Bland pappersgirlanger och eppendorfrör

Eftersom det var en del problem med bilderna i detta inlägget nedan när jag först publicerade det så har jag laddat ner dem igen. Så nu provar jag igen. Skam den som ger sig. Hoppas att ni kan se bilderna denna gången!


Nu när jag har min nya kamera var jag bara tvungen att ta med den till jobbet för att fotografera de jättegulliga dekorationerna som mina kompisar på jobbet dekorerade med när de fick veta att det var en liten tjej vi väntar på.

Morgonen efter vårt ultraljud steg jag nämligen in i labbet och möttes av denna syn. Jag blev otroligt rörd faktiskt! Normalt sett så är jag en mycket lättrörd person som har lätt till tårar. Så när jag såg dekorationerna blev det såklart lite fuktigt i ögonvrån. Jag var kanske visserligen lite extra känslig och känslosam just då. Med tanke på att vi då fortfarande var oroliga över resultaten vid ultraljudet. Men jag hade säkert skvätt en tår eller två även vid mer normala omständigheter, haha.


För jag tyckte det var så väldigt gulligt och omtänksamt av dem att göra dessa dekorationer! De hade gemensamt klippt, klistrat och skrivit för att sedan tejpa upp dem vid min labbänk. Så omtänksamt! På "girlangerna" hade de skrivit "Congrats it's a girl Anna & Mats".


Framförallt tanken på att de faktiskt lagt ner detta jobb, tid och energi på att göra dekorationerna gjorde att jag blev otroligt glad.


Jag vet ju att de jag arbetar med är väldigt varma personer och att vi ofta gör saker för varandra på labbet. Det kan vara små saker som att köpa en extra kaffe till någon och ta med från cafeterian eller bara att skriva en liten gullig uppmuntrande lapp och lägga på någons skrivbord ifall man vet att den personer är lite nere. Men det känns ändå alltid så överraskande när man får se något som detta.


De hade även satt upp en liten "flickgirlang" på fönstret ovanför mitt skrivbord. Här syns den med var Bronxutsikt i bakgrunden (utanför fönstret). Vid klart väder kan man se Empire State building långt bort om man tittar mot Manhattan...


Förutom girlangerna som de satt upp låg det även två lilafärgade pappersflickor på mitt skrivbord och där hade de strött ut "confetti" också.


Ja, gånger som dessa känner jag att jag verkligen älskar min arbetsplats och mina vänner där! Tror jag har haft mycket tur också eftersom jag vet att många arbetsplatser här i USA är väldigt konkurrensinriktade. Detta även mellan kollegor. Det finns t ex labb och forskningsgrupper jag absolut inte skulle vilja arbeta på just p g a att stämningen är väldigt "hård och tävlingsinriktad" mellan alla som arbetar i gruppen. Man hjälper inte varandra alls eftersom man tror och tycker att detta automatiskt skulle innebära att de man hjälper skulle få ett försprång eller en fördel jämfört med en själv. Man vill hellre vara den enda i labbet som vet hur man gör en speciell metod/teknik eftersom detta gör en till en "eftertraktad expert". Alltså håller man på denna kunskap och lär inte andra i labbet denna teknik. Det finns till och med grupper där man gömmer material, utrustning och t ex kemikalier för att andra inte ska kunna komma åt dem. Detta är hemskt tycker jag, och jag som inte alls är någon direkt tävlingspersonlighet skulle ha vantrivts enormt mycket på en sådan typ av arbetsplats.

Därför är jag otroligt glad över att i stort sett alla på mitt labb är hjälpsamma, generösa och dessutom omtänksamma personer som bryr sig om andra. Det känns ibland som om man är en liten familj. På gott och ont såklart. För det finns ju även få personer man kan bli så irriterad på som just familjen, eller hur?! Men man blir å andra sidan rätt snabbt sams också. På många vis känner jag att jag haft turen att återigen "hamna rätt". I en miljö jag verkligen trivs med. Omgiven av personer som bryr sig om mig och som jag bryr mig om. Antagligen är detta en av de största orsakerna till att jag kunnat känna mig så hemmastadd här såpass snabbt ändå. Trots att man "togs ur sitt sammanhang". Flyttade till en helt ny miljö. En miljö där inget kändes "hemma". Allt var nytt. Nu har jag ju skapat mig en tillvaro här. Ett liv. Och på många vis känner jag mig mer hemma här i mitt "nya sammanhang" än när jag tillfälligt besöker Sverige, där jag inte längre har en naturlig plats. Inte längre något vardagsliv. Men där jag känslomässigt ändå alltid kommer känna att jag har mitt hem. Att stå med en fot på var sida Atlanten. Så känns det. Att ha två hem. Samtidigt inse att man till viss del "vuxit ur" den svenska rocken. Men på samma gång inse att man aldrig kommer att växa i den amerikanska. Inte på riktigt. Inte fullt ut. Sådana tankar kan få en att känna lite vemod. Ett sting. Iband. Men när jag verkligen tänker på allt jag faktiskt ändå har, både i Sverige och här, så byts vemodet mot en känsla av ja... kanske lycka. Och styrka. Vissa människor ägnar hela sitt liv åt att leta efter trygghet, kärlek, ett hem, ett sammanhang att kalla "sitt eget". Och här sitter jag nu. Mitt i livet. Med allt detta. Fast i dubbel uppsättning. Det är ju egentligen helt fantastiskt!

Och nej, jag har fortfarande inte tagit ner pappersgirlangerna...
De sitter kvar och påminner mig varje morgon om att både jag själv och lilltjejen i magen är omtyckta och efterlängtade även här i vårt "nya land".




Bilderna är tagna med min nya Olympus 1030 SW på mitt labb. Min labbänk är den som är rörig(!) och som syns till vänster i bilden (när man ser fönstret i bakgrunden). Har även tagit en bild från min skrivplats och ut mot själva labbet.
Kan även meddela för er som inte är så bekanta med just labbmiljö, att det är första och enda gången jag sett ett labb med röda lådor!!!! I svenska labb är oftat det mesta vitt eller ljus. Här i USA är det ofta mörkare färger (som t ex själva bänkytorna som här är svarta). Men som sagt rött var en ny upplevelse.

EFIT- premiär

Så var det dags även för min EFIT (Ett Foto I Timmen) premiär.
Här gäller det att komma ihåg att ta ett foto varje timme under dagen. Det finns en EFIT-hemsida där man kan se vilka datum som är "officiella EFIT-dagar". Men självklart tycker jag att man kan göra EFIT precis när man känner för det egentligen.

Tycker själv det var roligt, men svårt att komma ihåg att fota varje timme. Så mina foton är nog inte alltid tagna exakt var 60:e minut precis...
Men det ger ändå en hyfsad överblick över min dag.


Här kommer min dag (gårdagen måndag 10 mars) i bilder:


Lipton väcker mig som vanligt i sängen genom att komma och spinna och stryka sitt huvud mot mitt ansikte (särskilt hakan). Myser en liten stund med honom medan jag mornar mig och går sedan upp och ger honom mat. Lipton skuttar sedan iväg till sitt "träd" framför fönstret i vardagsrummet. Där brukar han ligga och titta på utsikten. Passar på att ta ett foto.


Efter det gör jag de vanliga morgonbestyren och klär mig. Tar fram min väska och ser till att allt jag behöver för dagen packas ned. Dator, jobb-ID, metrocard, plånbok etc. Sedan blir det en snabb lättfrukost eftersom vi idag planerat en gemensam brunch med labbet, och då ville jag självklart inte vara för mätt. Normalt äter jag alltid yoghurt och ev någon smörgås på morgonen. Men idag blir det enbart banan och juice för något måste jag ändå ha i magen på vägen till jobbet. Annars skulle jag nog svimma. Kollar samtidigt e-post, surfar lite, snabbkollar några av mina favvobloggar bl a.


Efter frukost och allmänna morgonbestyr väcker jag M och säger hejdå till honom och Lipton. Går till tunnelbanan, vilket tar ca 10-15 minuter. Här syns "min" station: 59 street, 3rd Avenue. I bakgrunden skymtar varuhuset Bloomingdales.


Så dags för brunchen med labbet. Eller inte hela labbet, men de som inte kunde/ville åka med på den anordnade skiddagen för vår institution som gick av stapeln denna måndag utan istället skulle jobba. Vi tröstade oss med pannkakor på "IHOP". Detta var mitt första besök på denna pannkakskedja och det var gott, även om jag föredrar svenska pannkakor om man får välja. De hade faktiskt "Swedish crèpes" på menyn, men serverade dessa med lingonsylt och s.k lingonberry butter, vad nu det sistnämnda är för något? Jag valde iallafall dubbla, fyllda Blueberry pancakes, och de var väldigt goda! Fast jag orkade inte äta upp...


Väl tillbaks på labbet var det dags att börja jobba. En av uppgifterna idag var att amplifiera DNA med hjälp s.k PCR (Polymerase Chain Reaction). Detta är en standardteknik i de flesta labb som sysslar med biomedicinsk/medicinsk/biologisk/kemisk/rättsmedicinsk forskning. Det är bl a med hjälp av denna teknik man numer kan använda sig av DNA bevisning vid brottsmål och även t ex utföra faderskapstest. PCR tekniken amplifierar DNA:t vilket gör att man kan generera såpass mycket DNA att det går att se med blotta ögat. Här är en bild av vår PCR maskin. Inte så sexigt kanske, men väldigt väldigt användbart.


Medan "mitt" DNA amplifieras så har jag en del läs- och skrivjobb jag måste göra. Bland annat så måste jag läsa ett manuscript som min chef bett mig att göra en s.k "review" på. Här handlar det om en annan forskningsgrupp som skrivit en artikel (manus) som de vill publicera i en vetenskaplig tidsskrift. Editorn på denna tidsskrift har sedan sänt manuset till bl a min chef som är en expert i samma fält som forskargruppen ifråga. Hon ska nu evaluera deras arbete (baserat på deras artikel) och detta omdöme kommer sedan att ligga till grund för ifall den gruppen ska få publicera sina resultat i just den här tidsskriften eller ej. Min chef ville att även jag skulle läsa igenom artikeln och komma med synpunkter eftersom detta projekt är lite likt mitt. Detta är alltså en del av dagens arbete. Här en bild av mitt skrivbord.


När min PCR reaktion är färdig ska man såklart kolla resultatet. Detta görs genom att man laddar DNA-mixen (från PCR reaktionen) i s.k brunnar på en agarosgel. Gelen ligger i ett tråg med en "saltbuffer" och med hjälp av ström så vandrar sedan DNA:t i gelen och separeras då så att stora fragment vandrar kortare sträcka medan korta kan vandra längre. För att se hur långt DNA:t vandrat så tillsätter man även en buffer med en färg (här: blå).


Medan DNA:t vandrar i gelen fortsätter jag bl a läsa manuscriptet och kolla upp referenser.


Kollar till hur det går med gelen. Nu kan man se att DNA:t separerat. Detta med hjälp av den blå buffern som efter separation i gelen ger två olika blå/turkosa band. Eftersom jag vill ha en sörre separation på DNA:t så sätter jag på strömmen igen och låter det "vandra" längre i gelen.


Nu kan man titta på DNA:t för att se ifall man fått de resultat man vill ha. Detta gör man med hjälp av UV-ljus. Det är möjligt att se DNA:t genom att man tillsätter en kemikalie (Etidiumbromid) vilken sätter sig mellan baserna (baser = nukleotider = byggstenarna som bygger upp själva DNA:t) i DNA:T (A, C, G, T) och man kan då se DNA:t som ett fluorescerande band på gelen. Kanske har ni sett liknande bilder flasha förbi på t ex CSI??


Under dagen gör jag flera sådana här PCR reaktioner och "kör" flera geler. Det är väldigt enformigt och verkligen ett rutinarbete som är rätt trist i längden men som tyvärr måste göras. Jag lovar, det är inte alls lika glamoröst på labbet som det ofta verkar i film eller på TV...


Detta kort är taget under sen eftermiddag. Det är utsikten från mitt fönster här på labbet. Visserligen är det "fel" årstid nu, för vackrast är det på vår och höst när alla träden har blad. Särskilt hösten gillar jag för då kan man ske alla färgskiftningar på träden i området och det är väldigt vackert.


För att sedan kunna gå igenom PCR resultaten noggrannare, och även spara dem tar man en bild på sina DNA band. När jag tagit ett antal bilder på flera av mina geler sätter jag mig ner för att gå igenom vilka DNA band jag har fått. Detta för att kunna veta om jag har den/de gen(er) jag "letar efter" i mitt DNA.


Efter arbetsdagen är det dags att återigen ta sig hemåt till Manhattan igen. Denna bild tog jag på bussen. Försökte egentligen få en bild av den brandbil vi passerade (syns väldig suddigt i rutan). Tydligen var det någon utryckning till den nya byggnad dit vi ska flytta med labbet senare i vår (tvärs över gatan). Hoppas verkligen inte att det var något allvarligt, men jag har inte hört något mer om detta så jag gissar att det inte var någon fara.


Det tar en dryg timme för mig att pendla åt varje håll. Så när jag kommer hem är det dags för ett foto igen. Passar på att ta en bild ut genom vårt vardagsrumsfönster. Detta är den tid på dygnet som jag uppskattar vår vy som mest. Den "blå" timmen när det skymmer. Alla ljus i fönstren som framträder när det mörknar, men fortfarande är det inte helt svart ute. Himlen skiftar i färg från eldigt till rosa och senare mer djupblått. Detta kan vissa kvällar vara helt fantstiskt att se eftersom fönstret vätter åt väster så man ser "solnedgångshimlen".


Lipton som är den första som möter mig när jag kliver in genom dörren blir även den första som jag ägnar mig åt när jag kommit hem. Det blir mat samt lek. Här har han just legat gömd bakom Campbellburkarna som vi förvarar på fläkten i köket men är på väg därifrån. På språng mot nya äventyr...!


Glömde helt ta kort någon timme senare då vi åt middag. Så detta är istället efter ytterligare ett tag när vi satt igång diskmaskinen.


Senare blir det lite hockey på TV. NY Rangers spelar mot Buffalo, och när jag kommer in i matchen är det väldigt spännande. Sista perioden har just börjat och det står 2-2. Matchen är väldigt jämn och det hela avslutas till sist med straffar. Lite trist egentligen eftersom jag tycker det är mer rättvist när man får ett slutresultat genom spel, men jag är glad eftersom allas vår Henke lyckas rädda fler straffar än Buffalos målvakt så Rangers vinner 3-2! Lyckades tjoa såpass mycket under matchen att Lipton tydligen blev jätterädd när han låg inne i sängen hos M (som läste) i sovrummet. Hoppsan! Men som jag sagt tidigare, jag har svårt att se hockey utan att bli engagerad.


Efter hockeyn och lite mer slötittande i TV-soffan så leker jag lite med Lipton igen. Allt för att göra honom trött inför sänggåendet. Haha, alltså helt egoistiska skäl så att man själv ska få lägga sig i lugn och ro utan att han kommer farande och biter i ens tår. Här tittar han fram från mellanrummet mellan kylskåpet och vårt köksskåp.


Kvällen avslutas med läsning i sängen. Läste faktiskt ut denna bok "A spot of bother", vilket var en riktigt bra bok. Jag läste även Mark Haddons förra bok (fast i Sverige på svenska) som heter "The Curious Incident of the Dog in the Night-time" och är en helt underbar bok! Rekommenderas varmt! Denna jag läste nu var bra, men på ett annat vis.


Så blev det tills slut till att släcka lampan och jag somnade ganska snabbt.
Min första EFIT var genomförd.
Hoppas ni inte blivit helt uttråkade av allt labbprat, men det är svårt att göra en EFIT en vanlig jobbdag utan att förklara åtminstone lite av vad man visar på bilderna. För det känns otroligt knasigt att ta kort på t ex en maskin eller andra saker som de flesta "icke-forskarnördar" aldrig sett, utan att förklara vad man visar.
Det var i vilket fall roligt att vara med i EFIT!

Brunch & promenad i parken

Jag upphör aldrig att förvånas över väderskiftningarna här. Det kan verkligen skifta 180° från ena dagen till den andra. Gårdagens ruskiga gråväder var som bortblåst idag när vi vaknade och tittade ut. Klarblå himmel. Strålande sol. Underbart väder helt enkelt. Vi ställde ju om klockan till sommartid här inatt, s.k "Daylight Saving Time". Detta innebar 1 timme kortare natt. Känns alltid tråkigt att "förlora" en timme, men å andra sidan så älskar jag när man flyttar fram klockan på våren eftersom man då får mycket längre och ljusare dagar i ett nafs! Nu när jag skriver detta är klockan drygt halv sju på kvällen och det är fortfarande ljust ute vilket är underbart!

M hade bestämt med sina vänner H & A att "Skypefika" klockan 10 (kl 16 svensk tid) enligt vintertiden. Men jag hade pratat med min kompis L om att träffa henne och hennes man på brunch vid 11-tiden. Eftersom vi nu ställde om tiden så krockade plötsligt dessa aktiviteter, vilket vi löste genom att flytta M's Skypefika till kl 10 enligt nya sommartiden (15 svensk tid) samt skjuta på brunchen till kl 12 (sommartid).

Brunchen åt vi på ett Belgiskt café/restaurang som heter B café. Det var ett mysigt litet ställe och vi hade hört att de skulle ha väldigt god brunch där, vilket också stämde. På somrarna kan man tydligen sitta utomhus också på deras lilla bakgård, så vi har redan planerat in att återvända dit när det är lite varmare så man kan sitta ute.
Det var skoj att träffa L & K. Jag arbetar tillsammans med L och vi brukar umgås en hel del även på fritiden. Ibland enbart hon och jag, eller tillsammans med andra vänner från jobbet. Ibland hon och hennes man K tillsammans med mig och M. Hennes man spelar trummor i ett antal band och vi har varit på en del olika spelningar han haft. Det band som går bäst är ett cover band "The sons and heirs". De spelar "The Smiths låtar", vilket jag har bloggat om tidigare framförallt på vår gamla hemsida. De bor också på Upper East Side men funderar nu på att flytta till Bronx. I stort sett för att spara pengar. Det är inte billigt med Manhattanhyror, och de planerar att försöka spara lite pengar för att så småningom kunna köpa ett hus.

Vid ingången till caféet hade de figurklippt ett par buskar som bokstäver så att de bildade namnet på stället.

Efter vår goda och trevliga brunch gick vi ut en sväng på stan. Jag behöver titta lite i mammaklädesaffär så vi gick mot Madison Avenue där vi visste att det låg något som hette "Destination Maternity". Detta blev verkligen jackpot! Här fanns bl a en affär som heter "Mimi Maternity" där de verkligen hade otroligt mycket kläder i olika stilar. Och prislappen var också helt okej. Här tror jag att jag kommer att kunna shoppa en del baskläder utan att ruinera mig. De var dessutom extemt trevliga där. En sak som var rätt skoj var också att de hade en liten "oas" för blivande fäder som går och shoppar med sina gravida fruar. Här fanns en grupp med skinnfåtöljer och uppställt en platt-TV som visade baseball (såklart...) samt ett par laptops så man kunde surfa. Hahaha! Det tyckte jag var kul!!! Liknande arrangemang har jag sett i vissa andra affärer som t ex på Macy's och det känns bara så amerikanskt. Att kvinnorna kan shoppa ihjäl sig och att männen följer med enbart som bärare av alla kassar...
Jag skulle denna gång endast leta rätt på ett s.k "belly belt" eller "Tummy Tube" som märket råkade heta just här. Detta för att kunna trä över byxorna så att jag kan ha dem uppknäppta utan att det syns. Det hjälper dessutom till att hålla byxorna uppe. Det hela gick därför väldigt snabbt. En annan sak som var rätt kul var att när jag betalat och skulle gå så frågade expediten ifall jag ville ha en flaska vatten eller en flaska juice? Jag såg nog ganska frågande ut tlls hon sa "it's for you to go, and it's free". Lite roligt att de ger en flaska vätska till alla pregokunder. Haha, så att de inte ska svimma på vägen ut...! Om inte annat så känner man sig iallafall lite speciell och "omhändertagen" (på ett positivt sätt). Det kallar jag service!

Vi fortsatte vår promenad till Central park (som alltid). Här strosade vi runt och jag tog självklart en hel del bilder med nya kameran. Det var mycket folk ute som njöt av det sköna vårvädret. Trots en ganska kylig vind var det underbart vårigt i luften! Himlen så blå. Solen värmde trots vinden.

Vi gick förbi Ängelstatyn som står vid den lilla sjön. Detta är en av mina favoritplatser i södra delen av parken. Om ni sett "Angels in America", vilket förövrigt är en helt fantastisk liten "HBO mini-serie" (går att hyra på Netflix) så känner ni säkert igen denna ängelstaty. Varje avsnitt av serien börjar med en inzoomning över Central Park och denna statyn.

Här stötte vi på ett helt bröllopsfölje som höll på att fotograferas. Sådant ser man ganska ofta just på den här platsen, men det känns roligt varje gång tycker jag. Vi gifte oss ju också utomhus på en "offentlig" plats där det strövade förbi en hel del folk, både gåendes, cyklandes och paddlandes, och jag minns att jag tyckte det kändes extra roligt. De flesta stannade upp lite och tittade en stund då. Här var det enbart fråga om själva fotograferingen, inte någon ceremoni, men det är ändå något man blir glad av att se tycker jag.

Vid denna sjö ligger även The Boathouse där vi ju brunchat ett par gånger tidigare. Det ser alltid så inbjudande ut tycker jag. Oavsett årstid. Men visst det är väl från och med mars månad och framåt som det verkligen lockar till sig folk.

Några vårtecken såg vi också. Även om det mesta fortfarande går i den brungrå färgskalan, så kunde man upptäcka små vårtecken. Dels såg vi snödroppar och krokus, men även några träd som har en mycket tidig vårblomning.

Nu känner jag verkligen att våren verkligen är på gång. Visst det är fortfarande endast början av mars så vi har säkert en del kyliga dagar kvar. Till och med snö eller så. Men våren är helt klart på frammarsch. Och det känns bara såååå skönt!!!!!

Gråväder

Idag är det en riktigt grågrågrå dag. Gråväder. Regnet har i stort sett öst ner sedan igårkväll. Konstant. Ibland lodrätt. Ibland horisontellt. Ibland både och. Ja, det är konstigt men regn kan verkligen vräka rakt ner men samtidigt liksom förflytta sig i sidled. Liksom förtätningar och förtunningar i regnridån. Det såg ut ungefär som när man läste fysik på högstadiet (eller var det gymnasiet?) och lärde sig hur ljudvågor var just förtätningar och förtunningar i luften. När jag tittade ut genom fönstret såg det ut ungefär som jag minns att ljudvågorna illustrerades i fysikboken då på den tiden. Knasigt!

Och i morse/förmiddags var det dessutom en tjock mjölkig dimma. Man såg inte ut genom fönstren! Nog för att de är smutsiga nu. Vi har ju inte tvättat dem sedan vi flyttade in i lägenheten hösten 2005(!), men riktigt såhär illa är det ju inte normalt. När man satt ett par meter in i rummet så var det som en vitgrå gardin som hängde för fönstren. Normalt sett ser man ju husen där ute. Nu har dimman lättat något, men man ser fortfarande inte de högre husen. De försvinner likosm upp i ett gråvitt "ingenting".

Idag vill man inte gå ut. Hu!
Nej en typisk innedag har det blivit så här långt. Frukost. Lite surfande på nätet. Pratat med mamsen via Skype. Lekt med katten. Läst min bok. Plockat ur diskmaskinen. Ja, en sådan där riktigt skön lördag när man inte gör något "nyttigt" alls utan bara är. Till och med Lipton har en gråvädersdag. Efter att ha sprungit runt och jagat det mesta som rör sig (inkl mina tår) så har han nu tagit paus. Ligger osh sussar här bredvid mig vid datorn. Så mysigt! En liten gråväderslur.




Jag gillar sådana dagar. Fast det ska bli fint väder imorgon och det ser jag fram emot. En sådan här gråvädersdag i taget räcker liksom. Sedan blir man uttråkad. Och rastlös. Men än så länge njuter jag fortfarande av ruskvädret utanför fönstret. Och av vetskapen att jag inte alls behöver gå ut om jag inte vill!
Aaah! Det är härligt! Kanske dags för en eftermiddagsfika snart? Gråvädersfika. Borde ju vara varm choklad då egentligen...

Show & Tell - premiär

Tattattaaaa!
Detta är premiär för mig. Jag ska nu för första gången vara med i det s.k "Show and Tell", eller "fredagstemat" som jag kallar det. Jag har hittills inte varit delaktig i detta eftersom jag inte haft någon kamera. Visst jag skulle kunnat låna M's finkamera, men det känns mycket krångligare så det har liksom inte blivit av. Nu har jag dock fotat med min nya lilla älskling.
Dagens tema var: Favoritklädesplagg


Jag är ju inte någon direkt modefantast alls. Visst tycker jag att det är roligt med snygga kläder, men är dålig på att gå runt och botanisera i affärerna. Oftast har jag varken lust, tid eller ork. Trist kanske?? Fast det förstås, i outdoorbutiker tycker jag nästan alltid det är roligt att shoppa. Men det är ju så himla dyrt. Plus att man har faktiskt inte användning för hur många windstoppers, fleecetröjor, eller andra sportkläder som helat. Tyvärr....

Nej jag är en typisk "jeans-och-sneakers-tjej" helt enkelt. Jag gillar att ha på mig kläder som är sköna och praktiska. Iallafall till vardags. Som tur var jobbar jag på labb så det är ingen klädkod eller så vilket känns väldigt skönt.
Fast ibland gillar jag att försöka klä mig något snyggare och kanske lite roligare än enbart jeans och tröja/top. Under vår och sommar gillar jag även att ha på mig klänning eller kjol. Dels för att det är otroligt skönt när det är varmt ute, dels för att jag tycker det är roligare och snyggare än t ex shorts eller capribyxor. Fast jag använder såklart det senare väldigt mycket också. Iallafall är det skoj att kunna växla lite. Jag har kanske inte några direkta favoritplagg, utan det handlar nog mer om "typen" av plagg. Här är väl ett litet smakprov ur min ganska så klena garderob.


Vardagskläder - jeans och tröja
Som sagt jag har nästan alltid jeans och tröja/top. Nu på vintern blir det ofta luvtröja utanpå t ex en långärmad tröja, eller ibland något kortärmat. Här är en luvtröja jag tycker är lite roligare än de som är enbart enfärgade. Denna är inhandlad på en outdoorbutik i SoHo; Eastern Mountain Sports (EMS) och märket är Prana (inte Prada...haha!).
Jeansen är från American Eagle Outfitters, vilket är en kedja jag har handlat ganska mycket basic kläder från. Tyvärr är detta det enda par jeans jag fortfarande tycker sitter hyfsat bekvämt. Detta pga att de är så lågt skurna att de inte trycker alltför mycket på den växande magen. Jag behöver defintivt gå och handla byxor snart! Sådana som man kan ha när magen växer ännu mer. Men jag är glad att modet med så lågt skurna byxor var inne förut och att jag fortfarande kan ha dessa gamla jeans. Jag har även något mer "moderna" jeans men de är högre skurna och sitter därför inte alls lika skönt, så de använder jag inte särskilt ofta nu.

Denna tröja köpte jag i Brooklyn när M's syster och hennes pojkvän var på besök hos oss, så den har något år på nacken. Jag gillar den dock väldigt mycket fortfarande. Blir glad av färgen och tycker att trycket känns sådär "lagom". Ganska stilrent (närbild på trycket högst upp i detta inlägg). Märket är Brooklyn Industries. Jag har även en t-shirt av samma märke, och det är verkligen kvalitetströjor tycker jag för de har hållt både färg, form och tryck väl trots att jag använt och tvättat dem ganska ofta. Just nu är detta även en av de få långärmade tröjor jag fortfarande kan använda utan att få en glipa där magen tittar ut...


På tal om tröjor och toppar som fungerar nu, så är jag väldigt tacksam över att modet fortfarande är så gravidvänligt. Denna tröja köpte jag också på American Eagle Outfitters i början av året, och den är helt perfekt nu. Ledig och vid modell. Även detta en luvtröja. Jag föll för färgen samt materialet som är lite plyschaktigt vilket gör den väldigt mjuk och gosig. Hade den även på mig när jag träffade mina medbloggare Petchie och Sporty Spice på Fika för ett tag sedan, vilket Petchie förevigade på bild. Den är väldigt urringad dock, så det krävs att man har något linne eller tröja under.


Och för att avsluta detta med vidare toppar så är här en bild på mig själv tagen i badrumsspegeln. Därav den något "konstiga" vinkeln och belysningen. Men jag ville mest visa att min mage verkligen vuxit nu. Den är fortfarande inte någon jättekula, men många av mina tightare toppar/tröjor jag använde för ett par månader sedan kan jag inte alls ha längre. Använder därför nu ofta toppar som denna som är inköpt på H&M, vilka är skurna så att det fungerar bra med en växande mage. Tyvärr är de flesta av dessa toppar kortärmade så jag har nästan alltid en långärmad tunnare tröja under, eftersom det fortfarande oftast är för kyligt att gå med bara ärmar på jobbet.


Skor - sneakers, sneakers , sneakers...
Ja även på skofronten är jag en ganska tråkig och helt klart "okvinnlig" person. Mina absoluta favoriter är helt klart sneakers (gymnastikskor) av diverse slag. Jag gillar att gå mycket och fort, och då är sneakers det absolut bekvämaste mina fötter kan tänka sig. Här är några olika par jag gillar. Haha, Lipton gillar dem ungefär lika mycket som jag! Självklart äger jag även andra typer av skor, t ex stövlar och även några mer öppna sommarskor, men detta är ändå klart favoriterna - sneakers!


Kepsar
Jag var bara tvungen att visa mina två kepsar också. Detta framförallt eftersom Desiree bloggade om märket "Life is Good". Jag inhandlade en keps av detta märket när vi var på Hawaii förra våren. Man kan se märket på sidan av skärmen (fast denna bild är tagen i en spegel så texten är visst spegelvänd...) Min andra keps jag äger är min "springkeps", den använder jag enbart när jag joggar.
Keps är annars även det ultimata plagget när man har en riktigt "Bad Hair Day"!


Ute
Eftersom ett stort fritidsintresse är aktivt "uteliv" (och då menar jag inte på krogen) så har jag självklart favoritplagg även för detta. Här syns två riktigt trogna vapendragare som hängt med länge i både vått och torrt; min gamla windstopper-fleecejacka och min Mountain Hardware GoreTexjacka. Ojojoj, många roliga äventyr har man varit med om i dessa plagg. Vinter, sommar, vår och höst... Skidor, paddling, vandring, cykling, segling...


Matlagning
Jag gillar att laga mat, men är en riktig spillmaja. Därför använder jag oftast detta förkläde jag fick av M i julklapp förra året. Det är från Williams-Sonoma, vilket är en kedja som säljer kökssaker (lite liknande Duka eller Cervera i Sverige). Jag tycker jättemycket om att gå runt i deras butiker och titta. De har väldigt mycket fint och roligt där. Allt från kastruller, bakutrustning, textiler till kokböcker, porslin samt "mat" som t ex kak- och pannkaksmixer och godis!


Inte nog med att jag klär mig "vardagligt och kanske lite trist" till vardags. Jag byter dessutom nästan alltid om till "myskläder" när jag kommer hem. Älskar att gå runt hemma i mjuka sköna byxor och någon ledig tröja. Detta har jag inga bilder på eftersom jag gärna vill bespara er denna syn!


Avslutningsvis var jag bara tvungen att fota Lipton också. Som självklart ville vara med när jag skulle ta bilder på kläderna. Han trodde att de utbredda tröjorna såklart var till hans ära!


Puh, så var den här premiären över. Tyvärr hann jag inte innan fredagen slog över till lördag. Men det kanske inte gör så mycket??

Äntligen!

Äntligen har jag en ny kamera!!!
Eller kanske ska man säga det mer såhär: Äntligen HAR jag en kamera!!!!

Vår gamla kamera lyckades jag ju avliva under en snorkeltur vår sista dag på Hawaii förra året. Den var inte vattentät men vi hade köpt en s.k aquapac vilket är en vattentät påse som vi hade kameran i när vi snorklade. Men denna läckte sista dagen. Inte för att den var trasig, utan helt enkelt för att jag var en superklant som inte förseglade den på helt rätt sätt! Aaaarrrrgh!!! Gissa om jag var arg! Det var inte så mycket vatten egentligen, så jag tror inte det var fukten i sig som dödade kameran utan saltet. Det slog nämligen gnistor ur kameran när jag försökte sätta på den senare (när den torkat ur).

Sedan detta fyrverkeri har det bara inte blivit av att köpa någon ny kamera. Jag vet, detta låter jättekonstigt eftersom jag brukar tycka om att ta bilder i tid och otid. Men jag visste inte riktigt vad jag ville köpa för ny kamera. Och sedan så hade vi ju M's "proffskamera" som jag kallar den. Så den har jag ju använt såklart. Men den är stor och otymplig, och jag som sällan experimenterar tycker att en såpass fin kamera oftast är "onödig" för mitt fotograferande. Jag saknade en liten kompaktkamera som var lätt och enkel att ta med mig i fickan.

Men efter en hel del övervägande och med hjälp av M som kollade marknaden hittade jag till slut en kamera jag verkligen tror kommer bli perfekt för mig och mina behov. Det är en Olympus 1030 SW. Denna modell är helt "nysläppt" (en uppdatering av deras tidigare vattentäta modell) och fanns tillgänglig nu i mars. Denna är vattentät ända ner till 10 meters djup, fungerar i temperaturer ner till -10°C och är även "krossäker"! Detta passar perfekt för en klant som mig!! Och om man vill ha med den på olika aktiviteter som involverar vatten så känns det verkligen super att den är vattentät! Att kunna paddla med den utan att vara rädd för stänk, översköljningar eller dyl. Att kunna simma och snorkla med den utan att ha problem med undervattenshus eller läckande vattentäta påsar. Eller bara att kunna ta med den till stranden utan att behöva oroas över fukt och vatten. Fryståligheten är inte heller fel och med en lekfull kattunge och ett barn på väg känns det bra att den är "krossäker"...
Visst bildkvaliteten är nog något sämre än med vår gamla Canon, men för mina behov tror jag det kommer vara alldeles tillräckligt. Vi har ju M's "finkamera" om man vill ta mer coola kvalitetsbilder.

Jag beställde kameran på nätet vilket gjorde att det blev något billigare än "listpriset" också. Inte helt fel.
Och igår kom den! Jippie!!!!
Den är liten och smidig. Och känns ändå robust! Jag älskar den redan!
Man kunde få den i silver + någon färg (svart eller grön, se bilden), och jag tyckte att den gröna passade mig. Lite roligare än enbart silverfärgad. Och även lite "gladare" än svart. Så nu har jag en silver- och grönfärgad "superkamera" (super som i supertålig...!). Och jag känner mig otroligt glad för att äntligen ha något att fota med.
Nu kommer det garanterat att bli fler egenhändigt tagna bilder här på bloggen också! Jag lovar inga konstverk eller fantastiska bilder (som vissa av de bloggare jag följer tar), men förhoppningsvis kommer det bli lite mer personligt iallafall. Jag kommer kunna visa er lite mer av min vardag här, inte enbart i text, utan även med bilder.


Kanske kan man nu även våga sig på dessa utmaningar som EFIT och det s.k "Fredagstemat"? Var någonstans hittar jag förresten dessa "utmaningar"??