Poughkeepsie eftersom ena huvudkaraktären John upprepade just detta ord/namn för sig själv när han blev stressad eller upprörd. Allt för att lugna ner sig lite.

Det var en absolut strålande morgon om än väldigt kylig. Temperaturen låg runt nollan så man andades rök ur munnen. Tågresan från Manhattan till Poughkeepsie tar ca 2 timmar. Spåret går längs med Hudsonfloden det gör resan helt underbart vacker. Särskilt om man sitter på den sidan där floden är. Nu var det glödande höstfärger på träden så det var som att åka tåg längs en vacker tavla! Det är även många som tar detta tåget för att vandra efersom det finns flera olika vandringsleder i området mellan New York City och Poughkeepsie. Vi har t ex varit och vandrat utanför Cold Spring tidigare vilket var jättehärligt. Även på detta morgontåg såg vi flera personer och sällskap iklädda vandringskläder som hoppade av längs vägen.

När vi kom fram till slutstationen som Poughkeepsie är så blev vi upphämtade av Dave. Han körde oss sedan till deras hus där vi fick träffa Mindy och så alla deras djur. De hade förutom flera abyssinier (kattrasen) även en hund och 4 hästar.
Vårt möte med både Dave och Mindy var helt otroligt bra! Det kändes verkligen som personer som brinner för sina djur och för att de ska må så bra som möjligt. Vi tyckte att det kändes helt rätt att ta en kattunge från dem. De var även helt öppna om vilka problem de haft och åtgärdat under alla år de fött upp sina abyssinier och detta kändes väldigt skönt. Dave berättade annars att just kattuppfödare väldigt ofta försökte dölja eller ljuga om ev problem som sjukdomar eller parasiter. Han sa att det ofta handlar om väldigt snobbiga människor, och i vissa fall även personer som struntar fullständigt i djuren utan enbart vill försöka tjäna lite extra pengar på dem. Dave verkade ha halkat in på just parasiter som ett extra intresse. Han samabrbetade nu med en veterinär som forskade på just vissa typer av maskar som katter kan drabbas av, och detta hade gjort att han fått kontakt med väldigt många uppfödare runtom i hela världen.

Så till själva katterna då. Vi visste ju redan innan vi åkte att det handlade om att välja en liten kattpojke i en kull där katterna såg nästan identiska ut. Alla är s.k "Blue", vilket i mina totalt okunniga ögon såg ut ungefär som grå rygg och huvud med beige bröst, mage och ben. När vi kom fanns det 3 bröder att välja mellan. Vi hade redan innan sagt att "Oj, detta kommer bli omöjligt. Hur ska vi kunna veta vem av dessa som är just Lipton???"

Men vi stannade ganska länge och lekte med och tittade på dem. Och det dröjde faktiskt inte så lång tid innan en av bröderna valde oss! Jag satt på golvet och det var en och samma kattunge som återkom igen och igen och satte sig i mitt knä. Gosade in sig där. Medan hans bröder obekymrat lekte vidare. Hur kunde vi veta att det var samma unge ifall de såg identiska ut? Jo, Dave och Mindy hade märkt ungarna genom att klippa pälsen lite olika. Så "vår" kattunge hade blivit klippt på svansen och kallades av dem därför för "Middle Tail". De andra var "Neck" och "Tail" för de var klippta vid nacken resp svansroten. Alltså blev valet inte särskilt svårt i slutändan. Lipton valde oss helt enkelt!

Både Dave och Mindy sa att detta var väldigt vanligt. Alltså att kattungar ofta "valde ut" perosner som kom och skulle köpa en. Vad det berodde på visste de inte, men hade funderat på om det kunde vara t ex lukter?

Vi fick även gå ut och titta på Liptons pappa. Han och en annan avelshanne bodde i "ladan" i varsin bur. De kunde inte ha dem lösa eftersom kattahannar som inte blivit kastrerade går och kissar in sitt revir överallt, plus att dessa två rivaler ständigt skulle slåss. Som Dave sa "Man betalar ett ganska högt pris för att få vara avelshanne och få ha sex med honor". Liptons pappa var helt otroligt social! Han var som en hund!!!!! Så fort han släpptes ut i buren ville han bli kelad med och han skulle pussas och slickas. Ja, han kändes nästan mer som en labrador än en katt!
Vad vi förstått redan innan så är abyssiniern som ras väldigt social och kelig vilket var en av orsakerna till att vi valde just denna ras. Vi ville båda ha en gosig och social katt. Och efter att ha tillbringar en halv dag tillsammans med katterna hos Mindy och Dave så insåg vi att vår lilla Lipton definitivt kommer bli en aktiv familjemedlem.

Tågresan hem gick över förväntan. Det var inte förrän den sista halvtimmen som Lipton blev otålig och ville ut ur sin carrier. Men väl hemma i lägenheten var han nog lite "rädd". Det tog honom några timmar att utforska sitt nya hem. Men han åt och drack bra så vi var inte oroliga. På natten hoppade han självklart upp i vår säng och sov mellan oss. Och på morgonen väckte han oss genom att trampa runt och "hälsa" med pussar och spinn. Så otroligt mysigt!

Dagarna med Lipton har verkligen visat att han har blivit kaxigare och kaxigare. Och han är otroligt social! Ett busigt litet charmtroll med en oändlig gospotential! Både M och jag känner att detta verkligen var en lyckoträff! Det kommer att bli ett nöje att få lära känna honom ännu mer.

Så välkommen hem Lipton!