Da´n före D-dagen

Dagen före Dopparedagen.
Känns konstigt.
I år har jag inte riktigt lyckats komma i julstämning.
Kanske för att hösten varit så fylld av allt mellan himmel och jord att det känns som om det nyss var sommar. Så min mentala klocka står fortfarande och stampar på oktober. Vart tog november vägen? Och december ska vi inte tala om. Dessutom var vi ju på soligare breddgrader för bara en vecka sedan. Så den yttepytte julstämning som möjligen börjat spira lite lite lite kom helt av sig. Och sedan var det mest fokus på att få allt klart på jobbet och sedan fixa inför Sverigeresan.

Nu är vi ju iallafall här och julen står och stampar utanför dörren.
Vi har haft riktigt mysigt sedan vi kom hit. Snön ligger fortfarande kvar även om det tyvärr varit ett par plusgrader idag så det är ganska slaskigt på vägarna. Det mjuka vita börjar förvandlas till brunt slaskmodd. Men än lyser fälten vita i vintermörkret och det piggar upp.

Dagen tillbringades bl a i Malmö för att få tag på sista klapparna.
Kvällen har varit lugn med lite nötknäckning, försök till rimverkstad samt lite TV-tittande. Svägerskan har varit här och busat mycket med Lill-Skruttan. Härligt!

Enda smolken i glöggbägaren just nu är att Lill-Snorpan fortfarande är jetlaggad. Så igårkväll däckade hon utan middag vid 19-tiden för att sedan vakna pigg igen vid halv tolv. Jag tog henne då. Det blev middag och sedan lite bokläsning fram till 2-tiden då jag inte orkade längre utan helt enkelt beordrade sänggång. För oss båda. Protester utbröt men efter en hel del snurrande och pladdrande i sängen måste hon ha somnat. Jag har ingen koll på tiden men skulle gissa att det var runt 3-snåret. Så det var bra trots allt. Jag hade först befarat att hon skulle vara vaken till morgonen. Ikväll är det likadant. Läggdags något senare än igår, men efter ett par timmar var det dags att gå upp tyckte hon. Denna natt är det M´s tur. Jag hoppas dock att det håller på att vända. Att hon ska somna tidigare inatt och att hennes dygnsrytm ska vridas rätt under de kommande dagarna.

Nu vill jag främst önska alla Er som läser en
otroligt härlig Julhelg!
Hoppas att sillar, gröt, skinka och knäck ska linda in er i den där berömda julkoman. Men bara lite lagom sådär. Och framförallt hoppas jag att ni får känna av värmen som julen ändå handlar om. Att man trots flängande mellan olika julbord och släktingar kan hitta lite julefrid på varje ställe. Att pulsen som ökat ett par slag under veckorna före jul ska börja lugna ner sig.

Och till Er som får en annorlunda jul i år. Den där "Första Julen Utan...".
Utan den person ni älskat hela ert liv men som plötsligt inte längre finns hos er.
Utan den person som ni trodde ni skulle fira alla jular med i evigheters evighet.
Utan det liv som ni förra julen tyckte var så självklart att ni inte ens kom i närheten av tanken att det någonsin skulle förändras.
Er tänker jag lite extra på.

Miami i många bilder

Lördag

Ankomst

Ankomst till Miami och vårt Hotell: Loews. Very nice...!

Palmallén ner mot pool- och rekreationsområdet.

Vår Junior Suite.

Självklart har ju varenda hotell med lite självrespekt leksaker som är förpackade i kartonger med hotellets namn....

Vi tog en tur till stranden också.

Snart jul.

Söndag

Första dagen i Miami.

M jobbar och jag har semester med Lill-Skruttan.

Medan M förberedde sin föreläsning roade vi oss i och vid poolen.

Exotiskt med kokospalmer.

På eftermiddagen tog jag en promenad. Eftersom Lill-Skruttan somnade i vagnen stannade jag på ett mysigt italienskt ställe och beställde en god kaffedrink och läste min bok. Lyx.

Efteråt ville Lill-Skruttan kolla in omgivningarna.

Strandkväll i väntan på M.

Måndag

På kvällen besökte vi SunnySwede.

Hälsade på bloggkompisen Victoria och hennes mysiga familj.

Hennes inlägg om vårt besök kan ni läsa här.

Det bjöds på kattmys och lek och julstämning...

...samt en dundergod middag.

Lill-Skruttan stormtrivdes när hon väl kommit tillrätta med allt nytt. Victorias Lill samt katten Neo underhöll och gav till och med bort en av sina egna gosnallar. Så gulligt! TACK!

En mycket spännande boll.

Neo och Lill-Skruttan

STORT TACK för en supertrevlig och mysig kväll!!!!! Att få sina gäster att känna sig "som hemma" redan från början är en talang i sig. Ni har verkligen just den talangen i mängder hela familjen!

Tisdag

Första lediga dagen för M.

En riktig slappardag för hela familjen.

Frukost.

Nu hade även M semester så vi var alla samlade runt poolen.

Cool sol- och badtjej

Se upp i poolen!

Pool-lockar.

Badbollskoj

På eftermiddagen gick vi till stranden.

M och Lill-Skruttan.

Onsdag

Hemresedag

Everglades

Glass är gott.

Riktigt riktigt gott!

Redan här i väntan på båtturen fick vi se den första alligatorn.

Båten - en s.k Airboat

Det är en rätt annorlunda känsla att åka sådan här båt där man liksom flyger fram över vatten och växtlighet. Jag lärde mig också att Everglades faktiskt är världens största flod. DET hade jag ingen aning om. Jag har i min enfald trott att det var ett stort träskområde.

Vi var lite oroliga att Lill-Skruttan skulle tycka det var läskigt att åka denna båt men efter ca 10 minuter somnade hon.

En sköldpadda

Näckrosor av något slag.

Här har hon vaknat.

En av de alligatorer vi såg under båtturen.

Efter turen med båten gick vi för att se den s.k alligatorshowen.

Lill-Skruttan var otroligt exalterad över de riktiga doddidajs hon fick se.

Som sagt exalterad och ville mer än gärna dela med sig av vad hon såg. Till oss och till andra i publiken.

Själva showen var mer av informativ sort vilket jag tyckte var bra.

Efter Everglades åkte vi till flygplatsen för att återvända hem till New York.

Mycket nöjda. Dagarna nere i Miami hade verkligen varit över förväntan. En välbehövlig vila och M var även nöjd med sitt föredrag och den respons han fått. Nästa tur blir till Sverige. När detta kommer att postas så är vi nog redan framme. Jag kan meddela att badkläderna kommer att få stanna hemma. Istället packas nog understället ner.

Framme

Framme i Sverige.
Vitt vitt vitt.
Flygresorna gick bra. Både den över Atlanten och den ner till Skåne.
Lill-Skruttan somnar efter ca 3 timmars flygning och sover hela vägen till Stockholm. Skönt. Då kan även M och jag få ett par timmar sömn.

Taxiresan ut till flygplatsen var dock en lite lustig historia. Vi hade ju förbokat en taxi för att vara säkra på att komma iväg i tid till flyget. Fem minuter innan den bokade tiden ringer de från taxibolaget och säger till M att deras chaufför nu är framme och väntar på oss. Vi skyndar ut med all packning. Vår upphämtningsplats är den bensinstation som ligger intill vårt hus. Väl framme ser vi ingen taxi i sikte. Vi går runt runt runt ett par varv. Nej, ingen bil. M ringer till taxibolaget för att se om något missförstånd har skett. Fel plats? Fel tid? Inget svar. Men när jag just utbrustit i en svordomsramsa som inte ska upprepas här ser vi en bil som sakta kör fram mot oss. Ur kliver en man och M går dit och mannen frågar ifall vi reserverat en taxi till Newark. "Yes!" M monterar bilbarnstol och vi packar in Lill-Skrutta, barnvagn, väskor och slutligen oss själva. Sedan bär det iväg. När vi suttit ca 5 minuter i bilen ringer M´s mobiltelefon. Det är taxibolaget som undrar varför han hört av sig. M förklarar situtationen. Chauffören var inte på plats när vi kom men detta är löst nu. Vi sitter i bilen. Allt bra. Två minuter senare ringer mobilen igen. Denna gång är det ett nytt nummer. Taxichaufförens visar det sig när M svarar. Alltså den taxichaufför som skulle hämtat upp oss. Han är på plats nu visar det sig, och han undrar var vi är. Förvirringen blir plötsligt total. Hur gick detta till?! Vems taxi sitter vi i egentligen? Tydligen har ett rejält missförtånd skett. Taxin vi hade förbokat var sen. Alltså inte på plats på avtalat ställe när vi kom dit. Detta trots att kontoret ringt fem minuter innan bokad tid och bekräftat att chauffören nu var framme. Den taxi som vi hoppat in i visade sig vara förbokad av gäster till det intilliggande hotellet. De skulle tydligen också till Newark. Chauffören inser att något är tokigt och viftar med en vit lapp där siffrorna 505 står skrivna. "Är vi inte gästerna i rum 505??" M och jag byter hastigt blickar med varandra. "Eh, nej" säger vi. Det blir lite diskussioner i telefonen. Men det hela löser sig. Vår chaufför skickar en annan bil för att hämta upp gästerna i 505. Den andra chauffören ger efter några minuters samtal upp och inser att vi faktiskt inte tänker be vår nuvarande taxi att vända, köra tillbaka och sedan lasta ut väskor, bilbarnstol, unge och vagn för att sedan packa in det i hans bil för att så småningom börja om från början igen....

Ett kyligt och vintrigt Arlanda tar emot oss. 16 minusgrader. Snö. Blek vintersol som sakta försöker ta sig igenom de låga molnen. Väntetiden på Arlanda går bra. Strax innan vi ska på planet till Sturup somnar Lill-Skruttan igen och sover hela vägen tilll Malmö. Även Skåne bjuder på vinter. Dock betydligt varmare. 1 plusgrad men snön faller och det är snöstorm utlovat. Som tur är har planet hållit tiden och vi kan plockas upp av M´s glada och förväntansfulla mamma G. Efter hemkomsten har Lill-Skruttan gjort sig mer eller mindre hemmastadd och nu är även Svägerskan och hennes Loff här. I skrivande stund görs det skånsk senap. Enligt familjens tradition med senapsfrö, vatten, skål och kanonkula. Rull rull rull. Det doftar i vardagsrummet. Ögon tåras. Det känns gott att vara framme.

Nu bär det iväg!

Mot Sverige!

Taxin kommer om ca 10 minuter. Väskorna är packade.

Jag känner mig mer stirrig än vanligt men samtidigt lugnare. Konstigt.

Hoppas mest att förseningarna som drabbade östkusten på grund av snöovädret i helgen ska ha lagt sig nu så att flygen är ikapp igen.

Nästa gång jag bloggar är det från Sverige!

Men ett Miami-inlägg kommer innan dess för det har jag "schemalagt".

Nu ska bara ytterkläderna på.

Sedan är det nästan jul igen.

Förtrollad natt

I fredagskväll hade M och jag en barnfri "date". Grannarna var barnvakter till Lill-Skruttan.

Det blev en riktigt härlig, romantisk och smått surrealistisk kväll.

Snön föll ymnigt över staden. Täckte in allt som i en vit dimma. Här kallas det "white out".

Vi åt på en av våra favoritrestauranger här i kvarteret Bistro 61.

Efteråt promenerade vi genom ett sagolikt mysigt Central Park. Vi mötte knappt en enda person. Ett par hundägare med ystra hundar som hoppade glatt i snön, men i övrigt låg Parken öde. Vitt vitt vitt överallt. Gatlyktorna som lyste upp mörkret med sina vitglödgade glorior. Central Park när första snön lägger sig i Staden är en obeskrivligt härlig upplevelse. Lite sagolik. Lite trolsk. En underbar känsla.

Sedan filmen då.

Avatar.

Jag ska inte säga så mycket om den eftersom jag tycker att man ofta tar bort en del av det magiska i filmer när man vet alltför mycket om dem i förväg.

Men precis som jag skrev i inlägget tidigare så blev jag helt såld! Förälskad. I Pandora. Denna fantastiska värld. En saga. Ont möter gott. Svart och vitt. Inga nyanser men jag störde mig inte på det. En saga är en saga. Och denna var helt fantastiskt berättad. Vi såg filmen på en IMAX-biograf. I 3D. Oslagbart! Vilken känsla. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag ville inte lämna Pandoras sagolika värld. M var imponerad av de visuella effekterna om än inte lika "tagen" som jag av resten av filmen. Men den talade definitvt till mitt sagohjärta.

Jag har ingen aning om ifall den går på 3D-biografer i Sverige, men om den gör det så är det definitvt värt att se den på en sådan! Det var en riktigt häftig upplevelse. Men 3D- glasögonen är verkligen hur fula som helst....!

Så här snygga var vi i våra 3D-glasögon.

Efteråt promenerade vi hem igen genom ett ännu vitare New York. Det hade hunnit snöa rejält medan vi såg filmen. Nedan är fler bilder från vår snöiga promenad till och från West Side.

En riktigt härlig kväll var till ända.

Helgen har annars mest gått i förberedelsernas tecken. Städning av lägenheten inför de gäster som ska bo här medan vi är i Sverige. Tvätt och packning. Lite ärenden på stan. Göra det sista på jobbet. Imorgon bär det av till Sverige. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att vi faktiskt kommer att landa på svensk mark snart. Det känns overkligt. Men jag hoppas att snöovädret och alla förseningar som det förde med sig inte kommer påverka vår flygning imorgonkväll.

Som sagt. Det känns overkligt att jag för en vecka sedan var i ett varmt och soligt Miami och om ett drygt dygn kommer att befinna mig i ett snöigt och kallt Sverige. Snabba växlingar.

Jag gissar att de kommande två veckorna kommer att bli precis så roliga, mysiga, småstressiga och kaotiska som Sverigebesök brukar bli. Särskilt i jultider.

Glöggfest

Vår Glöggfest i fredags blev väldigt lyckad.
Vi ordnade den tillsammans med svenska O och eftersom det var han som fixat "glöggkoncentratet" samt att festen hölls i hans lägenhet så hade vi inte alltför mycket att göra innan vilket var bra. Vi kom ju hem från Miami i onsdagskväll. Det vi bidrog med var att koka knäck, hjälpa till att blanda till glöggen, dekorera samt att fixa lite musik och annat smått o gott.

Här nedan är bilder.

Tilltugg

Lill-Skruttan testar soffan. I fönstret en av våra ljusslingor.

Det var ett par barn på festen.

Jag och mina vänner från f d arbetsplatsen.

Allmänt mingel när fler och fler gäster droppade in.

Soffmingel

U underhåller Lill-Skruttan.

Lyckad fest med mycket glögg.