Nej, det blev inget besked vid detta ultraljud heller. För den lilla bebisen låg såklart med ansiktet vänt "neråt" så det gick inte att få någon bild på munnen. Och inte ville den vända sig heller. Trots att jag gjorde allt jag kunde för att den skulle vakna och röra på sig. Men icke.
Jag gick och köpte godis i automaten i sjukhuskorridoren och proppade i mig för att höja blodsockret. Nytt försök. Fortfarande sovande felvänd bebis. Jag fick ställa mig och hoppa upp och ner på golvet och sedan göra knäböjningar. Ny koll. Ingen förändring. Bebisen sov. Jag fick gå ut och gå fram och tillbaks i korridoren. Och jag lovar att folk måste tyckt jag verkade vara ett psykfall. För jag gick ungefär som John Cleese i "Silly ways of walking-sketchen". Höga knän. Försökte mig även på litte skuttande, hoppande gång. Nytt försök. Igen. Och ja, en liten förändring av läget. Men inte tillräckligt. Så vi fick tillsägelse att gå och ta en fika. Lite koffein kanske skulle liva upp. M och jag tog varsin kaffe och delade en donut. Koffein och ytterligare socker. Jag gick också på toa. Där inne hoppade jag runt som en tokig. Klämde och tryckte på magen. Ställde mig med händerna på golvet och försökte hoppa uppåt, bakåt med benen för att liksom "skaka" på bebisen.
Nytt försök. Men nej, nej, nej. Den sov och ville tydligen inte alls vakna! Kanske brås den på M?? Oväckbar.
Så efter ca 2,5 timmar på sjukhuset fick vi ge upp. Ultraljudsteknikern var dock otroligt gullig och tillmötesgående. Hon kände igen oss från gårdagen. Så hon sa att vi skulle komma tillbaka imorgonbitti innan hennes riktiga "pass" började så skulle hon "squeeze us in" och se ifall bebisen var lite mer samarbetsvillig då.
Jädra unge!!! Inte ens född och redan envis och omöjlig att styra!!!!!
Jaja, brås på sin mamma kanske....??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Sömntute-bäbis!! Bra för framtiden då, hihi!!
HOPPAS att bebben är lite vaknare imorrn bitti så att ni får veta då!!
Har ni haft det mysigt idag??
Jag håller tummarna att ni kan få mer besked imorgon och att det är ett positivt sådant. Hoppas att ni kan få reda på mer så att ni slipper gå och oroa er mycket längre.
O sa direkt att det måste vara en flicka om hon / han var så besvärlig och omöjlig att väcka - jag ifrågasatte så klart vad han menade ;-)
Stor kram!
Ja det var verkligen en envis liten krabat darinne. Mycket svarvackt. Man far val hoppas pa att den fortsatter att vara svarvackt efter fodseln ocksa. Da kan ni ha fest, dammsuga och gora allt moljligt utan att babyn vacks. Jag ska ocksa verkligen halla tummarna till max att ni far besked imorgon sa att du inte behover ga och oroa dig. Oro ar det varsta som finns. Hoppas du kan somna nu i natt och inte ligger och tanker allt for mycket.
Kram
D
Oj vilken liten somntuta! Och vad jobbigt att behova oroa sig. Precis som du skriver sa ar man ju medveten om att de kan hitta saker pa ULet men man tror ju anda inte det pa nagot satt. Skont att ni ska fa vidare undersokningar. Hoppas allt ar bra sa att ni kan sluta vara oroliga!! Jag haller tummarna har!
Nils sov ocksa under hela ULet fast vi gjorde vad vi kunde for att vacka honom. Han lag dessutom med huvudet framatlutat sa de kunde inte mata och kolla pa de saker i ansiktet de kikar pa. Tillslut fick UL-tjejen tippa hela sangen nerat sa att jag nastan stod pa huvudet och da akte aven Nils huvud bakat sa de kunde kika pa allt... men inte vaknade han anda! Envisa sma bebisar!!
Stor kram!
Hur hade ni tjejer det pa fikan i gar forresten??? Jag vaknade lustigt nog runt midnatt och det forsta som slog mig var att ni kanske var och fikade just nu. Snacka om att bloggvarlden ar i ens huvud mer an man tror :-D
En liten sömntuta minsann.
Våra bebisar är nog rätt så lika då. Min verkar ju också vara väldigt laidback.
John Cleese silly walk kan jag nästan se framför mig. :D
Hoppas att allt går bra vid nästa besök och att ert lilla/e pyr är mer sammarbetsvillig.
Apropå det där med socker och kaffe så tror jag det inte gäller för oss alla för att få fart på bebisen.
Jag är ju en anti-socker person för det mesta men även då jag hade min godiscraving så var det superlugnt i magen.. :)
Kram på er!
NU har jag läst alla inläggen och nu förstår jag vad som hade hänt och varför ni ville veta - så nu skriver jag en ny kommentar med _hela_ historien. Hade missat ditt inlägg från igår och oron!!
Hoppas ni får till ett bra ultraljud fort så ni får VETA - för även om man kan vara duktig att intala sig och inte oroa sig så är det ju i längen omöjligt!!
Jag har alltid varit vettskrämd inför mina ultraljud. Har fått för mig att de ska hitta alla möjliga fel av någon underlig anledning. Så under tiden maken har haft en spännande stund och titta på alla magiska bilder på skärmen har jag mest legat och hållt andan och inte våga tänka.
Tänker på er och er lilla sömntute som måste vända sig bums! KRAAM!
Jag tänker på er och håller tummarna!
Skicka en kommentar