EFIT- premiär

Så var det dags även för min EFIT (Ett Foto I Timmen) premiär.
Här gäller det att komma ihåg att ta ett foto varje timme under dagen. Det finns en EFIT-hemsida där man kan se vilka datum som är "officiella EFIT-dagar". Men självklart tycker jag att man kan göra EFIT precis när man känner för det egentligen.

Tycker själv det var roligt, men svårt att komma ihåg att fota varje timme. Så mina foton är nog inte alltid tagna exakt var 60:e minut precis...
Men det ger ändå en hyfsad överblick över min dag.


Här kommer min dag (gårdagen måndag 10 mars) i bilder:


Lipton väcker mig som vanligt i sängen genom att komma och spinna och stryka sitt huvud mot mitt ansikte (särskilt hakan). Myser en liten stund med honom medan jag mornar mig och går sedan upp och ger honom mat. Lipton skuttar sedan iväg till sitt "träd" framför fönstret i vardagsrummet. Där brukar han ligga och titta på utsikten. Passar på att ta ett foto.


Efter det gör jag de vanliga morgonbestyren och klär mig. Tar fram min väska och ser till att allt jag behöver för dagen packas ned. Dator, jobb-ID, metrocard, plånbok etc. Sedan blir det en snabb lättfrukost eftersom vi idag planerat en gemensam brunch med labbet, och då ville jag självklart inte vara för mätt. Normalt äter jag alltid yoghurt och ev någon smörgås på morgonen. Men idag blir det enbart banan och juice för något måste jag ändå ha i magen på vägen till jobbet. Annars skulle jag nog svimma. Kollar samtidigt e-post, surfar lite, snabbkollar några av mina favvobloggar bl a.


Efter frukost och allmänna morgonbestyr väcker jag M och säger hejdå till honom och Lipton. Går till tunnelbanan, vilket tar ca 10-15 minuter. Här syns "min" station: 59 street, 3rd Avenue. I bakgrunden skymtar varuhuset Bloomingdales.


Så dags för brunchen med labbet. Eller inte hela labbet, men de som inte kunde/ville åka med på den anordnade skiddagen för vår institution som gick av stapeln denna måndag utan istället skulle jobba. Vi tröstade oss med pannkakor på "IHOP". Detta var mitt första besök på denna pannkakskedja och det var gott, även om jag föredrar svenska pannkakor om man får välja. De hade faktiskt "Swedish crèpes" på menyn, men serverade dessa med lingonsylt och s.k lingonberry butter, vad nu det sistnämnda är för något? Jag valde iallafall dubbla, fyllda Blueberry pancakes, och de var väldigt goda! Fast jag orkade inte äta upp...


Väl tillbaks på labbet var det dags att börja jobba. En av uppgifterna idag var att amplifiera DNA med hjälp s.k PCR (Polymerase Chain Reaction). Detta är en standardteknik i de flesta labb som sysslar med biomedicinsk/medicinsk/biologisk/kemisk/rättsmedicinsk forskning. Det är bl a med hjälp av denna teknik man numer kan använda sig av DNA bevisning vid brottsmål och även t ex utföra faderskapstest. PCR tekniken amplifierar DNA:t vilket gör att man kan generera såpass mycket DNA att det går att se med blotta ögat. Här är en bild av vår PCR maskin. Inte så sexigt kanske, men väldigt väldigt användbart.


Medan "mitt" DNA amplifieras så har jag en del läs- och skrivjobb jag måste göra. Bland annat så måste jag läsa ett manuscript som min chef bett mig att göra en s.k "review" på. Här handlar det om en annan forskningsgrupp som skrivit en artikel (manus) som de vill publicera i en vetenskaplig tidsskrift. Editorn på denna tidsskrift har sedan sänt manuset till bl a min chef som är en expert i samma fält som forskargruppen ifråga. Hon ska nu evaluera deras arbete (baserat på deras artikel) och detta omdöme kommer sedan att ligga till grund för ifall den gruppen ska få publicera sina resultat i just den här tidsskriften eller ej. Min chef ville att även jag skulle läsa igenom artikeln och komma med synpunkter eftersom detta projekt är lite likt mitt. Detta är alltså en del av dagens arbete. Här en bild av mitt skrivbord.


När min PCR reaktion är färdig ska man såklart kolla resultatet. Detta görs genom att man laddar DNA-mixen (från PCR reaktionen) i s.k brunnar på en agarosgel. Gelen ligger i ett tråg med en "saltbuffer" och med hjälp av ström så vandrar sedan DNA:t i gelen och separeras då så att stora fragment vandrar kortare sträcka medan korta kan vandra längre. För att se hur långt DNA:t vandrat så tillsätter man även en buffer med en färg (här: blå).


Medan DNA:t vandrar i gelen fortsätter jag bl a läsa manuscriptet och kolla upp referenser.


Kollar till hur det går med gelen. Nu kan man se att DNA:t separerat. Detta med hjälp av den blå buffern som efter separation i gelen ger två olika blå/turkosa band. Eftersom jag vill ha en sörre separation på DNA:t så sätter jag på strömmen igen och låter det "vandra" längre i gelen.


Nu kan man titta på DNA:t för att se ifall man fått de resultat man vill ha. Detta gör man med hjälp av UV-ljus. Det är möjligt att se DNA:t genom att man tillsätter en kemikalie (Etidiumbromid) vilken sätter sig mellan baserna (baser = nukleotider = byggstenarna som bygger upp själva DNA:t) i DNA:T (A, C, G, T) och man kan då se DNA:t som ett fluorescerande band på gelen. Kanske har ni sett liknande bilder flasha förbi på t ex CSI??


Under dagen gör jag flera sådana här PCR reaktioner och "kör" flera geler. Det är väldigt enformigt och verkligen ett rutinarbete som är rätt trist i längden men som tyvärr måste göras. Jag lovar, det är inte alls lika glamoröst på labbet som det ofta verkar i film eller på TV...


Detta kort är taget under sen eftermiddag. Det är utsikten från mitt fönster här på labbet. Visserligen är det "fel" årstid nu, för vackrast är det på vår och höst när alla träden har blad. Särskilt hösten gillar jag för då kan man ske alla färgskiftningar på träden i området och det är väldigt vackert.


För att sedan kunna gå igenom PCR resultaten noggrannare, och även spara dem tar man en bild på sina DNA band. När jag tagit ett antal bilder på flera av mina geler sätter jag mig ner för att gå igenom vilka DNA band jag har fått. Detta för att kunna veta om jag har den/de gen(er) jag "letar efter" i mitt DNA.


Efter arbetsdagen är det dags att återigen ta sig hemåt till Manhattan igen. Denna bild tog jag på bussen. Försökte egentligen få en bild av den brandbil vi passerade (syns väldig suddigt i rutan). Tydligen var det någon utryckning till den nya byggnad dit vi ska flytta med labbet senare i vår (tvärs över gatan). Hoppas verkligen inte att det var något allvarligt, men jag har inte hört något mer om detta så jag gissar att det inte var någon fara.


Det tar en dryg timme för mig att pendla åt varje håll. Så när jag kommer hem är det dags för ett foto igen. Passar på att ta en bild ut genom vårt vardagsrumsfönster. Detta är den tid på dygnet som jag uppskattar vår vy som mest. Den "blå" timmen när det skymmer. Alla ljus i fönstren som framträder när det mörknar, men fortfarande är det inte helt svart ute. Himlen skiftar i färg från eldigt till rosa och senare mer djupblått. Detta kan vissa kvällar vara helt fantstiskt att se eftersom fönstret vätter åt väster så man ser "solnedgångshimlen".


Lipton som är den första som möter mig när jag kliver in genom dörren blir även den första som jag ägnar mig åt när jag kommit hem. Det blir mat samt lek. Här har han just legat gömd bakom Campbellburkarna som vi förvarar på fläkten i köket men är på väg därifrån. På språng mot nya äventyr...!


Glömde helt ta kort någon timme senare då vi åt middag. Så detta är istället efter ytterligare ett tag när vi satt igång diskmaskinen.


Senare blir det lite hockey på TV. NY Rangers spelar mot Buffalo, och när jag kommer in i matchen är det väldigt spännande. Sista perioden har just börjat och det står 2-2. Matchen är väldigt jämn och det hela avslutas till sist med straffar. Lite trist egentligen eftersom jag tycker det är mer rättvist när man får ett slutresultat genom spel, men jag är glad eftersom allas vår Henke lyckas rädda fler straffar än Buffalos målvakt så Rangers vinner 3-2! Lyckades tjoa såpass mycket under matchen att Lipton tydligen blev jätterädd när han låg inne i sängen hos M (som läste) i sovrummet. Hoppsan! Men som jag sagt tidigare, jag har svårt att se hockey utan att bli engagerad.


Efter hockeyn och lite mer slötittande i TV-soffan så leker jag lite med Lipton igen. Allt för att göra honom trött inför sänggåendet. Haha, alltså helt egoistiska skäl så att man själv ska få lägga sig i lugn och ro utan att han kommer farande och biter i ens tår. Här tittar han fram från mellanrummet mellan kylskåpet och vårt köksskåp.


Kvällen avslutas med läsning i sängen. Läste faktiskt ut denna bok "A spot of bother", vilket var en riktigt bra bok. Jag läste även Mark Haddons förra bok (fast i Sverige på svenska) som heter "The Curious Incident of the Dog in the Night-time" och är en helt underbar bok! Rekommenderas varmt! Denna jag läste nu var bra, men på ett annat vis.


Så blev det tills slut till att släcka lampan och jag somnade ganska snabbt.
Min första EFIT var genomförd.
Hoppas ni inte blivit helt uttråkade av allt labbprat, men det är svårt att göra en EFIT en vanlig jobbdag utan att förklara åtminstone lite av vad man visar på bilderna. För det känns otroligt knasigt att ta kort på t ex en maskin eller andra saker som de flesta "icke-forskarnördar" aldrig sett, utan att förklara vad man visar.
Det var i vilket fall roligt att vara med i EFIT!