tisdag, mars 11, 2008

EFIT- premiär

Så var det dags även för min EFIT (Ett Foto I Timmen) premiär.
Här gäller det att komma ihåg att ta ett foto varje timme under dagen. Det finns en EFIT-hemsida där man kan se vilka datum som är "officiella EFIT-dagar". Men självklart tycker jag att man kan göra EFIT precis när man känner för det egentligen.

Tycker själv det var roligt, men svårt att komma ihåg att fota varje timme. Så mina foton är nog inte alltid tagna exakt var 60:e minut precis...
Men det ger ändå en hyfsad överblick över min dag.


Här kommer min dag (gårdagen måndag 10 mars) i bilder:


Lipton väcker mig som vanligt i sängen genom att komma och spinna och stryka sitt huvud mot mitt ansikte (särskilt hakan). Myser en liten stund med honom medan jag mornar mig och går sedan upp och ger honom mat. Lipton skuttar sedan iväg till sitt "träd" framför fönstret i vardagsrummet. Där brukar han ligga och titta på utsikten. Passar på att ta ett foto.


Efter det gör jag de vanliga morgonbestyren och klär mig. Tar fram min väska och ser till att allt jag behöver för dagen packas ned. Dator, jobb-ID, metrocard, plånbok etc. Sedan blir det en snabb lättfrukost eftersom vi idag planerat en gemensam brunch med labbet, och då ville jag självklart inte vara för mätt. Normalt äter jag alltid yoghurt och ev någon smörgås på morgonen. Men idag blir det enbart banan och juice för något måste jag ändå ha i magen på vägen till jobbet. Annars skulle jag nog svimma. Kollar samtidigt e-post, surfar lite, snabbkollar några av mina favvobloggar bl a.


Efter frukost och allmänna morgonbestyr väcker jag M och säger hejdå till honom och Lipton. Går till tunnelbanan, vilket tar ca 10-15 minuter. Här syns "min" station: 59 street, 3rd Avenue. I bakgrunden skymtar varuhuset Bloomingdales.


Så dags för brunchen med labbet. Eller inte hela labbet, men de som inte kunde/ville åka med på den anordnade skiddagen för vår institution som gick av stapeln denna måndag utan istället skulle jobba. Vi tröstade oss med pannkakor på "IHOP". Detta var mitt första besök på denna pannkakskedja och det var gott, även om jag föredrar svenska pannkakor om man får välja. De hade faktiskt "Swedish crèpes" på menyn, men serverade dessa med lingonsylt och s.k lingonberry butter, vad nu det sistnämnda är för något? Jag valde iallafall dubbla, fyllda Blueberry pancakes, och de var väldigt goda! Fast jag orkade inte äta upp...


Väl tillbaks på labbet var det dags att börja jobba. En av uppgifterna idag var att amplifiera DNA med hjälp s.k PCR (Polymerase Chain Reaction). Detta är en standardteknik i de flesta labb som sysslar med biomedicinsk/medicinsk/biologisk/kemisk/rättsmedicinsk forskning. Det är bl a med hjälp av denna teknik man numer kan använda sig av DNA bevisning vid brottsmål och även t ex utföra faderskapstest. PCR tekniken amplifierar DNA:t vilket gör att man kan generera såpass mycket DNA att det går att se med blotta ögat. Här är en bild av vår PCR maskin. Inte så sexigt kanske, men väldigt väldigt användbart.


Medan "mitt" DNA amplifieras så har jag en del läs- och skrivjobb jag måste göra. Bland annat så måste jag läsa ett manuscript som min chef bett mig att göra en s.k "review" på. Här handlar det om en annan forskningsgrupp som skrivit en artikel (manus) som de vill publicera i en vetenskaplig tidsskrift. Editorn på denna tidsskrift har sedan sänt manuset till bl a min chef som är en expert i samma fält som forskargruppen ifråga. Hon ska nu evaluera deras arbete (baserat på deras artikel) och detta omdöme kommer sedan att ligga till grund för ifall den gruppen ska få publicera sina resultat i just den här tidsskriften eller ej. Min chef ville att även jag skulle läsa igenom artikeln och komma med synpunkter eftersom detta projekt är lite likt mitt. Detta är alltså en del av dagens arbete. Här en bild av mitt skrivbord.


När min PCR reaktion är färdig ska man såklart kolla resultatet. Detta görs genom att man laddar DNA-mixen (från PCR reaktionen) i s.k brunnar på en agarosgel. Gelen ligger i ett tråg med en "saltbuffer" och med hjälp av ström så vandrar sedan DNA:t i gelen och separeras då så att stora fragment vandrar kortare sträcka medan korta kan vandra längre. För att se hur långt DNA:t vandrat så tillsätter man även en buffer med en färg (här: blå).


Medan DNA:t vandrar i gelen fortsätter jag bl a läsa manuscriptet och kolla upp referenser.


Kollar till hur det går med gelen. Nu kan man se att DNA:t separerat. Detta med hjälp av den blå buffern som efter separation i gelen ger två olika blå/turkosa band. Eftersom jag vill ha en sörre separation på DNA:t så sätter jag på strömmen igen och låter det "vandra" längre i gelen.


Nu kan man titta på DNA:t för att se ifall man fått de resultat man vill ha. Detta gör man med hjälp av UV-ljus. Det är möjligt att se DNA:t genom att man tillsätter en kemikalie (Etidiumbromid) vilken sätter sig mellan baserna (baser = nukleotider = byggstenarna som bygger upp själva DNA:t) i DNA:T (A, C, G, T) och man kan då se DNA:t som ett fluorescerande band på gelen. Kanske har ni sett liknande bilder flasha förbi på t ex CSI??


Under dagen gör jag flera sådana här PCR reaktioner och "kör" flera geler. Det är väldigt enformigt och verkligen ett rutinarbete som är rätt trist i längden men som tyvärr måste göras. Jag lovar, det är inte alls lika glamoröst på labbet som det ofta verkar i film eller på TV...


Detta kort är taget under sen eftermiddag. Det är utsikten från mitt fönster här på labbet. Visserligen är det "fel" årstid nu, för vackrast är det på vår och höst när alla träden har blad. Särskilt hösten gillar jag för då kan man ske alla färgskiftningar på träden i området och det är väldigt vackert.


För att sedan kunna gå igenom PCR resultaten noggrannare, och även spara dem tar man en bild på sina DNA band. När jag tagit ett antal bilder på flera av mina geler sätter jag mig ner för att gå igenom vilka DNA band jag har fått. Detta för att kunna veta om jag har den/de gen(er) jag "letar efter" i mitt DNA.


Efter arbetsdagen är det dags att återigen ta sig hemåt till Manhattan igen. Denna bild tog jag på bussen. Försökte egentligen få en bild av den brandbil vi passerade (syns väldig suddigt i rutan). Tydligen var det någon utryckning till den nya byggnad dit vi ska flytta med labbet senare i vår (tvärs över gatan). Hoppas verkligen inte att det var något allvarligt, men jag har inte hört något mer om detta så jag gissar att det inte var någon fara.


Det tar en dryg timme för mig att pendla åt varje håll. Så när jag kommer hem är det dags för ett foto igen. Passar på att ta en bild ut genom vårt vardagsrumsfönster. Detta är den tid på dygnet som jag uppskattar vår vy som mest. Den "blå" timmen när det skymmer. Alla ljus i fönstren som framträder när det mörknar, men fortfarande är det inte helt svart ute. Himlen skiftar i färg från eldigt till rosa och senare mer djupblått. Detta kan vissa kvällar vara helt fantstiskt att se eftersom fönstret vätter åt väster så man ser "solnedgångshimlen".


Lipton som är den första som möter mig när jag kliver in genom dörren blir även den första som jag ägnar mig åt när jag kommit hem. Det blir mat samt lek. Här har han just legat gömd bakom Campbellburkarna som vi förvarar på fläkten i köket men är på väg därifrån. På språng mot nya äventyr...!


Glömde helt ta kort någon timme senare då vi åt middag. Så detta är istället efter ytterligare ett tag när vi satt igång diskmaskinen.


Senare blir det lite hockey på TV. NY Rangers spelar mot Buffalo, och när jag kommer in i matchen är det väldigt spännande. Sista perioden har just börjat och det står 2-2. Matchen är väldigt jämn och det hela avslutas till sist med straffar. Lite trist egentligen eftersom jag tycker det är mer rättvist när man får ett slutresultat genom spel, men jag är glad eftersom allas vår Henke lyckas rädda fler straffar än Buffalos målvakt så Rangers vinner 3-2! Lyckades tjoa såpass mycket under matchen att Lipton tydligen blev jätterädd när han låg inne i sängen hos M (som läste) i sovrummet. Hoppsan! Men som jag sagt tidigare, jag har svårt att se hockey utan att bli engagerad.


Efter hockeyn och lite mer slötittande i TV-soffan så leker jag lite med Lipton igen. Allt för att göra honom trött inför sänggåendet. Haha, alltså helt egoistiska skäl så att man själv ska få lägga sig i lugn och ro utan att han kommer farande och biter i ens tår. Här tittar han fram från mellanrummet mellan kylskåpet och vårt köksskåp.


Kvällen avslutas med läsning i sängen. Läste faktiskt ut denna bok "A spot of bother", vilket var en riktigt bra bok. Jag läste även Mark Haddons förra bok (fast i Sverige på svenska) som heter "The Curious Incident of the Dog in the Night-time" och är en helt underbar bok! Rekommenderas varmt! Denna jag läste nu var bra, men på ett annat vis.


Så blev det tills slut till att släcka lampan och jag somnade ganska snabbt.
Min första EFIT var genomförd.
Hoppas ni inte blivit helt uttråkade av allt labbprat, men det är svårt att göra en EFIT en vanlig jobbdag utan att förklara åtminstone lite av vad man visar på bilderna. För det känns otroligt knasigt att ta kort på t ex en maskin eller andra saker som de flesta "icke-forskarnördar" aldrig sett, utan att förklara vad man visar.
Det var i vilket fall roligt att vara med i EFIT!

23 kommentarer:

Desiree sa...

Roligt att se ditt EFIT. Jag tycker du gjorde jättebra ifrån dig vad gäller att komma ihåg och fota varje timme. Jag har själv bara gjort EFIT en gång och tyckte också att det var lite krånligt att komma ihåg och fota varje timme. Kul att se olika labbilder. Den där PCR maskinen kände jag igen för vi har en likadan på mitt lab. Massor med söta bilder på lille Lipton.

Saltistjejen sa...

Desiree,
Hahaha ja för dig lär väl mina futtiga labbbförklaringar kännas skrattretande...! ;-)
Det var kul iallafall att testa EFIT. Jag kommer defintivt att göra om det. Kan kanske inte lova att det kommer bli ett EFIT varje gång "man ska". Men det kommer definitivt bli fler gånger ändå.

Millan sa...

Vad skoj att se hur en vanlig dag hos dig ser ut!! Kul aven att se utsikten fran bade kontoret och er lagenhet. De gick inte av for hackor nagon av dem!! Jag ar lite impad av att din morgon verkar sa lugn och behaglig. Sjalv kanns det som om vi alltid lever lite i kaso pa morgnarna.. lite beroende pa om Nils har bestamt sig for att det ar ok att kla pa sig/borsta tanderna/ata frukost/ta pa sig skorna och jackan eller inte. Men anda.. Kela med katten hinner jag aldrig pa mornarna!!

Kul aven att se mer fran ditt jobb! Ditt jobb ar verkligen HELT olikt mitt som mest bedrivs framfor datorn...

Tycker att EFIT verkar himla roligt. Kanske ska jag hoppa pa.. jag far se om jag far tummen ur!

Saltistjejen sa...

Millan,
jo mina morgnar är rätt lugna. Men det beror nog på att jag är dålig på att stressa på morgnarna men framförallt på att jag ju inte har någon "fix" arbetstid. Alltså har jag inget klockslag som jag bara måste vara på jobbet (tom om man har något möte på morgonen). Detta gör ju att man kan ta det lite lugnare. MEN det lär nog ändras när man får barn. Har jag förstått. ;-) Som det är nu så har jag ju bara mig själv att tänka på vilket gör det enklare.

Fast att gosa med katten, ja det gör jag ju allra mest innan klockan ringer, eftersom han kommer och väcker mig ungefär en halvtimme innan mitt alarm ringer.

Tycker verkligen att du ska hoppa på EFIT någon gång! Det var skoj! Vore kul att se din dag i bilder också! :-)

Sporty Spice sa...

Vad spännande att få "hänga med dig" en dag på jobbet. Och nej, jag tänker inte tro på dig när du säger att det inte är lika glammigt som på CSI. I mina ögon är du en sådan där cool lab rat som sätter sig bovar och banditer. Och du, Lipton är ju världens sötaste katt. Åh, önskar att vi kunde köpa hus NU så jag kunde skaffa 18 katter. Och wow, vilken utsikt ni har. Helt fantastisk.
Jag ska försöka köra en EFTI så småningom.

Annika sa...

ÅÅÅ vad KUL det var att hänga med på din dag!! Jättebra EFIT premiär! You're the queen!!!
Och din utsikt...OJ, OJ, OJ!!! Vilken lyx att kunna titta ut över manhattans skytskrapor. Frullen såg ju inte helt FEL ut. Blev hungrig när jag såg bilden, slurp smask!
Roligt att få se jobbilder också.
Kul med EFIT!! Nästa ggn är den 29 mars, tror jag??

Jess sa...

Superskoj att hänga med dig på en typisk dag.
Jag tycker att ditt jobb verkar glamoröst även om det inte är som på CSI.
Tycker att det du gör verkar väldigt intressant.
Kanske man ska skola om sig på gamla dar? :D
Apropå katter och gravida kvinnor. Du låter väl M tömma kattlådan numera så du inte får någon elak bug på dig?
Lipton verkar ju var en speciellt liten herre. Undrar hur det blir när er lilla kommer. Svartsjukedrama kanske? :)
Jag skulle vilja haka på EFIT men att se en massa bilder på min dator och tv:n en hel dag kanske inte är det roligaste. Men jag kanske kör en EFIT när jag ska på fika träff eller nått istället.

KRAM!

Petra H sa...

Jag tyckte också att det var kul att se hur din vardag ser ut! Och håller med Millan att din morgon ser så lugn ut, de morgnar jag ska på spanska är inte lugna trots att jag inte har nga barn!! Kanske det är för att jag alltid kommer upp så sent..
Och ditt jobb, så "exotisk" och annorlunda precis som Desirees. En helt annan värld än min (när jag jobbade) men så intressant.
Jag borde kanske också hoppa på EFIT en gång... får se om det blir av..

Saltistjejen sa...

Sporty Spice,
Haha, du skulle verkligen bli besviken om du kom och var med mig en dag på jobbet. Och du, katter ÄR verkligin såååå himla mysiga! Hoppas du kan skaffa någon snart.


Annika,
vi älskar vår utsikt faktiskt. Fast nu hr man som vanligt blivit så van att man oftast inte ens tänker på den. I början när vi flyttade in i lägenheten så satt vi på kvällarna och kunde titta ut genom fönstret i timmar! :-)


Jess,
jo M tömmer lådan! Så det är en väldigt bra deal tycker jag, hahaha!! Fast ingen av oss tror egentligen att han har toxoplasmos (vilket är det som är farligt för gravida kvinnor) eftersom han alltid varit en innekatt. Men för att vara på säkra sidan så tömmer jag iten lådan. Fast jag tror nästan att jag är toxoplasmospositiv sedan tidigare eftersom jag älskade att plantera och gräva i jorden när jag bodde i Sverige. Och toxoplasmos finns ju ävne i jord.
Vi har vekrligen funderat över detta med Lipton och ett barn. Hoppas att det inte kommer bli jobbigt och att han inte kommer bli alltför sotis. Men enligt andra som har just denna typ av ras så ska dessa katter fungera väldigt bra ihop med just barn! Så vi hoppas på det. Men jag tror att det kommer fungera bra även om han säkert kommer känna sig lite svartsjuk i början. Som ett äldre syskon ungefär.
Vore jättekul om du gör en EFIT någon dag! :-)


Petra,
Ja mina morgnar är rätt lugna som sagt. Men så är jag också ofta lite sen till jobbet... Men det blir så eftersom M är en nattperson så även jag har ändrat min dygnsrytm lite mer sedan jag träffade honom. Eftersom vi båda har sådana flexibla jobb är det ju lätt att göra så också. På gott och ont.
Och gör en EFIT Petra! Det var kul om än lite svårt för mig att komma ihåg att fota en gång i timmen.
Välkommen hem till PR förresten! Nu ska jag kolla in din blogg!

aurorabuddha sa...

Ah, vad kul att se din dag. Sa glamorost fast det bara ar vardag for dig forstas! Utsikten, resan till och fran jobbet... Bloomingdales... Jattekul!!

Anne sa...

Lite CSI känsla se dina apparater :)
Vacker utsikt ni har, fantastiskt se hur färgerna skiftar och den blå timmen måste är nåt speciellt...
Kul se bilder från en dag i ditt liv, det gör så mycket med bilder också. Blir mer levande på nåt sätt och enklare föreställa sig hur det ser ut där du är, vad du gör osv.
Du åker alltså både t-bana och buss till/från jobbet? Du verkar vara en sån där lyckligt lottad person som kan läsa på tåg och buss utan att må illa eller hur? Det är ju perfekt om man kan utnyttja pendlingstid till sånt!
Det där med "review" känner jag igen, M gör fortfarande en del sånt.

Vickan sa...

åååå vad skojigt att få se din dag!! min blogg är för anonym för att jag ska vilja lägga ut något sådant... men skoj att dokumentera vardagen, det är jag ALLDELES för dålig på!! Verkligen!

Men jag måste säga att jag blev alldeles inspirerad av ditt projekt... hmmmmmmm men näee det blir nog inga sådana bilder på min blogg...

Saltistjejen sa...

Aurorabuddha,
ja det som är glamoröst för vissa är vardag för andra. Ditt liv verkar i mina ögon väldigt exotiskt medan mitt känns ja "bara vardag"...!


Anne,
jo det blir rätt många timmar på buss och tunnelbana per vecka. Spenderar väl ca 10-11 timmar per vecka på tunnelbana och buss. Så ja det är otroligt bra att jag kan läsa utan att må illa. Kan däremot inte läsa om jag åker bil, men det går bra på tåg och på de flesta bussar.


Vickan,
ja du kör ju en lite "hemligare profil" på din blogg än jag på min... ;-)
Men du skulle ju kunna göra en EFIT en helgdag! Kanske en av alla dina crazy turneringar när du kuskar land och rike runt för att hälsa på vänner och familj?! :-)

Vickan sa...

Fniss fniss... då skulle jag ha gjort en sån insats i lördags... ha ha ha...

gjorde en GALEN turné i helgen - med en sanslös mix av möten med vännerna, god mat, sprit och vackert väder...

Saltistjejen sa...

Vickan,
det låter superhärligt!!!! :-)
Bästa combon!
- vänner, god mat, slkohol och fint väder! Kan det bli bättre?! :-D

Helga sa...

Stämmer in i hyllningskören! Jättekul att ta del av din vardag, som verkar väldigt glamorös!

Blir lite inspirerad att göra detsamma, det kanske kommer!

Saltistjejen sa...

Helga,
tack! Haha! Den ÄR verkligen inte glamorös. Men det är ju roligt att jag kan glädja er andra. :-)

Lullun sa...

Nej, vad otroligt roligt! Och vad annorlunda våra vardagar ändå ser ut. Mest i henseende till omgivningarna (nu saknar jag plötsligt verkligen storstadslivet).
Och allt skrivande om PCR och geler väcker ju många minnen från livet som kemist och Chalmersstudier. Jag hade faktiskt, förresten, turen att träffa Karry B Mullie en snabbis, när han var i Stockholm för att ta emot Nobelpriset för sin PCR-uppfinning. En liten flicka (15 år) från landet, iklädd "kostym" (kvinnovarianten), skilde ut sig en del bland alla balklänningarna, men en upplevelse var det... *hihi*

Saltistjejen sa...

Lullun,
vad coolt!!! Vet du om det stämmer detta som ryktas om att efter att han fått Nobelpriset så lade han av med forskning helt och började leva livet och srufa istället...? Det låter rätt hräligt tycker jag. Men väldigt väldigt ovanligt inom forskarvärlden. Så jag vet inte om det bara är ett rykte eller om det är sant.

Och som sagt, storstaden väntar på dig!

Lullun sa...

Ja, han är ju en ganska så speciell man vad man förstår. Med lite smått "hippiefasoner". Ochja, jag hörde också att han "drog på stranden" efter priset. Jag vet dock inte säkert om han slutade helt. Så bra "bundisar" blev vi inte efter det snabba mötet... *hihi*

Saltistjejen sa...

lullun,
nej men det låter som en rätt skön tillvaro i mina öron... ;-)

Gitsie sa...

Vilken fantastisk utsikt du har från ditt vardagsrum....jag är stum av beundran (och avund *s*)

Min stora dröm här i livet är att någon dag få komma till N.Y, är stan lika underbar som jag tror?

Ha det bra. =)

Saltistjejen sa...

Gitsie,
ja staden ÄR verkligen häftig! Men det känns lite som en stad man antingen älskar eller avskyr.
Den är bullrig och kaotisk. Samtidigt finns här så otroligt mycket. Ibland känns det som om hela världen ryms i denna staden på ett eller annat sätt. Ett enormt utbud av allt från mat till musik, performance, konst och kulturkrockar!
Om du någongång får möjligheten att komma hit så ta den! :-)