torsdag, maj 28, 2009

Fredagstema - namn samt inspiration

Jag skrev ju inget fredagstema förra veckan då jag hade besök här, men tänkte försöka mig på att skriva något denna veckan. Det är Musikantas sista fredagstema och denna vecka är det Inspiration. Men eftersom jag skippade förra veckan är min plan att försöka få in även detta idag. Så det blir ett inlägg på både temat inspiration samt Förnamn vilket var förra fredagens tema.
Tyvärr kommer detta bli ett inlägg utan bilder. Jag håller på att försöka få ordning på min nya jobbbdator och har inte riktigt tillgång till mina bilder just nu. Använder M´s dator ibland till just detta, men det är ju lite bökigare eftersom han själv använder den rätt mycket. Vi får se när det kan bli lättare med bilder i inläggen igen. Förhoppningsvis snart.

Inspiration är för mig något som antingen kan komma av sig självt men ibland har jag insett att man faktiskt själv aktivt måste "söka upp" den. Genom att utsätta sig för saker som kan inspirera. Det kan handla om allt från att göra saker tillsammans med personer som kan inspirera en, till att läsa böcker, se på film, lyssna på musik eller bara vara ute och ta in olika saker i omgivningen. Tyvärr måste jag säga att en riktigt bra inspirationsdödare är en alltför inrutad vardag, minus på sömnkontot samt att inte få så mycket egentid. Något som de flesta med småbarn oftast upplever. Å andra sidan kan ju ens barn ge en enorm inspiration bara genom att finnas till så det kanske balanserar upp lite.

För egen del tycker jag att inspiration ofta handlar om att hålla tanken och känslan levande. Att inte låsa sig utan att vara öppen för de olika sinnesstämningar och funderingar som kan komma upp och att sedan lyckas använda sig av dessa till något kreativt. Skriva, måla, komponera musik, sporta, sy, laga mat, fota, pyssla i trädgården, berätta sagor...

Förra året innan vi hade fått träffa Lill-Skruttan försökte vi få inspiration till att hitta ett namn till henne. Det var ganska tufft. Jag tycker att detta att ge en person ett namn är något väldigt ansvarsfullt. För även om man kan byta förnamn i vuxen ålder så är detta något de flesta av oss inte gör oavsett om vi är helnöjda med våra namn eller ej. Man är på något vis lite "fast" med sitt namn. Ett sätt att först försöka få lite inspiration på ett roligt vis var att jag kollade lite vad alla hette som skickade spam till mig. ja, jag förstår självklart att de inte handlade om riktiga namn på riktiga poersoner, men det var en ganska underhållande inspirationskälla. Framförallt handlade det om att man insåg vilka namn man inte ville ge sitt barn...!
Fast det namn Lill-Skruttan fick var faktiskt ett namn som M redan ett par år innan hon var påtänkt sa att han skulle vilja ge en eventuell framtida dotter. Så detta namn var alltid vår starkaste kandidat. Men vi vile ju ändå fundera lite mer över eventuella alternativ. Mer för att verkligen ha tänkt igenom alla tänkbara och möjliga namn så vi skulle vara säkra på att det namn vår dotter skulle "bli fast med" skulle vara ett som vi hade valt med omsorg.

Så några fler namnförslag kom upp. Och vi insåg igen att detta med namn är svårt. Att man dessutom ofta har associationer till många namn gör inte saken lättare. Ett namn som egentligen är fint kan vara just det namnet man associerar med den hemska gympaläraren, eller den jobbiga tjejen i parallellklassen, eller med sin gamla morbror som man aldrig gillade, ett ex eller kanske bara någon karaktär i en bok eller film som man inte vill att ens barn ska uppkallas efter.

Vi som bor i ett engelskspråkigt land hade dessutom denna faktor att ta hänsyn till. Inte för att man måste det, utan för att vi båda ville ge Lill-Skruttan ett namn som faktiskt fungerar lika bra i Sverige som här i USA. För det är rätt jobbigt att ha ett namn som inte kan uttalas eller som man hela tiden måste bokstavera för att det ska bli rätt. Mitt förnamn fungerar jättebra här, medan M´s namn är lite knepigare. Han brukar därför ibland kalla sig för helt andra namn när han t ex bokar bord. Bara för att slippa trassel. Så för Lill-Skruttan ville vi ha ett namn som skulle fungera bra här på dagis och bland engelskspråkiga kompisar. Jag vet att det bland invandrade kineser här är mer regel än undantag att alltid ge sina barn både ett amerikanskt och ett kinesiskt namn. De brukar sedan använda det amerikanska så länge de bor här i USA, men om de flyttar tillbaks till Kina byter de ibland till det kinesiska namnet. Eftersom många svenska namn fungerar lika bra på engelska som på svenska kändes det naturligt att försöka hitta ett sådant namn. Alltså försvann namn med å, ä eller ö.

Ytterligare en faktor var att M är från Skåne och en del namn uttalas så annorlunda på skånska att det helt enkelt inte låter som ett och samma namn. Tycker iallafall jag. Så vissa namnförslag försvann faktiskt även på grund av detta.

Lill-Skruttan fick faktiskt inte bara ett namn utan har tre förnamn. Ett "eget" ett från M´s mormor och ett från min farmor. Men detta skapade faktistk lite problem här i ett land där man ska ha två förnamn. Varken mer eller mindre. Så i de flesta formulär finns endast plats för first name samt middle name. Så rent formellt här har hon bara två förnamn. Helt okej tycker jag. Men det är ändå lite lustigt att i ett land där alla värnar så mycket om den individuella friheten och att man ska bestämma över det mesta själv utan att stat eller myndighet ska "lägga sig i", så kan man inte välja att ge sina barn mer än två förnamn. Eller jo det kan man ju, men det är endast två som kommer med på officiella dokument. Lite lustigt tycker jag.
Vi fick även veta att det endast är antingen riktigt rika överklassföräldrar eller sk. "white trash" som ger sina barn mer än två förnamn. Hm, vi passar ju inte riktigt i någon av dessa kategorier men kommer säkert udnan med att vi är icke-amerikaner...

Vad gäller hennes efternamn så har hon mitt. Jag behöll ju mitt efternamn även efter att M och jag gifte oss så vi har alltså olika efternamn. Inget som är speciellt konstigt tycker jag. Det kändes snarare helt naturligt. jag hade inga som helst funderingar på att byta ut mitt efternamn och känner ingen längtan efter att vara "fru XX". Vårt beslut att ge Lill-Skruttan mitt och itne M´s efternamn var något vi diskuterat lite innan men som inte direkt var något vi bråkade om. Jag vet att denna typ av diskussion kan skapa stora problem mellan föräldrar så jag är glad att vi var överens ganska snabbt.

Något jag annars fascineras lite av är att det går så mycket mode i just tilltalsnamn. Och att man ofta inte alls tror att man påverkas men det göra man ju. Omedvetet. Jag menar det är ju inte en slump att det när jag växte upp på 70-talet fanns hur många Anna, Maria, Karin och Linda som helst i klasserna. Eller att en av mina vänner på universitetet berättade att han var en av 8(!) Fredrik i sin klass när han gick på grundskolan... Eller att det i min mammas generation finns så många dubbelnamn som Sol-Britt, Inga-Britt, Anne-Marie, Britt-Marie men att dessa namn är i stort sett helt borta hos dagens skolbarn. Någon berättade för mig att tilltalsnamn ofta hoppar över en generation. Att man ofta namnger sina barn efter far- och morföräldragenerationen, men inte efter sin föräldrageneration. Detta stämmer nog rätt bra. Så ja, om man någonsin får barnbarn så kanske man kommer att få gulla med en Kjell-Åke, en Solveig eller en Torsten.

Sist men inte minst vill jag tacka Musikanta för hennes fredagsteman denna månaden!
Nu blir det Annika och Desiree som tar över för juni!



Här nedan är länkar till fler som hänger med på Fredagstemat!


17 kommentarer:

Cecilia/svengland sa...

Gamla namn har nog varit på modet en del i Sverige de senaste åren..många Sixten och Astrid's...här i England var det för några år sen en himla massa Josh och Alice men det där med namn på barn kan ju vara lite knepigt när de som du sa ska funka både på eng och svenska - vi hade samma problem! Innan vår äldsta tjej föddes, gick vi och tittade på gravstenar, lite makabert kanske men jag gillade gamla namn då, så till slut blev det en Julia! :-)

Annika sa...

Visst måste namnen funka överallt. En svenska jag känner till döpte sin dotter till Åsa, och hon bor här i US. Än idag fattar jag inte hur hon kune göra så...
Flickan, som nu snart är vuxen, stavar numera Osa.
Ella är ju ett perfekt namn!! Funkar överallt!
Ja, numera är det nog ingen som döper sin telningar till dubbelnamn, som sven-yngve eller Inga-britt.
Men det lär ju komma tillbaka, det också...
NU önskar jag dig en TREVLIG helg!!
Vädret lär ju ska bli ljuvligt!!!
KRAM!!!

Erica sa...

Vilket intressant inlägg! Jag tycker alltid det är roligt att läsa andras tankar om förnamn. Det är något som man kan prata nästan hur mycket som helst om :)
Förstår att man vill döpa sitt barn till något som fungerar internationellt om man bor utomlands. Jag har visserligen endast bott i Sverige, men har turen att ha ett namn som passar överallt (Erica) :)

Hoppas du får en trevlig helg!

Saltistjejen sa...

Cecilia,
jo vissa sk gamla klassiska namn florerar val alltid emr eller mindre bland barn i Sverige. Som Erik, Carl, Oscar t ex. Sedan finns det ju sk gammelnamn som kommer och gar beroende pa trenderna.
Julia tycker jag ar jattefint! Och det fungerar ju i manga lander ocksa!
Kram!


Annika,
fast vissa svenskar tycker ju att just detta med det "unikt" svenska ar sa himla coolt. Som t ex namn med a + ring (haha jag skriver pa jobbdatorn utan svenskt tangentbord sa de blir skitknasigt nu insag jag...! ). Men jag kande att eftr att ha bott har och ha haft sma "problem" med namnen sa ville jag inte att Ella skulle fa samma. Haha, hon kommer anda att fa bokstavera sitt efternamn!! DET racker ju! Man behover ju inte gora det svarare an vad det ar. Med ett "konstigt" fornamn OCKSA!!!!
Hehe, ibland skulle det vara bra att ha ett av de son-namn som mang i Sverige tycker ar sa trista. Som Andersson eller Jonsson eller Svensson... De KAN ju folk har iallafall. Det blir likosm inte fel.
Jag hoppas verkligen det blir roligare vader nu fr vi har haft ett par dagar med supertrist vader.
Kram!!

Saltistjejen sa...

Erica,
ja fornamn ar intressant. Och de flesta verkar tycka det ar roligt att diskutera namn. Det ar ju ett amne som liksom beror de flesta. Antingen att prata om sitt eget nan, ett slaktnamn, namns betydelse eller bara andra allmanna funderingar kring namn.
Och ditt namn fungerar ju valdigt bra aven utanfor Sverige!!
kram!

Taina sa...

Saltis!
Du behöver inga bilder. Din text är alltid så bra beskrivet och blir på det sättet "målande".

Inspiration får man faktiskt "leta" efter ibland. Det kommer ju inte som ett brev på posten precis. Att lyssna på sig själv, kolla sinnesstämningen kan ibland avgöra om jag fått inspiration eller om jag måste söka aktivt efter den. Försöker få Tonårsdottern som är konstant trött (som alla i den åldern) göra något annat ibland bara för att få nya idèer. Dessa behöver hon till alla skolprojekt de har!

Förnamnstemat var jag heller inte med på. Till skillnad från dig så tänkte jag inte så mycket i förväg. Men det har blivit bra ändå och det beror nog på att jag är ganska "enkel" av mig och praktisk. Det fanns ingen risk att jag skulle döpa mitt barn till Kastrull Lock typ.

Ha en fin helg Fru XX!
KRAM!!!!

Saltistjejen sa...

Taina,
hahaha kastrullock var ju ett valdigt bra exemplel pa namn som man kanske inte skulle gett sitt barn nej! ;-)
Jag inser nu att jag bara kanner till din Minstings namn inte dina storre barn. Men kasnk far man veta det sa smaningom....
Tack forresten vilken fin komplimang du gav! Roligt att du tycker texterna ar malande!! :-)
Fast bilder ar alltid bra och kul sa jag ska verkligen forsoka skarpa mig pa den fronten.
Kram!!!!

underytanjag sa...

Så välskrivet som vanligt och jag undrar liksom hur du HINNER.. för inte har väl ditt dygn fler timmar.. men du är säkert snabb på tangenterna! Namnet blev i vart fall väldigt bra, Ella gillar jag.

Desiree sa...

Hej det var väldigt interessant att få läsa just detta inlägg om förnamn. Jag hade ingen aning om att man bara "fick" ha två förnamn här i USA. Precis som du tar upp verkar det märkligt att i ett så "fritt" land som USA ha en sådan regel men det visar ju bara än en gång att det finns en rejäl portion dubbelmoral här som på många andra områden under ytan av allt freedom.
Jag tycker att ni har varit väldigt kloka i ert resonemang då ni valt namn till Ella. Det är faktiskt viktigt att ha ett namn som är gångbart internationellt eller iallfall någorlunda internationellt. Våran generation reser på ett helt annat sätt och många bor någon period av sitt liv utomlands. Får vi barn någon dag i framtiden kommer vi att resonera på exakt samma sätt. Det känns liksom viktigt. Jag råkar dessutom tycka att just namnet Ella är superfint och skulle mycket väl och gärna kunna tänka mig att döpa en framtida dotter till just Ella. Ni båda har mycket god smak! Så ni har också behållt era respektive efternamn. Det har ju jag och Calle också gjort och det är ju många här som tycker att detta är jättekonstigt. Här verkar amrisarna vara mycket konservativa. Man har fått höra kommentarer som "oh so you are like rockstars that have diffrent last names". Ha ha jag får väl vara som en rockstjärna då :-)
Ha en toppenhelg.

Kramis
Desiree

Marie sa...

Visst är namn intressant! Jag har inga planer på barn för tillfället, men jag funderar på namn jämt o ständigt, det tror jag ger bra inspiration när det väl är aktuellt! :) Jag gillar dubbelnamn o tror nog de kommer att komma igen snart!

Musikanta sa...

Rart av dig att tacka för temat i ditt inlägg!! Jag blev så glad när jag läste det.

Du skriver väldigt fint om inspiration - hur man kan få detta på så många olika sätt bara man är öppen och nyfiken.

Själv har jag fått inspiration av bloggandet att ta med mig kameran nästan överallt och se saker ur "bloggsynvinkel".

Ungefär som när man går ut i naturen och försöker skissa något - man ser detaljer och färger och är observant på ett helt annat sätt än man brukar...

Visste inte att man bara har två namn i USA. Roligt att höra att jag har en liten "syster" med samma namn som jag själv :-)

Ella är ett mycket praktiskt namn förutom att det är vackert! Det går väl bra att uttala i hela världen antar jag - Även i Kina...
Där är det ju r-en som de har problem med.
Stor kram/M

petchie sa...

Åh Gud, hoppas att jag aldrig får en Kjell-Åke som barnbarn, ha ha :D
Torsten är dock lite småcoolt tycker jag!
Jag kommer ihåg ditt namninlägg innan Ella kom och jag tycker att det var väldigt intressant att läsa hur ni resonerade. Det ÄR ju faktiskt så att namn uttalas så olika på olika dialekter bara i Sverige, kanske framförallt skånska och "resten av Sverige". Det är ju väldigt ofta betoningen som ändras, mitt namn vill ju ni "upplänningar" gärna uttala Pet-ra med betoningen på a:et ;-) men annars tycker jag just att namnet MARTIN förändras såpass mycket att det blir ett helt annat namn beroende på om det uttalas på skånska eller "uppländska"! Kanske därför jag INTE har tagit Os efternamn som är just Martín! Jag hade nog inte haft något emot att heta Martinez eftersom det då är helt uppenbart att det är SPANSKT... Martin kan ju vara 1) ett förnamn 2) franskt / tyskt / anglosaxiskt / spanskt efternamn. Dessutom tyckte O att det var helt befängt att jag skulle ta hans efternamn, så gör man INTE i Spanien och barnen får ju ändå både moderns och faderns efternamn! (dock faller ju moderns efternamn bort i andra generationen)
Namn kan man verkligen diskutera i all oändlighet, så starkt förknippat med språk och kultur vilket ju är ständigt återkommande ämmnen för oss utlandssvenskar. Inspirerande!
Kram och trevlig helg!

Suzesan sa...

Åhh vilket intressant inlägg. Det stämmer ju med alla namnen du räknade upp från sjuttiotalet. I vår släkt har vi två namn.

Tyvärr är andra namnet först. Men det hamnar så att det är rytm i att säga det.

Mitt namn vet jag är gångbart i alla länder. Det finns i nästan alla länder även Kina.

Men då heter det lite annorlunda men så gör det ju i alla länder. Uttalas olika.
Mina barn heter Sandra och Christoffer och jag tror de kan funka i många länder om än med en annan form och stavning. Det är ett intressant tänk. Bra inlägg Saltis.

Sov Gott
Kram
Susanne

Tom sa...

Är du säker på att din dotter inte kommer att mörda dig i sömnen om du fortsätter kalla henne för "lill-skruttan"?

Saltistjejen sa...

underytanjag,
tack!!
Tja, hinner och hinner. Jag uppdatarerar ju bloggen lite sporadiskt ibland och inte sa ofta som manga andra...
Kul att du tyckte om namnvalet.


Desiree,
självklart får man ha fler namn än två här men det är liksom inte standard så i olika papper och formulär finns ofta endast plats för två förnamn.
Haha jaså de tycker du är som en rockstjärna bara för att du behållit ditt eget namn! :-)
Jo amrisarna är nog väldigt mycket mer konservativa vad gäller just detta med efternamn. När jag berättat att jag har flera vänner i Sverige där mannen tagit fruns namn vid giftermålet så tycker de detta är jättekonstigt! Och att vår dotter heter MITT namn och inte M´s är vääääldigt ovanlgit. För även om man kan ha skilda efternamn här efter att man gift sig så är det nästan uteslutet att man väljer mammans eftrnamn till barnet och inte pappans.
kram!


Marie,
oj vad skoj att du gillar dubbelnamn! Jag tror som du att det snart kommer komma tillbaka faktiskt!
kram!


Musikanta,
å självklart ville jag tacka!
Och du har så rätt att man får inspiration av att läsa andras bloggar också!
Kram!!


Petchie,
hm, man vet aldrig du! :-)
Och det där med att namn kan uttalas olika så är det ju med både dialekter och olika språk. Så länge man är okej med de sätt namnet uttalas så fungerar det ju oavsett. Men det var just vissa namn som jag inte riktigt fixade med skånskt uttal även om jag tycker de är fina med icke-skånskt uttal....
Kram!


Suzesan,
ja ditt namn är ju ett internationellt sådant! Lätt att säga och förstå av många.
Även dina barns nan är ju enkla för många icke-svenskar att säga.
Hoppas du haft en skön helg!
kram!


Tom,
hahahahha!!! :-)
Ja det är väl en risk jag får leva med...

Västmanländskan sa...

Oj, vad jag känner igen det där med namnfunderingarna. Vi tänkte inte så internationellt, men däremot har vi ju också Skåne-faktorn att ta hänsyn till :)
Jag behöll också mitt efternamn när vi gifte oss och vår lilla tjej fick mitt namn utan några större diskussioner.

Saltistjejen sa...

Västmanländskan,
ja Skåne-faktorn spelar faktiskt roll. Hur fjantigt det än kan låta. Självklart kan det vara samma ska om man t ex pratar olika språk, kommer från olika länder eller har andra svenska dialekter än just skånska. men på ngt vis är skånskan väldigt speciell uttalsmässigt på just det vis att många ljud blir helt annorlunda när an säger dem på skånska. :-)
Kram!