Ändrad vardag

Nu under våren kommer en rätt stor förändring i mitt liv att ske. Jag ska nämligen byta jobb. Hittills har jag ju jobbat i Bronx i ett labb som jag trivts väldigt bra i. Men nu innan julas hade jag ett möte med min chef som då berättade att hon tyvärr inte hade några forskningsanslag till mitt projekt efter att mitt eget anslag tar slut i juni. Detta kom förstås först som en chock eftersom hon aldrig tidigare gett sken av att det skulle vara några problem med anslag. Hon hoppades att hon eventuellt skulle få ett anslag i mars men jag meddelade självklart att jag tänkte börja söka jobb redan efter jul och nyår.

Nu behövde jag inte ens riktigt söka jobb så aktivt eftersom jag via en kompis fick kontakt med en grupp som sökte post-docs. Min kompis samt hennes chef uppmanade mig att kontakta denna gruppen eftersom jag med min bakgrund troligen skulle passa utmärkt. Jag skickade alltså iväg ett e-mail redan innan vår Sverige-resa i julas och fick svar omedelbart. Man ville träffa mig för en intervju efter nyår. Efter att ha läst igenom forskningsplanen kände jag mig i stort sett eld och lågor eftersom jag tyckte projektet verkar vara superintressant och vara helt rätt för mig. Jag kommer dels att kunna dra stor nytta av mina tidigare erfarenheter och kunskaper inom cellkultur och molekylärbiologi samt dessutom få lära mig nya coola tekniker. Dessutom är detta labb på Weill-Cornell vilket är kopplat till det sjukhus där Lill-Skruttan föddes. Detta innebär att min pendling till jobbet skulle ändras från dryga timmen enkel väg med tunnelbana och buss, till en skön gångpromenad på sisådär en 10 minuter eller så (beroende på om man får gröna vågen eller om det är rött ljus i korsningarna....). Inte helt fel rent logistikmäsigt heller alltså. Plötsligt hade alltså en potentiell "nödlösning" ändrats till ett drömprojekt för mig! Bättre än jag någonsin kunnat drömma om faktiskt.

Självklart kände jag mig lite smånervös inför intevjun. Man vet ju aldrig hur man kommer känna inför en ny potentiell arbetsgivare. Inte heller vet man vad de kommer att tycka om en själv. Men jag kände redan på tidigt stadium att min eventuellt blivande chef samt kollegor verkade väldigt trevliga. Tydligen var känslan delad för redan när intervjun och "rundvandringen" var avslutad fick jag ett erbjudande om att jobbet var mitt ifall jag ville ha det. Jag skulle självfallet fundera över helgen (intervjun var en fredag) och sedan återkomma under veckan med mitt besked eller om jag hade ytterligare frågor.

Jag kan säga att jag liksom svävade hem på små moln den dagen. Jag hade redan bestämt mig. Självklart ville jag ha jobbet. Det kunde som sagt inte bli bättre. Ett urintressant projekt med stor utvecklingspotential för min del samt att jag plötsligt skulle få gångavstånd till jobbet! Mina dryga 10 timmar i veckan av pendling skulle vara över! Frågan var bara när jag skulle kunna börja jobba. Min blivande chef ville såklart att jag skulle börja så snart som möjligt, vilket här i USA normalt är med väldigt kort varsel. De flesta anställningar här har inte alls de ofta ganska långa uppsägningstider som i Sverige utan många kan säga upp sig ena veckan och börja sitt nya jobb den kommande veckan. På gott och ont såklart.

Nu fungerar det ju inte riktigt likadant för mig eftersom jag måste få mitt visum medflyttat till min nya arbetsgivare. Jag har nämligen ett H-1B visa vilket är arbetsrelaterat, dvs det är kopplat till ett arbetstillstånd. Detta tar ett tag att fixa, men vi kom överens om att satsa på att jag skulle börja i det nya labbet i början av april. Detta även på grund av min Sverigeresa i slutet av mars som jag ju redan hade planerat, bokat och betalat. Än har jag inte fått något som helst besked om hur det går med förflyttningen av mitt visum. Men jag skrev iallafall på mitt kontrakt häromdagen och lämnade till HR. Med tanke på detta gissar jag att jag eventuellt inte kommer hinna få mitt visum förflyttat till månadsskiftet, men förhoppningsvis kanske 1-2 veckor in i april. Vi får se.

Det betyder att detta skulle kunna vara min sista arbetsvecka här på mitt "gamla" labb. Detta eftersom jag ju åker till Sverige nästa vecka. Men om det dröjer med förflyttningen av visumet så kommer jag att komma tillbaka hit efter Sverigesemestern, vilket jag gissar är vad som kommer ske. Lite luddigt och inte helt optimalt att ännu inte inte ha något definitivt slutdatum, men det känns trots det väldigt bra.

Nu längtar jag självklart efter att få börja ta itu med mitt nya projekt. I gamla labbet återstår att avsluta vissa saker samt en del städning av kyl och frys. Jag har dessutom "skolat in" en ny post-doc som börjat i gruppen. Hon kommer jobba med flera av de tekniker samt celler jag arbetat med och de senaste veckorna har vi "gått parallellt" vilket känts bra.

Saker jag definitivt kommer att sakna nu när jag byter jobb är:

- Mina arbetskamrater (en del av dem även vänner som jag umgås med på fritiden)

- Den härliga atmosfär och stämning som är i labbet (vi har haft mycket roligt ihop..!)

- De fina, nya och ljusa lokalerna (vi flyttade ju till ny byggnad i våras alldeles innan Lill-Snorpan föddes)

- Vår jättebra kaffemaskin som jag tidigare skrev om i kaffeinlägget.

Men som jag hoppas och tror ändå kommer att kompenseras av:

- Nytt spännande projekt att lägga vantarna på

- Ny miljö med nya personer att interagera med

- Ingen pendling!! (Weeeehooooo! Dryga 10 timmar i veckan att göra ngt helt annat än att sitta och häcka på buss och t-bana - alltså minst 10 timmar frihet/fritid!!!!!)

Det sistnämnda ska jag verkligen inte sticka under stol med att det kommer innebära en oerhörd förhöjning av livskvaliteten för min del. Visst, jag är medveten om att den även kommer innebära att jag förmodligen kommer läsa mycket färre böcker vilket i sig är lite tråkigt. Men detta är ändå inget att sucka över eftersom jag i utbyte kommer att få minst 2 timmar per dag att förfoga över helt som jag vill. En riktig lyx!

Bilderna i inlägget är från mitt nuvarande labb. Jag har en orkidé i fönstret samt några andra små plantor. Den söta lilla tejphållaren som är formad som en katt fick jag av en kompis på jobbet förra året när jag fyllde år. Nedan är ytterligare ett par bilder från min  nuvarande arbetsplats. Byggnaden är som sagt väldigt ny så det är väldigt moderna lokaler. Ljusa och öppna, och jag kommer nog att sakna dem när jag bytt jobb för på mitt nya labb finns inte ett enda fönster. Detta på grund av att det ligger mitt i en stor byggnad. Man kan tyvärr inte få allt... Men till att börja med kommer jag att spendera mesta tiden i ett annat labb eftersom mitt projekt är ett samarbetsprojekt med detta labbet. Här kommer jag troligen att få en skrivplats i ett fönster (p g a platsbrist) men med utsikt över NYC och bl a Chrystler Building! Lite häftigt faktiskt! Jag har tyvärr inga bilder från mina kommande arbetsplatser men nedan är som sagt bilder från min nuvarande.

Detta är min labbplats. Fotot är från i maj just när vi flyttat in här. 

Här är fönstret vid min skrivplats. Några blommor muntrar upp. Utsikten är tyvärr jättetrist. En gammal skräpig sjukhusbyggnad som jag tror ska rivas om ett tag.

Här är min labbänk och min skrivplats sett inifrån labbet. Här i USA är det mycket vanligt att labben är inredda med en skrivplats bredvid själva labbänken. Man har alltså inget separat "kontor", utan sköter datorjobb i labbet. I början tyckte jag det var lite svårt att koncentrera sig. Jag var inte van vid att ha skrivbordet bredvid labbänken. Men nu tycker jag faktiskt det är bättre eftersom det gör att det är väldigt lätt att hoppa mellan datorjobb och labbande. Även i Sverige hade jag ändå inget eget kontor utan delade med flera andra doktorander, så det blev ingen riktigt lugn plats det heller.

Här är  just själva skrivplatsen. Självklart har jag bilder på Lill-Skruttan på min anslagstavla. Men de är ganska ouppdaterade vid det här laget. Jag är usel på att printa ut nya foton och sätta upp.... Andra foton som jag också har satt upp är dels en del från Sverige när vi paddlade i skärgården (det är en av de saker jag saknar allra mest här) samt även ett par vykort från med Sotckholmsvyer. Väldigt turistiga sådana, men de gör mig glad. Den stora kalendern är faktiskt ett "projekt" vi gjorde när jag var doktorand i Sverige för lääänge sedan. jag och några andra kompisar pratade om att göra en kalender med folk från institutionen i olika jobbrelaterade teman. Det skulle vara "lite hud, lite jobb och mycket humor". Den blev faktiskt riktigt bra och överskottet gav vi till Cancerfonden. Själv var jag Miss June och temat var "nude mouse"....

Som sagt, det är en ny buggnad och arkitekten ville ha en modern design på det hela. Här syns ena väggen ut mot vägen. Stora delar av väggen är helt i glas vilket gör det väldigt ljust och fint inne. Byggnaden som skymtar på andra sidan vägen hör också till detta College.

Trappan som syns här till höger är lite rolig för den går mellan våning 5 och 3. Alltså inte hela vägen från femte våningen till entréplanet. Vi vet inte säkert, men vi gissar att orsaken till detta är att den ska efterlikna en DNA-spiral. 

Detta är rummet/korridoren som går från hissarna till labben. Vårt labb ligger framme till höger, bakom väggen vid fåtäljerna som skymtar.

Här syns vår gamla byggnad där vårt labb låg inna vi flyttade hit. Vi var då högst upp på 12:e våningen i det runda höga huset till höger.

Nu nästa vecka åker jag till Sverige. Det ska bli så roligt, även om jag känner mig lite småstressad över hela resan. Att resa ensam med Lill-Skruttan kan ju bjuda på en del överraskningar, men jag hoppas det ska gå bra. Imorgon blir det nog en del planering och kasnke lite packning inför resan.