lördag, februari 09, 2008

En lördag jag väntat på

Å en härlig lördagsmorgon!!!
Vaknade av att Lipton trampade mig i ansiktet som vanligt. Spinnande som en hel liten motor. Men efter det vanliga morgonpussandet så kröp han sedan ner under täcket och halvsov ikapp med mig. Fortfarande spinnande såklart! Så himla mysigt med hans lilla varma pälsmjuka kropp intill ens hals och axel.

Den senaste veckans pärs är över och jag tackar alla gudar i denna världen, och andra, för det! Detta har verkligen varit en vecka som känts lång på alla vis. Vi har haft besök av M's ena moster (hon kom förra fredagen) och skulle stanna till onsdag, men i måndagskväll insjuknade hon hastigt i någon form av kräksjuka/maginfluensa. Hon och M var upp i Empire State Building för att spana in Manhattan i nattskrud, då hon började känna sig lite yr och illamående. Hon tänkte att det kanske berodde på höjden och allt hissåkande. Men detta gick inte över när de väl var hemma igen utan accelerade istället så att vi senare under kvällen och natten insåg att nej, detta var minsann inte bara lite "hissjuka". Ingen av oss tre sov väl nämnvärt mycket den natten om man säger som så.

Själv höll jag på och förberedde mitt föredrag/seminarium (som jag bloggade om här nedan) när de kom tillbaks från Empire State, och var därför lite småstressad över detta också. Hade planerat att fortsätta med detta under tisdagkväll till torsdag. Normalt brukar jag sitta hemma och förbereda mig inför sådana saker, eftersom labbet är alldeles för stökigt för att kunna läsa, skriva och koncentrera sig i. Men nu var ju den mycket magsjuka mostern i lägenheten så det kändes varken bra för henne eller mig att jag skulle försöka arbeta hemifrån. Vi bor ju i en normalstor Manhattan-lägenhet, dvs rätt liten... Så det finns inte så mycket utrymme att "gå undan på" om man så säger. Men M tyckte att jag ju kunde komma och jobba i hans labb istället, som är betydligt lugnare än mitt. Så det gjorde jag och det gick jättebra att sitta där. Jag har nog aldrig tidigare varit i ett så tyst labb någonsin och jag är fortfarande fascinerad. Det var dessutom riktigt trevligt att umgås med hans labbkollegor under luncherna, och väldigt mysigt att ha M alldeles där i närheten när man jobbade. Att kunna pussa på i någon paus. Eller gå och köpa kaffe med på eftermiddagen.

Jaja, efter sena kvällar samt en "provgenomgång inför mitt labb" på tisdagen, så hade jag äntligen fått ihop något som kändes okej. I torsdagsnatt satt jag dock uppe, vaken, i sängen till klockan var närmare 03 på natten och finslipade innan jag gav upp. Igår vid lunch var det dags och konstigt nog kände jag mig inte nervös. Ville bara få det överstökat.
Och visst gick det bra. Jag är själv nöjd efteråt även om det är svårt att bedömma hur man uppfattas av andra. Tyckte ungefär i mitten av föreläsningen att jag plötsligt hörde min röst "utifrån" mala på som en gammal LP-skiva som hakat upp sig, och jag kände att "hu, vad jag låter trååååkig, nu kommer de somna". Men det gjorde de inte. Istället fick jag väldigt bra respons, och många frågor vilket kändes bra för då verkade de iallafall intresserade. De flesta frågorna kunde jag dessutom svara på och förklara, och de jag inte kunde ge ett dirket svar på tyckte jag att jag hanterade ganska bra ändå. Efteråt kände jag mig väldigt trött. Lite som om luften gått ur mig. Men det kändes samtidigt otroligt skööööönt!!! Nöjd. Att det är över. Att det gick bra. Nöjd över min insats helt enkelt och det är en skön känsla.

Hur gick det för mostern då?
Jodå, hon var som sagt väldigt dålig även under tisdagen och onsdagen. Såpass dålig att hon fick beställa en ny hemresebiljett eftersom hon inte klarade av att resa på onsdagkväll som det från början var planerat. Stackarn. M hjälpte henne att köpa ny biljett till fredagkväll och sedan hoppades vi alla att hon skulle hinna hämta tillräckligt med krafter för att kunna resa hem då. Det gjorde hon. Redan på torsdagen var hon mycket bättre om än fortfarande väldigt matt, och igår när jag kom hem från jobbet var hon verkligen sitt vanliga jag igen. Om än fortfarande matt.

M var en riktig gentleman och följde med henne till flygplatsen och "bar" hennes baggage. Jag kände mig dock alldeles för trött, efter att enadst ha sovit ca 3-4 timmar, så jag säckade ihop i soffan. M var nog ganska trött han också gissar jag, för han åkte ifrån sin telefon (vilket aldrig händer) och sedan lyckades han med konststycket att ta fel tåg hem så det tog honom nästan 2 timmar att komma tillbaks från JFK!

Jaja, trots detta var det en underbar känsla att ha alla "stressmoment" avklarade. Mitt seminarium var äntligen färdighållet. Den kräksjuka mostern var frisk och på väg hem till Sverige igen. Vi hade plötsligt "fått tillbaka" vårt hem. Och vår frihet. Underbart!!
Detta firades med en sen supé av svenska pannkakor, hjortron- samt blåbärssylt, vispad grädde och glass. Mums!!

Och idag är det lördag och det känns otroligt skönt med en ledig helg att bara göra ingenting på! Eller allt man vill.
Lyx!

14 kommentarer:

Anonym sa...

Hi!
Ren nyfikenhet: Hur stor är din lägenhet? Och vad betalar du för den? Har en dotter ute på Long Island och jag tycker de betalar mycket...
Mvh, Chris

Saltistjejen sa...

Chris,
hej! Jag har inte sett dig här förut så Välkommen till bloggen! :-)
Ja lägenheten är en s.k amerikans one-bedroom vilket inte säger så mycket mer än att att den har just 1 sovrum. Med svenska mått skulle jag gissa att den är dryga 40 kvaratmeter och i Sverige skulle den kallas en 2 RoK. Så det är inte särksilt stort.

Hyran vi betalar är ca 600 USD per månad plus utilities. Så det är ju väldigt högt. I början kändes det helt sjukt när man tänkte på vad man betalade per kvadrat, men nu efter ett tag här så är man så har man vant sig vid dessa horribla NY-hyror. Med tanke på att vi bor på Manhattan (Upper East side) och att lägenheten och huset är i väldigt bra skick (med NY-mått mätt), vi har tvättstuga i huset (behöver inte gå till Laundromat) och vi har även gym i huset, så har vi en riktigt okej hyra. Men visst börjar man fundera och jämföra med andra platser än just NYC och då framförallt Manhattan så blir man ju mörkrädd... ;-)

Bor din dotter i hus eller lägenhet?
Och bor hon långt från "stan"??
Några ställen en bit ut på Lon Island är ju otroligt "fina" och därmed också väldigt dyra.

Saltistjejen sa...

Eh hallå!!!
Typo!!!!
1600 USD ska det ju vara INTE 600!!!!
DET hade verkligen varit billigt isåfall!!!!!

aurorabuddha sa...

Jag tankte val jag ocksa, 600 bucks! Med tvattstuga och gym?! :oD

Stackars mostern!! Och hon var pa besok fran Sverige? Ah, fy vad jag kanner for henne!

Och det visste jag val, att din presentation skulle ga alldeles utmarkt - utan mina goda rad. ;o)

Annika sa...

ja, jag reggade också på 600 bucks, men 1600 låter mer "rimligt" där du bor.
Usch och FY för kräksjukan. Stackars Moster. Vilket elände att bli så sjuk när man är borta på semester och allt... Hur har ni klarat er???

Jätteskönt att presentationen är över nu!!

Fia sa...

Åhhhh vad skönt att vara klar!! Hoppas ni har gjort - inget och allt ni velat denna helg!! Det är er båda väl unnat!

Saltistjejen sa...

aurorabuddha,

Ja det var jättesynd om mostern. Måste vara en mardröm att ligga och kfräkas på någon annans soffa...


Annika,
Jo tack vi har klarat oss vilket känns jättebra. Jag var väldigt orolig i början att vi skulle bli sjuka alla tre. Dels för att jag verkligen har lite kräkfobi, dels för att jag insåg att tre stycken med kräksjukan som ska leva på 40 kvadrat och samsas om samma toalett skulle blivit rena misären... Hu!
Men som tur var har vi inte känt av ett dugg!! :-)


Fia,
Japp det känns helt underbart. Igår gjorde vi verkligen "ingenting". Gosade med katten i flera timmar, gick en promenad på stan, kollade på lite gamla inspelade TV-avsnitt, M pilade med sina foton på datorn, och på kvällen såg vi en härlig zombierulle! :-)
En skööön lörda.
Idag ska vi väl försöka vara lite mer nyttiga och städa och tvätta också.

Desiree sa...

Vad skönt att det ordnade sig både med ditt seminarium och med sjuka moster. Tur att både du och M slapp bli smittade. Jag förstår verkligen att det känns otroligt skönt att få helgen att bara njuta och varva ner efter allt.

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det käns skönt nu!
Och jag är fortfarande förvånad över att vi båda klarade oss från maginfluensan. Förvånad men oerhört tacksam! :-)

Anonym sa...

Hej igen!
Min dotter bor 50 min från Penn Station i ett judiskt samhälle. Hyr lägenhet på botten av ett 100-årigt, jättecharmigt tvåvåningshus, en stor trea, två badrum, trädgård för ,tror jag(minnet är lite kasst),1200. Helt OK. Förut hade de en ytte-pytte trea utan tvätt ovanpå ett garage för 1000$, 50$ extra på sommaren för AC(som funkade dåligt). Tycker det är kul att läsa din blog pga just kulturkrockar o jämföra med min dotters erfarenheter. Det jag inte begriper är hur människor med minimilöner öht har råd att bo. Vad jag förstår så betalar ganska många "vanliga" människor inte skatt och därmed har de ingen sjukförsäkring heller.
Kram, Chris

Saltistjejen sa...

Chris,
skoj att du gillar min blogg. Ja det är ju väldigt mycket som skiljer mellan svensk kultur och amerikansk. Det är både spännande, roligt, fascinerande och frustrerande att uppleva.

Din dotter verkar ju bo jättebra isåfall tycker jag! :-)
Jo det är nog svårt att klara sig på låga löner iallafall om man bor i NYC, och då framförallt på Manhattan. Det finns ju fortfarande fattiga områden här, som t ex södra delarna av Bronx och vissa delar av Brooklyn. Jag vet inte riktigt hur folk lever där, men jag gissar att de flesta då lever på socialbidrag i någon form.

Ang sjukförsäkring så har jag förstått att det inte är de som har det sämst ekonomiskt som får sämst vård. För om man tjänar under en viss summa per år så får man automatiskt en statlig sjukförsäkring ("Medicaid" tror jag den kallas) vilken är väldigt väldigt bra. Däremot är det medelinkomsttagare vilka jobbar för företag som inte ger dem sjukföräskring (eller som ger dem en mycket dålig sådan) som är förlorarna. De har oftast för hög inkomst för att kvalificera sig till den statliga försäkringen, men om deras företag inte ger dem en sjukförsäkring måste de ju ta en själva. Detta gäller även egenföretagare. De har kanske inte råd eller prioriterar inte en egen privat sjukföräskring eftersom dessa är svindyra.

Här spelar sjukförsäkringen nästan lika stor roll (eller mer) som lönen när man söker jobb. Vissa kan tänka sig att ta ett jobb med lägre lön omarbetsgivaren erbjuder en mycket bättre sjukförsäkring.
Sådant känns ju väldigt främmande som svensk, även om jag faktiskt känner till att vissa företag i Sverige också kan erbjuda extra försäkringar för sjukvård till sina anställda som en extra förmån.

Petra H sa...

Ha ha, $600 lät väldigt billigt ;-)!
Det låter som ni haft en rejält jobbig vecka, men tänk vad skönt det känns efteråt! Och grattis till att föredraget gick bra! Jag förstår att du var nervös innan och inte kunde sova, jag är precis likadan.
Pannkakorna lät jättegoda, kommer inte ihåg när jag åt hjortron senast!!

Saltistjejen sa...

Petra,
Tack! Ja nu är det ju nästan precis en vecka sedan mostern blev sjuk, men det känns på något vis redan helt avlägset... Det är otroligt hur snabbt man verkligen glömmer jobbiga saker och liksom "lägger dem bakom sig". Men det är nog en överlevnadsinstinkt tror jag. Att minnas det roliga men "glömma" det jobbiga. Annars skulle man väl snart ta livet av sig...! ;-)

Ja pannkakorna var supergoda. Hjortronsylten ahde vi köpt på Ikea när vi var där i höstas, men sparat till ett bra tillfälle. Och det var det ju verkligen i fredags när vi firade att "Jobbiga veckan" var över! :-)

Millan sa...

Usch det later som en tuff vecka! Jobbigt bade for er och mostern att hon blev sa sjuk. Jag tycker oftast att man mar illa sa fort nagon borjar krakas i narheten.. usch! Skont att hon blev battre och kom hem dock.

Vad harligt att presentationen gick sa bra dock!! Maste kannas som en lattnad att det ar over nu!

Pannkakorna lat valdigt mumsiga dock... mmm