onsdag, november 12, 2014

Att hitta sitt nya hem

Vår tripp till San Diego förra veckan har jag knappt hunnit smälta än. Den var kort och otroligt intensiv. Vi åkte från JFK klockan 9 på onsdagmorgonen. Landade i San Diego kl 12 lokal tid (3 timmar efter NY-tid). Hämtade hyrbilen och åkte och åt lunch. Sedan första lägenhetsbesöket. Vi kände oss efter detta såpass säkra att "this is it" så vi ansökte och betalade en deposition. För att "hålla" lägenheten. Sedan blev det middag och tidig sänggång eftersom vi båda var rätt slut. Torsdagmorgon klockan 8 hade vi möte på skolan som "hörde till" bostadsområdet där vi lagt en deposition dagen innan. Vi fick en rundtur av vice rektorn. Besöket kändes ganska blandat. Vi insåg att det kommer bli väldigt annorlunda mot vad vi varit vana här. Bland annat har man i Kalifornien inte alls musik och konst i skolorna. Något som kändes otroligt negativt för oss som varit vana med att Storasyster haft just dessa ämnen ända sedan dagis. Och då av specialutbildade lärare (musik och rörelse sedan hon var strax över 1 år, och konst sedan hon var 5 år). Här på östkusten är ju både konst och musik väldigt stort inom skolan. Vi fick dessutom veta att skolan hela tiden hade barn som började och slutade (eftersom upptagningsområdet till stor del var bland familjer på universitetet) och det gjorde att mottagandet inte kändes så personligt. Vice rektorn berättade att förra läsåret hade de haft endast 3 dagar då inget barn vare sig börjat eller lämnat skolan. Så en oerhört hög turn-over-rate med andra ord. Och något som verkligen inte kändes bra var att vi fick veta att man inte på något vis förberedda nya barn innan de började i skolan. Istället  blev de hänvisade till sin klass redan samma dag som de registrerades. Direkt efter registreringen. Alltså fanns det noll chans till att förbereda vare sig barnet själv, läraren eller blivande klasskamrater inför den nystarten. Något man som förälder inte tycker känns sådär vidare bra. Alls.

Efter detta besöket var det sedan  dags för nästa lägenhetskoll. Denna gång kände vi att det inte alls var något för oss, så det hela gick ganska fort och vi hann med en fika. När vi satt med våra kaffemuggar diskuterade vi om vi helt krasst skulle avboka den tredje och sista lägenhetsvisningen. I ett område som heter Mira Mesa. Detta eftersom den låg i ett område mycket längre bort och vi ju kände oss mer eller mindre säkra över den lägenhet vi tittat på i UTC-området dagen innan. Men vi beslöt ändå att köra och se lägenheten eftersom vi hade tid för det. Det kan ju aldrig skada? Vi lämnade nu kusten och körde inåt. Mot bergen. En helt annorlunda natur. Inte alls den typen av natur jag sporadiskt tänker på och associerar till San Diego. För då tänker jag nog mest på stränder och hav. Jag tycker framförallt att det var otroligt fascinerande att så olika natur finns inom samma område. Säg ca 20-30 minuters bilkörning. Dramatiskt och vackert men på så olika vis.

Vi lämnar kusten och kör mot bergen

Vägarna omges av berg

Det var lite grönare här även om det inte syns eftersom vi kom i skymningen

Här blev vi visade en lägenhet som kändes så rätt på alla vis. Men vi var fortfarande så inställda på att vi inte skulle bo här att vi båda gick runt och tänkte att "synd att vi inte kommer bo här eftersom det var den klart bästa lägenheten vi sett både till ytan och planeringen". För som sagt, lägenheten var överlägset bäst av de vi tittat på. Större, med eget garage i anslutning till lägenheten och med en relativt stor patio (inbyggd uteplats). Plus billigare hyra.

Vi var som sagt fortfarande inställda på att vi inte skulle ta denna ändå. Trots att den var såpass mycket mer tilltalande. Främst på grund av att området ligger mycket längre bort från M´s jobb. Men vi ville ändå besöka skolan i området så det gjorde vi. Helt oannonserat faktiskt. Vi steg helt enkelt bara in på expeditionen för att ställa lite frågor. Och trots att vi inte alls förvarnat eller bokat någon tid så fick vi ett otroligt bra mottagande. Sekreteraren tog sig genast an oss. Och visade oss runt. Engagerat. Berättade om skolan, filosofin. Visade klassrum och och skolgård. Dessutom fick vi veta att man hade en otroligt stark community här vilket innebar att föräldraföreningen satsade mycket på fundraising. Detta hade bl a lett till att man hade pengar till just konstundervisning. Samt att man i de högre klasserna (från 3rd grade) hade musik och även simskola för alla barn som inte kunde simma. M hade dessutom tidigare läst lite om denna skolan och det hade då stått mycket om rektorn som verkar vara en riktig eldsjäl. När vi lämnade skolan visade det sig att det var sant. Han stod då och dirigerade trafiken (föräldrar som skulle hämta sina barn med bil) och pratade med både barn och föräldrar. Så fort han fick syn på oss ropade han och hälsade. Presenterade sig och sa att vi mer än gärna fick kontakta honom när vi ville ifall vi hade fler frågor. Inte bara om "hans" skola utan även om de andra i området eftersom han kände alla rektorer där och därmed kände till skolorna väldigt väl. Vilket mottagande vi fått. Så personligt och helt annorlunda mot den första skolan!

Efter det besöket kände vi båda två att valet plötsligt blivit betydligt svårare. Eller snarare att vi nu faktiskt HADE ett VAL. I och med att lägenheten var såpass mycket bättre för oss men framförallt att skolan kändes riktigt bra fick vi nu börja fundera på detta som ett alternativ till lägenheten vi varit så inställda på i UTC-området. Vi körde tillbaks till kusten för att äta lunch och diskuterade hit och dit. Skrev plus- och minuslistor. Vred och vände. Men landade hela tiden i just detta att skolan kändes så otroligt mycket bättre än den vi besökt på morgonen, samt att vårt boende skulle bli bättre. Så mycket att tänka på. Känna efter. Medan vi funderade tog vi även en tur till la Jolla. Promenerade längs kusten. Njöt av solen. Havet. Vyerna. Fantastiskt!

Vem kan tröttna på något såhär vackert?!

Det kändes extra exotiskt att se pelikaner på klipporna

Och solande sälar


På eftermiddagen hade vi bestämt oss såpass mycket att vi körde tillbaka och betalade en deposition även på denna lägenheten. Vi hade nu tre dagar på oss att helt bestämma oss. Sedan körde vi direkt till flygplatsen för att flyga tillbaka hem till NYC. Med 21-planet. Landade efter ca 5 timmars flygning återigen på JFK vid 5 på morgonen. Helt slut. På mindre än 48 timmar hade vi hunnit med flyg till och från Kalifornien samt att besöka både lägenheter och skolor.

Efter att ha funderat vidare ytterligare en dag bestämde vi oss. Det blir den lägenheten som ligger i Mira Mesa, alltså området längst bort, men med den helt klart bästa skolan av de två vi besökte. Och att lägenheten själv dessutom är större och med en bättre planlösning är ju ytterligare plus. Att det även är nära till ett naturreservat med vandrings- och cykelleder är ytterligare något vi tyckte om. Efter att ha bott på Manhattan i mer än nio år lockar outdoor-livet igen. Men visst, detta boende kommer innebära längre pendling för M samt att vi MÅSTE ha två bilar. Något som en f.d Stockholmsbo och sedan NYC-bo tycker känns helt galet! Men visst, flera har påpekat för oss att två bilar är det många som måste ha även i Sverige (om man inte råkar bo så att båda kan pendla till sina respektive arbeten med kommunala färdmedel). 

Här är poolen som hör till bostadsområdet

Nu är det packning och organisering som gäller. Vår plan är att flyttlasset ska gå veckan efter Thanksgiving så att våra saker ska hinna anlända i vårt nya hem innan jag och barnen kommer dit. M åker redan i början av december och börjar jobba. Så ja, nu börjar det helt klart brinna lite i knutarna. Och overklighetskänslan stiger. Men det känns skönt att veta var vårt nya hem kommer att finnas och hur det kommer att se ut. Ett steg närmare vårt nya liv.

måndag, november 10, 2014

6 veckor kvar

Att säga att det är mycket nu är en ren underdrift. I huvudet snurrar hur mycket som helst. Hela tiden. Både praktiska saker att göra, fixa, ta reda på, kolla, förbereda, avsluta. Och sedan tankar om hur det ska bli, hur man ska göra vissa saker på bästa vis, och såklart alla känslor och funderingar kring hur vårt nya liv kommer att bli där borta. Och sorgen och vemodet över att lämna detta. Alla avsked. Alla "sista gången". Samtidigt är det inte enbart "ledsamt" utan också otroligt spännande. Ena stunden är man exalterad och planerar allt möjligt (fast man egentligen inte vet något alls och inte borde kunna planera haha) och andra är man vettskrämd och känner att det kommer bli hemskt att lämna allt och alla här.

I söndags träffade vi våra kära vänner, de vi känt allra längst här i NYC och det kändes så vemodigt att veta att det nog kommer dröja väldigt länge innan vi kommer kunna träffas allihop igen samtidigt

Lillebröderna kommer nog inte minnas varandra ens

Fast storasyrrorna kommer definitivt att göra det


Däremellan, eller snarare hela tiden, är man trött trött trött. Lite som att man vandrar runt i trötthetens dimma. Allt tar sådan energi. Tankar, Känslor. Och såklart allt praktiskt som måste göras. NU. Igår. Imorgon. Snarast. Förutom själva packandet är det biltransporten och omregistrering till ny delstat för den, försäkring för både bil och hem samt katter och transport av dem. Vi ska kontakta skolan och fixa vad vi behöver inför Storasysters skolstart samt  kontakta el-, vatten- och gasbolaget för kommande boendet. Vi kommer även att behöva skaffa ytterligare en bil då vi kommer dit, och detta å det snaraste. Och så funderar vi hit och dit över logistiken. Vad ska flyttas och när. Så ja, lite stressigt känns det just nu. Minst sagt.

Inte hjälper det heller att Lillebror fortfarande vaknar en del på nätterna så man sover mindre än vanligt på grund av det också. Den där "vanliga" sömnbristen som man lider av med spädbarn. Och Storasyster får regelbundna protestutbrott. Tror det är både åldern (6-års åldern kallas ju för "lilla tonåren") och sedan flyttoro på det. Allt sådant äter den lilla energin som finns. Samtidigt hinner vi faktiskt med att drömma lite också. Om nya boendet. Och vårt "nya" liv. Ikväll hann vi även med att mysa riktigt med barnen. Först hittade M och Storasyster på ett "spel" med en ballong som de sköt mellan sig efter middagen. Sedan lekte vi charader, läste och fikade. I den ordningen. Så det hinns med annat också. Det måste det ju. Livet och vardagen stannar ju inte upp bara för att man ska flytta. Även om man önskade det ibland.

tisdag, november 04, 2014

Födelsedagen

Här ett inlägg med nästan enbart bilder från vår dag. Nu ska det sovas för imorgon blir det upp tidigt för då åker jag och M till San Diego. Modiga Olgakatt stannar och sköter ruljansen här hemma. Återkommer senare.























GRATTIS Älskling!!!!!

Att få ynnesten att i och med sitt inträde i ett nytt decennium även få vända blad till ett nytt kapitel både rent "fysiskt" liksom mentalt är det inte alla förunnat. Men det är precis vad M kommer att göra. Idag vaknar han upp i sitt fyrtiotal och om nästan exakt en månad kommer han att flyga västerut. Nytt hem. Nytt jobb. Ny delstat. Ny kust. Fast de nya äventyren kommer han att få dela med sin gamla familj. Alltför många nymodigheter på en och samma gång är aldrig bra!

Och du vet att vi älskar dig och skulle följa dig "to the moon and back...."

måndag, november 03, 2014

En lite ovanlig söndag

Igår var det söndag och det blev en lite ovanlig söndag. Först ställde vi om klockan till vintertid. En timme tillbaka vreds den vilket alltid är skönt tycker jag eftersom man då får sova lite längre. Till och med Lillebror sov länge så vi fick en väldigt skön morgon. Sedan fixade Storasyster planschen som vi skulle ha för att heja på våra maratonlöpare. Tyvärr var det riktigt riktigt kallt ute. Särskilt vinden som var snarare vintrig än höstig, gjorde att det blev ett mycket kyligt och tungt lopp för de flesta löparna. För oss åskådare ställde den mest till det eftersom vi var tvungna att gå hem och klä på oss mer kläder så vi missade "vår" första löpare. Men de andra två lyckades vi "haffa". De gjorde för övrigt ett fantastiskt lopp allihop! Med de förutsättningar som det mycket kyliga och blåsiga vädret gav tycker jag det var en enorm bedrift att lyckas slutföra detta maraton. Ja, i mina ögon är det en enorm bedrift att springa ett maraton oavsett väder, men när vädergudarna är lite extra kärva blir det ju en ännu större bedrift att springa ett sådant tufft lopp.

Storasyster skriver och dekorerar planschen

Här - det färdiga resultatet!

Sedan viftade vi såklart med svenska flaggan också. Det var många svenska löpare där ute. Vi stod såklart vid 1st avenue strax efter att löparna kommer ner från Queensboro Bridge eftersom det är alldeles intill vårt hem.

Kyligt som sagt, så Lillebror fick packas in ordentligt

Så kom de våra maratontjejer!!!!

Detta strax innan de fortsatte springa. Då med nästan halva loppet kvar....

Efter detta gick jag och barnen hem för att göra oss klara att gå på en av Storasysters kompisars födelsedagskalas. M körde istället iväg för att hämta upp sin moster Olgakatt som landade på eftermiddagen på Newarks flygplats.

Utsikt från 38:e våningen i grannhuset där födelsedagskalaset hölls 

I morse följde Olgakatt med Storasyster till skolan och kom sedan tillbaka för att ge Lillebror frukost. Sedan gick vi med honom till dagis. Vi visade Olgakatt hur allt går till vid lämningen där eftersom denna mycket modiga kvinna senare i veckan kommer att ha hand om barnen ensam då jag och M flyger till San Diego för att titta på bostäder. 

Olgakatt med lillebror

Ikväll ska Olgakatt och M på operan och imorgon kommer vi alla kunna göra något ihop eftersom det är election day här så skolorna är stängda. Detta passar utmärkt eftersom det då också är M´s födelsedag.

lördag, november 01, 2014

Träff med Maratonlöparna

Idag hann vi med en snabbrunch med Maratonlöparna. Vi tog oss fram genom ett kyligt och regnigt NYC och det kändes inte helt fel att veta att sådant här väder kommer det bli ganska få gånger i vårt framtida hem.

Träffades på Starbucks vid Times Square 

Men vi drog vidare till ett nrunchställe ett kvarter bort

Skönt att få sitta i värmen och äta pannkakor, våffla och croissant. Och att kallas "baby" av servitrisen...

Regnigt Time Square

Familjeselfie på tunnelbanestationen i väntan på tåget hem

Imorgon söndag är det dags! Då ska vi heja på First Avenue!

Sockerrus

Ja, så var Halloween över för denna gången. Årets Trick-or-Treat gick i rekordfart. Från 26:e våningen ner till 2:a. Ungarna först och vi vuxna efter ropandes "Vänta vänta". Som vanligt var det skratt, spring och adrenalin. I huset får ungarna gå mellan 18-20 på kvällen. Endast dörrar som dekorerat med Halloweendekorationer får besökas. Det tycker jag är en jättebra regel. Ändå blir det rätt så kaotiskt och ja, lite crazy i huset de här timmarna. Sockerrusiga exalterade barn överallt. Storasyster var iallafall mycket nöjd efteråt. Lillebror tittade storögt på allt, men somnade sedan av pur utmattning. Fler bilder kommer senare. Nu blir det sängen.

Storasyster var Prinsessan Anna från Frozen och vi klädde därför Lillebror lite som Olaf från samma film