Lösningar

Tack alla ni Gullisar som gav lite peppande kommentarer till mitt inlägg nedan! Sådant värmer alltid. I morse på väg till skolan sprang vi på en av de familjer vi umgås mest med. Mamman sa att de kunde ta emot Lill-Skruttan nästa onsdagsmorgon utan problem. Så nu är iallafall den värsta krisen löst. Och det känns så otroligt skönt!

M fick dessutom färdig sin poster som han jobbat med den senaste tiden. Så nu blir det kanske äntligen något lugnare. Åtminstone de närmaste dagarna (och kvällarna) fram till att han reser på fredag eftermiddag. För honom. Själv försöker jag hinna med min "måste-lista" på jobbet och det går framåt även om det dyker upp nya "måsten" varje dag. Så som det ju ska vara på ett jobb. Tröttheten är dock rätt påtaglig och jobbig. Tyvärr. Jag är inte riktigt på topp. Så jag bävar lite inför de dagar M kommer vara bortrest och jag ska försöka hinna med jobbet, ev pendling samt ta hand om lämning och hämtning av Lill-Skruttan. Dessutom är skolan stängd på måndag. Igen. Veterans Day. Men då kommer jag få lite hjälp av en annan av de familjer vi umgås med. Lill-Skruttan kan vara hos dem halva dagen så jag kan jobba då. Som sagt detta med att ha ett nätverk av andra familjer häromkring är verkligen A och O för att vi ska kunna få det här att fungera. Det gäller att hitta lösningar. Och för oss handlar lösningarna oftast om att kunna få hjälp och stöd då och då från vår omgivning. På samma vis som jag vet att vi ibland är deras enda lösning. Att ställa upp för varandra. "It takes a village" var det väl hon sa Fru Clinton. Och det är fasiken i mig sant!