söndag, maj 31, 2009

Hur blev det då?

10-årsjublieumet alltså. Kvällen. Den barnfria. Med den goda middagen på favoritstället. Hur var den? Hur blev den?

Jo, den blev alldeles alldeles underbar... 
*ska såklart sägas med Askungens drömande tonfall...*
Det enda trista var att timmarna gick alldeles för snabbt. Hur kan dryga 3 timmar ta slut på vad som känns som 1 timme?????


Och här en liten jämförelse med 1999....

Då: Jag har sovit över hos en av mina bästa vänner och vi har haft en härlig försommardag ute i Vaxholm. Hon försöker övertala mig att stanna ännu en natt och titta på melodifestivalen med henne på kvällen, men eftersom jag redan bestämt med en vän att träffas och gå på fest på kvällen så tar jag bussen tillbaks till stan under tidiga kvällen.

Nu: Strax innan 19 kommer N som ska ta hand om Lill-Skruttan.
Det går kalasbra även om Lill-Snorpan ser väldigt förvånad ut över att se N i denna miljö - hemma!  M och jag har snabbfixat oss lite och kan komma iväg ungefär en kvart senare. Hoppar in i en taxi och åker till Chelsea.
Vi är något lite sena till vårt bord, men det är ingen fara. 

Då: Efter att träffat min kompis utanför KI där en abonnerad buss ska ta alla festdeltagarna till Solivk ute på Värmdö så känner jag att detta nog kommer bli en skoj kväll. Kvällen är sådär magiskt underbar som bara en försommarkväll i Sverige kan vara - ljummen och ljus fylld av förväntan och glädje!
Framme vid Solvik som är en gammal villa på en sjötomt blir det fördrinksfestis (extraladdad med labbsprit...) och sedan lekar.

Nu: Kommer in genom dörrarna till restaurangen och den härliga atmosfären slår emot en. Ganska dunkelt upplyst, med baren till vänster, mjuka draperier och andra dekorationer runtom i lokalen. Vackra människor, busy personal men ändå avslappnat. Vi har fått bord på ovanvåningen där man sitter så man kan se in i köket.
Innan maten blir det en Ginger Margaruita för M och en Saigon Cosmo till mig.

Då: Vi är alla indelade i lag och detta skedde på bussresan ut. Lappar med olika symboler delades ut på bussen och alla med samma symbolet bildar ett lag. Det är klassiska grenar som tipspromenad, pilkastning, någon eller några andra grenar jag inte minns och avslutningsvis Irländsk julafton.
Sedan serveras middagen inne i huset. Bordsplaceringslappar är utlagda så att alla lag ska blandas om. Maximerat för mingel alltså. Jag hamnar i ena änden av ett av borden. Bredvid mig en kille som ser himla gullig ut och som jag pratar mycket med under hela middagen. Långt senare får jag veta att han myglat sig till platsen bredvid mig genom att byta ut bordsplaceringslappen så att en lapp med hans lagsymbol hamnat där.
Ja, ni har säkert redan gissat vem han är...?

Nu: Efter våra goda drinkar följer förrätterna: spicy chicken samosas samt salmon tartar.
Varmrätterna blir fisk för både mig och M. Red snapper för mig och Halibut till M. Fast på Spice Market delar man alltid alla rätter. Så det blir faktiskt så att vi äter lika mycket av allt. Alla rätter självklart tillagade med asiatisk touch. Underbart gott!
Efter maten kaffe resp te samt varsin dessert.

Då: Minns inte vad det var för mat faktiskt. Men minns ungefär vad jag och min väldigt gulliga och charmiga "borsdherre" pratade om under middagen. Sedan blev det dans. Och självklart dansade vi. Senare på kvällen/natten var det romantisk promenad längs vattnet tills vi satte oss på en klippa och tittade på månskenet som speglade sig i det nu ganska svarta blanka vattnet. Svensk sommarkväll när den är som allra vackrast. Några myggor, ljus himmel men mörka skuggor bland träden. Skuggor som tätnar och breder ut sig vartefter natten mognar. Vattnet som olja, men med mångata. Röster på avstånd. Svagt men ändå nära. Avlägsna skratt. Musik. När myggen blev alltför envisa förflyttade vi oss in i ett lusthus som låg i sluttningen mot vattnet. Där pratade vi vidare. Om allt och inget.
Den abonnerade bussen tillbaka missade vi såklart. 

Nu: En snabb titt på klockan och vi inser båda att det inte kommer hinnas med någon drink efter maten. Vi hade en tanke på att ev hinna det på något annat ställe efter middagen, men det får vara. Vart tog timmarna vägen?!
Hoppar in i en taxi och åker hem. Allt har gått jättebra. N berättar att Lill-Snorpan somnat vid halv niotiden och det har inte varit något strul alls. När hon gått lägger vi oss på vardagsrumsmattan med varsitt glas bubbelvatten (jo ingen mer alkohol här inte...) och fortsätter prata. Vi är båda rätt trötta, men väldigt väldigt nöjda med allt. Utom just den där tidsfaktorn då. Att den skulle springa iväg så snabbt. Tiden. Det hade vi inte riktigt räknat med. Men det är väl som med åren som gått. 10 stycken. Otroligt! Kan inte fatta! Vart tog de vägen?! Men det är väl som man säger -  tiden går snabbt när man har roligt.

Undrar nu lite stilla vad man kommer göra om 10 år? Var man kommer bo och leva? Hur ens liv kommer se ut? En lätt svindlande tanke. För när jag tänker tillbaka inser jag att de här 10 åren ju ändå innehållit massor. Både roliga och fantastiska saker, men även svåra och jobbiga. Och aldrig aldrig någonsin skulle jag då ha trott, inte ens i min vildaste fantasi, att mitt liv skulle sett ut som det gör idag. Om någon på den där festen kommit fram och sagt "Denna killen kommer bli pappan till ditt barn och om 10 år kommer ni att bo och arbeta på Manhattan", så hade jag skrattat högt. Men det är väl det som är det läskiga och samtidigt det underbart härliga med livet. Att man aldrig vet vad som finns bakom nästa krök. Att leva är som att hoppa utan fallskärm. Man kan gå runt och vara livrädd. Eller så kan man bara följa med. Njuta av utsikten och hoppas att man ska landa mjukt.


24 kommentarer:

Jess sa...

Vilket underbart inlägg Saltis!
Ja, vart har de senaste 10 åren tagit vägen?
Så romantiskt sätt du träffade M på. Att han bytt ut placeringskorten så han skulle hamna brevid dig.
Hade han haft ögonen på dig ett tag innan eller?
Så trevligt med en barnfrikväll för er båda. Vi har inte fått någon sån ännu. :(
Mamma är ju här nu men jag vet inte om hon känner sig manad att ha Leon en helkväll. De längsta vi varit barnfria är ca 1½ timme..*suck*..

Ha det gott och hoppas att sommaren kommit till NY.
Här det helt underbart med solksken.

KRAM!

Fritt ur hjärtat sa...

Vilket härligt inlägg Saltis. Jag blir alldeles tårögd här på morgonkvisten. Härligt att du stannar upp så tycker jag.
Här firar vi 11 årig bröllopsdag inom kort och vi är häpna. Hur kan man ha så mycket tycka om kavar?!
Livet är härligt när det funkar!

underytanjag sa...

Det är underbart när det lyckas och jag är glad för dig. Visst är det svindlande med tioårsperspektivet, nu när man blivit gammal nog för att HA ett.

Mia sa...

Vilket underbart inlägg! tack för att jag fick ta del av din fina historia om hur ni träffades. Ni verkar ha haft en härlig kväll tillsammans och vad skönt att allt gick bra på hemmaplan också. Det gör allt så mycket enklare. kram!

Annika sa...

Bästa inlägget jag läst på länge på en blogg!!
Vilket upplägg!
Vilken romantik!

Det kändes verkligen som om jag var där med er. Både NU och DÅ!

Visst är det otroligt. Inte sjutton visste jag att jag skulle bo i DC området heller...
Underliga äro livets slingervägar.

Ingen vits att gå omkring o vara livrädd, så kan man inte leva.
Nej, det gäller att njuta och ta emot. OCH ja, hoppas att det blir mjuka landningen sen...

KRAM!!!

Saltistjejen sa...

Jess,
tack! Njae han hade tydligen spanat in mig tidigare under kvällen. Under lekarna och så. Men vi hade aldrig träffats innan den kvällen. Tydligen räckte det.. ;-)
Ja det var underbart med barnfri kväll! Vi har ju faktiskt haft det två gånger förut. Men då var Lilltjejen så liten så det var väldigt enkelt. Då var det vänner som var barnvakt och hon sov hela tiden. Nu är det ju betydligt krångligare när hon är äldre. Då vill man ju gärna att barnvakten ska vara någon hon "känner", viklet gjorde det superbra med att en av hennes favoritlärare på dagis sitter barnvakt ibland.
Hoppas ni kanske ändå skulle kunna få typ 2 timmar tillsammans en kväll_! Det är ju inte så jättelänge att sitta barnvakt på även om det skulle vara lite jobbigt. Men två timmar kanske man kan klara. och två timmar för småbarnföräldrar är ändå GULD värt! Att bara få prata ostört. kanse ta en öl på lokala puben eller äta ngt på ngot favvoställe. TGI för er kanske??!!! :-)
Förrsten Jess så vill jag ju GRATTA också! Jag surfade in på din blogg för ett tag sedan men hann aldrig kommentera (som så måånga gånger). Men sedan tänkte jag maila istället. Och det kommer att komma ett mail! Lovar!
Jättegrattis iallafall!!!!!!
KRAM!


Fritt ur Hjärtart,
å tack! Visst är det fantastiskt när man inser att åren flytit på så som de gjort men att man trots alla år har så mycket kärlek kvar att ge. Och så mycket roligt tillsammans.
Grattis till er 11-åriga bröllopsdag!
kram!


Underytanjag,
tack gulle du! och ja, tänk nu är man så gammal att man faktiskt i en vanlig normal konversation kan komma på sig själv med att säga "tror det msåte varit ungefär 25 år sedan"!!! Himmel!!!! :-)
Kram!


Mia,
tack! Jo det var extra skont att kunna vara helt avslappnad när vi väl var ute. Det hade nog inte blivit samma sak om en kompis varit barnvakt. Nu visste vi ju att N känner Lilltjejen och Lilltjejen känner N. Så det var lätt att bara njuta av kvällen tillsammans.
Kramar!


Annika,
oj tack!!! Haha!
Ja livet är lite underligt och det liksom går sina egna vägar som du säger. Och det är ju det som gör det så underbart tycker jag! :-)
Kraaam!

petchie sa...

Jag håller med Annika, ett helt underbart inlägg och så himla bra upplagt med en 10-års jämförelse av två helt olika kvällar! Härligt att se hur livet kan förändras men att magin ändå finns kvar.
Jaa, tänk om vi hade kunnat förutspå våra liv - det hade ju inte varit lika spännande och man hade nog ändå inte riktigt trott på det! Jag hade ju t.ex aldrig en tanke på en spanjor, hi hi ;-)
Stor kram!

Cecilia/svengland sa...

Hej, ja hade någon sagt till mig att jag skulle få barn när jag var 20, gifta mig med en engelsk man och bo i London, när jag var yngre hade jag också skrattat!!! Jag och min nuvarande man träffades av ens lump på ett övergångs ställe mitt i natten på vägen hem från puben....och nu har vi varit lyckligt gita i snart 16 år och har två underbara tjejer ihop!!! :-)

Anna, Fair and True sa...

Väldigt kul sätt att berätta på! En jämförelse "of sorts" :) Jag blir nyfiken på vad som hände sedan! Dvs efter den första kvällen. När träffades ni nästa gång osv.
Jag kan tycka att det är så tråkigt att man ändå glömmer så mycket som man gör. Man kommer ju ihåg stora saker men jag skulle vilja komma ihåg de små detaljerna också.
Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Grattis!!!

Saltistjejen sa...

Petchie,
å tack!! Ja livet ändras, man själv likaså men om man får behålla känslan så är det verkligen underbart! Och visst är det häftigt att man itne kunnat tänka sig eller drömma om det liv man lever idag. Tycker jag iallafall är skoj!
Kram!


Cecilia,
javist ärd et häftigt! Det låter dessutom som om du och din man verklign träffats sådär slumpartart och bara "tjong" fastnat för varandra! KUL!
kram!


Anna Fair and True,
haha så du är lite nyfiken du! ;-)
Tja jag kan ju berätta mer detaljerat när vi ses i sugusti när du och P kommer hit! Hahaha, nu MÅSTE ni ju komma och fika eller ta en drink....! Fasiken vad jag är bra på att komma på ursäkter för att ses! :-)
Kram!!!


Karlavagnen,
TACK!!

Pratglad sa...

Grattis och det där med 10 år bakåt och 10 år framåt... tur att man vet så lite som man vet.... om vad som ska hända!!!

Saltistjejen sa...

Pratglad,
tack! Och ja visst är det tur man inget vet om framtiden. Man får ta det som det kommer helt enkelt.
kram!

Jemayá sa...

Nu har jag läst i kapp, besöket av dina väninnor (roligt att se fotona - min favorit är den där Ella somnat i din famn, du ser ner på henne med så mycket kärlek!), ditt (som alltid) välgenomtänkta och intressanta fredagstema och sen detta, kronan på verket, ett så fint inlägg om era tio år. Precis som Annika säger, otroligt fint upplägg, och innehållsmässigt så romantiskt!!! Härligt att läsa att ni faktiskt bryr er om varandra ännu också (känner människor som stannar kvar i sina döda äktenskap...), som jag sagt förut, ger en hopp om att det faktiskt finns äktenskap som funkar. Stor kram!

Saltistjejen sa...

Saltistjejen,
å tack! vad glad jag blir. :-)
jo jag känner mig lyckligt lottad som har min familj. M och Lill-Skruttan och katterna! Det känns fantastiskt faktiskt.
Stor kram!!

Desiree sa...

Vad kul och fyndigt med denna jämförelse som du gjort. Jättekul att faktiskt få läsa om hur just du och M träffades. Ja visst är det mycket som man aldrig har en aning om kommer att inträffa i livet. Men det är både livets tjusning och kanske också bra många gånger för annars är det mycket man kanske aldrig skulle våga, orka mm och dessutom skulle man aldrig kunna överraskas och förtjusas över alla livets glädjeämnen om man visste allt på förhand. Låter som ni fick en jättetrevlig och lyckad kväll även om ni inte hade tid med någon extra drink efter maten. Ha det gott.

Kram
Desiree

Suzesan sa...

Wow Saltis vilket inlägg. Det är bara du som kan sätta ihop ett sånt. Grattis så härligt att läsa. Bra idé att varva åren så då och nu och det var precis som om man såg allt framför sig.

Sån där härlig sommarkväll då det är som om tiden står stilla. När man sitter ute så länge man orkar.

Man blir glad att i dessa tider finns nån som kan hålla nyförälskelsen kvar så länge.

Så där vill jag kunna sitta och tänka om tio år. Ja eller elva eller tretton;) Är ju singel än SÅ LÄNGE!

Så där kär vill jag bli så jag hoppar utan fallskärm.
Nu är det inte riktigt så farligt längre;)
När man har landat hårt mer än en gång, då vet man till att "lägga ut kuddarna på marken innan man hoppar"...TROR JAG! WOW så bra inlägg.
Hälsa M och gratulera. Hahaha kul att han bytt plats på festen. Coolt.

Kram
/Susanne

Saltistjejen sa...

Desiree,
japp så gick det till. :-)
Och visst är det tur at man inte känner till vad som ska ske framåt i livet. Jag tror inte att det vore bra. Oavsett om det är bra eller dåliga saker man skulle få se. Jag tror att man lätt skulle bli alldeles för vårslös eller rädd beroende på vad som väntade bakom hörnet. Nej hellre då att försöka leva i nuet.
kram!!


Suzesan,
hahaa tack!!
och du jag vet inte ifall jag skulle kalla oss "nykära" faktsikt. Inte riktigt. Det pirrar inte direkt i magen varje gång jag ser M.... ;-)
Men kärleken finns där. Och omtanken. Och DET är det viktigaste tycker jag.
Du kommer alldeles säkert att få uppleva det igen! Och förhoppningsvis behövs inga kuddar att landa på för kasnke flyger du då för evigt? :-)
kramar!

Anna, Fair and True sa...

Japp, Nicke Nyfiken det är jag! :)
Ser fram emot att höra mer i sommar!! Har förrresten kollat upp några sajter för home swap. Vet du någon som har testat det?

Marianne sa...

Å, så romantiskt! Jag håller med, ett helt fantastiskt fint inlägg. Vilken tur att M fipplade med bordsplaceringen! Och tänk vad mycket det faktiskt händer på tio år! När man ser tillbaka fattar man ibland inte att man har hunnit med allt som har hänt i livet. Och vart det har fört en. New York - Kairo! Otroligt!

Vi firar tioårig bröllopsdag på fredag!

Och jag ser fram emot nästa avsnitt, precis som Anna : )

Kramar!

Millan sa...

Vilket roligt inlagg!! Ja tiden gar verkligen fort fast nar man tanker efter sa har man ju hunnit med en hel del pa de har aren trots allt. O visst ar det bade spannade och laskigt att man inte alls vet hur det ser ut om 10 ar till....
1999 var uppenbarligen ett bra ar att traffa sin man pa :-). Manga av mina kompisar firar faktiskt 10 ar i ar och sa aven jag och Ben. Men vi maste se till att gifta oss nu bara ;-).
Later dessutom som om ni hade det jatte trevligt ute pa er middag!!
Kram och grattis igen

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
hahahaha! Du är farligt lik mig ibland! ;-)
Du jag har aldrig testat och känner ingen som testat, men det är säkert kul! Om man vågar lämna ut sitt hem. Men de flesta tycker man borde vara seriösa.
Vi ficke tt erbjudande om detta när vi var på Hawaii av det par som hade Bed&Breakfastet där vi bodde. Oj vad vi tyckte det varit fantastiskt! Fast än har vi inte hört av oss till dem. mest för att vi inte har vare sig råd eller tid för en Hawaiiresa sedan dess...


Marianne,
å vad roligt att ni firar 10-årig bröllopsdag nu så snart!!! :-) Ska ni fira den på ngåot vis?
Ja tiden går snabbt. Det kan ibland nästan kännas absurdt konstigt att åren är fler till antalet än till känslan!
Haha, ang fortsättnignen på "The Love Story" så kommer jag nog inte skriva om den på bloggen.... ;-)
Men kanske kan jag berätta mer senare. Skype? Mail? Träff?
Stor Kram!!


Millan,
ja det är lustigt men jjst kring åren 98 och 99 var det i min bekantskapskrets antinge dags för giftermål eller så separerade man. Det sista gjorde även jag och min dåvarande pojkvän. Efter flera år tillsammans. Men senare träffade jag ju M och ja på den vägen är det....
Men som sagt alla som gifte sig samma år firar ju faktiskt 10-årig bröllopsdag i år! Otroligt!
När träffades du och Ben? När har ni "Er Dag"?
Och du, ang giftermål, du får väl helt enkelt se till att fria?!?!?!?!!! Ibland måste man ta saker i egna händer helt enkelt. ;-)
KRAM!!

Marianne sa...

Träff! Absolut!

Vi är ju så himla kvällströtta av oss, så vi bestämde oss för att äta brunch på Four Seasons. Den brunchen går inte av för hackor både vad gäller smak och mängd och variation. Allt från japanskt till ... nja, inte svenskt kanske, men italienskt och allt däremellan.

Kram!

Saltistjejen sa...

Marianne,
å det skulle ju vara helt underbart att träffas igen!! Frågan är väl bara var, när och hur...?
Låter som ni hade en skön och god brunch!! jag älskar brunch! Så bra!! Mysigt. Gillar att man då känner att man har dagen och kvällen framför sig!
Stor kram och grattis igen!