Såg just denna artikel i DN.
Känner mig som 14 år igen med gåshud....
Nej, ränderna går aldrig riktigt ur.
En gång riktigt DM-fan alltid ett DM-fan.
Nu längtar jag!
Senaste skivan kom ut precis när vi flyttade hit. Varje gång jag hör något från den förflyttas jag tillbaka till den där första kaotiska och omvälvande hösten här. Så mycket spänning. Så mycket nytt. Så mycket frustration. Så mycket glädje.
Likadant är det med var och en av alla deras skivor. var och en med en särskild plats i mitt hjärta, i mitt minne. Genom nästan hela mitt liv har de följt mig. Från 12-åring, genom mina tonår och upp i vuxen ålder. Så mycket tröst deras skivor gett mig. Så många drömmar jag drömt med deras musik i öronen. Det är få band jag tycker hållit att lyssna på under så många år. Musik som faktiskt utvecklats. Föjt med en själv på något vis. Växt.
Jag vet att många kallar det depprock. Att deras text och musik är långt från tuggummipop à la Britney eller olika "Idol-artister" (ja utom första "Speak and Spell" då som ju innehöll en del "gladare 80-tals syntpop). Men för mig har det fungerat. Det sa klick redan från början. Det mörkare. Det suggestiva. Både texter och musik. Kanske är jag innerst inne en mörk och svårmodig person med dragning åt det lite "svartvulgära"? Därav även min förkärlek för skräckfilmer och till viss del även splatter....
Kanske?
Idag är de gamla syntkillarna gamla gubbar.
Och själv är jag en tant.
En mörk, svårmodig tant med dragning åt det "svartvulgära".
Det känns underbart!
Inlägg
15 kommentarer:
Och i sommar spelar de på Arvikafestivalen och jag kan inte ta mig samman och bestämma mig för att åka dit... *snurr snurr*
Vad harligt det later! :) Jag har tyvarr noll koll pa DM och vet inte ens om jag hort nat.. markligt nog. Blir det en tripp till Arvika for dig i sommar kanske? :) Kram!
Åh, Depeche Mode ja!! Wow, det ger många minnen!! Kommer ihåg hur brorsan (tio år äldre) klagade på musiken: "det är ju ingen RIKTIG musik, sån där synthmusik!!" Rock o blues är hans melodi...
Visste faktiskt inte att de höll på än?? Gamla gubbar ja...
Pratglad,
haha, nej det är ju inte alltid lätt attt bestämma sig för var och hur man ska göra på semestern. fast om du är et DM fan så gissar jag att du kasnke ändå tar dig dit?
Kramar!!
Emmama,
njae tror inte det blir rvika i sommar. Faktiskt.
Hoppas på att de kasnke kommer till NYC under sin turné. Det gjorde de iallafall förra turnén även om jag missade dem här då.
Kram!
Mz.olsson,
hahaha! Ja det är ju flera som tycker att syntar bara var fejk...
Skitsamma tycker jag, så länge man kan framkalla bra musik så får man använda vilka instrument som helst! :-)
Kram!!!!
De såg riktigt fräscha och unga ut på bilden som din länk gick till, annars tycker jag speciellt musiker brukar bli väldigt slitna och åldras "fult" med åren...
Jag håller så med dig att viss musik är för evigt förknippat med en speciell tid, händelse eller något i ens liv. Vissa låtar kan jag t.om. ha svårt för att lyssna på idag, de har så mycket minnen och känslor i sig att det går inte bara sätta på den musiken utan det kräver att man är på ett humör där man orkar och vill vara nostalgisk och kasta sig tillbaka i tiden...
Anne,
haha jo men man vet ju aldrig med skådisar och artister. Ibland är det ju en del hjälpmedel de använt sig av för att se hyfsat unga och fräscha ut.
Håller med dig om att man ibland aktivt väljer att inte lyssna på viss musik eller vissa låtar just för att de bär med sig så många minnen. Oavsett om det är lyckliga eller hemska minnen så är man itne alltid på humör för den tillbakablicken. Precis som du säger.
Även DM kan faktiskt vara så ibland för mig. Beroende på låtar eller skivor.
Kram!
Jag lärde mig ett nytt uttryck häromdan.
"Genom alla sinnen in i alla minnen"
Men Depeche Mode är ju de bästa trots allt. Nästan bäst på synthmusik.
Jag skrattade åt din mening i slutet som börjar med en mörk, svårmodig tant.....osv.
Det lät djupt men roligt.
Det märks inte på dig att du är tant och svårmodig:)
Jag måste ha glad musik jag. Inget i moll och inget tungt.
Kram
Susanne
Hear!Hear!
Suzesan,
å vilket bra uttryck!!! :-)
Jag kanske bara är fläckvis svårmodig, haha! Inte helt igenom... ;-)
Och visst gillar jag "glad" musik också!!! Särskilt sådan som får en att vila dansa! MEN jag älskar musik som DM också!
Kram!
Chris,
:-)
åh DM är så bra.. ville se dem i köpenhamn men det går så mycket bra konserter i år.. hrmm
pim,
hej tror inte jag sett dig här i bloggen tidigare! Välkommen!! :-)
Och visst vore en konsert med gamla DM jätteskoj! Får se ifall det kan bli verklighet?
Kramar!
Hörde på radion att de spelar inte mindre än två spelningar här i Florida till hösten - jag är supersugen på att köpa biljetter!!
Kram/Vic
Vilken fin kärleksförklaring till Depeche Mode! Jag har aldrig varit något större fan men jag gillar alla deras "hits" och någon senare cd som O köpte för några år sedan men annars har jag bara deras Greatest Hits.
Jag har annars sovit sååå många gånger med Massive Attack i öronen, jag ÄLSKAR deras låtar... iaf de tre första skivorna (vet inte om de har kommit ut med så många fler egentligen).
Stor kram och trevlig helg!
PS Jag hoppas verkligen att ni kommer till PR senare i år :-)
Vic,
å det förstår jag verkligen! Hoppas du kan få tag på biljetter!
Petra,
hahahaaa! nej alla kan vi ju inte gilla samma musik.... Men visst är det roligt att de flesta har speciella känslor och minnen till åtminstone någon artist eller något band! Det är så otroligt vad musik verkligen kan göra med en. Få glömda minnen och känslor att "hoppa fram".
Och du PR låter vrkligen sjukt lockand. Kanske kanske kan det bli av senare i år....?!?!
Synd att jag missar dig i Skåne.
Kraaaam!
Haha, jag har aldrig varit något större fan av dem (men inte varit emot dem heller, bara neutral) men en av mina kollegor på jobbet måste vara deras största fan någonsin! Han har nästan som ett altare till dem hemma! Han åkte också på någon slags DM-konferens i Tyskland tidigare i år?
Det kan bli ganska tröttsamt att alltid prata om DM, t ex på vårt fredagsfika (det kommer allid upp på något sätt) men även ganska roligt för det har ju blivit lite av ett skämt.
Vi hade en tidigare kollega som hette Modh i efternamn. Engelsmännen kan ju inte riktigt uttala Modh rätt så det blev "mode" istället. När hon skulle få barn skoja vi ganska mycket om att hon borde döpa bebisen (som var en flicka) till Depeche :) Efter ett tag började man faktiskt vänja sig och tänka att "ja, Depeche, det låter ju som ett franskt flicknamn, det funkar ju". Hahahha! :)
Mamman hade faktiskt också varit ett DM-fan så det var därför min andra kollega tryckte på ännu mer att hon ju måste döpa dottern till det :) Men jag kan meddela att bebisen fick ett annat namn sedan!
Skicka en kommentar