lördag, februari 16, 2008

Vardagslycka

Det är så lustigt. Man inser ofta att det man själv tänker och känner verkligen inte är något direkt unikt. Det är saker som de flesta går runt och funderar på ibland. Igår började jag skriva på detta inlägg, men "postade" det aldrig. Hann inte riktigt. Sedan läste jag i två av mina favoritbloggar Annikas och Viktorias om i stort sett exakt samma sorts känsla. Annika beskrev det mer som att hon var ledsen över att det ofta är så svårt att leva i nuet. Att man nästan alltid planerar alltför långt framåt och att man därför lätt glömmer bort att leva just NU. detta är ju tyvärr alltför sant för de flesta inklusive mig själv. Det är lätt att man börjar tänka på morgondagen innan denna dagen är över. Viktoria beskrev att hon häromdagen fått en sådan enorm lyckokänsla när hon insåg att hon just NU mådde så bra och verkligen verkligen njöt av sitt liv. Och det var just detta mitt påbörjade blogginlägg handlade om. De där underbara stunderna när man faktiskt plötsligt slås av Tanken och Känslan. Pang! Rakt i solar plexus. Jag älskar mitt liv och jag skulle inte vilja ha det på något annat vis än som jag har det just nu. Den känslan är fantastiskt tycker jag. Som en liten varm boll i magen som liksom sprider sig till resten av kroppen. Och för mig är det nog den riktig "sanna Lyckan". Om det nu finns någon sådan. Här nedan kan ni läsa mitt ursprungliga inlägg. Alltså det jag skrev innan jag läste Annikas och Viktorias bloggar igårkväll.


Ibland bara ler vardagen sådär varmt, ombonat och mysigt mot en. Man undrar - vem är jag egentligen som får lov att ha det såhär bra? Kan man verkligen vara värd det? Man tänker på hur mycket man faktiskt har och som man värderar så otroligt högt. Och man kommer på sig själv med att sitta och fånle för sig själv som en annan idiot. Förresten varför säger man så egentligen? Varför är det "idiotiskt" att sitta och le åt allt och inget? Varför ska man alltid ha någon anledning, en direkt "orsak" att glädjas? Räcker det inte att man trivs med sig själv, sin tillvaro, sitt liv? Ska det inte vara anledning nog?

Jag tycker nog att de där allra lyckligaste stunderna ändå är de man hittar i sin vardag. De där små pärlorna som glimmar till mitt i det raggsocksgrå. Visst, det är en underbar känsla att vara förälskad, att ha fått ett nytt jobb, att gifta sig med sin älskade, att upptäcka det där plusset på stickan... MEN på något vis så tror jag ändå att jag uppskattar den där vardagslyckan ännu mer. Värderar den ännu högre.
För det är ju trots allt vardagen man lever i. Varje dag.
Att komma hem trött efter en sen dag på jobbet och mötas av doften av nylagad mat. Att somna med M's varma arm omkring mig. Att umgås avslappnat med vänner. Att vakna på morgonen av att katten spinner och sedan få somna om med det spinnande, varma lilla gosedjuret i armhålan. Att upptäcka att solen skiner efter dagar av grått regn.
Eller kanske det bästa av allt. Att bara plötsligt, helt oförberett (när man väntar på bussen, står i kön i mataffären, när man sitter med sin temugg i soffan...) slås av tanken att "Fan, vad jag mår fantastiskt bra!" Känslan i magen - varm, mjuk och liksom pirrande; Livet är fantastiskt och så är också jag!
Det tycker jag är Lycka!

10 kommentarer:

Victoria sa...

Vilket bra inlägg!! Kramar/Vic

Saltistjejen sa...

Å kul att du tyckte det!!
:-)
Jag blev ju extra inspirerad efter att ha läst ditt inlägg igårkväll!
kram!

Desiree sa...

Jag instämmer helt. Underbart inlägg och mycket välbeskrivet. Man borde helt klart tänka på det man har och hur bra man egentligen har det oftare. För sätter man sig ner och tänker efter inser man att man har mycket mer att vara glad och lycklig över än vad man oftast tror. Jag tror man blir en lyckligare männsiska om man lär sig att uppskatta de små sakerna i vardagen och leva mer i nuet. Hurra för vardagslyckan!

Saltistjejen sa...

Desiree,
visst är det så! Det svåra är verkligen bara att lyckas "se" det. För tyvärr är det ju alltför lätt att gräva ner sig i alla vardagsbestyr, planeringar etc och liksom glömma bort att det som är "bara vardag" faktiskt är Livet. Och att det verkligen oftast är något som är väldigt bra. :-)

Annika sa...

Absolut!! Sällar mig så här på söndagen till de övriga ovan! MYCKET bra skrivet!
Den där vardagslyckan slår mig ibland, det liksom bara pirrar till i kroppen av lycka. Så har det varit under hela mitt liv, och jag är så glad att dom känslorna finns kvar.
egentligen är vardagslyckan den sanna lyckan. Livet består ju trots allt mest av vardagar, och däri får man leta lyckan!
Och det där jag skrev om att NU är det NU gäller i allra högsta grad. det är ju nu som ÄR, nu man har.
Kramar från mig!!

Saltistjejen sa...

Annika,
Japp så är det ju. Om man lyckas att uppskatta sin vardag så har man vunnit mycket.
Och precis som du skrev i ditt eget inlägg samt här så hoppas jag att jag ska bli lite bättre på att ta vara på nuet. Men det är något jag tror de flesta får jobba på.
Kram!

Anne sa...

Åh, vilket bra inlägg. Jag sällar mig till övriga talare som säger ditt inlägg är så tänkvärt och bra.
Det är ju helt klart den där vardagslyckan som är den bästa (och som man ibland kanske inte riktigt ser utan glömmer bort). Jag kan känna det nu efter att ha varit ensam en vecka, hur skönt det var när M kom hem igen och liksom fick en påminnelse om att det är ju just den där vardagen ihop som är så fin och som man kanske inte alltid uppskattar eller 'ser'.
Vad spännande förresten det snart väntar ett nytt ulta och att ni har chans få reda på könet. Som du skrev, inte för att det spelar roll men om jag var du skulle jag vara väldigt nyfiken ändå!

Saltistjejen sa...

Anne,
Ja det är verkligen skönt när man uppskattar sin vardag och det liv man lever ungefär 99% av ens tid.
Så din M har varit bortrest. Jag såg det i din blogg. Men det brukar vara rätt mysigt att få rå om sig själv en stund ibland. Särskilt när det inte handlar om så lång tid. Varken jag eller M är bortresta så mycket vilkt vi båda saknar ibland. Att vara ifrån varandra alltså. Just för att det är så mysigt att få längta lite efter varandra ibland, och för att det sedan blir så härligt att ses igen.
Kram!!

Petchie75 sa...

Jaaa, jag kan bara hålla med de andra - jättebra inlägg som vanligt! Jag tänker ofta på hur lycklig jag är i vardagen, som du skrev från att somna nära O till att bara ta en promenad... Jag vill aldrig börja ta min lycka för given!!

Millan sa...

Vilket harligt inlagg!! Man blir jatte glad av det!! Jag tror att man har lattare att ibland bara skriva om det som man liksom behover 'skriva av sig om' och kanske glommer att skriva om livets gladjestunder!