Nytt på sömnfronten

Vill bara kort meddela att det är mycket bättre på sömnfronten nu. De två senaste nätterna delade vi upp oss. Jag sov i soffan igårnatt. Iallafall fr o m 2-tiden. Denna natt sov M på soffan och jag sov i vår säng tillsammans med Lill-Snorpan. Det har gått bra! Hon vaknade ett par gånger under natten men somnade om ganska snabbt igen. Och nu blev det endast mat vid 1-tiden och sedan vid 5-tiden och hon verkade nöjd med det. Precis så som vi hoppas att hon ska kunna klara nätterna framöver.

Hennes förkylning börjar väl också lätta lite tror jag. Fortfarande lite snörvlig i näsan men ändå klart mycket bättre än för ett par dagar sedan.

Själv jobbar jag på med det sista innan det blir julledigt.

Försöker avsluta vissa saker på jobbet, dvs inte starta några nya experiment eller så. Detta gör att det nu i slutet av veckan och början på nästa kommer vara ganska lugnt. Iallafall fr o m imorgon. Och det känns skönt. Vi har ju en hel del att fixa med innan hemresan nästa vecka. Dels ska vi hinna handla en del saker, storstäda lägenheten och sedan packa. Gissar att det blir en aningens mer packning nu också med tanke på Ella.

På fredagkväll ska vi dessutom ha vår årliga glöggfest hemma. Så på fredag har jag tänkt vara ledig från jobbet för att baka lussekatter och fixa glögg. Och om det finns tid kanske försöka hinna juldekorera lite också. Lördagen kommer att bli fixar- och handlardag. Söndagen är det storstädning som gäller. Det senare känns viktigt eftersom det ju kommer att bo folk i vår lägenhet nu när vi åker till Sverige. Det är en av M´s mammas kompisar som kommer hit. Hon och hennes man kommer ha en New York semester över jul och nyår. De kommer då att bo i vår lägenhet och vara kattvakter till Lipton. Väldigt smidigt! För både dem och oss. En win-win helt klart. Vi är otroligt glada över att de ville och kunde stanna såpass länge. Men då vill vi självklart lämna lägenheten i ett gott skick, därav den planerade storstädningen.

Och sist men inte minst - TACK för alla era gulliga och stöttande ord! Det värmer att ni är så engagerade i mig och våra sömnproblem. Ibland kan jag känna att jag blivit lite väl tjatig och sömnfokuserad. Men när man har sådana perioder med för lite sömn så blir det lätt så att sömnen, eller icke-sömnen kanske man ska säga, blir det allting kretsar kring.

Så återigen TACK för er omtanke!

Helvetesnätter

Ja, trots att mitt inlägg nedan ju var ganska positivt så är vår generella sömnstatus för tillfället väldigt dålig. Det har har inte blivit många timmar för vare sig mig, M eller Ella de senaste nätterna. Tror jag kan räkna antalet timmar vi fått sova under de senaste tre nätterna på ena handens fingrar. Och då menar jag sammanlagda antalet under dessa tre nätter. Inte per natt. Ett beslut om att försöka vänja Lill-Snuttan av med ena nattmålet sammanföll lite olyckligt med en förkylning. Så nej, det har varit upp-o-studsa-nätter nu. Hon vaknar mest hela tiden. Sover oroligt. Gråter, skriker. Somnar inte om ifall man inte tar upp henne. Vill bli hållen. Buren. Hela tiden. Tills axlarna värker och armarna domnar bort. Men för denna stund av styrketräning så kan man, om man har tur, få kanske en timmes sömn i utbyte. De gånger det är sämre valuta på sömnkursen så räcker 10-15-minuters bärande kanske enbart till ungefär 20-30 minuters sömn. Men alternativet är att höra henne gråta gråta gråta. I en timme eller mer.

Folk med barn säger att det är såhär det är. Att man måste stålsätta sig för man inte ska ge efter och ge de det där nattmålet trots allt. Eller att man ska försöka få dem att somna om i sängen utan att ta upp dem. För det är enda sättet att lära dem att somna om för egen maskin. Utan hjälp. Så vi försöker. Men vad fan, ibland klarar vi inte av det. Det värker ända in i hjärteroten av hennes gråt. Av tanken på att hon nu ligger och tror att hon är ensam i hela världen och inget hellre vill än att få tröst och närhet.

Vad gör man??

Vi har provat att gå upp och bära, vyssja, humma, prata. Gång på gång. Men också att försöka blocka ute gråten för att "hon måste ju lära sig att somna om själv". Men det sistnämnda är så svårt. Fast ibland fungerar det via utmattningsprincipen. Man ligger och dåsar fram och tillbaks mellan halvslummer och vakenhet med hennes gråt i öronen. Kan inte somna, men heller inte helt vakna eftersom man känner sig mer eller mindre utslagen. Ända tills det blir alltför outhärdligt och man masar sig ur sängen och påbörjar bärandet igen. Eller tills Lill-Skruttan faktiskt tystnar och somnar. Av sig själv. Utan att bli buren. Vilket hände häromnatten. Kors i taket!

På morgonen känner man sig dock som en usel förälder. En hemsk person som man förväntar sig att ens lilla barn ska förakta eller åtminstone ska vara riktigt arg och ledsen och besviken på. Istället möts man av solskenleendet. Hon strålar emot en som en 200 watts lampa. Och det dåliga samvete sköljer över en samtidigt med den enorma kärleken. Sköljer bort nattens trötthet. Åtminstone för en stund.

Lilla gumman. Mitt lilla Gosetroll med näsan full av snor.

Vad jag älskar dig!

Men varför varför varför kan du inte sova på nätterna?

Jag vet inte riktigt hur många fler sådana här nätter vi kan klara av? Tror vi behöver jobba fram någon form av handlingsplan. Mer detaljerad än den vi redan utarbetat.

Och så hoppas jag innerligt att hennes snuva ska lätta snart. Den gör att allt blir ännu mer komplicerat och jobbigt och svårt. Främst för henne, men också för oss.

Så just nu ligger vi på minus på sömnkontot. Med råge.

Dessutom kände jag i morse att jag nog håller på att få Lill-Skruttans förkylning. Halsen kändes oroväckande tjock...

Vi får se var det här ska sluta. Men jag vill verkligen inte bli sjuk nu tills vi ska hem till Sverige. Det vore bara så typiskt!

Så nej, jag ser inte väldigt mycket fram emot kvällarna just nu. Tyvärr. För de är alltid fyllda av frågetecken och spekulationer om hur natten ska komma att bli. Om vi gör si kanske hon sover bättre? Eller ska vi göra så? Och allt hela tiden lite fint omslutet av en trötthetsdimma.

Fast någonstans tror jag att det inte finns sådär jättemycket att göra egentligen. Känns lite som om att det hänger mer på henne än oss. Ena gången föúngerar en sak, nästa gång fungerar denna sak inte alls.

Så kanske ska jag ta och sluta fundera så mycket och istället ta och ändra på min mammas gamla uttryck till:

"Det är en natt imorgon också."

Ny natt betyder nya möjligheter! Eller hur är det nu....?

Strax efter midnatt

Tröttheten fins där. Den smyger runt i kroppen, men just nu känner jag inte av den så mycket som jag egentligen borde. Min kropp är inte riktigt i fas med sömnlogikens lagar. Den borde vara trött trött trött. Alldeles för få timmar av vila de senaste dygnen. Jag borde vara ett vrak. Men det är jag inte. För tillfället njuter jag av att det är så. Allt som oftast den senaste tiden har det varit tvärtom. Trots att man fått sova hyfsat någon natt så är man likt förbannat helt urlakad när man ska upp. Man tänker "Men inatt fick jag ju sova riktigt länge". Hela fem och en halv timmar totalt varav tre i sträck. Jag borde må som en prinsessa!" Istället mår man ungefär som en skiftarbetare som jobbar trippla skift...
Men inte inatt. Inte nu. Tröttheten smyger runt i kroppen. Snart kommer den säkert att ta över. Men än finns en liten tid att bara få njuta av att faktiskt inte ha betongögonlock och maskhjärna. Utan istället bara kunna njuta av tystnaden och av att inte stappla i säng halvt medvetslös långt innan huvudet når kudden. Det är ljuvligt.

Utanför en svagt röd-orange himmel. Reflexioner i molnen från stadens ljus som aldrig släcks. Stadens brus på håll. En svag tutning. Sirener på avstånd. Man vet att nattlivet är i full gång där ute. Men själv sitter jag i soffan och myser. Av ensamheten och nattljuden. Det känns som en evighet sedan jag kunde njuta av eftermidnattstiden. De senaste månaderna har dessa nattimmar mest handlat om hur man snabbast ska få återgå till sömnen. Och tankarna över hur lång nästa sömnperiod eventuellt kommer att kunna bli.
När jag var yngre älskade jag de här timmarna. När dagen liksom verkligen vilar tungt och det är många timmar kvar innan den kommer att vakna till liv igen. Allt känns annorlunda då. Ofta tänker man klarare då.

Men nu ska jag snart lägga mig.
Nattimmarna är alltför få för att jag ska kunna sitta här och filosofera så mycket längre.
Men det var väldigt skönt. En lyx. För en stund. 
Men som min mamma alltid sa till mig när jag var liten och låg och läste böcker långt in på nattkröken.
"Det är en dag imorgon också".
Så sant så sant.

Sömnföljetongen

Klockan har just passerat midnatt. Jag borde egentligen vara trött trött trött. Men på något underligt vis är min kropp inte i fas med logikens sömnlagar.
Vi har haft ett par tuffa nätter nu. Det började med att Lil-Skruttan plötsligt ville äta stup i kvarten igen. Och att hon även vaknade upp mellan dessa nattmål. Häromnatten så ofta som varje time. När vi morgonen därpå hålögda såg på varandra jag och M bestämde vi oss för att "nej nu måste det bli ett slut på det här. Vi måste iallafall försöka". Så efter att ha pratat lite med folk vi känner som har egna barn och erfarenhet av det här med nattmål och dåligt med sömn insåg v att det enda som fanns att göra var att helt enkelt vägra ge henne ett av nattmålen. Hon skulle troligen gråta och skrika, men vi skulle inte ge henne mat. Vi siktade in oss på det mål hon ofta vaknade och vlle ha vd 3-tiden på natten. Myckt riktigt, strax efter 3 vaknade hon. Efter sina vanliga "grymtningar" övergick hennes röst till att börja gråta, sedan skrika. Högre oxh högre. Mer och mer panik i gråten. Ondare och ondare gjorde de i hjärtat och magen. Med ett par kortare avbott grät och skrek hon i ca 1,5 timme. Sedan somnade hon om. Och 5.30-tiden fick hon som sitt vanliga "morgonmål".

Igårnatt tänkte vi göra sama sak. Det enda problemet som nu tillkommit var att en liten förkylning seglat upp. Vår Lill-Snorpa hade alltså plötsligt hela näsan full med snor. Och hostade lite till och från. Ingen feber dock. Men detta gjorde ändå att hon vaknade mycket ofta under natten och snörvlade och hostade och grät. Det enda som hjälpte var att ta upp henne och bära henne upprätt en stund. Då somnade hon om ganska snabbt. Och efter att man lagt henne igen så sov hon en stund innan hon väcktes av sin snornäsa igen. Som längst sov hon runt en timme i sträck! Det var skönt. Men oftast endast mellan 20-30 minuters intevaller. Till slut funderade jag på om det var lönt att gå och lägga sig mellan "bärpromenaderna", eller om man helt enkelt skulle stanna uppe. Men tröttheten och hoppet segrade. Varje gång. Det är lustigt hur ens hjärna och psyke fungerar. Varenda gång efter att jag lagt tillaks henne i sängen tänkte jag att "nu, nu kanske kanske hon skulle sova lite längre. Denna gång skulle kanske bli en timme eller till och med mer...?!"
Jag och M kom där under sennatten fram till att v skulle dela natten mellan oss så att man åtminstone fick sova en liten stund var. Jag skulle ta de första 3 timmarna och han nästa. Men när klockan närade sig 6.30-tiden vilket var ca tre timar efter at vi kommit på denna geniala idé så kände jag att jag lika gärna skulle kunna vara

Lipton vill ha en frukostmacka

Idag är det fredag och egentligen Fredagstema. Decembers fredagstema står Mia för. Tyvärr har jag som vanligt inte hunnit förbereda något för fredagstemat som idag är kokböcker. Så istället kommer här en liten film som visar upp Lipton från sin lite mer husliga sida. Kanske är just att rosta bröd inte något man hittar i kokböckernas värld, men det är ju iallafall något som är kopplat till kök och mat...

Hoppas ni alla får en riktigt härlig helg!

Vår lilla Ståltjej

Visst är armföringen slående lik?!
Ibland undrar man ju helt klart vem som är Ellas pappa? Egentligen??
Men jag säger inget så har jag ingenting sagt....

Liptons nya favorit

Fattar inte. Nu är det bara två helger kvar här innan vi reser till Sverige!!!! Det är ju inte klokt! Hösten har verkligen rusat fram och det känns som åtminstone november liksom bara försvann.

Nu när det blivit kyligare har vi börjat använda den varma och gosiga åkpåsen som Ella fick av en av mina kompisar här. Den ser ju så mysig ut. Fordrad med något ulligt material. Tydligen tycker även Lipton att åkpåsen är himla gosig för sedan den kom fram har han helt enkelt bokat vagnen inklusive åkpåse varje kväll och natt. Detta är numer hans nya favoritsäng! 

Även om han just i natt värmde mina ben där han låg i fotändan av sängen. Myyyys.

Nu är det ju annars just den tid på året då man allra helst skulle vilja kura ihop sig med en varm filt och en kopp rykande het choklad. Tända lite ljus i mörkret och bara mysa. Tyvärr ser mina dagar inte alls riktigt ut så, utan består mer av becksvarta morgnar med kalla golv, snabb promenad i kyla och/eller regn/snö till tunnelbanan. Där hoppas man att tågen ska gå normalt och inte vara försenade. Sedan tränger man in sig med hur många som helst i en vagn. Har man tur får man sitta. Sedan kliva av tåget och vänta på bussen. Det är nu det kan bli vääääldigt kallt och/eller blött om man inte klätt på sig tillräckligt mycket. Efter att ytterligare packat in sig med en massa personer så kan man äntligen kliva av och börja jobba.
Puh! Rätt långt från mysiga filtar och varm choklad.

Fast för att bättra på mitt jobbhumör lite har jag faktiskt beställt Hot Cocoa från Green Mountain, så nu kan jag göra varm choklad här på jobbet i vår Keurig maskin! Mums!!! För att vara "färdiggjord choklad" är den faktiskt riktigt god! En av mina jobbarkompisar beställde även chokladdoppade marshmallows som det är tänkt att ha i sitt kaffet eller i sin choklad. Men en sådan lyx kostade jag inte på mig denna gång. Kanske nästa gång vi beställer...?