En lördag jag väntat på

Å en härlig lördagsmorgon!!!
Vaknade av att Lipton trampade mig i ansiktet som vanligt. Spinnande som en hel liten motor. Men efter det vanliga morgonpussandet så kröp han sedan ner under täcket och halvsov ikapp med mig. Fortfarande spinnande såklart! Så himla mysigt med hans lilla varma pälsmjuka kropp intill ens hals och axel.

Den senaste veckans pärs är över och jag tackar alla gudar i denna världen, och andra, för det! Detta har verkligen varit en vecka som känts lång på alla vis. Vi har haft besök av M's ena moster (hon kom förra fredagen) och skulle stanna till onsdag, men i måndagskväll insjuknade hon hastigt i någon form av kräksjuka/maginfluensa. Hon och M var upp i Empire State Building för att spana in Manhattan i nattskrud, då hon började känna sig lite yr och illamående. Hon tänkte att det kanske berodde på höjden och allt hissåkande. Men detta gick inte över när de väl var hemma igen utan accelerade istället så att vi senare under kvällen och natten insåg att nej, detta var minsann inte bara lite "hissjuka". Ingen av oss tre sov väl nämnvärt mycket den natten om man säger som så.

Själv höll jag på och förberedde mitt föredrag/seminarium (som jag bloggade om här nedan) när de kom tillbaks från Empire State, och var därför lite småstressad över detta också. Hade planerat att fortsätta med detta under tisdagkväll till torsdag. Normalt brukar jag sitta hemma och förbereda mig inför sådana saker, eftersom labbet är alldeles för stökigt för att kunna läsa, skriva och koncentrera sig i. Men nu var ju den mycket magsjuka mostern i lägenheten så det kändes varken bra för henne eller mig att jag skulle försöka arbeta hemifrån. Vi bor ju i en normalstor Manhattan-lägenhet, dvs rätt liten... Så det finns inte så mycket utrymme att "gå undan på" om man så säger. Men M tyckte att jag ju kunde komma och jobba i hans labb istället, som är betydligt lugnare än mitt. Så det gjorde jag och det gick jättebra att sitta där. Jag har nog aldrig tidigare varit i ett så tyst labb någonsin och jag är fortfarande fascinerad. Det var dessutom riktigt trevligt att umgås med hans labbkollegor under luncherna, och väldigt mysigt att ha M alldeles där i närheten när man jobbade. Att kunna pussa på i någon paus. Eller gå och köpa kaffe med på eftermiddagen.

Jaja, efter sena kvällar samt en "provgenomgång inför mitt labb" på tisdagen, så hade jag äntligen fått ihop något som kändes okej. I torsdagsnatt satt jag dock uppe, vaken, i sängen till klockan var närmare 03 på natten och finslipade innan jag gav upp. Igår vid lunch var det dags och konstigt nog kände jag mig inte nervös. Ville bara få det överstökat.
Och visst gick det bra. Jag är själv nöjd efteråt även om det är svårt att bedömma hur man uppfattas av andra. Tyckte ungefär i mitten av föreläsningen att jag plötsligt hörde min röst "utifrån" mala på som en gammal LP-skiva som hakat upp sig, och jag kände att "hu, vad jag låter trååååkig, nu kommer de somna". Men det gjorde de inte. Istället fick jag väldigt bra respons, och många frågor vilket kändes bra för då verkade de iallafall intresserade. De flesta frågorna kunde jag dessutom svara på och förklara, och de jag inte kunde ge ett dirket svar på tyckte jag att jag hanterade ganska bra ändå. Efteråt kände jag mig väldigt trött. Lite som om luften gått ur mig. Men det kändes samtidigt otroligt skööööönt!!! Nöjd. Att det är över. Att det gick bra. Nöjd över min insats helt enkelt och det är en skön känsla.

Hur gick det för mostern då?
Jodå, hon var som sagt väldigt dålig även under tisdagen och onsdagen. Såpass dålig att hon fick beställa en ny hemresebiljett eftersom hon inte klarade av att resa på onsdagkväll som det från början var planerat. Stackarn. M hjälpte henne att köpa ny biljett till fredagkväll och sedan hoppades vi alla att hon skulle hinna hämta tillräckligt med krafter för att kunna resa hem då. Det gjorde hon. Redan på torsdagen var hon mycket bättre om än fortfarande väldigt matt, och igår när jag kom hem från jobbet var hon verkligen sitt vanliga jag igen. Om än fortfarande matt.

M var en riktig gentleman och följde med henne till flygplatsen och "bar" hennes baggage. Jag kände mig dock alldeles för trött, efter att enadst ha sovit ca 3-4 timmar, så jag säckade ihop i soffan. M var nog ganska trött han också gissar jag, för han åkte ifrån sin telefon (vilket aldrig händer) och sedan lyckades han med konststycket att ta fel tåg hem så det tog honom nästan 2 timmar att komma tillbaks från JFK!

Jaja, trots detta var det en underbar känsla att ha alla "stressmoment" avklarade. Mitt seminarium var äntligen färdighållet. Den kräksjuka mostern var frisk och på väg hem till Sverige igen. Vi hade plötsligt "fått tillbaka" vårt hem. Och vår frihet. Underbart!!
Detta firades med en sen supé av svenska pannkakor, hjortron- samt blåbärssylt, vispad grädde och glass. Mums!!

Och idag är det lördag och det känns otroligt skönt med en ledig helg att bara göra ingenting på! Eller allt man vill.
Lyx!